iloveeverythingaboutyou

Dianas perspektiv:

"Så, vill du komma lite tidigare och hjälpa mig med några saker innan festen imorgon?" frågade Louis.
"Visst, som vadå?" frågade jag.
"Jag ska åka och köpa chips och sånt" sa han och log.
"Aha okej, hur dags ska jag komma då?" frågade jag.
"Festen ska börja vid fem så om du vill kan du komma vid två så kan vi fixa allt jättetidigt sen bara chilla tills festen börjar" sa han och kollade på mig med sina blåa ögon.
"Okej, om vi blir klara tidigt kan vi väl spela FIFA?" frågade jag och han sken upp som en sol.
"Ja! Visste inte att du gillade tv-spel" sa han förvånat.
"Det är mycket du inte vet om mig" sa jag och skrattade.
"Kanske är på tiden jag lär känna dig lite bättre då" sa han seriöst.
"Vill du hänga med på en promenad?" frågade han sedan.
"Ehm, okej" sa jag och reste mig upp samtidigt som honom.
"Vi ska bara gå på en liten promenad" sa Louis till de andra som nickade skeptiskt.
Jag mötte Rays blick, han log och fortsatte sedan sitt samtal med Harry. Elina satt och knappade på sin mobil och hängde inte alls med i vad de pratade om.

"Så berätta lite som dig själv" sa Louis och log mot mig.
"Hm, jag är 16 och ska snart fylla 17, har en lillasyster som du redan känner till och gillar många olika band" sa jag snabbt.
"Aha, jag gissar på att One Direction inte är ett av dom?" sa han frågande.
"Asså, det är ju inte min musikstil men jag gillar er som personer, sen kan jag ju varenda låt utantill tack vare Summer" sa jag och skrattade.
Jag hörde hur någon knäppte av bilder jag vände huvudet mot ljudet och såg en man i svart tröja med en kamera framför sig. Jag suckade och Louis vände sig ditåt.
"Har du inget bättre för dig?" frågade Louis skämtsamt mannen.
Han kollade förvånat på Louis innan han vände blicken mot mig.
"Vem är tjejen?" frågade mannen.
"Aha, jo det är min kompis, hurså? Letar du efter flickvän eller?" svarade Louis.
Jag kunde inte hålla tillbaka skrattet. Jag fnissade till och Louis instämde.
"De andra killarna är där borta med Ray, du vet han från The X-factor, du kan ju ta några bilder på dom också" sa Louis och mannen vände på klacken och började gå åt hållet Louis pekade på.
"Du verkar vara en snäll och trevlig tjej, eller ja jag vet ju redan det nu efter en vecka men ändå" fortsatte Louis på vårt samtal.
"Jag tycker du är jätterolig, trodde faktiskt inte det om dig" sa jag och skrattade.
"Okeeej, jag tar det som en komplimang!" sa han och skrattade med mig.
"Det ska du göra, ska vi gå tillbaka eller?" frågade jag.
"Visst, hoppas paparazzin är borta nu" sa han och skrattade.

Vi gick tillbaka till de andra som satt kvar på samma ställe. Elina hade stoppat in hörlurarna i öronen och var okontaktbar. Jag skrattade för mig själv och satte mig bredvid Ray. Harry kollade på Louis med en konstig blick, jag ignorerade det och började prata med Liam och Niall istället. Vi pratade om en FIFA turnering de skulle fixa näsa vecka efter deras sista live sändning.
"Gillar du att spela?" frågade Niall.
"Ja jag älskar det" sa jag och skrattade.
Han skrattade också. Jag puttade till Elina som ryckte till. Hon tog ut hörlurarna och kollad på mig.
"Gillar du att spela FIFA?" frågade jag henne.
"Ja, det är sjukt kul" sa hon.
"Dom ska ha en turnering nästa vecka" sa jag och pekade på Liam och Niall.
"Aha" sa hon men nu var hon ointresserad och satte i hörlurarna igen.
"Vad är det med henne?" hörde jag Harry säga med irriterad ton i rösten.
"Vet inte" sa jag.
"Hon verkar ju ha bestämt sig för att inte gilla oss innan vi ens har pratat, jag försökte innan man hon lyssnade inte" sa han och kollade lite surt på henne.
"Låt henne bara vara eller ge henne lite tid" sa jag.

Jag, Ray och Elina gick hem till mig för att umgås lite mera. Vi satte oss på mitt rum. Elina la sig i sängen, Ray på datastolen och jag satte mig som vanligt på golvet med benen i kors. Ray startade Spotify och satte på min spellista. Vi pratade lite om vad som vi gillade mest hos olika artister och hur länge vi hade lyssnat på dom.
"Hur dags ska vi träffas innan festen imorgon?" frågade Ray plötsligt.
"Jag ska dit vid 2 för jag ska hjälpa Louis" sa jag och Elina stirrade på mig.
"Varför det?" frågade hon.
"För att han frågade" sa jag och skrattade.
"Ni pratade mycket idag" sa Ray och blinkade med ena ögat.
"Men herregud, men kan väl vara vänner för det" sa jag.
"Det är väl klart" sa Ray och skrattade.
"Vad ska man ha på sig?" frågade Elina.
"Vad du vill" sa jag och log.
"Kan du hjälpa mig? Alla mina kläder är nerpackade" sa hon.
"Men vi har typ samma storlek, jag kan kolla vad jag har" sa jag och hon reste sig från samtidigt som jag reste mig från golvet.
Vi gick till min garderob och kollade.
"Vilken färg?" frågade jag.
"Blå" sa hon och jag kollade igenom mina klänningar.
Jag hittade en klarblå klänning som jag inte hade använt på ett tag. Den gick ungefär lite över knäna och satt rätt så tight. Jag gav den till henne och hon gick in k badrummet för att byta om. När hon kom ut hade jag världen största leende på läpparna, den passade henne perfekt.
"Den ska du ha" sa Ray och Elina log.
"Tråkigt att det är fest hos tråkiga personer bara" sa hon och skrattade.
"Om du ger dom en chans så kommer du gilla dom" sa Ray och hon bara himlade med ögonen innan hon gick in i badrummet igen.

Jag vaknade av att fåglarna kvittrade utanför. Jag älskade att ha sommarlov. Jag sträckte mig efter mobilen, klockan var 1. Shit, jag skulle träffa Louis klockan 2. Jag hoppade upp ur sängen och skyndade mig in i duschen. Jag fixade inte hårt utan packade en väska med min röda klänning, plattång, smink och ett par klackskor. Vi skulle ju bara fixa lite till festen nu. Jag drog på mig ett par svarta byxor och ett vitt linne med en svart dödskalle på. Jag sprang ner för trappan med mitt lockiga hår och osminkade ansikte. Jag skyndade mig till busshållplatsen och hoppade på bussen som precis hade kommit. Jag kollade på klockan. 13.58. Jag klickade upp en konversation med Louis och skrev:
'Blir lite sen, men är påväg nu, ses snart'
Jag lutade huvudet mot bussätet och stängde ögonen. Vi hade varit uppe länge igår. Ray och Elina gick inte hem förren 2 på natten. Jag skulle antagligen se ut som men zombie på festen. Jag hörde att de ropade upp gatan jag sjuke av på i högtalarna. Jag ställde mig upp och gick mot dörren. Jag steg ut och kände hur varmt det var. Solen stekte, jag tog på mig solglasögonen jag hade lyckats få med mig och gäspade. Jag gick i riktning mot killarnas hus. Jag gick med trötta steg. När jag var framme stod Harry, Zayn, Niall och Liam vid Harrys bil. När se såg mig blev de förvånade.
"Hej Diana, vad gör du här?" frågade Niall och kom fram för att ge mig en kram.
"Jag ska hjälpa Louis, trodde ni visste det" sa jag och kramade de andra killarna.
"Jaha, det är därför han inte ska med och spela biljard" sa Liam och skrattade.
Konstigt att han inte hade sagt något till de andra. Jag bara ryckte på axlarna. Tur att jag hade solglasögon på mig annars hade de nog blivit rädda, jag såg inte bra ut utan smink. De sa hejdå till mig och hoppade in i bilen. Jag tyckte det var konstigt att Zayn näsan inte sa något till mig. Han brukade alltid prata mycket när jag var med honom. Jag gick mot huset och knackade på. Louis kom och öppnade med pyjamasbyxor och en urtvättad tröja.
"Hej" sa han och gav mig en stor kram.
"Sorry, jag hann inte fixa håret och sånt, får göra det sen" sa jag och log.
Jag tog motvilligt av mig solglasögonen.
"Du är söt ändå" sa han och fick mig att le.
"Inte precis" sa jag och skrattade.
"Men jag hann inte heller fixa sminket och sånt" sa han och fick mig att skratta ännu mer.

Rays perspektiv:

Jag plattade klart håret och la det sedan till rätta. Jag kollade mig i spegeln, det var inte så länge sedan jag och var liten. Nu gjorde jag det jag ville hålla på med hela livet. Även om mina föräldrar hatade det jag gjorde så skulle jag inte ändra något. De hade aldrig varit där för mig ändå. Jag är glad att jag har Diana som jag vet att jag alltid kan lita på. Min mobil började ringa.
"Hej det är Ray" svarade jag.
"Tjena Ray, det är Elina, när skulle vi träffas?" hennes röst lät trött men ändå spänd.
"Diana kommer till mig vilken sekund som helst så vi drar till dig direkt efter hon har kommit" sa jag glatt.
"Okej, då ses vi ju snart, jag har saknat min bästa kusin" sa hon och skrattade.
"Samma här, vi ses snart" sa jag innan vi la på.
Jag längtade efter att få träffa Elina, min blonda, blåögda kusin från Sverige. Eller ja, hennes mamma är från Sverige och min farbror är född här. Varje gång hon är här i London och jag går runt med henne så får vi fullt av blickar. Många killar kollar på henne. Om man inte kände henne kunde man tro att hon var en sån tjej som älskade rosa, pojkband och föll för alla killar men det är hon inte, hon är helt tvärt om. Det är det jag gillar med henne, och sen kommer hon och Diana också bra överens.

Det ringde på dörren och jag rusade ner för trappan. Jag öppnade och där stod Diana med sitt vanliga svarta plattade hår, en svart tröja och ett par klarblåa byxor. Hon log stort mot mig innan hon gav mig en kram.
"Såå snygga byxor!!" sa hon när hon släppte mig.
Jag kollade ner och kom på att jag hade mina röda byxor på mig.
"Tack" sa jag och skrattade.
"Ska vi gå direkt?" frågade hon och jag nickade innan jag drog på mig mina slitna svarta skor och gick ut.
Vi började gå mot Elinas hus. Diana berättade om att killarna i One Direction inte skulle hjälpa till med deltagarna denna veckan.
"Hur vet du det?" frågade jag eftersom jag inte hade fått reda på något.
"Jag var ju med Zayn igår, sen när vi var hemma hos dom så ringade de till Louis och sa det" sa hon och log.
"Jaha okej" sa jag och log tillbaka.
När vi hade gått en bit kom det fram några "fans" till mig. Jag ville inte kalla dom fans, det var rätt sjukt att jag var sådär lite känd, jag var ju en vanlig kille. Ingen hade brytt sig om mig innan jag var med på tv. Nu kom det fram tjejer från skolan och allt. Jag brydde mig inte om dom för de flesta var idioter som bara ville bli kända. Men sen fanns det dom som verkligen gillade mig, det var kul. Jag fick skriva lite autografer och prata lite. De gillade Diana också så vi hade rätt så trevligt. Sen var det dags att fortsätta hem till Elina. När vi var framme vid hennes hus gick vi och knackade på. Hon öppnade efter bara några sekunder och var redan färdig. Hon hoppade in i min famn och vi kramades länge.
"Hej Diana" sa Elina sedan och gav Diana en kram.
"Heej Elina" sa Diana och kramade tillbaka.
"Så vad ska vi göra idag?" frågade Elina mig.
"Jag hade tänkt att vi skulle gå till starbucks och sedan till hyde park" sa jag och hon log.
"Okej, vad väntar vi på då?" skrattade hon och vi började gå.

Vi kom fram till starbucks, där var inte så mycket folk så vi beställde snabbt sedan satte vi oss på uteserveringen. Det var soligt och skönt ute. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Elina började prata om sin ex kille.
"Jag var ihop med en kille som hette Peter, han var jättesnäll och söt. Svart hår, ganska kort... Ja jag trodde han skulle vara trogen men så fan heller, efter en månad fick jag reda på att han hade varit med en annan samtidigt, sen dess har jag inte varit tillsammans med någon, det är 1 år sen nu" sa hon.
Mina tankar kom till Diana, undrar hur hon mår nu efter allt med Patrick, hon visade inte något så jag fick prata med henne senare.
"Saknar du inte att ha någon nära?" frågade Diana.
"Jo, riktigt mycket men det ska mycket till för att jag ska bli kär, det kan inte vara vem som helst" sa hon.
"Du då? Har du pojkvän?" fortsatte hon och log mot Diana.
"Nej det är också länge sedan" sa hon och kollade ner i marken.
"Saknar inte du närhet då?" frågade Elina sedan.
"Jo men jag har ju Ray som sover hos mig ibland" sa Diana och log mot mig.
"Innan du säger något, jag och Ray är bara vänner, tro oss" fortsatte Diana eftersom hon såg att Elina höll på att fråga.
"Okej" sa Elina och skrattade.
"Varför han inte du någon tjej Ray?" frågade Elina förvånat.
"Vem skulle vilja ha mig" skrattade jag.
"Många tjejer, du skulle sett min vänner i Sverige när jag visade klippen på dig inne på youtube, de dog nästan" sa hon.
"Är dina vänner störda?" skrattade jag.
"Du är snygg Ray, det har jag ju sagt" sa Diana.
"Jag har en kompis i Sverige som liknar dig Diana" sa Elina och log.
"Kanske något för dig Ray" sa Elina och blinkade med ena ögat.
Jag himlade med ögonen innan jag drog upp min mobil ur fickan och kollade runt lite på twitter. Jag upptäckte att jag hade ett meddelande som jag inte läst. Jag öppnade det och såg att det var från ett nummer jag inte hade inlagt på mobilen.
'Hey Ray, vi ska inte hjälpa er deltagare med sången denna veckan, vi får egentligen inte umgås med er deltagare utanför tävlingen men vi ska ha en liten fest imorgon och undrade om du och Diana ville komma? xx Liam' stod det.
Jag log. Jag hade inte varit på någon fest på ett tag. Jag kollade på Diana och Elina som satt och pratade.
'Visst, går det bra om min kusin hänger med också?' skrev jag och skickade det.
Det tog inte lång tid innan han skickade tillbaka.
'Klart, vi ses imorgon' stod det och jag log.
"Hoppas inte ni har några planer imorgon" sa jag till Diana och Elina.
"Vadådå?" frågade Diana.
"Liam bjöd oss nyss på fest" sa jag.
"Men dom får ju inte umgås med er deltagare" sa Diana förvånat.
"Jag gissar på att de bryter mot reglerna då" sa jag och skrattade.
"Vänta? Vem är Liam? Vem bryter mot regler och vad för fest?" frågade Elina.
"Visst ja, One Direction är gästdomare i programmet och nu bjöd de oss på fest" sa jag till Elina.
"One Direction? Är inte det ett pojkband?" sa hon lite ointresserat.
"Jo" sa jag.
"Tro mig, jag tänkte samma sak men när man lär känna dom lite så är de rätt så sköna människor" sa Diana.
"Okej, men bara för att det är ni som jag ska gå med" sa hon och skrattade.

Vi gick vidare till parken och satte oss på gräset. Där var rätt så mycket folk och där var en klunga med folk lite längre bort. Jag undrade vad det var men orkade inte bry mig så mycket. Jag la mig på mage och drog av mig tröjan för att sola ryggen lite. Elina solade också men Diana satt med solglasögon och kollade runt på mobilen.
"DIANA?" skrek någon.
Mitt huvud vändes upp även fast de inte kallade på mig. Jag såg att Louis kom mot oss. Klungan som hade varit där innan hade nu blivit så att bara ett fåtal personer stod där.
"Hej" sa Diana och log.
Louis kom och satte sig vid oss och jag reste mig upp, likaså Elina.
"Hej Ray" sa Louis och log.
"Tjena" sa jag.
"Hej, Louis" sa Louis och sträckte fram sin hand mot Elina.
"Elina" sa hon och skakade hans hand.
Jag såg att resten av killarna kom mot oss.
"Heey!!" skrek Niall och sprang mot oss.
Han satte sig bredvid Louis och hälsade på Elina. Samma sak med de andra killarna. Nu satt vi och pratade om morgondagen. Vilken tid festen var och vart. Jag kollade mot Diana som satt och pratade med Louis. Elina hängde inte med i samtalsämnet utan vara kollade på sin mobil. Jag såg att hon suckade många gånger och himlade med ögonen. Det skulle bli kul och se hur det blev på festen imorgon.

När vi satt i soffan började Louis mobil ringa. Alla kollade på honom och han svarade.
"Hallå? Ja okej, hela veckan? Okej, bra att du ringde, hejdå" sa han och när han la på kollade alla nyfiket på honom.
"Vem var det?" frågade Niall.
"Paul" sa Louis och log.
"Och vad ville han?" frågade Liam.
"Vi är lediga hela veckan, vi ska inte repa med deltagarna så vi kan göra vad vi vill" sa han och hans leende blev ännu större.
"Yeah, alla deltagare utom Ray är ju tråkiga ändå så det är bara skönt" sa Harry och alla de andra killarna höll med.
"Äntligen lediga!" skrek Louis och alla utom Zayn verkade vara glada.
Jag kollade på honom men han kollade bara ner i golvet. Min mobil vibrerade och det var ett sms från Summer.
'Mamma och pappa ska stanna hos mormor tills på tisdag, när kommer du hem?' stod det och jag förstod att det var dags för mig att bege mig hemåt.
"Ehm, jag måste tyvärr sticka nu" sa jag och vände blicken uppåt.
"Okej, hälsa Ray" sa Harry och de andra höll med.
Jag reste mig upp och det gjorde dom med. De gav mig varsin kram igen och Zayn var sist.
"Jag kan följa dig hem" viskade han.
"Det behövs inte, papparazzin kanske hittar dig igen" sa jag och släppte honom.
"Jo jag följer dig" sa han och började gå mot hallen.
"Men" sa jag och gick efter honom.
Han hade redan börjat ta på sig skorna och jackan. Jag gjorde samma sak och tog min påse med kläder. Han öppnade dörren innan han tog en keps på huvudet men han lämnade solglasögonen hemma.

Vi gick ut från huset och i riktning mot mitt. Han sa inte så mycket utan kollade bara ner i marken.
"Zayn? Varför blev inte du glad när Louis sa att ni var lediga?" frågade jag nyfiket.
"Då kommer jag ju inte få träffa dig...." sa han snabbt.
"Eller Ray" la han till snabbt efter och hans kinder blev lite röda.
"Men du kan väl träffa Ray ändå?" sa jag förvirrat.
"Nej det är det vi inte får, vi får inte umgås med deltagarna utanför programmet så länge vi är domare" sa han och suckade.
"Aha, men du umgicks ju med mig idag?" sa jag.
"Men du är ju ingen deltagare" sa han och skrattade.
"Nej, men jag är Rays bästa kompis" sa jag och kollade in i hans bruna lysande ögon.
"Men det är inte samma sak, men kände du ingenting när du kysste Ray?" frågade han och höjde ena ögonbrynet.
"Hur kom du in på det nu? Nej det gjorde jag inte, vi är bara vänner" sa jag lite irriterat eftersom jag inte orkade med det längre.
"Förlåt, det var inte meningen, snälla förlåt" sa han och man hörde nästan lite tårar i halsen.
"Herregud Zayn, ta det lugnt, jag blir inte sur på dig, jag är bara trött på frågan" sa jag och stannade.
"Aha" sa han och kollade frågade på mig.
"Vad är det?" frågade han när jag satte mig på bänken som var bakom oss.
"Det var här Patrick berättade för mig att han skulle flytta till Tyskland" sa jag och så kom tankarna tillbaka till honom.
Zayn satte sig bredvid mig. Jag kände att tårarna var påväg men jag ville inte gråta nu när Zayn var här, visst jag gjorde det igår men jag ville inte att han skulle komma ihåg mig som en lipsill.
"Du får gråta, om du vill prata om det så är jag här" sa han och la handen på min rygg.
"Nej jag ska vara stark, kom så fortsätter vi gå" sa jag och reste mig upp.
Vi började gå igen och för att trösta mig hade han armen runt mig. Hade det varit någon annan kille som tillexempel William hade jag slagit bort armen direkt. Men något fick mig att känna mig tryggare med Zayn i min närhet. Jag var glad att han följde mig. Vi pratade inte mycket men det var inte pinsamt på något sätt. Det kändes bara normalt. När vi var utanför mitt hus vände han sig mot mig och log.
"Du vet att du kan ringa och prata med mig när du vill, vi kan ju kanske träffas någon dag i veckan också, om du inte har något annat att göra vill säga" sa han och kliade sig i håret.
"Tack, ja vi kan ju höras" sa jag och hans leende blev stort.
"Ja, jag kan bjuda dig på fika eftersom du bjöd denna gången" sa han.
"Okej" sa jag och log.
Han lutade sig fram och gav mig en stor kram. På något sätt ville jag stanna där, i hans famn.
"Vi ses då" sa han innan han vände sig om och gick.

Jag kom på mig själv med att le hela vägen in till huset. När jag stängde dörren kom Summer springandes.
"Var har du varit?" frågade hon.
"Shoppat" sa jag och tog av mig skorna.
"Du har ju inte köpt något" sa hon och kollade konstigt på mig.
"Jo, jag har ju..." jag kollade bredvid mig och såg att påsen inte var där.
Nej, jag hade glömt påsen vid bänken. Aja, den var säkert redan borta. Det var inte ens lönt att gå tillbaka. Vi snackar London, lämna något i en sekund sen är det borta. Lite frustrerad gick jag upp till mitt rum och satte på min All Time Low skiva på högsta volym. Jag brydde mig inte om vad Summer sa för hon brukade spela One Direction minst lika högt. Min mobil vibrerade och jag tog upp den ur fickan.
'Hej söta du, Elina kommer ikväll istället, vi kan väl visa henne London imorgon på förmiddagen? x Ray' stod det.
'Självklart' svarade jag bara.
Jag låg i sängen en lång stund och vara lyssnade på den underbara musiken. Sedan kom Summer in i rummet.
"Ska vi äta idag eller?" sa hon irriterat.
"Ta vad du vill ha jag är inte din slav" sa jag och drog kudden över huvudet.
"Om jag fixar mat, kan du fixa så att jag får träffa One Direction igen då?" frågade hon.
"Nej" sa jag och sedan hörde jag hur hon gick med arga steg ut från rummet och smällde igen min dörr.
Jag drog bort kudden och kollade upp i taket. Jag hoppades Elina skulle vara lika cool som hon var sist. I så fall skulle vi bli bra vänner. Min mobil började vibrera ännu en gång. Jag kollade på skärmen och såg att det var Zayn som ringade.
"Hallå?" svarade jag högt eftersom musiken var hög.
"Hej, det är Zayn" sa han medan jag gick fram för att sänka volymen.
"Hej" sa jag glatt.
"Jo, Ehm, du glömde din påse vid bänken, jag tog den när jag gick tillbaka" sa han.
"Men Gud, tack så jättemycket, du är bäst" sa jag och blev verkligen glad över att han hade tagit med sig den.
"Äsch, vill du att jag ska komma och lämna den eller?" frågade han.
"Ehm, jag ska nog gå och köpa pizza eller något så jag kan kanske hämta den då" sa jag.
"Men jag kan komma och hämta dig så kan jag köra dig istället så slipper du gå" sa han.
"Ehm, okej" sa jag.
"Bra jag kommer om en liten stund" sa han innan vi la på.

Varför körde han mig inte hem innan om han hade körkort? Varför gick vi? Inte för att jag hade något emot att gå men ändå. Jag kollade mig i spegeln och rättade till mitt hår inte. Jag hörde hur någon knackade på dörren och jag sprang ner för trappan. Jag kom försent för när jag kom ner stod Summer som förstenad vid den öppna dörren.
"Oh nej" sa jag för mig själv.
"Är Diana hemma?" hörde jag Zayn säga osäkert.
Jag gick fram till dörren och gav Summer en allvarlig blick.
"Vad ska du ha för pizza?" frågade jag henne och jag hörde hur Zayn skrattade lite.
"Det vanliga" sa hon men darrig röst innan jag stängde dörren bakom mig och hon antagligen stod kvar på samma ställe.
"Vad var det med henne?" frågade Zayn.
"Du är Zayn från One Direction, hennes favoritband och du kommer och knackar på vår dörr" sa jag.
"Det hade jag helt glömt bort, man tänker inte på det när man är med dig" sa han och jag blev lite röd i ansiktet.
"Nej för för mig är du bara en störigt kille som heter Zayn" sa jag på skoj.
"Tycker du jag är störig?" frågade han nervöst.
"Det var ett skämt" sa jag och himlade med ögonen.
Vi satte oss i bilen och motorn startade.
"Är du säker, säg bara till mig om jag är det så ska jag lämna dig ifred" sa han allvarligt.
"Zayn, jag vill inte att du ska lämna mig ifred, jag tycker inte du är störig och ja jag är säker" sa jag och la min hand på hans som låg på växelspaken.
En stöt for igenom mig. Vad var det? Jag drog snabbt bort handen och kollade upp. Zayn kollade rakt in i mina ögon. Han log innan han vände blicken mot gatan och började köra. När vi var framme gick jag in för att köpa pizzorna medan Zayn satt kvar i bilen. Jag skulle köpa en pizza till honom också. Under tiden jag väntade på att pizzorna skulle bli klara kom det fram en tjej till mig.
"Hej är inte du Ray från X-factors kompis?" frågade hon.
"Jo" sa jag lite osäkert.
"Kan du hälsa honom att jag älskar honom, han är jätte snygg!" sa hon.
"Visst det ska jag göra, vad heter du?" frågade jag glatt.
"Amy" sa hon och log.
"Okej" sa jag.
"Du är vacker" sa hon och jag blev chockad.
"t-t-tack" stammade jag fram.
Hon log innan hon gick ut genom dörren. Mina pizzor blev klara och jag gick ut mot bilen. Jag hoppade in och såg att Zayn satt och kollade runt på mobilen.

"Det konstigaste hände just där inne" sa jag under tiden han startade bilen.
"Vadå?" sa han nyfiket.
"Ett av Rays fans kom fram och sa att jag var vacker" sa jag och kollade ut från bilen, det hade börjat mörkna.
"Vad var det som var konstigt med det?" frågade han.
"Ja men... Jag är inte vacker" sa jag och kollade menande på honom.
Han höll på att säga något men ångrade sig i sista sekunden istället var han tyst och körde mig hem. Det blev faktiskt lite konstigt där. Jag vet inte vad som hände. Jag gick in med pizzorna till Summer medan Zayn körde iväg. När jag hade ätit tills jag var mätt kände jag mig trött. Jag gick upp till mitt rum och la mig. Jag startade TVn men där var inget bra program, istället drog jag täcket över mig och blundade. Jag hörde att jag fick sms och tog motvilligt mobilen, ljuset gjorde så att jag var tvungen att kisa.
'Förlåt att jag inte sa något innan, det jag tänkte säga var att jag tycker du är vacker' det var från Zayn och jag vara log.

Jag vaknade av att solen lös in genom fönstret. Jag sträckte mig efter mobilen och såg att den vara var 10. Jag vände mig om och såg att Ray fortfarande sov. Jag försökte somna om men det var omöjligt. Jag gick istället in i badrummet för att duscha. När jag kom ut hade Ray precis vaknat så jag startade hårfönen och torkade håret. Eftersom det var varmt ute hade jag valt att ta på mig en klänning. Den var såklart svart med ett tjockt, snett, rött sträck i mitten.
"Vart ska du?" frågade Ray när jag började platta håret.
"Jag ska shoppa och sen fika med Zayn" sa jag och drog plattången vid min sneda lugg.
"Aha okej, Elina kommer imorgon så jag ska göra upp en plan om vad vi ska visa henne och lite så" sa Ray och reste sig upp.
"Skulle inte hon komma nästa vecka?" frågade jag förvånat.
"Jo men de kommer imorgon istället för att det blev tydligen lättare" sa han och log.
"Aha okej, när ska du repa nästa gång?" frågade jag och stängde av plattången.
"Måndag eller tisdag" sa han och jag nickade.
"Men jag sticker nu då, ska nog städa lite hemma, kan jag låna en skiva av dig förresten?" frågade han.
"Klart" sa jag och han gick fram till mitt skivställ och tog en skiva innan han sa hejdå och gick.

När jag kom ner för trappan satt Summer i tv rummet. Klockan hade blivit 12.30 och jag bestämde mig för att gå.
"Jag sticker nu" sa jag till henne och snörade på mig mina röda converse.
"Vart?" frågade hon utan intresse i rösten.
"Jag ska shoppa" sa jag och hon bara nickade.
Hade jag sagt att Zayn skulle med hade hon säkerligen flippat ur.
Jag lämnade huset och började gå. Jag kände mig faktiskt lite bättre idag än igår. Jag kollade i väskan för att se så att jag inte hade glömt Zayns jacka men den låg där. Jag gick långsamt och var framme 12.50. Till min förvåning såg jag att Zayns stod vid ena hörnet med keps som täckte han huvud. Jag gick lite närmare och när han fick syn på mig så log han.
"Hej" sa han och kramade mig.
"Hej" sa jag och släppte honom.
"Är det där din favoritbutik?" frågade han och pekade på exakt rätt.
"Japp, hur visste du det?" frågade jag.
"Tyckte den såg ut till att vara din stil på kläder" sa han och log.
"De har killkläder där också, ska vi gå in? Där är inte så många där inne så jag tror inte du behöver gömma dig när vi kommer in" sa jag.
"Okej, va bra" sa han och visade upp en rad med vita tänder.
Vi ledde våra steg mot butiken som hette Darkness, kul med tanke på att jag nästan vara bar svarta kläder. När vi kom in så var det tomt. Som det brukade vara vid denna tiden. De flesta var i centrum och shoppade på lördagar. Här låg bara några butiker och två eller tre fik. Jag gick till tjejsidan och började kolla på lite kläder medan Zayn gick till killsidan. Jag hittade en röd tröja med ett svart tryck, den la jag i korgen för att prova den senare. Jag hittade jeans och skjortor. Efter en stund kom Zayn med en lika full korg som jag.
"Ska vi ha modevisning för varann eller?" frågade han och skrattade.
"Visst" skrattade jag och vi letade oss fram till varsitt provrum.

Jag drog på mig de tighta svarta jeansen och den röda tröjan.
"Är du klar?" skrek jag till Zayn som hade provrummet bredvid mig.
"Japp, vi går ut på tre" sa han och fick mig att le.
"Ett, två, tre" sa han och jag gick ut.
Zayn kom ut samtidigt med ett par svarta jeans och en röd skjorta. Vi började skratta eftersom vi hade tagit samma färger och matchade varann.
"Du har bra smak" sa jag och blinkade skämtsamt med ena ögat.
"Detsamma" sa han och log.
Vi gick in i provrummen igen och denna gången tog jag på mig den gröna skjortan tillsammans med den svarta kjolen. Jag brukade inte ha kjol men jag tyckte denna var snygg. Jag gick ut och då stod Zayn redan där. Han hade på sig ett par röda jeans, en svart t-shirt och en svart skinnjacka. Jag höll på att tappa andan. Så snyggt det var på honom. Jag kom på mig själv med att stirra och mina kinder blev direkt röda.
"Ska jag köpa detta eller?" frågade han med ett retfullt leende och ena ögonbrynet uppe.
Jag nickade bara eftersom jag inte kunde prata för då skulle det låta konstigt.
"Jag tycker du ska köpa allt ditt, så köper jag allt mitt" sa han och log.
"Nja, jag har inte råd med allt mitt" sa jag och skämdes lite.
"Det är lugnt, jag betalar" sa han.
"Nej, aldrig! Jag tror jag tar detta sen får jag köpa det andra nästa gång jag är här" sa jag och gick in i provrummet igen.
Jag gillade inte när andra betalade för mig, det kändes inte rätt. Jag burade om till mina vanliga kläder innan jag gick och lämnade de svarta jeansen och den röda tröjan. Jag gick till kassan och betalade sedan ställde jag mig och väntade på Zayn. Han kom med korgen och tjejen i kassan kollade på honom med en omtyckt blick. Han verkade inte bry sig så mycket utan kollade mot mig istället.
"Ska vi fika nu eller?" frågade han glatt.
"Ja, starbucks?" frågade jag och han nickade.
Starbucks låg bara 100 meter bort och jag älskade det stället. De hade världens bästa kaffe.
"Var det allt?" frågade tjejen i kassan för att få hans uppmärksamhet.
Han vände blicken mot tjejen som hade världens största leende på läpparna. Han nickade bara och gav henne pengarna. Det blev tre hela påsar för hans del. Jag tog den ena och han log.
"Ha en bra dag!" ropade tjejen efter oss innan vi gick ut från butiken.
När vi kom ut satte Zayn på sig kepsen och solglasögonen igen. Vi gick mot starbucks med snabba steg för att ingen skulle märka av Zayn. När vi kom in var det en kille som stod i kassan och där satt några äldre damer och fikade. Zayn pustade ut och tog av sig solglasögonen. Vi gick fram till disken och beställde vad vi skulle ha. Killen som jobbade verkade ointresserad och tyckte säker bara att det var tråkigt att stå där och ta emot kunders beställningar. Jag bad Zayn gå och ta ett bord. Han lämnade pengar men jag betalade hans grejer också. När jag kom fram till bordet Zayn hade satt sig vid log han och tog emot sitt kaffe. Jag la hans pengar på bordet.
"Men... Nej!" sa han och förde pengarna mot mig igen.
"Men jag har redan betalat så det gör inget" sa jag och ignorerade pengarna.
"Du lät inte mig köpa dina kläder" sa han.
"Kläder och kaffe är två helt olika saker" sa jag och höjde ena ögonbrynet.
"Men snälla?" sa han och gjorde hundvalpsögon.
"Nepp" sa jag och log retsamt.
"Jag bjuder nästa gång" sa han och la ner sina pengar i fickan.
Jag vet inte varför men det gjorde mig glad att han sa nästa gång, det betydde att vi skulle göra detta igen.
"Visst ja" sa jag och kom på att jag hade hans jacka.
Jag tog min väska och drog upp jackan.
"Här, tack för lånet" sa jag och sträckte den över bordet mot honom.
"Aha, tack, du hade inte behövt ge tillbaka den, jag har många fler" sa han och log.
"Vad ska jag med din jacka till?" sa jag och skrattade.
"Vet inte" sa han tyst och blev lite röd om kinderna.
Han skämdes kanske för att han hade sagt det. Eller?

Vi drack vårt kaffe och pratade om allt möjligt. Jag var glad att vi inte pratade om Patrick för då hade jag bara varit nere. Som sagt så fick Zayn mig på bättre tankar. Jag kollade ut genom fönstret och såg någon med en kamera.
"Det där verkar inte bra" sa jag och gömde mig.
De verkade inte ha fått syn på mig utan de tog bara foton på Zayn.
"Oh nej, Ehm, smyg bort här ifrån sen går jag ut. Du kan komma efter en liten stund så att de inte tror att vi var här tillsammans, de kommer antagligen ställa frågor till mig så du kan bara låtsas som ingenting och gå förbi. Ställ dig bakom byggnaden så kommer jag dit sen okej?" sa han och kollade på mig.
Jag nickade bara och gick med lätta steg mot damtoaletten som låg precis bakom mig. Jag hörde hur Zayns stol drogs ut och hur den lilla plingan på dörren hördes när han gick ut. Jag väntade i ungefär 5 minuter innan jag gick ut från toaletten och såg att papparazzin stod och pratade med Zayn. Jag gjorde som han sa, jag gick ut och brydde mig inte om ett de stod där och skyndade mig till baksidan av byggnaden. Jag stod där en rätt lång stund innan Zayn kom.
"Bilen kommer vilken sekund som helst, du får följa med hem till oss snabbt annars kommer de följa efter oss" sa han och log.
En svart bil körde upp vid oss och vi hoppade in snabbt. Vi åkte utan att säga ett ljud till varann. När vi var framme utanför huset hoppade vi ut och sprang allt vad vi kunde mot dörren. Vi började skratta åt hur idiotiskt det måsta ha sett ut. Zayn öppnade dörren samtidigt som han skrattade.

Jag steg in i det enorma huset som alla killarna delade. Det var otroligt stort. Jag kunde inte fatta det. Jag hörde att Zayn började skratta ännu mer och jag kollade rågande på honom.
"Du skulle sett din min" sa han och drog av sig skorna.
"Zayn, är det du?" hörde man någon skrika från det jag misstänkte var vardagsrummet.
"Ja" skrek han tillbaka och ledde sina steg ditåt.
Jag följde efter honom och såg att det var Harry som hade kallat.
"Amen hej Diana" sa han och sprack upp i ett stort leende.
"Hej" sa jag lite osäkert.
Han reste sig upp och kom för att krama mig.
"Harry, har du sett min röda tröja" hörde jag någon säga och jag vände mig om för att se Niall i bar överkropp.
Jag vände snabbt bort blicken för att inte titta.
"Hej Diana" sa han och skrattade.
"Hej" sa jag med blicken fortfarande vänd bort ifrån honom.
"Det är lugnt, jag ska hämta en tröja innan jag kramar dig" sa han och hans steg försvann.
Jag var inte van vid att få kramar, den ända som kramade mig var Ray. Jag såg att Zayn log mot mig och jag log tillbaka. I samma sekund som jag satte mig ner i soffan kom Liam in i rummet.
"Hej" sa han också innan han gav mig en varm kram.
Han satte sig sidan om mig och då kom Niall tillbaka, denna gången med en tröja. Han gav mig en kram och satte sig också i den enormt stora soffan. De startade en film som verkade vara en komedi. Jag hade så dålig humor så jag skrattade åt allting.
"Är det inte min sötaste tjejs skratt som jag hör?" hörde jag någon säga och komma in i rummet.
Såklart var det Louis. Han hade hållit på att kalla mig för hans hela veckan, vilket jag tog som skämt. Han kom fram och satte sig på den lediga platsen bredvid mig. Han kramade också mig innan han log stort.
"Så, kom du hit för att träffa mig eller?" sa han till mig och blinkade med ena ögat.
"Vi har varit och shoppat, och fikat" sa Zayn snabbt och gav Louis en blick jag inte kunde tyda.
"Aha okej" sa Louis och log mot Zayn.

När vi kom hem låtsades jag att vara trött och gick direkt upp till mitt rum. Jag begravde mitt huvud i kudden som
snabbt blev blöt av alla tårar. Jag försökte vara så tyst så möjligt så att inte Summer skulle höra mig. Efter en timme eller något lugnade jag ner mig och kollade på klockan. 01.30. Jag kunde inte ringa Ray nu, han skulle gå veta det. Jag kunde inte undanhålla såna saker för honom även om jag ville. Han skulle klura ut det förr eller senare. Jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms till honom iallafall.
'Jag vet att du kommer märka det så det är lika bra att jag säger det nu, jag fick ett samtal innan, det var Julie som sa att Patrick hade dött! Förlåt om jag väcker dig ville vara att du skulle veta' skrev jag innan jag tryckte på sänd.
Jag tryckte kudden mot huvudet igen. Jag önskade att denna dagen inte skulle ha hänt.

Efter en minut började min mobil ringa. Jag kollade på skärmen och såg att det stod Ray. Jag torkade bort tårarna och försökte låta så normal så möjligt.
"Hej" svarade jag.
"Jag kommer om 10 minuter, går ut från huset nu, varför sa du inget innan?" frågade han.
"Jag ville inte förstöra för Summer" sa jag.
"Okej, vi ses snart" sa han innan vi la på.
Jag älskade att han inte brydde sig om tiden, han ville bara att jag skulle må bra och han var så underbar. Min bästa Ray. Jag log lite åt tanken på att vi verkligen hade kysst varann. Det kändes så fel. Men det visste vi nog redan från början. Jag släpade mig upp från sängen och gick ner för trappan tyst så att inte Summer skulle vakna. Jag gick till köket och gjorde lite tevatten. Jag var rätt så sugen på det och sen fick det mig att känna mig lite lugnare. Efter en stund hörde jag att någon knackade på dörren. Jag gick dit och öppnade. Jag hann bara öppna dörren sen var jag i Rays famn. Kramen var varm men ändå kall eftersom han kom ute ifrån.
"Hur mår du?" viskade han.
"Sådär, jag kan inte göra något åt det så jag försöker gå vidare" sa jag tyst och släppte honom.
Jag stängde och låste dörren.
"Bra att du tänker så, du får absolut inte bryta ihop, även om jag skulle varit där om du gjort det så vill jag att du ska vara glad" sa han och drog av sig sin jacka.
"Vill du ha te?" frågade jag och log.
"Självklart" sa han och skrattade lite åt ändringen av samtalsämnet.
Vi satte oss i köket med varsin kopp te. Jag drack sakta en klunk. Det kändes bättre nu när Ray var vid mig. Han hade säkert superkrafter för han kunde alltid göra saker bättre.
"Såå, då sover jag här inatt också" sa han stolt.
"Ja, bara för att du är bäst, frågar aldrig din mamma om vart du ska?" frågade jag honom och höjde ena ögonbrynet.
"Jo, jag säger ju att jag ska till dig, hon tror nog också att vi är ihop" sa han och skrattade.
"Det trodde min mamma också innan jag berättade att vi bara var vänner" sa jag och tog ännu en klunk av teet.
"Folk tror så mycket" sa han sedan och suckade.
Jag nickade bara till svar.
"Du har inte hört något från William?" frågade han sedan.
"Nej, det är nog tur det" sa jag och log.
"Han har skickat till mig hela tiden, typ som ett förhör om dig, han är rätt så läskig" sa han och drack lite.
"Vadå förhör?" sa jag förvirrat.
"Han frågar vad du gör om dagarna, om du är ihop med någon och om du gillar Zayn, om han skickar till dig så svara inte, jag vill inte att du ska råka illa ut" sa han och kollade allvarligt på mig.
"Han verkar skum, nej jag ska inte svara honom, har du svarat på hans frågor då?" frågade jag.
"Nej, vad tror du om mig" sa han och skrattade.
"Tack så jättemycket för att du sjöng för mig, jag hann nästa inte säga det innan" sa jag och log.
"Klart att jag sjöng för dig, du är ju min ängel" sa han och reste sig från sin stol för att ge mig en kram.
"Ska vi gå och lägga oss?" frågade jag och han nickade.

Jag hörde hur Rays andetag blev tyngre, jag hade nästan inte gråtit under hela tiden han var här. Jag kände hur tårarna började komma nu igen när han hade somnat. Jag kollade på klockan som hade närmat sig halv tre. Jag reste mig sakta upp från sängen igen och gick ner för trappan utan att göra ljud. Jag satte mig i soffan och slog på TVn, allt för att distrahera tankarna på Patrick. Jag ville prata med Zayn. Jag gillade att prata med honom. Fråga mig inte varför men han gjorde mig lugn. Jag kunde inte ringa honom men jag kunde skicka ett sms som han antagligen skulle se när han vaknade.
'Hej Zayn, av någon konstig anledning gillar jag att prata med dig, du får mig att känna mig lugn, tack för att jag fick låna din jacka och tack för att du pratade med mig... Diana xx' skrev jag och skickade iväg det.
Jag zappade mellan kanalerna och fastnade på reprisen av kvällens X-factor. Efter pausen skulle det vara Ray så jag stannade och kollade på reklamen som började rulla. Jag såg att de hade nya kläder på min favoritbutik och bestämde mig för att jag skulle gå dit imorgon eller ja idag blir det ju. När pausen var slut såg man hur Ray kom ut på scenen. De filmade in honom och han började sjunga. Man såg hur jag kom in i bild och Gud vad jag såg hemsk ut. De filmade sedan in One Direction som satt och diggade med. När låten var slut kom pregramledaren och frågade vad jag tyckte sen var det nästa deltagares tur. Jag sänkte volymen igen och kollade på min mobil. Jag hade fått sms utan att märka det. Jag öppnade det snabbt även om det inte gjorde någon skillnad.
'Äntligen skickar du, har väntat jättelänge, jag frågade ju aldrig efter ditt nummer.. Hur mår du? Vill du ringa och prata? x Zayn' stod det och jag log lite.
'Det känns lite bättre, Ray är här men han har somnat, nej jag vill inte väcka de andra, tack ändå' skrev jag och skickade iväg det.
Jag la ifrån mig mobilen. Hade han väntat på att jag skulle skicka? Va gulligt. Det är så Ray brukar göra. Mobilen började vibrera igen.
'Okej jag förstår, vad ska du göra imorgon?' stod det i smset.
'Tänkte shoppa xD' svarade jag.
Jag stängde av TVn och gick ljudlöst upp till mitt rum igen. Ray sov fortfarande så jag la mig ner och blundade jag också. Precis då fick jag ännu ett sms.
'Får jag följa med? Behöver nya kläder, vi kan kanske fika efter och prata? :)' stod det.
'Visst, ska vi ses vid 13?' skrev jag tillbaka.
'Det blir bra, ses imorgon, godnatt<3' stod det och jag log.
Jag ställde mitt alarm på 11. Sedan somnade jag.

Jag ställde mig en bit bort och lät Summer ha all uppmärksamhet. Ray hade gått för att säga adjö till Sara så jag stod ensam i ena hörnet. Jag kände hur min mobil började vibrera och jag hoppades på att det skulle vara Ray. Jag tog upp mobilen från fickan och till min förvåning så var det ett nummer jag inte kände igen. Från ett annat land.
"Ehm, hallå?" svarade jag osäkert.
"Hej är detta Diana?" frågade en bekant röst men jag kunde inte sätta fingret på vem det var.
"Ja, vem är det jag pratar med?" frågade jag.
"Det är Julie" sa hon.
Såklart att det var, Julie, Patricks storasyster. Hon och jag kom rätt så bra överens när jag var tillsammans med Patrick.
"Heeej Julie, så kul att prata med dig" sa jag glatt.
"Det kommer inte vara lika kul om en stund" sa hon och jag hörde att hennes röst bröts.
"Julie, vad har hänt?" frågade jag oroligt.
"Patrick" sa hon och snyftade.
"Vad är det med Patrick?" sa jag och kände hur mina tårar började komma även om jag inte visste vad som hade hänt.
"Han är död, han blev påkörd av en lastbil, det hände förra veckan, han har legat på sjukhus ända sedan dess, han sa att om han dog ville han att du skulle veta och att han ville att du skulle ha det bra" sa hon snabbt och började sedan gråta hysteriskt.
Jag kände hur den första tåren rullade ner från kinden. Detta var inte sant. Det fick inte vara sant.
"Jag kan inte prata mer nu, jag ville bara att du skulle veta" sa Julie snabbt innan det klickade till och hon var borta.
Jag stod kvar på stället. Chockad. Patrick, borta, föralltid. Det gick inte in i mitt huvud förren efter en stund. Jag kollade mot Summer som såg så glad ut. Jag ville inte förstöra för henne, allt jag ville var att skrika. Jag kände hur tårarna kom fler och fler. Jag tänkte ut hur jag skulle ta mig ifrån rummet utan att få uppmärksamheten. Jag gick sakta mot dörren och vände mig om en sista gång innan jag öppnade den. Alla hade ögonen på Summer utom Zayn. Han kollade rakt in i mina tårfyllda ögon. Jag började springa ifrån rummet. Jag sprang allt vad jag kunde, ut genom bakdörren och vidare in i den lilla parken som låg bara en liten bit bort. Jag satte mig på en bänk med händerna för ögonen.

Jag kände en lite kalla luften slå mot mig. Jag ville hem, hem och gråta, jag ville inte sitta här alldeles ensam, jag ville ha min kudde som jag kunde gråta i. Jag tog ett djupt andetag innan jag fyllde lungorna och skrek allt vad jag kunde. Jag brydde mig inte om folk trodde jag var dum i huvudet. Det ända bra med att sitta här var att det inte var några främlingar som var där nu. Inte såhär sent på kvällen eller rättare sagt natten. Jag tror klockan var lite över tolv.
"Diana?" hörde jag en tyst röst lite längre bort.
Jag ville inte kolla vem det var. Jag orkade inte prata med någon nu. Även om jag inte var ihop med Patrick så hade jag varit det och vi skildes åt som vänner. Han var underbar, jag kunde inte fatta att han var borta. Vi hade inte pratat under hela tiden han var i Tyskland, jag tror det var tur, annars skulle detta varit svårare än vad det redan var. Jag kände att någon satte sig bredvid mig. Jag kollade fortfarande inte upp. Jag var inte rädd att det skulle vara en främling för då skulle han inte vetat mitt namn. Jag visste vem det var, jag hörde det på hans röst. Men jag ville fortfarande inte kolla på honom. Han la sin jacka över mina bara armar. Den var varm, varm eftersom han precis hade haft den på sig och haft det hela kvällen. Jag torkade mina ögon men det kom bara nya tårar.
"Prata när du känner för det, om du inte vill prata med mig förstår jag det, men som vi sa i veckan så kan det vara skönt att prata med någon man inte känner sådär jättebra" sa Zayn med lugn röst.
Han hade rätt det var bättre att prata med dom man inte kände så bra. Han visste ingenting om mig och när när man berättade så visste man att han lyssnade. Han ville lyssna, han sa inte bara det, han kom ofta fram till bra lösningar. Men vad skulle han göra åt detta? Detta hade ingen lösning.
"Det är svårt att prata om det" snyftade jag fram.
"Jag förstår, det samtalet gick från glatt till ledset på bara någon sekund" sa han mjukt och la ena armen om mig för att värma mig mer.
Hur visste han det? Hade han kollat på mig? Varför isåfall? Varför var han så snäll mot mig egentligen?
"Sa du något till dom andra?" frågade jag och torkade ännu en gång bort tårar från ögonen.
"Nej, jag såg på dig att du inte ville att någon skulle veta" sa han.
"Tack" sa jag och lyfte för första gången blicken och mötte hans glänsande bruna ögon.
"Ingen orsak, vill du lätta på hjärtat?" frågade han.
Jag nickade men det tog en stund innan jag kunde hitta orden. Orden jag egentligen inte ville tro på.
"Mitt ex Partick, jag fick ett samtal från hans syster som sa att han hade gått bort" sa jag och tårar började ännu en gång rinna.
"Var det nyligen?" frågade han med mjuk röst som fick mig att bli lugn.
"Ja, han bodde i Tyskland, det var därför vi gjorde slut, han flyttade dit med sin familj, vi var vänner när han åkte" sa jag och torkade mina ögon.
"Jag förstår som smärta" sa han och kollade in i mina ögon.
"Tack för att du pratar med mig, det känns skönt med någon som lyssnar" sa jag och log lite mot honom.
"En enkel fråga bara" sa han allvarligt.
"Ja?" sa jag frågande.
"Kan du dra in armarna i jackärmarna så att du inte blir förkyld?" sa han.
Hur gulligt lät inte det då. Trots allt fick jag fram ett litet skratt innan jag gjorde som han sa till mig.
"Tack, tror du att du är redo att gå tillbaka eller du vill sitta här lite till?" frågade han.
"Vi kan gå tillbaka, de undrar säkert vart vi är" sa jag och log.
"Bra idé" sa han innan han reste sig upp och sträckte sin hand mot mig för att hjälpa mig på benen.
Jag tog hans hand men släppte så fort jag stod upp.
"Tänk så blir du sjuk nu, jag har ju din jacka" sa jag och började dra av mig hans jacka.
"Nej, hellre att jag blir sjuk än du" sa han och log ett bländande leende.

När vi kom tillbaka till lokalen gick vi snabbt in och vidare till det lilla rummet. När vi öppnade dörren kollade alla på oss.
"Vart har ni varit? Vi har ringt till er" sa Louis oroligt.
"Ehm, jag var var bara ute och rökte, Diana stod ute och tog lite luft sen stod vi och pratade" sa Zayn och jag kunde köpt den lögnen om jag inte visste sanningen.
Jag log ett fejkat leende. De verkade gå på det och fortsatte prata. Ray som hade kommit tillbaka kollade oroligt på mig. Jag log ännu en gång och det verkade övertyga honom.
"Summer, vi måste åka hem nu" sa jag.
"Men.." började hon och jag suckade.
"Snälla bara kom" sa jag och kämpade för att hålla tårarna tillbaka igen.
"Okej" sa hon och reste sig upp.
Killarna ställde sig också upp och gav henne varsin kram. Sedan kom de fram till mig. Först Louis, sen Harry, sen Liam, Niall, Ray och till sist Zayn. Han slog armarna om mig. Jag placerade mina armar på hans rygg och gav honom en extra stor kram som ett tack. När vi släppte kramen började jag dra av mig jackan men han stannade mig.
"Du kommer väl ändå när Ray ska repa, behåll den tills dess" sa han och log.
"Tack" sa jag och log tillbaka.
Han gav mig em lapp.
"Ring mig om du behöver prata" sa han och jag såg att det stod ett nummer på lappen.
Jag log ännu en gång innan jag och Summer gick ut genom dörren.
"Du fick Zayns jacka, OMG!!!" nästan skrek hon.
"Jag fick låna den" sa jag och gav henne en ond blick.
Jag gillade inte att hon inte behandlade dom som vanliga människor.
"Detta var den bästa dagen i mitt liv!" sa hon sedan och gav mig en kram.
"Tack" sa hon.
"Tacka inte mig, tacka Ray" sa jag bara och hoppade in i taxibilen som jag beställt.

Vi avslutade kyssen. Jag kollade in i Rays ögon. Han hade ett leende på läpparna men inte ett förälskat leende. Jag tror jag log exakt samma leende för efter några sekunder började vi båda skratta hysteriskt. När vi hade lugnat ner oss kollade vi på varann.
"Du kände inget va?" frågade Ray mig.
"Det kändes som att kyssa sin bror, inget illa menat" sa jag och skrattade lite till.
"Jag tror det är bäst om vi bara är vänner, eller nu när du säger det kanske vi ska bli syskon?" skrattade Ray fram.
"Vi säger så bror" sa jag och skrattade lite till.
"Vad är det som är så kul?" frågade Louis som hade kommit från ingenstans.
Hur mycket hade han sett egentligen?
"Inget" skrattade Ray.
"Ni hade precis en perfekt kyss och nu sitter ni och asgarvar, berätta nu för mig" sa Louis och kollade nyfiket på oss.
"Vi skulle se om vi kanske kunde bli ihop men det gick inte så bra" sa Ray som nu hade slutat skratta.
"Va bra för jag hade tänkt att jag skulle bli tillsammans med Diana" sa Louis och blinkade mot mig.
"In your dreams" skrattade jag.
"Vadå? Varför inte?" sa han i skämtsam ton.
"Jag har en pojkvän, men han har en dålig vana, det är att han inte existerar" sa jag och Louis började skratta.

Resten av killarna kom efter en liten stund och satte sig i soffan. Ray var sist ut idag igen. Jag satt mellan Niall och Harry, Ray satt framför mig med Zayn vid sin ena sida och Louis vid den andra medan Liam satt bredvid Louis. Liam gav gitarren till Ray som började spela på Free fallin'. Han kollade på mig när han sjöng och jag kunde se små leenden vissa gånger. Antagligen tänkte han tillbaka på kyssen. När låten var slut applåderade jag och log mot honom.
"Vi har bara ett problem" sa Louis när han kollade på Ray.
"Vadå?" sa Ray förvånat.
"Du måste sluta tänka på kyssen mellan dig och Diana för du håller på att börja skratta" sa Louis precis som han hade läst mina tankar.
"Vänta, vilken kyss?" sa Harry förvirrat.
"Diana och Ray kysstes för att se om de var mer än vänner men så var inte fallet" sa Louis till resten av killarna som log lite.
"Det var ju synd, ni hade blivit ett bra par" sa Liam.
"Hade du varit med i kyssen och känt så lite som vi gjorde, då hade du fattat" sa Ray och jag instämde.
Jag kände att någon stirrade på mig och lyfte blicken för att se Zayns bruna ögon och sedan Louis blåa se på mig.


Fredag/ samma dag som live sändningen!!


"Summer, kan du skynda dig lite eller?" skrek jag upp mot hennes rum.
"Jag ska träffa One Direction, jag vill inte se ut som en potatis, och verkligen inte som du" skrek hon tillbaka.
Där hade vi min normala syster. Systern som var den stötigaste i hela världen, som man ibland bara hade lust att slå.
"Kommer du inte nu så får du inte träffa dom!" skrek jag och hennes dörr öppnades direkt.
Hon kom ner för trappan. Hon hade på sig en tight, kort, ljusrosa klänning. Hon hade sminkat sig överdrivet mycket och hade satt på lösögonfransar. Jag himlade med ögonen. Hennes blonda hår var lockat och glansigt. Tanken på att jag egentligen hade den hårfärgen äcklade mig lite.
"Herregud, du ser ut som en.. Ja jag vet inte vad" sa jag och hon skrattade.
"Du är baka avundsjuk, jag menar, kolla vad du har på dig" sa hon.
Jag kollade ner på mina gröna jeans, min svarta tröja med grått tryck på och mina svarta converse.
"Hellre detta än det, du är 14 inte 25, snälla någon" sa jag och ledde mina steg ut från huset.
"Vänta!" sa Summer och drog på sig ett par silvriga, högklackade skor.
Jag låste huset och gick mot taxin som väntade.
"Tänk att jag ska få träffa One Direction!" nästan skrek hon när vi var halvvägs framme.
"Men herregud, dom är vanliga människor" sa jag.
"Du förstår inte, de är mitt liv, de har varit där när jag inte haft någon annan, hjälpt mig att le när jag har varit ledsen och Louis är bara så perfekt" sa hon och hade en drömmande blick.
"Du är 14, Louis är 20, glöm det lilla gumman" sa jag och hon gav mig en ond blick.

Taxin stannade utanför och man såg kön som var in mot studion. Jag och Summer gick till bakdörren där Ray mötte oss. Vi kom in och Ray ledde oss till det lilla rummet som jag satt i förra veckan.
"Diana, du måste sitta ute i publiken när jag sjunger, det sa programledarna iallafall" sa Ray och kollade på mig.
"Vadå, ska de filma mig?" frågade jag.
"Jag tror det" sa Ray och filmade eftersom han visste att jag hatade att bli filmad eller fotad.
"Det är lugnt, du ska sitta rätt nära killarna så du kam känna dig trygg" sa Ray och skrattade.
"Vilka killar? One Direction?" frågade Summer med uppspärrade ögon.
"Ehh ja" sa Ray och lyfte ena ögonbrynet.
"Jag vill också sitta där" sa hon.
"Ledsen där finns bara en plats för Diana" sa Ray.
Dörren öppnades och samma kille från förra veckan tittade in.
"Du ska på om 5" sa killen och Ray nickade.
"Skynda dig Diana" sa Ray samtidigt som vi sprang ut ur rummet och tog skilda vägar vid scenen.
Jag såg killarna som satt nedanför jurybordet. De var ju bara gäster så de hade inte så mycket att säga egentligen. De fick säga ett ord då och då. Jag fick syn på den tomma platsen bredvid. Där satt andra anhöriga till de andra deltagarna. Min plats var bredvid Niall. Jag sprang dit och satte mig.
"Hej Diana" viskade Niall och jag log till svar.
Ett inslag visades där Ray sa vad han skulle sjunga och vem han skulle sjunga till. En kamera an satte sig framför mig och när Ray började sjunga såg man mig på storbilden ovanför honom. Jag skämdes jättemycket men jag kunde inte göra något åt det så jag satt bara med händerna på kinderna och lyssnade på Rays fina stämma som fyllde hela studion. Jag log då och då, Ray log tillbaka och när låten var slut fick han sin bedömning av juryn. När juryn hade sagt sitt kom den ena programledaren fram till mig och frågade vad jag tyckte.
"Fantastisk som alltid" svarade jag och log.
När de gick till reklam skyndade jag mig tillbaka till det lilla rummet där Summer och Ray nu väntade.
"Tack så jättemycket" sa jag och slängde mig runt halsen på Ray.
"Var det bra?" frågade han och log.
"Alltid" sa jag och skrattade.
"Gulligt, när får jag träffa killarna?" frågade Summer otåligt.
"Programmet är slut om ungefär en halvtimme så det blir antagligen då" sa Ray och Summer suckade.

Vi kollade på resten av uppträdanden på TVn inne i rummet sedan var det dags för Ray att gå ut på scenen igen.
"Den första som går vidare till nästa vecka är..." började programledaren.
"Ray" skrek den andra programledaren och publiken jublade.
Jag hoppade upp från soffan jag satt i och gjorde en liten glädjedans.
"Pinsamt" sa Summer och kollade på mig.
"Den som tyvärr får lämna programmet och åka hem är.... Sara" hördes det på TVn och det blev tyst en stund.
Sara fick blommor och sa tack till alla som hade röstat på henne. När programmet var slut väntade jag på Ray som kom efter en lång stund.
"Vad var det som tig sån tid?" frågade jag när han kom in.
"Pressen frågade en massa om vi var ihop och sånt" sa han och himlade med ögonen jag började skratta och Summer kollade på mig och fattade ingenting.
Dörren öppnades och samma kille som innan sa:
"Ray, One Direction är på väg hit så att du vet"
"Okej" sa Ray och killen stängde dörren.
Jag kollade på Summer som rätade upp sig i soffan och tog en sista titt i spegeln innan dörren öppnades och killarna kom in.
"Hey Ray" sa Louis och gjorde en high five med honom.
"Tjena Lou!" sa han och skrattade.
Resten av killarna gjorde detsamma.
"Hej Diana" sa Louis och blinkade med ena ögat innan han kramade mig.
Teo det eller ej så hade jag och Ray kommit rätt så nära killarna under veckan som gått. Jag hade inte berättat något för Summer för då skulle hon bli avundsjuk. Resten av killarna gav mig också varsin kram innan de ställde mig bredvid varann. Summer harklade sig bakom mig och jag vände mig om.
"Oj just det, detta är min lillasyster Summer, hon är ert största fan eller något" sa jag och viftade med handen mot Summer.
Killarna gick fram och hälsade på henne och hon var överlycklig. Jag skrattade åt henne utan att någon såg. Eller trodde jag iallafall.
"Vad skrattar du åt?" frågade Zayn, som hade ställt sig bredvid mig, tyst.
"Min syster, jag fattat inte hur hon kan bli så glad, ni är ju normala människor jag menar ni är ju inga utrotningshotade djur eller något" sa jag och kollade på honom med skämt i blicken.
"För vissa är vi, jag är glad att du inte är som henne när du är med oss, jag gillar att du ser oss som normala männinkor för det är precis vad vi är" sa han innan han lämnade min sida och gick tillbaka och pratade lite med Summer.

Jag vaknade av att fåglarna kvittrade utanför fönstret. Jag vände mig om och såg att Ray fortfarande sov. Jag kollade på klockan. 10.34. Vi skulle vara i replokalen om en och en halv timme ungefär. Jag skakade Ray som vaknade med ett ryck.
"Jag är vaken!" nästan skrek han.
Jag började skratta hysteriskt. Han bara blängde på mig.
"Kul" sa han och himlade med ögonen.
"Vi ska vara i replokalen om en och en halv timme, ska vi käka frukost eller?" sa jag och han nickade.
"Du ska duscha va?" sa han och jag nickade.
"Då kan du gå och duscha så kan jag göra pannkakor" sa han och jag log.
"Tack" sa jag innan jag gick för att välja kläder.
Jag valde en svart tröja med Englands flagga på och ett par röda byxor. Jag hoppade in i duschen.

Skulle jag berätta för Ray om att William hade smsat mig? Jag berättade ju allt för honom men på något sätt var detta något jag gärna ville hålla för mig själv. Jag gick ut ur duschen och tog på mig kläderna. Jag gick ner till köket med en handduk på huvudet.
"Snygg" sa Ray och skrattade när han såg mig.
Pannkakorna var klara så vi började äta, vi åt tills vi var proppmätta. Jag kollade ännu en gång på klockan. En halvtimme kvar.
"Jag måste upp och fixa håret" sa jag.
"Kan jag låna din plattång?" frågade Ray mig.
"Såklart" sa jag och vi ledde stegen upp till mitt rum.
I början tyckte jag att det var töntigt att Ray plattade håret med han passade verkligen i det och nu ser han bättre ut med platt hår än med sådär halvlockigt som det var egentligen. Jag började med att föna mitt hår under tiden Ray plattade sitt sedan plattade jag mitt. Jag drog några drag med mascaran sen var jag klar. Vi gick ner och tog på oss skor. Jag valde mina svarta converse eftersom de passade till min outfit bäst.

När vi kom till lokalen hade det redan börjat eftersom vi var lite sena. Men det var ju inte Rays tur att öva förren en av de sista. Jag och Ray satte oss i soffan och pratade medan vi väntade. Killarna i One Direction hade övat med hälften av deltagarna när de ropade att de skulle ha en paus.
"Jag går och köper dricka" sa jag till Ray som nickade.
Jag gick mot drick automaten, jag fick syn på William som var påväg in genom dörren. Vad gjorde han här? Jag ville inte prata med honom. Jag sprang en bit bort och ställde mig bakom ett hörn.
"Gömmer du dig?" hörde jag en röst viska.
Jag blev rädd och hoppade till, jag kollade upp och såg Zayn.
"Ehm, på sätt och vis" sa jag och tryckte mig lite längre in.
"För vem då?" frågade han nyfiket och ställde sig bredvid mig så att han inte heller syntes.
"Killen med lila tröja borta vid Ray" sa jag.
Han kikade fram bakom hörnet och kollade sedan med höjda ögonbryn mot mig.
"Är inte det den killen som åkte ut i fredags?" frågade han.
"Jo, William" sa jag och kollade ner i golvet.
"Varför gömmer du dig för honom?" frågade Zayn sedan.
"Ehm, komplicerat" sa jag bara.
"Vi har paus i en stund till, jag har tid" sa han och log.
"Men jag känner inte dig" sa jag och höjde ena ögonbrynet.
"Det kanske är bättre att prata med någon du inte känner, jag lovar att inte berätta för någon" sa han och hans bruna ögon såg in i mina.
"William är killen som Ray gav mitt nummer till igår, som jag sa har han flickvän, men han skickade ett sms till mig inatt och frågade om jag ville dricka en kopp kaffe med honom, jag gillade honom lite men jag vill inte förstöra mellan honom och hans tjej" sa jag och kollade sedan ner i marken.
"Jag förstår" sa Zayn och log.
"Men han vet ju att du är här, han kommer inte gå förren han har fått prata med dig antar jag, vi kan göra så här" började Zayn och kollade på mig.
"Om du går fram till Ray och honom så kommer William börja prata med dig, precis när han gör det så kommer jag och säger att jag behöver hjälp och då kan du spela överlycklig precis som om du gillar mig, då kommer han inte prata med dig mer" sa han och väntade på ett svar.
"Det kan funka" sa jag och log.
"Vi kan ju prova" sa Zayn och jag nickade.

Jag gick bort från hörnet och ledde mina steg mot Ray och William. När de fick syn på mig sken de upp eller iallafall Ray, som vanligt. William kollade på mig med en konstig blick. Jag log mot dom och jag hann knappt fram innan William började prata.
"Kan jag prata med dig?" frågade han och drog mig i armen bort från Ray.
Ray gav mig en frågande blick.
"Vad är det?" frågade jag och spelade oskyldig.
"Varför svarade du inte på mitt sms?" frågade han lite surt.
Varför var han så sur? Det var ju inte så att vi hade pratat så mycket eller något sånt.
"DIANA!" skrek Zayn precis i tid.
Jag kollade mot Zayn som kom springande. Jag gjorde allt för att få ett så stort leende på läpparna så möjligt. Jag tror jag lyckades ganska bra.
"Kan du komma och hjälpa mig?" frågade Zayn när han var framme vid mig och William.
"Självklart" sa jag överdrivet glatt och log stort.
"Jag störde väl inte" frågade Zayn och kollade på William.
"Nejdå, vi får prata en annan gång William" sa jag och log mot honom innan jag gick iväg ifrån honom med Zayn vid min sida.
"Tror du han gick på det?" frågade jag Zayn när vi var utom hörhåll från William.
"Jag tror det, han går nu iallafall" sa Zayn och jag var tvungen att vända mig om för att se om det var sant och visst var det det, William var på väg ut från lokalen.
"High five" sa jag till Zayn och lyfte handen.
Han high fiveade min hand och vi hoppade runt lite innan de sa i högtalarna att One Directions paus var slut.
"Tack Zayn" sa jag innan jag gick tillbaka till Ray.

"Vad ville William och vad skulle du hjälpa Zayn med?" frågade Ray när jag satte mig bredvid honom.
"Jag hann inte berätta för dig att William skickade sms till mig inatt, jag ville inte umgås med honom eftersom det kan ställa till problem med hans tjej, Zayn hjälpte bara mig att komma iväg från honom" sa jag och log.
"Gillar du Zayn? Du verkade jätteglad när han frågade om du kunde hjälpa honom" sa Ray och höjde på ögonbrynen.
"Nej det var bara som vi spelade för att William skulle gå, jag känner ju knappt honom" sa jag.
"Du känner knappt William heller" sa Ray.
"Nej men jag gillar inte honom mera" sa jag.
"Men du gjorde, och det var bara efter att du hade träffat honom personligen en eller två gånger" sa Ray.
"Men jag gillar inte Zayn, punkt slut, det gör Summer så bra själv" sa jag och skrattade.
"Vem av dom gillar hon mest?" frågade Ray och vände blicken mot killarna som satt ett par bord bort.
"Är inte riktigt säker men hon tjatar rätt mycket om Louis och Liam" sa jag och Ray nickade.
"Vem tycker du ser bäst ut då?" frågade Ray mig.
"Ehm, vet inte riktigt" sa jag och drog fingrarna över hakan.
"Lägg av, klart att du vet, säg nu" uppmanade han.
"Okej, men jag måste jag nog säga..." började jag.
"Zayn" avslutade Ray.
"Men hur vet du det?" frågade jag och kollade på honom.
"Lilla Diana, jag känner dig" sa han och skrattade.
"Meehhh.... Men jag gillar inte honom" konstaterade jag.
"Nej jag tror dig" sa Ray och log.
"Tack" sa jag och log tillbaka.
"Varför tror folk alltid att vi är tillsammans?" frågade han helt plötsligt.
"Kanske för att vi är med varann hela tiden?" sa jag och han nickade.
"Tänk om vi skulle bli tillsammans" sa han fundersamt.
Jag hade tänkt på det många gånger men aldrig sagt det högt.
"Jag menar varför skulle vi inte? Jag älskar dig och du älskar mig, vi har kul tillsammans, vi är bäst tillsammans, varför inte vara tillsammans?" sa han sedan.
"Ska vi prova?" frågade jag och han nickade.
"Vi kan ju se vad det leder till" sa han och log.
"Då bet jag iallafall att du aldrig kommer såra mig, och jag vet att jag kan lita på dig" sa jag och han leende blev ännu större.
Han lutade sig mot mig och jag lutade mig mot honom. Hände detta verkligen? Var det inte bara en dröm? Vart skulle detta ledan i slutänden? Några sekunder senare pressades våra läppar mot varandra.

När jag kom hem hade mamma och pappa lämnat en lapp om att de hade fått åka till mormor som bodde 3 timmar bort. Det stod att det var kris och att de skulle stanna där tills lördag. Jag blev lite orolig men mamma skulle väl ringa om det var något jätteallvarligt.
"Diana, jag lagar maten idag, du kan vara ta det lugnt" sa Summer och log mot mig.
"Jag åt precis lunch, men vi kan vän äta lite senare idag va?" sa jag eftersom jag var jättemätt efter pizzan.
"Ja det är väl klart" sa Summer.
Hon brukade inte erbjuda sig att laga mat eller sådär, det var antagligen för att hon skulle få följa med på live sändningen.
"Vilken låt ska Ray sjunga på fredag?" frågade Summer när vi satte oss i soffan.
"Free Fallin'" sa jag och log.
"OMG! Ska han sjunga till dig?" frågade hon.
"Ja" sa jag och log.
"Du har sån tur som har en sån bra vän, men en fråga bara!" sa hon och jag nickade.
"När ska ni bli ihop, du och Ray är med varann varje dag och ni kan inte klara er utan varandra" sa hon och höjde ena ögonbrynet.
Inte min syster också, tänkte jag och himlade med ögonen.
"Summer, jag och Ray är bara vänner och kommer alltid att vara det" sa jag med hög ton.
"Okej förlåt" sa hon och viftade med handen.

Jag tog min mobil för att ringa till Ray och fråga om han ville sova över här. Det gick fram några signaler.
"Hallå" svarade någon med det var inte Ray.
Jag tog en extra titt på skärmen för att se om jag hade ringt rätt, jovisst det var till Ray jag hade ringt.
"Vem är det?" frågade jag förvirrat.
"Aha oj, det är Zayn, Ray övar på låten och så såg jag att det var du och så tänkte jag att eftersom jag visste vem du var så kunde jag svara och så..... Vänta lite Ray kommer här" sa han och jag hann knappt med på vad han sa.
"Hallå?" hördes en annan röst som nu var Ray.
"Hej Ray, övar ni inu?" frågade jag.
"Ja, vi är snart klara" sa han.
"Okej jag bara undrade om du ville sova här inatt, mamma och pappa är hos mormor och jag är själv med Summer, inte så roligt" sa jag och skrattade lite.
"Självklart, jag ska bara hem och hämta kläder när vi är klara, du kan väl komma hit och möta mig?" frågade han.
"Javisst, jag kommer snart" sa jag och vi la på.
"JAG DRAR OCH MÖTER RAY!!" skrek jag när jag hade tagit på mig skorna.
"OKEJ!" skrek Summer tillbaka från sitt rum, hon hade One Direction på högsta volym och jag himlade med ögonen innan jag gick ut genom dörren.

Jag nästan sprang dit eftersom det hade börjat bli lite mörkt. När jag kom fram stod det en vakt utanför dörren.
"Jag ska träffa Ray" sa jag och han kollade på mig innan han skrattade.
"Den har jag hört förr" sa han.
"Men.." sa jag och kollade förvånat på honom.
"Hey Diana" hörde jag en röst säga och jag vände mig om.
"Hej Harry, kan du säga till vakten att jag verkligen är Rays kompis?" frågade jag.
"Hon är med mig" sa Harry och vakten nickade innan han släppte in oss.
"Vad gjorde du där ute?" frågade jag.
"Jag var tvungen att ta lite luft" sa han och log.
När vi kom in satt Ray och de andra killarna i soffan.
"Heej" sa Ray och log mot mig.
"Hej" sa jag och ställde mig bredvid soffan där han satt.
"Ja då måste vi gå nu" sa Ray till killarna.
"Om ni vill kan vi tjutsa er i limon" sa Liam.
"Ja ni kan ju åka med oss" sa Niall.
"Okej" sa Ray och alla reste sig.
Vi gick ut och hoppade in i limousinen som stod parkerad utanför. Jag hade aldrig åkt limousin förr så jag tyckte det var kul. Ray sa sin adress och limousinen började rulla.
"Ska jag ha med något särskiljt?" frågade Ray mig.
"Ja du kan ta med några skivor så vi kan ha något att göra" sa jag och han nickade.
Vi brukade göra så att vi tog med oss skivor till varann och så satt vi och diskuterade om vilka som var bäst och varför.

Limousinen stannade utanför Rays hus.
"Väntar du här?" frågade Ray innan han gick ut.
Det kändes lite läskigt att sitta ensam i en limousin med fem killar man inte kände. Innan jag hann svara var Ray ute och på väg in mot sitt hus.
"Så, vad ska vi göra när vi kommer hem?" frågade Niall de andra killarna.
"FIFA?" frågade Liam och alla nickade.
Jag älskade FIFA det var riktigt kul, jag och Ray spelade alltid det när vi var hemma hos honom. Jag satt helt tyst bredvid Zayn.
"Får jag fråga dig en sak?" hörde jag Liam säga.
"Visst" sa jag.
"Hur gammal är din lillasyster?" frågade han.
"Hon är 14" sa jag och log.
Jag kände hur min mobil vibrerade.
"Hallå?" svarade jag när jag såg att det var Ray.
"Ehm, det gjorde inget att jag gav ditt nummer till William va? Han ringde och frågade och jag ville inte vara otrevlig" sa han i andra änden.
"Varför ville han ha mitt nummer?" frågade jag förvånat.
"Ingen aning, men jag kommer nu, ville bara vara säker på att du inte skulle bli sur" sa han och la sedan på.
Jag stirrade på telefonen. Varför ville William ha mitt nummer? Utan att tänka började jag le. Antagligen stort för helt plötsligt hörde jag Zayn säga:
"Något bra som hänt?" han sa det tyst och log mot mig.
"Kanske" sa jag eftersom jag inte själv var säker.
I samma sekund öppnades dörren och Ray kom in. Han sneglade mot mig och jag log.
"Så det är okej?" frågade han.
"Ja" sa jag tyst.
"Vad är okej?" frågade Louis nyfiket.
"Att jag gav hennes nummer till en kille" sa Ray och skrattade lite.
"Whoo, någon som gillar dig, även fast du är galen" sa Louis och blinkade med ena ögat mot mig.
"Han gillar inte mig, han har flickvän" sa jag och kollade ner.
"Jaha" sa Louis ledsamt.
"Men det bryr jag mig inte om för jag gillar att vara singel" sa jag och alla skrattade.
Min förra pojkvän hade jag för ungefär ett år sedan, han hette Patrick. Vi var ihop i över 6 månader, sedan flyttade hans familj till Tyskland. Vi kom fram till att det inte skulle funka och vi gjorde slut dagen innan han åkte. Det var ledsamt men som sagt så skulle det inte funka. När jag mådde som sämst så fanns Ray där för mig och gjorde mig på bra humör. Jag kom på mig själv att jag log stort.
"Vad är det?" frågade Ray.
"Du är bäst" sa jag och kramade honom.
Han kramade förvånat tillbaka.
"Det är du med" sa han och skrattade.

Vi stannade utanför mitt hus och så sa vi hejdå till killarna. Vi skulle ju träffa dom imorgon igen. De vinkade till oss och limousinen körde iväg. Jag och Ray sprang in i huset.
"Hallå!!" skrek jag men Summer hörde antagligen inte eftersom musiken var ni högre än innan.
Jag gick in till hennes rum och öppnade dörren.
"Vi är hemma nu" sa jag och hon nickade.
Jag och Ray gick ner till köket och hämtade chips och läsk innan vi gick upp till mitt rum och startade en film. Vi bestämde oss för en komedi eftersom vi hade samma humor. Vi skrattade oss igenom filmen och sedan stängde vi av.
"Vilka skivor tog du med?" frågade jag Ray.
"Green day, All time low och Good Charlotte" sa han och tog upp dom från väskan han hade.
"Det blir svårt, jag älskar alla" sa jag och han höll med.
Vi diskuterade lite när Summer kom om i rummet.
"Ray, tack så jättemycket för att jag får följa med på live sändningen, det betyder verkligen mycket för mig" sa hon och kollade på Ray.
"Det är lugnt" sa Ray och skrattade.
"Diana, kan jag sova över hos Laura?" frågade Summer mig.
"Ja men då måste hon möta dig för du får inte gå själv" sa jag och hon himlade med ögonen.
"Okej, jag sticker nu då" sa hon och gav mig en kram, till min förvåning lutade hon sig ner till Ray och kramade honom också.
När hon lämnade rummet kollade Ray på mig med en konstig blick.
"Hatar inte hon mig?" frågade han.
"Det trodde jag också, det är väl bara för den där One Direction saken" sa jag och han ryckte på axlarna.
"Berättade jag att min kusin ska flytta hit?" sa han sedan.
"Nej vem då?" frågade jag och log.
"Elina, hon som är lika gammal som oss, kommer du ihåg när du var med mig på släktträffen, du satt och pratade med henne under tiden jag gick runt och pratade med alla andra?" sa han och gav mig en frågande blick.
"Jaha Elina, hon är cool, jag gillade henne" sa jag och log.
"Ja hon flyttat hit nästa vecka, ska du med och visa henne runt eller?" frågade han.
"Nej alltså jag tror inte det" sa jag skämtsamt men han gick på det.
"Vadå vad ska du göra?" sa han ledsamt.
"Jag skämtade Ray, klart jag ska med" sa jag och han fick världens största leende på läpparna.

Vi bestämde oss för att sova och jag drog täcket över mig. Jag hade precis somnat när jag vaknade av att min mobil vibrerade. Jag hatade att vara så lättväckt. Jag sträckte mig efter mobilen och det var ett sms från någon jag inte hade nummret på.
'Hey Diana, fick ditt nummer av Ray, förlåt om jag väcker dig men skulle du vilja ta en kaffe eller något imorgon? William xx" stod det.
Jag log men visste inte varför, han hade ju flickvän och jag ville inte förstöra för dom. Jag ville egentligen dricka den där kaffen med honom men jag skulle inte göra det, det skulle bara ställa till problem. Jag la ifrån mig mobilen och somnade om.

Jag vaknad av att min mobil ringde. Jag tog trött upp den och svarade utan att kolla vem det var.
"Hallå?" svarade jag med trött röst.
"Någon är trött, men du, kan du vara klar om 20 minuter, tänkte göra snake bitesen då... Jag kommer till dig nu istället" det var Ray såklart.
"Jag ska skynda mig, det är bara till att gå in, jag är själv hemma så" sa jag och la sedan på.
Jag släpade mig själv upp från sängen och fram till garderoben. Vad skulle jag ha på mig? Jag tog mina svarta jeans och en röd tröja, mina favoritfärger. Jag skyndade sedan in i duschen och drog kläderna på mig. När jag kom in i mitt rum igen satt Ray där.
"10 minuter har du på dig" sa han och gav mig hårfönen.
Jag fixade håret, det blev platt idag igen. Jag drog lite mascara på ögonfransarna, mer orkade jag inte göra.
"Då sticker vi" sa jag och Ray reste sig från min säng.

"OMG, jag är nervös" sa han när vi satt i det lilla rummet och väntade på att han skulle komma in.
"Jag ska hålla din hand" sa jag och menade verkligen allvar.
"Tack du är bäst" sa han och log mot mig.
Nu var det hans tur, vi gick in i fett ännu mindre rum med röda väggar och en bår mitt i allt.
"Du kan lägga dig där" sa killen som skulle göra det.
"Det kommer kanske kännas lite" sa han sedan och tog fram nålar och ringar.
Jag tog Rays hand och tryckte till för att han skulle märka att jag var där.
"Sådär ja" sa mannen efter en stund.
"Är det klart?" frågade Ray förvånat.
"Jadå, kolla i spegeln" sa han och gav Ray en liten spegel.
"Sjukt snyggt" sa jag och släppte Rays hand.
"Det kändes typ inte" sa han sedan och skrattade.
"Vänta, är det inte du som är med i det där musikprogrammet?" frågade mannen helt plötsligt.
"Jo" sa Ray och log osäkert.
"Du är grym, lycka till" sa han innan vi gick ut från den lilla butiken eller vad man ska säga.
Rays mobil började ringa.
"Hey" svarade han.
"Ja okej, jag kommer, jag tar med en vän om det går bra" sa han till personen i andra sidan luren.
"Ses snart" sa han och la på.
"Vi ska ha övning i studion, du får följa med, vi skulle träffa dom där domarna och öva lite med dom, jag klarar det inte utan dig" sa han när han såg att jag började tveka.
"Okej då" sa jag och himlade med ögonen.

Vi gick in i studion och möttes av alla deltagare som stod utspritt i lokalen.
"Det gjorde inget att jag skickade och frågade om William också ville komma va?" sa Ray och blinkade med ena ögat mot mig.
"Sluta" sa jag och kände att jag blev varm om kinderna.
"Okej allihopa, One Direction är här och ska lära känna er lite, sen kommer ni få gå in i enrum med dom och öva på er låt" sa en man som jobbade med programmet.
Jag kollade runt och såg att William var på väg mot oss. Han log sitt perfekta leende och jag kände hur mina kinder färgades. William ställde sig bredvid mig.
"Hej Diana" sa han och log.
"Hej" sa jag glatt.
En dörr öppnades lite längre bort i lokalen och fem killar kom ut. En kille med brunt lockigt hår, en med brunt och lite rufsigt, ännu en brunett med håret lite åt sidan, en blond och en svarthårig. Allas blickar vändes dit. Jag hörde hur bland annat Sara skrek lite. Så det var de fem killarna min lillasyster var nörd i? Jag himlade med ögonen.
"Hej vi är One Direction, jag heter Harry" sa killen med lockigt hår.
"Jag heter Liam" sa han med rufsigt hår.
"Jag heter Louis" sa den sista brunetten.
"Jag är Zayn" sa den svarthåriga killen.
"Och jag heter Niall" sa den blonda och log.
"Vi tänkte gå runt och lära känna er först sen ska vi gå in i ett rum och öva på era låtar" sa Liam.
Alla nickade. De började framme vid Sara. Det betydde att Ray skulle vara den sista till att träffa dom.

"Ska vi sätta oss i soffan eller?" sa Ray och jag nickade.
Vi slog oss ner i sofforna. Ray satt mittemot mig och William bredvid mig. William satt rätt så nära, han nuddade nästan vid mitt ben. Jag såg att Ray log mot mig och jag gav honom en ond blick.
"Jag kan tyvärr inte stanna så länge Ray" sa William.
"Nej men det är lugnt, jag har Diana" sa han och kollade på mig.
"Va bra för jag lovade min flickvän att vi skulle äta lunch tillsammans" sa han.
Jag kände hur mitt hjärta sjönk. Klart att han hade flickvän, vad trodde jag egentligen? Vem skulle inte vilka vara tillsammans med William.
"Jaha så du har flickvän?" sa Ray och kollade förvånat på William.
"Ja typ iallafall, jag vet inte riktigt om jag är kär i henne så vi är inte officiellt ihop" sa han och Ray nickade.
"Aha okej, men du kallar henne för din flickvän?" sa Ray.
"Ja hon blir ju sur annars" sa William och skrattade.
"Aha okej, men du kan gå när du vill bara" sa Ray och log mot honom.
Vi satt och pratade med varann en stund, William berättade lite mer om tjejen och om att han inte visste om han skulle göra slut eller inte.
"Vad tycker du Diana?" frågade William och kollade mig djupt in i ögonen.
Varför frågade han mig om det? Jag ville inte svara men det var mer idiotiskt att låta bli.
"Ehm, följ ditt hjärta" var det enda jag fick ur mig.
Han log och nickade.

Efter ett tag var det dags för William att gå han sa hejdå och sen var det bara jag och Ray kvar.
"Ska du ha något att dricka?" frågade Ray.
"Visst, en pepsi" sa jag och han reste sig för att gå och ta drickor från automaten som stod lite längre bort.
"Är det inte här han ska vara?" hörde jag em röst bakom mig säga.
"Ursäkta, ska inte Ray vara här?" frågade någon och petade på min axel.
Jag vände mig om och såg de fem killarna i One Direction.
"Jo han kommer vilken sekund som helst, han skulle köpa dricka" sa jag till den blonda, Niall, som hade ställt frågan.
"Okej, är det okej om vi sätter oss så länge?" frågade killen som hette Liam.
"Visst" sa jag och tog upp min mobil för att kolla runt lite på twitter.
Jag hade ett nytt meddelande från Summer.
'Gick det bra att jag följde med till live sändningen på fredag eller?' stod det.
Ray kom i samma sekund och slog sig ner bredvid mig. De fem killarna satt nu framför mig och Ray.
"Tjena du måste vara Ray" sa Louis och sträckte ut sin hand.
Ray tog den och skakade sedan de andras händer.
"Så, vem ska du sjunga den låt till?" frågade Zayn.
"Jag ska sjunga min låt till Diana" sa Ray och kollade på mig.
Jag visste inte om något så jag blev chockad och slängde mig runt hans hals.
"Aww så gulligt, är ni ett par eller?" frågade Niall.
Jag började bli lite trött på den där frågan. Men varför skulle inte dom fråga den om alla andra gjorde det?
"Nejnej, vi är bara vänner, bästa vänner" sa Ray och log.
De nickade förstående.
"Vilken låt ska du köra då?" frågade Harry.
"Vilken låt gillar du Diana? Som är lugn?" frågade Ray och kollade på mig.
"Då måste jag nog säga Free Fallin'" sa jag.
"Den låten är bäst, den måste du köra" sa Harry och kollade uppspelt på Ray.
De fem killarna verkade rätt så normala ändå. Inte så där bossiga och snobbiga som andra artister kunde var.
"Då blir det den" sa Ray och de gjorde en high five.
Jag upptäckte att någon stirrade på mig. Jag kollade upp och såg Louis blåa ögon som kollade på mig. När han upptäckte att jag såg det kollade han bort. Det kändes lite läskigt men jag brydde mig inte så mycket.
"Så, gillar du fotboll?" frågade Louis Ray.
"Vem gillar inte fotboll?" sa Ray och skrattade.
"Du är den enda som är kvar, ska vi spela lite? Lokalen är rätt så stor och ja vi kan ju göra mål själv" sa han och Ray nickade.
Alla reste sig upp utom jag.
"Du ska också vara med" sa Zayn som inte hade sagt så mycket under hela tiden, nu tittade hans bruna ögon rakt in i mina.
"Nej jag är inte så bra" sa jag och kollade ner i golvet.
"Sluta ljuga nu Diana, kom" sa Ray och drog mig i armen tills jag reste mig upp.
De tog fyra stolar och ställde två på varje sida av lokalen som skulle vara mål.
"Vilka lag?" frågade Niall.
"Någon kommer bli en för mycket" sa Liam.
"Vi kör, jag, Liam, Zayn och Diana mot resten" sa Louis.
De andra nickade men jag protesterade.
"Men.." sa jag och kollade på Ray.
"Sluta larva mig nu Diana, spela bara" sa Ray och jag gick tillsist med på det.

Liam stod i "mål" för vårt lag och Harry i de andras. Zayn hade bollen och passade den till Louis. Jag sprang fram och sedan passade Louis bollen till mig. Jag mötte Ray och dribblade av honom, sedan sköt jag bollen som gick in i mål. Harry bara stod där i målet och fattade ingenting.
"Yaaaaay!!" skrek Zayn och sprang mot mig med Louis precis bakom sig.
"High five" skrek dom och jag tog upp min hand och de tog upp sina.
Jag sprang tillbaka till vår sida av "planen" igen och gjorde high five med Liam.
Nu hade Niall bollen han sprang mot oss och dribblade av Zayn, när han kom framför mig fick jag tillbaka bollen och började springa. Jag kollade upp och såg att Louis var nära deras mål. Jag passade bollen och han sköt in den.
"Braaa!!!" skrek jag till Louis och sprang dit för att föra high five.

"Du är bara sur för att vi vann" sa Louis och retade Harry.
"Nej det är jag inte" sa Harry och gav Louis en ond blick.
"Jag är hungrig" sa Niall.
"Det är jag med" sa jag och märkte hur min mage kurrade.
"Woho Niall, du och Diana borde bli bra vänner" sa Liam och de andra skrattade.
Vadå bra vänner? Vara för att vi var hungriga? Jag fattade ingenting.
"Ska vi beställa hit lite mat?" frågade Zayn och alla nickade.
"Du måste sjunga på låten också" sa Harry till Ray.
"Visst, nu eller?" frågade Ray.
"Nej vi kan ta det när vi har ätit" sa Louis.
"Pizza?" frågade Zayn och alla nickade.

Maten kom efter en stund och vi satte oss i sofforna.
"Så har ni känt varann länge då?" frågade Liam mig och Ray.
"Ja ett par år" sa Ray och tog en bit av sin pizza.
"Hur träffades ni då?" frågade Niall.
"I skolan, mellanstadiet, sen blev vi bra vänner och nu kan vi inte vara ifrån varann en dag utan att det känns konstigt" sa jag och de skrattade.
"Har du ingen flickvän och vara med då?" frågade Harry Ray.
"Nej, ingen jag gillar riktigt" sa han och tog ännu ett bett av pizzan.
"Dudå Diana, har du ingen pojkvän?" frågade Zayn och kollade på mig.
Jag kunde väl inte säga att jag gillade William för det gjorde jag inte längre nu när jag visste att han hade flickvän.
"Nej, ingen vill ha en sån galen tjej som mig" sa jag skämtsamt men jag menade det.
"Jag tycker du verkar cool" sa Zayn och log.
"Aww va snäll du är" sa jag i skämtsam ton och alla skrattade.
Min mobil plingade till och jag tog upp den. Det var från Summer igen, jag hade glömt att fråga Ray.
"Oj, visst ja, Ray?" sa jag och allas blickar vändes mot mig.
"Ja?" sa Ray och kollade på mig.
"Summer undrade om det gick bra att komma på fredag?" sa jag.
"Ja, jag frågade innan och de sa att det skulle gå bra" sa Ray och jag pustade ut.
"Hon hade slått ihjäl mig annars" sa jag och Liam lyfte på ena ögonbrynet.
"Varför det?" sa han.
"Oh, Summer är min lillasyster, hon älskar er och nu när hon har chansen att träffa er så måste hon göra det" sa jag och de skrattade.
"Jaha, jag tyckte det lät lite konstigt" sa Louis.
"Men jag måste tyvärr gå nu, vi ses kanske imorgon Ray, eller ja det gör vi väl, det var trevligt att träffa er" sa jag och drog blicken från Ray till killarna.
"Trevligt att träffa dig med" sa dom i kör och jag log.
"Men du Diana, du kan väl följa med imorgon också så kan du få höra låten då?" frågade Ray.
"Allt för dig" sa jag och himlade med ögonen.
"Vi ses imorgon då" sa Niall och jag nickade.

Jag såg hur han gick ut på scenen och fansen började skrika. Jag log för mig själv. Han var så underbar min fina vän. Han började sjunga och sedan var låten över, programledaren sa ett nummer man skulle ringa om man ville att Ray skulle vara kvar och jag slog in det på mobilen. Sekunden efter öppnades dörren och Ray satte sig bredvid mig och pustade ut.
"Vem pratar du med?" frågade han.
"Jag ringer och röstar på dig din tönt" sa jag och skrattade.
"Du var grym" sa jag och klickade bort samtalet som nu var över.
"Okej, det var sista uppträdandet för idag, stanna kvar för resultatet" sa ena programledaren på TVn framför oss.

"Det var trevligt att vara med lite iallafall" sa Ray och suckade.
"Du kommer gå vidare, hörde du inte hur publiken jublade" sa jag och han skrattade.
"Jag fattar inte hur de kan gilla mig" sa han och höjde ena ögonbrynet.
"Låt se, du sjunger som en ängel, du klär dig coolt och jag måste säga att du är rätt så snygg" sa jag.
"Du är min bästa vän, du måste säga så" sa han och skrattade.
"Nej det är sant fråga vem som helst" sa jag.
"Så du tycker jag är snygg?" sa han och vickade skämtsamt på ögonbrynen.
Jag skrattade, folk trodde alltid att vi var ett par eftersom vi var med varann hela tiden, kramade varann och pussade varann på kinderna men så var det ju inte. Även om han var snygg så skulle jag inte kunna ha honom som pojkvän, det skulle bara kännas konstigt.
"Du är inte så dum du heller" sa han och skrattade.
Jag drog handen genom mitt svarta hår och skrattade.
"Kan du hänga med mig imorgon?" frågade han sedan.
"Vilken dum fråga, ja det kan jag, vad ska vi göra?" frågade jag.
"Jag ska göra snake bites" sa han och log.
Han hade pratat om det så länge men hade inte riktigt vågat göra det.
"Waaah, klart jag ska med, jag vill inte missa när du gråter" sa jag och skrattade.
"Jag kommer inte gråta" sa han och slog mig lätt på armen.
"Men det är lugnt Ray, jag ska hålla dig i handen" sa jag och skrattade ännu mer.

"Ray, du måste ut på scenen" sa killen som precis hade öppnat dörren.
"Lycka till, jag vet att di klarar det" sa jag innan Ray gick ut genom dörren.
Programmet började på TVn och de pratade lite innan och sedan var det dags för att se resultatet. De ropade upp 2 namn. Sara och Heath som gick vidare.
"Nästa som går vidare är.... Ray!!" skrek programledaren och jag ställde mig upp och hoppade.
Jag var så glad. Han gick vidare! Jag satte mig ner i soffan igen.
Det var en kille som heller William som åkte ut, synd för han var rätt så söt och sjöng bra enligt mig.
"Nästa vecka ska våra deltagare få sjunga en låt för någon speciell person som dom gillar... Och alla tjejer framför tv-sofforna, håll i er nu, från och med nästa vecka och 4 veckor framåt så ska pojkbandet One Direction vara med som domare" sa programledaren och man hörde hur alla tjejer i publiken skrek.
Programmet var slut och jag började gå ut för att möta Ray så vi kunde gå hem. Vi var tvungna att ta bakvägen eftersom vi inte ville bli anfallna av hans fans. Han stod och pratade med William när jag kom fram till den platsen vi hade bestämt att träffas på.
"Grattis mannen" sa William och gav Ray en kram.
"Vi måste fortsätta och snacka efter detta" sa Ray och William nickade.
Ray upptäckte att jag stod bredvid så han presenterade mig.
"Detta är min kompis, Diana, ja och Diana detta är William men det vet du ju redan" sa Ray.
"Hej" sa jag och tog Williams hand som var utsträckt mot mig.
"Trevligt och träffas" sa William och log.
Hans leende var perfekt, så gullig fick man inte vara. Han hade svart hår och blåa ögon.
"Men vi måste gå nu" sa Ray och kollade menande på mig.
"Jag förstår, vi hörs Ray" sa William och log igen.
"Hejdå" sa Ray och vi började gå mot bakdörren.
"Hejdå, och hejdå Diana" skrek han efter oss.
Jag kände att jag blev varm i huvudet när jag vände mig om och vinkade.
"Naw va gulligt" skämtade Ray när vi gick ut.
"Sluta" sa jag och kollade ner i marken.

När jag kom hem blev jag nästan överfallen av min lillasyster Summer. Hon var 14 och världens störigaste.
"Jag måste med till live sändningen nästa vecka, du får säga det till Ray" skrek hon.
"Varför det?" sa jag spydigt.
"För att One Direction ska dit är du efter eller?" sa hon helt hyper.
"Men det är inte säkert.." började jag.
"Snälla Diana, för min skull skulle inte du gjort samma om typ något av dina favoritband var där?" sa hon och nu var hon faktiskt lite ledsen.
"Jag ska prata med Ray" sa jag och hon log.
"Du är världens bästa syster, jag älskar dig" sa hon och kramade mig.
Det var inte ofta det hände. Jag gick upp till mitt rum och bytte om till pyjamas.
'Kan Summer hänga med till liven nästa vecka, du vet One Direction ska ju dit' skickade jag till Ray.
'Visst det ska väl gå bra' skrev han tillbaka.
Jag la mig ner i sängen och började tänka på William, han var så gullig. Ray kanske hade hans nummer. Jag somnade med William i tankarna.

'Jag kände hur nervös jag var. Jag kunde inte fatta att Ray tvingade mig till detta. Ray är min bästa vän, vi har varit kompisar i flera år, han och jag är som syskon. Han la sin hand på min axel. Snart var det min tur. Enda anledningen till att jag gjorde detta var för att Ray också skulle göra det.
"Diana, det kommer gå bra, jag vet redan att du går vidare" sa han och gav mig en kram innan det var min tur att gå ut på scenen.

När jag tog mitt första steg ut såg jag den stora loggan. X-factor. Mitt hjärta dunkade i 190. publiken applåderade så jag knappt hörde vad jag själv tänkte.
"Hej, vad heter du?" frågade den ena domaren med mörkt kort hår.
"Jag heter Diana Smith" sa jag och kollade på honom.
"Hej Diana, du kan börja direkt" sa han och jag tog ett fast grepp om mikrofonen.
Början på We Are Young av Fun. började spelas och jag fyllde lungorna med luft. Jag började sjunga och jag tyckte det lät falskt men det verkade inte så på publiken, de jublade och när låten var slut fick jag stående ovationer. Till och med av domarna. Jag gick vidare. Sjukt.'

Jag vaknade med ett ryck. Allt var en dröm. Tack och lov. Jag ville inte bli känd. Visst jag gillade att sjunga men jag ville inte vara ett ansikte som folk kände igen. Jag reste mig upp och tog min mobil. Ett meddelande från Ray.
'Är sjukt nervös, du måste hänga med och hålla mig i handen, audition börjar 11 så skynda dig' stod det.
Jag kollade på klockan, 10.09. Jag sprang in i badrummet och duschade snabbt. Jag plattade mitt hår och sminkade mig lätt. Jag drog på mig en röd klänning och snörade på mot ett par svarta converse. Jag skulle möta Ray utanför studion eller vad man kunde kalla det. Jag hade bara sett ett par avsnitt av alla säsonger så jag visste inte så mycket om det. När jag kom fram stod Ray utanför och hoppade runt, antagligen av nervositet. När han fick syn på mig slutade han hoppa och sprang fram mot mig. Hans halvlånga svarta hår var plattat och låg framför ena ögat.
"Diana, jag klarar det inte, jag kommer dö" sa han och kramade mig hårt.
"Ray, lyssna på mig, jag är med dig så du kommer visst klara det, okej?" sa jag och han nickade.

Vi gick in och han fick sitt nummer. Han var rätt så tidigt. När de ropade upp honom gick vi iväg och kom bakom scenen. Jag ställde mig en bit bort när programledarna pratade med Ray. Innan han gick in på scenen kom han fram till mig och kramade mig. Jag pussade honom på kinden.
"Du klarat det, visa nu vad du går för" sa jag och han log.
Jag kollade på den TVn som fanns, man såg hur han gick in på vingliga ben. Han presenterade sig och sedan började han sjunga. Han sjöng låten Take My Hand av Simple Plan. Jag stod och log under hela tiden och när han var klar ställde sig alla upp i hela lokalen och klappade. Jag kunde inte hjälpa med men jag gjorde glädjeskutt där jag stod i min ensamhet. Han fick tre ja. Ray sprang av scenen och fram till mig.
"Jag klarade det!" sa han och lyfte upp mig och snurrade runt mig.
"Vad var det jag sa, du är bäst!" sa jag och han ställde ner mig igen.
"Vem har vi här då? Är det flickvännen?" frågade programledarna som hade hittat sin väg till oss med kameror bakom sig.
Jag försökte dölja så mycket av mitt ansikte så möjligt med mitt hår.
"Nej, vi är bästa vänner" sa Ray och log mot mig.
Ray stod och pratade med programledarna ett tag innan vi gick ut.

"Jag kan inte fatta att jag gick vidare!" sa Ray när vi ledde våra steg in mot espresso house.
"Du förstår inte hur bra du är, lova mig en sak bara" sa jag och kollade allvarligt på honom.
"Vadå?" sa han och log.
"Sluta inte prata med mig om du blir för känd" sa jag och han skrattade.
"Inte en chans i hela välden att jag skulle sluta prata med dig, även om jag ville skulle jag inte kunna hålla mig ifrån dig" sa han och log.
Vi tog ett bord och beställde varsin latte.
"Tänk att om du går vidare längre så kommer du bli jättekänd" sa jag tog en klunk av kaffet.
"Nej jag tror inte jag kommer så långt" sa han.
"Ska vi slå vad?" sa jag.
"Ja, kommer jag vidare till live sändningarna så ska jag betala din latte varje dag från och med då" sa han.
"Taget, hoppas du har mycket pengar i spargrisen" sa jag och blinkade.
"Men då måste du lova mig en sak" sa han.
"Vad som helst" sa jag och log.
"Då måste du vara där varje live sändning och peppa mig" sa han allvarligt.
"Det skulle jag varit ändå" sa jag.
"Bra för jag klarar inte detta utan dig" sa han sedan.
"Awwwww va du är gullig Ray" skämtade jag.
"Visst är jag" sa han tillbaka med samma skämtsamma ton som jag hade.



LÅNG TID SENARE... FÖRSTA LIVE SÄNDNINGEN....!!


Jag satte mig i soffan back stage med Ray vid min sida.
"Känns rätt bra att veta om att du betalar min latte hädanefter" sa jag och han knuffade till mig.
"Jag hade inte klarat det såhär lång utan dig Diana, tack för att du är bäst" sa han och kramade mig.
Dörren öppnades.
"Ray, du ska på om 10" sa mannen med hörlurar och sång på sig.
Ray nickade och mannen gick ut igen.
"Kan inte fatta att du ska sjunga Holiday av Green Day asså, det är så grym" sa jag och han skrattade.
"Man måste ju rocka upp detta stället, förra året så var det något pojkband som blev jättekänt, har du hört talas om dom, vänta vad hette dom... Typ One Direction" sa han.
"Ja, lillsyrran är typ kär i dom, jag får fnatt på henne, hon spelar deras musik på högsta volym och snackar om hur snygga dom är hela tiden... Jag har aldrig sett dom men de har en låt som heter What Makes You Beautiful, hon lyssnar på den hela tiden och jag har den jämt på huvudet" sa jag och himlade med ögonen.
"Haha, måste gå iväg nu, du vet scenen väntar" sa han skämtsamt och pussade mig på kinden innan han gick iväg.
Jag vände blicken mot TVn.

Zayns perspektiv:

Jag kunde inte fatta att Emelie var här någonstans. Jag hade ju sett henne när hon gick in i kyrkan men jag hittade inte henne nu på festen. Jag kollade runt överallt.
"Letar du efter något?" hörde jag någon säga bakom mig.
Jag vände mig och såg Emelie, han var så perfekt. Han hade en söt klänning och håret lockat. Jag log mot henne. Jag kunde inte fatta att det hade gått 2 år. Vi hade kontakt i början efter att hon hade flyttat men sen insåg jag att det bara gjorde allt svårare så jag slutade svara på hennes sms vilket jag ångrade nu.
"Hej" sa jag med låg röst.
"Hur är det med dig Zayn?" frågade hon glatt och gav mig en kram.
Jag hade saknat hennes kramar, hennes lukt och mest av allt hennes röst.
"Det är bra med mig hur är det själv?" frågade jag.
Jag hade provat att dejta andra tjejer under denna tiden men jag blev aldrig riktigt kär precis som jag var med Emelie, jag tänkte vara på henne.
"Det är bara bra med mig" sa hon och jag bländades av hennes leende.
"Hur går det med Amy?" frågade hon.
Amy var tjejen jag var ihop med i miner än en månad sen gjorde hon slut för att jag inte hann träffa henne så mycket.
"Njä, hon dumpade mig" sa jag och kollade in i hennes ögon.
"Förlåt" sa hon och kollade ner i marken.
"Dudå? Hur går det med din kärlek?" frågade jag.
"Ungefär likadant, Danny gjorde slut efter någon vecka eftersom jag pratade för mycket om min livs största kärlek som inte råkade vara han" sa hon och kollade mig in i ögonen igen.
"Vem var det du pratade om då?" frågade jag allvarligt.
"Låt se, han har svart hår, bruna ögon och ät mycket snygg" sa hon och suckade.
"Zayn jag har saknat dig, jag kan inte sluta tänka på dig, varje gång jag är ute med en person finns det alltid något som påminner om dig" sa hon och kollade ber i golvet.
"Jag har saknat dig också Emelie, jag kommer aldrig älska någon som jag älskar dig" sa jag och försökte få ögonkontakt med henne.
"Älskar du fortfarande mig?" frågade hon lågt med ögonen fortfarande ner mot golvet.
"Ja det kommer jag alltid göra även om vi inte kommer kunna bli tillsammans igen, jag önskar att du inte behövde flytta, att vi kunde vara lika lyckliga som Cat och Liam är nu" sa jag och kollade upp i taket för att göra så att tårarna som var påväg ut inte föll ner.
"Jag hat haft en tuff tid de senaste månaderna" sa hon och vände äntligen blicken till mig.
"Vad har hänt?" frågade jag när jag såg att en tår rann ner för hennes kind.
"Mamma och pappa har skiljt sig" sa hon och torkade snabbt bort tårarna.
Utan att tänka la jag automatiskt armarna om henne och höll henne i ett fast grepp.
"Var så svårt att lämna Casper och mamma" sa hon och nu fattade jag ingenting.
"Vadå vart lämnade du dom?" frågade jag.
"Jag flyttar med pappa hit till London igen, mamma och Casper stannar kvar i Norge för mamma gillade att bo där" sa hon och drog sig ur mitt grepp.
"Jag behöver luft" sa hon och började gå mot utgången.
Jag följde efter med snabba steg. Sa hon att hon skulle flytta tillbaka till London?

Hon satte sig på en bänk utanför lokalen. Hon la huvudet i händerna och jag la min arm runt henne.
"Så du ska bo här nu?" frågade jag tyst.
"Ja, alla grejer är på plats, det är i ett litet hus en bit ifrån där jag bodde innan" sa hon och pressade fram ett leende.
"Zayn, gå du in, du missar alla talen, jag klarar mig" sa hon sedan och log ännu en gång.
"Jag lämnar inte dig nu, du kanske rymmer igen, jag vill inte ta den chansen" sa jag och i nästa sekund pressade jag mina läppar mot hennes.
Hon gjorde inget motstånd så jag log. Hon lutade sig bakåt och kollade mig djupt in i ögonen.
"Jag hade hoppats på att du skulle göra så" sa hon och log.
Jag skrattade lite innan jag kysste henne igen.
"Jag älskar dig och denna gången måste du lova att stanna" sa jag.
"Jag lovar" sa hon.
Hon kysste mig denna gången och jag hörde hur bilder knäpptes av. Jag lutade mig tillbaka igen och såg en kille stå med en kamera.
"Vem är detta Zayn? Är det din flickvän?" frågade han samtidigt som han fotade.
"Ja det är det, och förhoppningsvis min framtida fur" sa jag bara och han stod med öppen mun.
"Kom så går vi in" sa jag och tog Emelies hand.


Harrys perspektiv:

Liam hittade sin väg upp till scenen. Han såg så lycklig ut. Han pratade om hur Liam och Cat träffades och hur det inte var så självklart att de skulle bli ett par. Nu blev jag nervös. Mitt hjärta dukade, var det inte nu som....
"Nu har min vän Harry något att säga, kom upp här" sa Liam i högtalarna och pekade på mig.
Jag lämnade min plats och klev upp på scenen. Alla var knäpp tysta. Jag såg hur Emelie och Zayn kom in hand i hand. Jag log för mig själv. Jag tig mikrofonen av Liam och han gick ner och ställde sig bredvid Cat. Dom var så fina.
"Som ni alla vet var det ju Cat och Liam som gifte sig idag" började jag och de skrattade lite.
"Liam var som galen i Cat redan från början men vågade inte säga något, alla visste det, utom Cat själv förstås" ännu mer skratt.
"Jag vet att de kommer leva lyckliga, de är som gjorda för varann, lika godhjärtade och glada" nu var jag riktigt nervös.
"Jag ska också leva lycklig en dag, och jag vet redan med vem" allas blickar vändes mot Ellinor.
"Ellinor, vill du gifta dig med mig?" frågade jag och alla kollade spänt på henne.
Hon började gråta lite innan hon började springa mot scenen och hoppade upp i min famn.
"Såklart" sa hon och kysste mig innan jag satte mig på ett knä och satte ringen på hennes finger.

Vi gick ner från scenen och bort till Liam och Cat. De log mot oss och sa grattis Ellinor var lika överlycklig som jag. Niall och Alice kom också och sa grattis och sen Zayn och Emelie, de berättade också att de var ett par igen och alla hurrade.
"Vart är Louis?" frågade jag.
"Jag tror han har hittat någon att prata med" sa Cat och pekade på Louis som stod och snackade med Cat kompis Kaira. Jag skrattade för mig själv.
"Han kanske äntligen har hittat någon" sa jag och alla skrattade.
Liam kysste Cat, Niall kysste Alice, Zayn kysste Emelie och jag kysste Ellinor. Allting var bra och Louis verkade ha kul borta med Kaira.





THE END!!!


___________________________________________
det var sista kapitlet, hoppas någon gillade det iallafall.... Funderar på att göra en till novell men vi får se, kanske börjar på den ikväll då :) fast då är det en helt ny, ingen fortsättning. // K<3

Jag slängde väskorna på golvet. Rummet var litet och kallt, säng och garderob fanns redan där eftersom pappas jobb hade fixat det. Jag började packa upp mina kläder. Jag ville inte vara här, jag ville vara hos Zayn. Cat och Liam hade blivit tillsammans den dagen jag lämnade Zayn vid bänken, jag ville träffa dom och säga grattis. När alla kläder var inne i garderoben slängde jag mig på sängen.
"Emelie, det är mat!" skrek mamma från nedanvåningen.
Jag gick ner med tunga steg. När jag kom in i köket kollade pappa på mig med en medlidande blick. Pappa kände mig bäst, han visste exakt hur jag kände.
"Det kommer bli bra gumman" sa han och la sin hand på min rygg.
"Zayn var mitt allt" sa jag och en tår rann ner för min kind.
"Så vi är inget för dig, hur är du uppfostrad egentligen? Zayn är bara en av dina förälskelser" sa mamma spydigt.
"Men nu får du väl ändå ge dig" sa pappa med hög ton mot mamma.
"Så du är på hennes sida?" sa mamma och höjde ögonbrynen mot pappa.
"Ja det kan du ge dig på, mina barn är allt och jag står vid deras sida vad som än händer" sa pappa.
Jag började bli trött av att de bråkade hela tiden, pappa hade alltid rätt. Mamma brydde sig inte alls om mina känslor.


Liams perspektiv:

2 år senare...

Jag kunde inte fatta detta, jag trodde aldrig jag skulle vara så ung när detta skulle hända. Jag var nervös, undrar hur Cat kände sig. Min tjej som alltid bar svart skulle ha på sig en vit klänning. 20, jag trodde jag skulle vara mins 30 innan jag gifte mig men detta kändes verkligen rätt. Killarna kom och önskade mig lycka till, de var klädda i kostymer, mina best mans. Jag log åt tanken. Jag kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut och ställde mig vid altaret. Kyrkan var full, mest folk som kände mig. Jag brukade inte se Cats föräldrar med de var också där. De såg glada ut och log stort mot mig. Musiken började spelas.


Cats perspektiv:

Nu var det dags, jag hade verkligen hittat min prins. Jag var ung men jag var 100% säker på att jag ville detta. Den vita klänningen släpades i marken. Ellinor och Alice tog varsin sida av släpet och så började vi gå. Dörrarna öppnades och längst fram stod Liam med sitt perfekta leende. Leendet jag förälskade mig i och nu skulle leva resten av mitt liv med. De andra killarna log också mot mig. Tänk att detta hände. Jag var efter en stund framme vid altaret och prästen började prata. Jag hörde inte hälften av vad han sa men när han frågade om jag ville att Liam skulle bli min man svarade jag högt och tydligt "Ja".

Kyrkodörren öppnades och allas blickar vändes ditåt. Det var Emelie som kom in med en söt klänning. Jag var så glad över att se henne. Hon hade kommit hit från Norge. Hon ursäktade sig och satte sig ner. Församlingen skrattade lite. När vigseln var över var det dags för fest. Alla samlades i en stor lokal. Till min förvåning hade Liam bjudit killarna från You Me At Six så jag blev jätteglad när det klev in på scenen och spelade några låtar.



______________________________________________________
Detta är ett av de sista kapitlen, jag tror där kommer bli ett eller två till men vi får se :)

Zayns perspektiv:

Jag gick och höll Emelie i handen. Vi gick på en kvällspromenad eftersom Liam skulle vara med Cat där hemma. Hoppas allt gick bra för honom, han älskade verkligen henne. Jag kollade mot Emelie som gick med huvudet ner mot marken. Hon såg lite ledsen ut.
"Vad är det?" frågade jag och hon kollade upp.
"Va? Nej, inget" sa hon och vände huvudet mot marken igen.
"Men jag ser att det är något, du vet att du kan berätta allt för mig" sa jag och stannade.
"Okej, kan vi sätta oss ner?" frågade hon och pekade på bänken som stod lite längre bort.
Jag nickade och vi gick till bänken för att sätta oss.
"Vad är det Emelie?" sa jag oroligt.
"Vi ska flytta" sa hon och jag kunde inte koppla vad hon precis hade sagt.
"Men vänta, vart då?" frågade jag förvirrat.
"Till Norge" sa hon tyst och kollade ner i marken.
"När?" frågade jag och kände hur tårar föll från min kind.
"Om 2 veckor, jag vet att vi inte har varit tillsammans länge och jag skulle vilja att vi var tillsammans hela livet men jag tror inte vi kan träffas mer, om jag träffar dig nu de sista veckorna kommer det bli svårare för mig att åka iväg" sa hon och nu hade hon också börjat gråta.
Jag kunde inte fatta att detta var sant, allt vi hade skulle bara kastas iväg. Hon kramade mig och gav mig sedan en kyss, efter det reste hon sig och gick iväg.
"Jag älskar dig Zayn" sa hon innan hon började springa med tårar.

Jag bara satt där. Var det verkligen sant? Skulle jag inte få träffa tjejen jag älskade mera? Jag skulle aldrig kunna hitta en lika underbar tjej som henne. Jag skulle aldrig sluta älska henne, inte ens om jag försökte. Mina tårar strömmade ner från kinderna. Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan. Jag tog upp den och såg att det stod Harry på skärmen. Jag torkade bort tårarna och försökte göra rösten normal.
"Aa, det är Zayn" svarade jag med darrig röst.
"Hey, det är Harry, var är ni? Tänkte om vi ville med hem nu, allt gick bra mellan Liam och Cat förresten" sa an med glad röst.
"Oh va bra, jag tror jag stannar kvar här lite till faktiskt" sa jag och kände hur tårar hade börjat rinna ner för kinderna igen.
"Zayn vad är det?" frågade Harry oroligt.
"Nej ingenting" sa jag men till och med jag kunde höra att jag inte var okej.
"Vart är du?" frågade han.
"Parken" sa jag bara innan jag la på och brast ut i gråt igen.
Jag kunde inte sluta gråta. Efter en stund kom Harry med Ellinor bakom sig.

"Zayn?" hörde jag Harry säga samtidigt som han satte sig sidan om mig på bänken, Ellinor satte sig på min andra sida.
"Vad har hänt?" frågade Ellinor.
Jag kunde inte svara, så mycket grät jag.
"Vart är Emelie?" frågade Harry.
"Hon ska flytta" fick jag fram och de båda blev tysta.
"Vart?" frågade Harry efter en lång tids tystnad.
"Norge" sa jag och torkade bort tårarna så att jag kunde se dom.
"Visste du om det?" frågade Harry Ellinor.
"Nej" sa hon och sedan kramade de båda mig innan hårt.

Jag visste inte vad jag skulle göra, det kändes som om någon hade trampat ner mig och bara låtit mig ligga där. Trots allt kunde jag inte vara sur på Emelie hade jag varit i hennes situation skulle jag gjort samma sak, eller? Vi var på väg hem i Harrys bil. Jag skulle gå rakt in till mitt rum och lägga mig. Jag ville bara sova och vakna av att allt detta skulle vara en dröm. När jag kom in i mitt rum drog jag täcket över huvudet och blundade, jag ville stänga ute hela världen just då. Jag kände hur mobilen vibrerade i min ficka och jag tog snabbt upp den. Det stod Emelie på skärmen och bara av att se hennes namn fick jag ont i hjärtat.
'Snälla Zayn, förlåt, jag älskar dig och bara dig, jag kommer aldrig älska någon annan, pappa fick jobb och jag är tvungen att flytta med, förlåt igen, hoppas iallafall vi kan vara vänner' stod det.
Jag hade ingen lust att svara just då, jag ville bara vara vid hennes sida och krama henne och säga att det var okej. Det var okej, det var tanken på att jag inte skulle få se henne på så länge som gjorde mig ledsen.


Harrys perspektiv:

Jag led med Zayn. Jag visste inte hur han kände men jag kunde tänka mig. Om Ellinor hade flyttat så långt ifrån mig hade jag nog inte klarat mig. Jag kollade på Ellinor som satt i soffan och log mot Cat och Liam. Man såg riktigt hur lycklig Liam var. Han log mot Cat hela tiden och släppte inte hennes hand. Jag var glad att han hade hittat den rätta och att hon gillade honom på samma sätt var bara så bra. Jag kom ihåg när jag blev riktigt kär i Ellinor för första gången, det måste vara så Liam känner nu. Även om det var ett tag sedan jag och Ellinor blev ihop hade i ändå fortfarande den där nykära känslan mellan oss. Jag la min hand runt hennes axlar och hon vände blicken mot mig. Hennes blåa ögon kollade in i mina, som första gången, tänkte jag för mig själv och log. Niall och Alice hade gått och lagt sig, Louis satt i köket och drack te och jag tänkte gå och lägga mig jag också.

"Godnatt" sa jag till alla som satt i soffan.
Jag reste mig upp och Ellinor gjorde detsamma. Vi gick till Louis och sa godnatt innan vi ledde stegen upp till vårt rum för att sova.
"Hoppas allt ordnar sig mellan Zayn och Emelie" sa jag och Ellinor nickade.


Emelies perspektiv:

Jag hatade min mamma just nu, hon visste att jag inte ville lämna Zayn men pappa var tvungen att ta det jobbet eftersom han fick dubbelt så mycket betalt. Det menades också med att jag skulle få byta skola, jag ville inte gå i någon skola där jag inte kände någon eller inte visste ett ord av vad de snackade om. Jag tryckte kudden mot huvudet, jag ville försvinna. Zayn var mitt allt, Casper ville heller inte flytta men vi hade inget att säga till om för vi behövde pengarna. Min mobil vibrerade och jag hoppades på att det skulle vara Zayn. Till min glädje var det han.
'Såklart kan vi vara vänner, även om jag alltid kommer se dig som något mer, jag vill inte att vi ska lämna varann som ovänner... Kan jag inte bara få säga hejdå till dig när du åker om två veckor? Som kompisar?' stod det.
Jag svarade direkt.
'Jo det kan du, jag tror Casper vill säga hejdå till dig med! Jag älskar dig det vet du väl? Det är inte mitt val..' skrev jag och skickade sedan iväg det.


Två veckor senare...

Kunde han inte bara komma, jag hade inte träffat honom på vad som kändes som en evighet. Allt jag ville var att krama och pussa honom. Det kommer antagligen vara den sista kyssen, han kommer snart hitta en ny tjej, det är ju så lätt för honom eftersom han är känd. Jag stod på flygplatsen och kände hur mitt hjärta gick snabbare, flyget skulle gå om 20 minuter och han var inte här inu. Jag stod och stampade på stället med då såg jag honom. Hans perfekta leende och de lysande ögonen. Jag kunde inte låta bli att le. Han sprang till mig och jag hoppade in i hans famn. Jag ville stoppa tiden just då. Bara vara med Zayn resten av livet och stanna kvar i London. Vi släppte varann och jag såg djupt in i hans ögon.
"Jag kan inte fatta detta, min älskade åker ifrån mig" sa han och en tår gled ner från hans kind.
"Du vet att jag inte valde detta" sa jag och började också gråta.
"Jag vet, jag vill vara att du ska veta att jag aldrig kommer sluta läska dig" sa han och jag log.
"Jag kommer inte sluta älska dig heller Zayn" sa jag.
Han sträckte fram sin hand mot mig.
"Vi skulle väl säga adjö som vänner" sa han och kollade på mig.
"Det klarar jag inte" sa jag och lutade mig fram och kysste hans varma läppar.

Zayn gick vidare till mina föräldrar och till Casper. Casper började gråta och det gjorde Zayn också, igen. Jag kunde heller inre hålla tillbaka tårarna.
"Vi måste gå nu Zayn" sa pappa och gav honom en kram.
"Jag förstår, ha det så bra" sa Zayn innan de släppte varann och Zayn gick till mig igen.
"Jag älskar dig" sa han och la ena handen på min kind.
"Jag älskar dig med" sa jag innan vi möttes i ännu en kyss.
Jag tog min väska och sprang ikapp min familj. Jag kollade bak med tårar i ögonen och såg att Zayn nu var omringad av flera fans. De såg väl inte våran kyss? På ett sätt ville jag det så att de skulle hålla sig borta från honom men han var ju inte min längre.

Jag kunde inte fatta att jag gjorde det, jag stannade ju ute ens kvar för att se hennes reaktion. Jag hörde hur någon knackade på min dörr. Jag drog täcket över huvudet. Dörren öppnades sakta och av någon anledning ville jag faktiskt att det skulle vara Cat. Jag hörde hur stegen kom närmare och någon satte sig på sängkanten.
"Liam, vad är det?" det var Niall.
"Jag berättade för henne, eller ja typ iallafall" sa jag under täcket.
"Och hur gick det?" frågade han lugnt.
"Vad tror du?" muttrade jag.
"Vad sa hon?" frågade han.
"Hon hann inte säga något för jag sprang iväg, feg som jag är" svarade jag och drog bort täcket för att se på honom.
"Liam, berättade du verkligen hur du kände?" frågade Niall.
"Nej, jag kysste henne sen stack jag okej?" sa jag och drog täcket över huvudet.
"Vill du stanna här eller ska du med ner?" frågade han sedan.
"Jag stannar, tack för att du bryr dig Niall" sa jag och menade det verkligen.
"Alltid bro" sa han innan han gick ut från rummet och stängde dörren efter sig.

Jag ville veta vad Cat tyckte om det jag gjorde men vågade inte ringa henne. Jag kunde kanske skriva ett sms och säga förlåt? Nej det skulle göra saker värre. Jag kunde väl inte bara låta det vara? Vi skulle ju vara tvungna att träffa varann någon gång. Jag hade varit upp på rummet hela dagen. Det knackade på dörren igen.
"Liam det är bra jag" det var Niall igen.
"Jag tog med lite mat, jag köpte en hamburgare och lite pommes till dig" sa han och jag reste mig upp.
"Tack Niall, du är bäst" sa jag och tog emot maten.
"Lugnt, vi ska sticka till parken en stund, ska du hänga med?" frågade han.
"Nej jag har ingen lust" sa jag bara och tog en bit av min hamburgare.
"Okej, men vi ses sen" sa han och lämnade rummet.
Jag hörde hur ytterdörren öppnades. Jag väntade på att den skulle stängas men istället hörde jag steg i trappen. Jag stannade upp och då öppnades dörren igen.
"Ehm Liam, denna låg utanför dörren, det är till dig" sa Niall och lämnade ett paket till mig innan han stängde dörren efter sig och sprang ner för trappan igen.

Jag stirrade på paketet. Vad kunde vara i den? Jag upptäckte en lapp som satt på ena sidan.
'Förlåt om jag gjorde något fel, du får själv välja vilken du vill ha' stod det på lappen och jag såg att det var Cats handstil. Jag väntade med att öppna det. Jag åt upp min mat och satte på TVn. Jag la mig i sängen med paketet bredvid mig. Jag stod inte ut längre så jag drog av pappret från paketen och kom till en låda. Jag la lådan bredvid mig. Vad menade hon men att jag fick välja vilken jag vill ha? Jag tog lådan igen och öppnade den. Där låg två tröjor i den. Jag tog först upp den ena och där var en bild på mig och Cat när vi gjorde roliga grimaser. Jag skrattade för mig själv sedan tog jag upp nästa tröja. Jag kollade på bilden. Det var en bild på när jag kysste Cat. Det stod 'Forever' nedanför bilden.


Cats perspektiv:

Undrar om han hade fått tröjorna än. Var det rätt att lämna dom där? Jag satt i mitt rum med kudden mot bröstet. Hade jag gjort något fel när han kysste mig? Han måste ju gilla mig eftersom det var han som kysste mig och inte jag som kysste honom. Jag hann inte känna om det kändes rätt innan han sprang iväg. Bilden på tröjan tyckte jag blev bra, om vi skulle bli tillsammans var det ju första kyssen minnet och vi hade det på en tröja. Jag log för mig själv åt tanken. Min mobil vibrerade och jag kände lyckan inom mig. Det var kanske Liam. Jag tog mobilen men till min besvikelse var det från Cley som skrev att han skulle sova över hos sin tjej igen. Jag ville veta var mamma och pappa var men ingen av dom svarade på mobilen.

Jag somnade till men vaknade av att det knackade på dörren. Det hade blivit mörkt ute så jag tände lamporna påväg mot dörren. När jag öppnade stod Niall där.
"Hej" sa jag och log.
"Hej, vill du hänga med hem och kolla på film?" frågade han.
"Jag vet inte om det är en sån bra idé" sa jag och drog slutsatsen om att Liam hade berättat allt för Niall.
"Jo men snälla, för min skull?" sa han och jag log.
"Okej men om det blir konstigt sticker jag direkt okej?" sa jag och han nickade.
Jag tog på mig skor och sedan hoppade jag in i Nialls bil. Dem var varm och sätena var sköna. Han satte på stereon och sjöng med i låtarna. Vilken röst han hade. När vi stannade utanför deras hus såg det släckt ut. Jag hoppade ur bilen och sedan körde Niall iväg. Jag stod där som ett levande frågetecken. Varför körde han? Vi skulle du se film. Jag gick mot dörren och knackade på. Ingen öppnade så jag drog ner handtaget, där var öppet. Jag steg in och såg att det stod ljus överallt. Vad var detta? Jag gick mot köket. Där var dukat för två. Vänta!! Va?! Nej? Eller?!

"Hej" sa Liam och steg in i ljuset med tröjan på sig, tröjan när vi kysstes.
Han kom fram till mig och gav mig en kram. Jag kände hur varm den var.
"Kan vi prova det igen? Jag lovat att inte springa iväg" viskade han och hans läppar letade sig fram till mina.
Fyrverkerier spreds runt våra läppar, hans var så mjuka.
"Har jag någonsin sagt att jag älskar dig mer än som kompis?" sa han och jag bara skrattade.
"Har jag någonsin sagt att jag vill att du ska bli min pojkvän?" sa jag och han läppar pressades mot mina igen.

Alice perspektiv:

Jag hade det kul ed Derek men jag kunde inte sluta tänka på Niall. Vad gjorde han när jag inte var i närheten? Tänkte han på mig lika mycket som jag tänkte på honom? Det var som for igenom min hjärna.
"Hallå Alice, du verkar lite borta?" sa Derek och skrattade.
"Förlåt, jag tänkte bara på Niall" sa jag för att tala sanning.
"Jag kan tänka mig det, ska vi sticka eller?" sa han och reste sig upp från platsen han satt på.
Jag reste mig också och vi gick mot busshållsplatsen. Han sneglade mot mig.
"Ni brukar inte vara ifrån varann så mycket va?" frågade han log.
"Nej han brukar oftast hämta mig från skolan, vi har inte träffats på hela dagen" sa jag tyst.
"Du kan åka hem till han nu" sa han och skrattade.
"Men det är inte snällt mot dig" sa jag och kollade på honom.
"Tror du inte jag har fler vänner?" sa han och höjde ena ögonbrynet.
"Nej det tror jag inte" sa jag och skrattade.
"Du har rätt, men seriöst, åk hem till honom nu" sa Derek och log.
"Bara om du följer med mig" sa jag och log tillbaka.
"Men det kan jag ju inte, jag har aldrig träffat honom förr" sa han förvirrat.
"Någon gång ska vara den första" sa jag och drog honom in i bussen som precis hade kommit.

Bussen stannade och vi hoppade ut. Han verkade vara nervös.
"Ska jag erkänna en sak?" sa jag blygt.
"Ja" sa jag nyfiket.
"Den gången jag sa att jag inte riktigt visste vem Niall var, sanningen är att jag är ett fan av One Direction, jag älskar deras musik men jag kan inte säga det till någon eftersom det inte är så många killar som gillar dom om du förstår" sa han och kollade ner i marken.
"Det är ju sjukt cool, men du har inte utnyttjat mig för att komma åt dom va?" frågade jag.
"Det skulle jag aldrig göra, det vet du" sa han och det visste jag faktiskt.
"Ja, är du redo nu då?" frågade jag när vi stod utanför dörren.

Jag knackade och öppnade dörren.
"Hallå?" skrek jag och Niall kom snabbt ut från köket och gav mig en kyss.
"Jag har saknat dig" viskade han i mitt öra och fick mig att le.
Niall upptäckte att Derek stod bakom mig och släppte mig.
"Detta är Derek, han ville gärna träffa er, han är ett fan" sa jag och Niall log.
"Inte på ett creepy sätt, jag gillar er musik" försvarade Derek och gav mig en killerblick.
"Trevligt att träffas Derek" sa Niall och skakade hans hand.
Vi gick in i vardagsrummet för att träffa de andra och sedan satte vi oss i soffan. Derek verkade lugn och kom bra överens med resten av grabbarna.
"Alice" viskade Niall och jag vände huvudet.
"Ja?" sa jag och log.
"Mina föräldrar kunde inte komma i helgen så vi får hitta på något annat" sa han och jag nickade.
Jag var lite besviken, jag hade sett fram emot att träffa dom. Ville de kanske inte träffa mig? Var det därför de inte kom? Många frågor började flyga runt i huvudet.


Liams perspektiv:

Jag vaknade upp på torsdagsmorgonen och kollade bredvid mig. Cat hade sovit över, jag låg en stund och kollade på henne. Hon var vacker, även om hon inte verkade veta om det själv. Jag undrade hur jag skulle göra när jag skulle berätta för henne om mina känslor. Det kändes konstigt när jag sa att jag älskade henne för någon dag sedan. Det blev liksom en pinsam tystnad, det var därför jag ville vänta lite till med att berätta. Jag kände hur jag behövde nysa och kunde inte hålla inne det. Jag nös och det lät högt. Cat vaknade med ett ryck och började skratta direkt. Jag började också skratta.
"Prosit" sa hon och kollade med sina gröna ögon in i mina.
"Tack" sa jag och reste mig.

Jag gick in i badrummet för att göra mig färdig. Vi skulle fixa en sån tröja idag, då var vi tvungna att bli fotade. Jag fixade till håret och sedan gick jag ut. Cat hade fixat sig på den andra toaletten och var klar när jag kom ner för trappan.
"Vi kan väl gå till något ställe och äta frukost innan vi fixar tröjan?" frågade hon och log.
"Såklart" sa jag och log tillbaka.
Vi tog på oss ytterkläder innan vi gick till bilen. Jag startade motorn medan Cat startade stereon. Skivan jag fick av Josh med alla You Me At Six låtar satt i så Cat log stort. Hon sjöng med i alla låtar tills vi var framme på caféet. Där var lagom mycket folk men mest äldre så vi gick in och beställde vad vi skulle ha sedan satte vi oss vid ena fönstret.
"Så hur lång tid tar det att göra tröjan?" frågade jag.
"Inte så lång tid, man ska bara ta bilderna vilket tar max 5 minuter sedan gör de tröjorna på kanske 5 så det tar 10 minuter eller kanske lite till" sa hon och drack en klunk av teet.
"Okej, det kommer bli sjukt coolt, vi gör roliga miner och så okej?" sa jag och hon nickade.
Vi åt upp frukosten sedan gick jag för att betala. Cat hade protesterat men jag skulle inte låta henne betala.

"Vänster här" sa Cat och visade vägen till den lilla butiken vi skulle göra tröjorna i.
"Där är det, man kan parkera här" sa hon och pekade.
Jag stannade bilen och vi hoppade ut. Vi gick in i butiken och möttes av en kille som hade ett stort leende på läpparna.
"Hej och välkomna, ska ni göra em tröja?" frågade killen som hette Mike, vilket man såg på hans namnbricka.
"Ja vi hade tänkt det" sa Cat och log tillbaka till Mike.
"Har ni bilder med er eller ni ska fotas här?" frågade han.
"Vi fotas här" sa jag och han nickade och pekade på fotokiosken som var i nästa rum.
Vi ledde våra steg dit och det var precis vi båda fick plats i den lilla kiosken. Jag skrattade och drog för sjunket. Där kom en röst i högtalarna.
"3, 2, 1" sa den och var inte beredda på att den skulle fota så vi satt som två frågetecken.
Efter det fortsatte den bara fota och vi gjorde roliga miner. Cat blåste upp sina kinder och jag placerade mina läppar på hennes kind. Vi skrattade så mycket att vi höll på att dö. Precis när Cat höll på att göra en rolig min sa jag:
"Cat?"
Hon vände sitt huvud mot mig och utan att tänka pressade jag mina läppar mot hennes. Jag kände hur stel hon blev och jag släppte. Jag kollade inte ens på henne, jag sprang ut ur butiken och rakt fram till bilen. Vad hade jag gjort, jag hade förstört vår vänskap! Jag startade motorn och körde så fort jag kunde hem. När jag kom in brydde jag mig inte om någon var hemma jag sprang direkt upp till mitt rum och kastade mig på sängen. Hon skulle aldrig prata med mig igen, det visste jag.

Cats perspektiv:

Jag vaknade av att det knackade på dörren. Jag kände att någon hade armarna om mig och blev direkt trygg när jag kom ihåg att Liam sov över. Jag drog mig försiktigt ur hans grepp men han vankade iallafall. Jag sprang mot dörren medan han gnuggade sig i ögonen. Jag kollade igenom det lilla nyckelhålet och såg att det var Louis. Jag blev glad och öppnade snabbt.
"Hej" sa jag och kramade honom hårt.
"God morgon" sa han och gick in.
"Jag antog att Liam var här så jag gick hit" fortsatte han.
"Men tänk så är Liam inte här?" sa jag för att luras.
"Heey Louis" hörde jag Liam säga och komma ut från mitt rum.
"Ojdå, ser jag i syne då eller?" skämtade Louis och vi började skratta medan Liam stod och kollade på oss som ett frågetecken.

Vi gick ut till köket för att fixa frukost, Louis hade redan ätit så det var bara jag och Liam som käkade lite flingor. Jag hängde knappt med i deras samtal för jag tänkte på Jeremy, det var snällt av honom att komma och lämna en chokladask. Tänk så trodde han att jag fortfarande gillade honom? Det gjorde jag inte. Mitt tänkande avbröts när min mobil vibrerade. Jag stirrade på den en liten stund sedan tog jag den i min hand och blev glad när jag såg att det var ifrån Collin.
'Espresso House? Vid 12, på min lunchrast?' stod det.
Han visste vad som muntrade upp mig.
'Klart, ses om en timme dårå' svarade jag och log.
"Jag måste göra mig klar, ska träffa Collin om en timme" sa jag till Louis och Liam.
"Okej, vi kan köra dig" sa Liam och jag nickade.
Jag sprang in i mitt rum och tog kläder innan jag gick in i badrummet och duschade. När jag var klar tog jag på mig mina svarta byxor och min gråa tröja med ett tyck på mig och min bror som vi hade gjort för ett tag sen. När jag var klar plattade jag håret och sedan gick jag till Louis och Liam som fortfarande satt i köket.
"Cool tröja" sa Louis och jag log.
"Vi måste göra en sån här tröja Liam" sa jag och han nickade ivrigt.
"När?" frågade han.
"Vi kan ju ta det typ på torsdag, jag kan ett bra ställe, han sätter sig i en fotokiosk och tar foton sen lämnar man dom till den som står i kassan och sen trycker som bilden på tröjan" sa jag och han log.
"Det gör vi" sa han och reste sig från stolen.
"Jag då?" sa Louis besviket.
"En annan gång Louis, detta är mellan mig och Cat" sa Liam och bara det lilla fick mitt hjärta att hoppa över att slag.
"Nu åker vi" sa Louis och vi började gå mot dörren.

Liam och Louis släppte mig utanför köpcentrumet och jag gick in. Jag gick till espresso house och tog ett bord i väntan på att Collin skulle komma. Efter en liten stund såg jag att han kom gående så jag reste mig upp.
"Collin!" skrek jag och vinkade med handen för att han skulle se mig.
När han fick syn på mig log han stort och började gå snabbare. Vi möttes i en kram.
"Oh, det är så tråkigt i skolan utan dig" sa han medan vi gick fram för att beställa vad vi skulle ha.
"Jag kommer tillbaka nästa vecka" sa jag och han log.
Vi satte oss vid bordet. Han drack en klunk av sin latte och jag gjorde detsamma. Det var länge sedan jag drack vanilla latte, min favorit. Jag njöt av smaken som spred sig i min mun.
"Så, Jeremy skryter om att han var hemma hos dig inatt och gav dig choklad, han tror du ska börja gilla honom igen" sa Collin.
Jag visste att han gjorde det för en anledning.
"Han kan ju drömma vidare" sa jag och himlade med ögonen.
"Vadådå? Gillar du någon annan nu?" frågade han.
Han brukade inte fråga mig om sådant men jag hade inget emot att prata med honom om det.
"Kanske det" sa jag och kollade bort för jag ville egentligen inte att någon annan än jag skulle veta om det med Liam.
"Kom igen, du vet att din hemlighet är säker hos mig" sa han precis som om han hade läst mina tankar.
"Jag tror inte jag är redo att berätta det för någon än" sa jag och tog ännu en klunk av latten.
"Det är Liam ellerhur?" sa han och flinade.
Jag kollade på honom med uppspärrade ögon. Hur visste han det? Jag hade inte sagt det till någon och jag visade det väl inte så mycket. Eller? Men jag kom ju på det igår, hur kunde han veta?
"Jag visste det" sa han bara när jag inte svarade på hans fråga.
"Vad får dig att tro det?" sa jag och han ryckte på axlarna.
"Har den känslan bara" sa han och precis när jag skulle förneka det var det någon som ropade mitt namn.
Jag vände mig om och såg att Ellinor och Harry gick mot oss. Räddarna i nöden, tänkte jag och vinkade till dom så att de skulle sätta sig ner.


Nialls perspektiv:

Jag gick in i köket där Liam och Louis satt. Zayn var och duschade, Ellinor och Harry var på stan. Jag satte mig ner på ena stolen. Jag skulle inte hämta Alice efter skolan idag. Hon skulle umgås med Derek. Jag visste att Alice aldrig skulle föra något mot mig men jag var ändå avundsjuk. Jag ville inte att någon annan kille skulle spendera tid med min underbara Alice.
"Så Liam, när ska du berätta för Cat?" frågade Louis.
"Kan du lugna dig, jag ska berätta men jag vill inte ta det för fort okej?" svarade Liam.
"Det är bra att du tar det i din egen takt" sa jag och Liam log mot mig.
"Men han måste ju berätta det snart" fortsatte Louis.
"Men Louis, ska inte du skaffa flickvän snart?" sa jag för att försvara Liam.
Liam började skratta och Louis kollade ner i bordet. Zayn kom in med nytvättat hår.
"Niall, ska du hämta Alice idag? Isåfall kan jag åka med så att vi kan hämta upp Emelie?" sa han och min avundsjuka kom tillbaka.
"Nej inte idag, Alice ska vara med Derek" sa jag och alla blev helt tysta.
Zayn gick och satte sig bredvid Louis.

Vi satt och pratade länge om olika saker. Ellinor och Harry kom hem. De berättade att de hade stött på en massa fans och att de hade träffat Cat och Collin.
"Ja de är söta tillsammans, Cat och Collin" sa Louis och kollade på Liam.
Han sa så för att Liam skulle bli avundsjuk och berätta om sina känslor för Cat så snart så möjligt.
"Ta det lugnt Louis, jag ska berätta" sa Liam.
"Berätta vad?" sa Ellinor förvirrat.
"Att Liam gillar Cat" sa Louis och log.
"Seriöst? Nej men va gulligt, säg det snart så att hon inte blir upptagen, hon är en underbar person" sa Ellinor.
"Jag ska säga det ni kan vara lugna, ge mig bara en vecka" sa han och de nickade.
Jag undrade vad Alice och Derek gjorde, jag ville skicka ett sms till Alice men det skulle inte kännas rätt. Mina tankar avbröts när min mobil började vibrera. Jag tog upp den och satte den vid örat samtidigt som jag gick in i vardagsrummet.

"Hej mamma" svarade jag.
"Hej gubben, jag har lite dåliga nyheter" sa hon och jag började direkt tänka på det värsta.
"Har det hänt något med pappa?" frågad jag oroligt.
"Nejdå, han mår bra men vi kan inte komma till helgen" sa hon.
"Inte? Varför det?" frågade jag besviket.
"Jag hade glömt att det var denna helgen som farmor fyller år" svarade hon och då förstod jag.
Det var tradition att gå ut och äta när farmor fyllde år, hela släkten samlades och firade henne.
"Okej men jag förstår, men vi får prata mer sen" sa jag och vi sa hejdå till varann innan vi la på.

Liams perspektiv:

Jag rullade upp på infarten. Jag såg att det lös vid dörren så jag hoppade snabbt ut ur bilen och sprang dit. jag såg att Cat stod och pratade med någon. Vem var här så sent på natten? Jag gick lite närmare och såg att det var Jeremy. Jag skyndade fram till Cat men hon stod och log så min oro släppte lite. När jag var helt framme blev Cats leende ännu större.
"Ja jag ska väl ta och gå nu" sa Jeremy och kramade om Cat.
Avundsjukan spred sig inom mig. Jeremy vinkade till oss medan han gick sin väg. Sedan hoppade Cat upp i min famn och gav mig världens varmaste kram.
"Tack för att du kom" sa hon innan hon släppte mig och vi gick in i huset.
Jag såg att hon höll något i handen. Jag kollade närmare och såg att det var en ask med choklad.
"Vad ville han?" frågade jag.
"Han ville vara säga förlåt för att an hade varit ett svin mot mig och så hade han hört vad som hänt, ja det med Jimmy, ingen aning om hur men han gav mig en chokladask för att få mig lite bättre" sa hon och la asken på vardagsrumsbordet.
"Mitt i natten?" sa jag misstänksamt.
"Ja han hade velat fram och tillbaka hela dagen sen nu så tänkte han att han inte kunde vänta längre" sa hon och log.

Vi gick in till hennes rum. Jag la mig på golvet medan hon var i köket och hämtade ett glas med vatten till mig.
"Du kan inte ligga där, du kan väl sova bredvid mig? Asså du behöver inte men det skulle kännas tryggare om jag skulle få en mardröm igen, sen så vill jag inte att du ska få ont i ryggen" sa hon och log.
"Visst, allt för att hålla mardrömmarna borta" sa jag och reste mig upp.
Egentligen var det allt jag ville, att sova bredvid henne. Denna gången skulle hon ligga närmare eftersom hennes säng var mindre än min, det fick fjärilarna i magen att flyga runt. Hon la sig innerst sen la jag mig bredvid.
"Tack så jättemycket för att du för detta Liam" sa hon och vände sig mot mig.
"Allt för dig" sa jag och menade det verkligen.
Jag skulle kunna ge upp allt för att få henne att må bra.
"En liten fråga bara?" sa hon och kollade mig i ögonen.
"Ja?" sa jag nyfiket.
"Varför har du inte berättat för mig om din flickvän?" sa hon och jag blev chockad.
Vadå flickvän? Vem hade sagt det? Det var ju inte klokt.
"Va?" sa jag förvirrat.
"Sluta låtsas, jag vet att hon heter Elina" sa hon och log.
"Va? Nej?" sa jag.
"Jag är glad för er skull, hon är säkert jättefin, när får jag träffa henne?" frågade hon.
"Vem har sagt det? Jag är inte ihop med Elina, hon är min barndomsvän, vi är bara vänner inget annat" sa jag fortfarande förvirrat med bestämt.
"Jaha, som du och jag menar du? Bara det att vi inte kände varann när vi var barn?" sa hon och flinade.
"Ja typ" sa jag eftersom jag hade känslor för Cat men inte Elina.
"Okej, då missuppfattade sig, godnatt" sa hon och vände sig mot väggen.

Efter en stunds tystnad hörde jag Cats lätta andetag. Hon hade somnat, problemet var att jag inte kunde somna. Jag la min arm runt henne, hon skulle väl ändå inte märka det nu när hon sov? Jag begravde mitt ansikte i hennes hår och sedan somnade jag också.


Louis perspektiv:

Jag antog att Liam hade åkt till Cat eftersom han inte var hemma. De andra hade också åkt någonstans. Jag satte mig i köket för att äta frukost. Det var så tyst. Jag åt snabbt upp och bestämde mig sedan för att gå hem till Cat och se om Liam var där. Jag tog på mig en mössa och ett par solglasögon. Jag gick längs gatorna och tog sedan upp min mobil. Jag kollade lite olika sidor och skrev en snabb tweet sedan la jag ner den i fickan igen. Jag ville fixa ihop Liam och Cat men jag visste inte hur. Allt skulle bli så mycket bättre då. Jag skulle först ta reda på om Cat verkligen gillade Liam, det skulle jag göra idag. Jag tänkte ut en plan, jag kanske kunde få Cat att säga sanningen till Collin? Jag tog upp min mobil och tog fram Collins namn. Jag tryckte på ring.
"Hallå?" svarade han.
"Hej Collin, det är Louis" sa jag.
"Hey bro, något särskilt?" sa han glatt.
"Jo, Cat brukar ju prata med dig, gillar hon Liam mer än som vän?" frågade jag.
"Alltså jag tror det men jag är inte helt säker" sa han.
"Okej, kan du bjuda med Cat någonstans eller något så att ni kan prata och få reda på det?" frågade jag snällt.
"Klart, de är som gjorda för varann" sa han och hade samma tanke som jag.
Vi planerade hur vi skulle göra och sedan var jag framme vid Cats hus och knackade på dörren.

Louis perspektiv:

Jag kollade mot mobilen som lös. Jag såg att Cat läste och hennes ansiktsuttryck ändrades helt. Från glad till ledsen liksom, eller kanske lite mer besviken. Jag kunde inte sluta tänka på det, sedan började mobilen vibrera igen. Cat kollade inte ens dit. Jag reste mig och tog mobilen.
"Hallå?" svarade jag utan att kolla vem det var, jag gick ut till köket.
"Hej det är Elina, är det Louis?" frågade hon.
"Heej Elina, ja det är det, Liam är på toaletten så han kommer nog snart" svarade jag glatt.
"Aha okej han ville fråga mig om råd, vet du något om det?" frågade hon.
"Okej, ja jag kan ha en aning" sa jag och det gick upp för mig att han hade smsat Elina om hjälp med Cat.
Undrar om det var hon som smsa innan också när Cat läste?
"Kan du be honom ringa när han är klar?" frågade hon och i samma sekund kom Liam in i köket.
"Han kommer här, trevligt att prata med dig Elina, ses" sa jag innan jag lämnade över mobilen till Liam.
Nyfiken som jag var satt jag kvar för att lyssna på vad de sa till varann.

"Hej" sa Liam till Elina.
Han gav mig en blick som menade att jag skulle gå men jag log bara och skakade på huvudet.
"Jo det är så som jag skrev i smset, vi är vänner men jag gillar henne mer än så, jag vet inte om jag ska säga det eller bara låta det vara" sa han och jag hörde att Elina svarade något i andra änden.
"Okej, tack så mycket, vi måste ses snart, jag saknar dig, Hejdå" sa han och la sedan på.

Jag satt och kollade på honom. Han bara stirrade tillbaka.
"Men vad sa hon då?!" frågade jag efter en stund.
"Hon sa att jag borde säga det!" sa han och kollade ner i bordet.
"Så vad väntar du på?!" frågade jag.
"Men det är inte så lätt" sa han och efter det hörde jag hur det knackade på dörren.
Jag sprang dit för att öppna. Utanför stod killarna från You me at six.
"Hej, kom in, de andra kollar på film så vi får säga åt dom att slita sig" sa jag och alla log samtidigt som de gick in i hallen.
Jag sprang in i vardagsrummet. Alla satt med ögonen på skärmen och såg skrämda ut. Jag skrattade.
"Kom igen nu, vi ska sticka och äta" sa jag och Niall ställde sig upp direkt.
Alla andra reste sig också och ledde sina steg mot hallen.
Jag gick ut i köket för att hämta Liam.
"Efter maten och så ikväll så ska jag säga det" sa han till mig och jag nickade.

Vi beställde taxibilar och när dom kom åkte vi till den minst befolkade resturangen i stan. Alla verkade glada, fast Cat var kanske lite nere. Jag ville prata med henne men skulle inte få chansen. Jag log mot henne när vi satte oss vid det lååååånga bordet inne på resturangen. Hon log tillbaka och sedan verkade det som om hon iallafall blev lite gladare eftersom hon började vara med i samtalen och lite så.


Cats perspektiv:

Jag var såklart lite besviken på mig själv och ledsen för att jag aldrig skulle få en chans på Liam men det var bara att hålla humöret uppe så att ingen skulle märka något. Det var trots allt sista gången vi skulle få träffa Josh och gänget på ett bra tag, om jag ens skulle gå träffa dom igen. Jag satt bredvid Josh och Dan. Framför mig satt Liam, han verkade lite nervös men jag visste inte varför. Jag ville veta men det var nog bäst att bara låta det vara. Vi åt och skrattade. Det var riktigt skoj.
"Cat?" viskade någon.
Jag vände blicken och såg att det var Dan som hade sagt mitt namn.
"Ja?" sa jag frågande.
"Kan du hänga med mig på en promenad?" frågade han och log.
"Klart jag kan" sa jag och vi reste oss upp.
Allas blickar vändes mot oss.
"Vart ska ni?" frågade Matt.
"Vi ska bara ut och gå lite" sa Dan och vi började gå mot dörren.
Jag kände allas blickar i ryggen på mig. Det var lite obehagligt faktiskt. Vad ville Dan egentligen? Vi hade inte pratat sådär värst mycket.

Vi gick på en gränd där det var helt folktomt.
"Så, var det något speciellt?" frågade jag efter en stunds tystnad.
"Nej alltså, jag ville bara ha lite luft" sa han och skrattade.
"Aha okej och du kunde inte frågat Josh eller någon annan att gå med dig?" frågade jag med ett leende på läpparna.
"Du verkar vara en sån person som är bra att prata med, det var därför jag ville att du skulle gå med mig" sa han.
"Okej? Och vad är det du vill prata om?" frågade jag medan vi satte oss ner på en bänk.
"Alltså, jag tror jag håller på att bli sjuk" sa han.
"Vadå sjuk? Förkyldning?" frågade jag.
"Nej, inte den sortens sjuk, jag har blivit sjuk på så sätt att varje gång jag ser en svarthårig tjej tänker jag på min kusin, hon dog för 2 månader sen och jag tycker det är läskigt att prata med tjejer som påminner mig om henne" sa han och kollade ner i marken.
"Så du tycker det är läskigt att prata med mig?" frågade jag och le en hand på hans rygg.
"Du påminner så mycket om henne, klädstil, sättet du pratar med folk, till och med ögonen... Det är därför jag inte har pratat med dig så mycket på denna tiden vi har varit här" sa han och kollade på mig.
"Det är lugnt Dan, jag förstår dig" sa jag och han trängde fram ett leende bakom tårarna som höll på att rinna ner för hans kinder.
"Jag ville bara att du skulle veta att det inte var något emot dig, men jag har kommit fram till det nu att, varje gång jag ser någon som påminner om henne så ska jag komma ihåg alla bra stunder vi hade och inte det sorgliga som hänt" sa han och log.
"Va bra, vilken tur att vi petade om det så du fick det ur dig" sa jag och kramade honom hårt.
"Tack för att du lyssnade" sa han och pussade mig på kinden.
"Ska vi gå tillbaka?" frågade jag och han nickade samtidigt som han torkade bort tårarna från kinderna.
"Förresten så måste jag ha ditt nummer, om jag får alltså, jag gillar att prata med dig" sa han när vi var precis utanför resturangen.
"Klart" sa jag och gav honom mitt nummer.

När vi kom in hade alla ätit upp och satt rätt så tysta. Jag satte mig på min plats bredvid Josh och Dan slog sig ner på sin plats på andra sidan om mig. Alla kollade på oss.
"Vad är det?" frågade jag efter en liten stund.
"Har det hänt något?" frågade Chris.
"Nej, vadådå?" frågade jag.
"Men det ser ut som om Dan har gråtit?" sa Max och jag kollade på Dan.
Han var rätt så röd under ögonen.
"Nej men det är inget" sa Dan och täckte sina ögon.
Alla började prata så smått igen och jag log. Liam kollade oroligt på mig, jag gillade när han oroade sig för mig på ett sätt men det var ju inte lönt att tänka så nu eftersom han har flickvän och allt. Jag kollade på klockan och såg att den var rätt så mycket.
"Vi måste tyvärr sticka nu" sa Matt och alla reste sig upp.
Då var det dags att ta farväl av You Me At Six, mitt favoritband som nu också var mina vänner. Josh började med att krama alla, under tiden fick jag kramar av de andra killarna. De gick sedan vidare till de andra och kramade dom. Josh stod framför mig att log.
"Jag är glad att jag träffade dig Cat" sa han och fick mig att rodna lite, han var ju trots allt Josh Franceschi.
"Jag kommer sakna dig otroligt mycket" sa han sedan och la sin hand på min kind.
"Jag kommer sakna dig med, tack för att du har gjort för mig" sa jag innan vi möttes i en kram.
Kramen var lång och varm. Jag kunde känna hans hjärtslag.
"Lova att du ringer" sa han när vi släppte från kramen.
"Jag lovar" sa jag och han pussade mig på kinden innan de vinkade Hejdå och gick ut från resturangen.
"Är du okej?" frågade Liam och satte sig på stolen Josh hade suttit på för en liten stund sedan.
Jag hade inte märkt det men jag hade tydligen börjat gråta eftersom Liams varma hans var nu på min kind och han torkade bort mina tårar med tummen.
"Jadå, jag kommer sakna dom bara" sa jag och han gav mig en kram.
Jag ville gärna hålla kvar i kramen men jag släppte rätt så fort ifall det skulle finnas paparazzi i närheten, jag ville ju inte förstora mellan honom och hon där Elina. Han var ju min bästa vän.
"Jag måste också hem nu" sa jag och reste mig upp.
"Vill du att jag ska åka med dig?" frågade Liam och ställde sig bredvid mig.
"Du behöver inte" sa jag och log mot honom.
"Jo, tänk så är taxichauffören en läskig typ" sa han och skrattade.
Jag gick med på det och gick ut och vi fick snabbt tag på en taxi. Vi hoppade in och sa adressen till taxichauffören.

"Ska vi göra något imorn?" frågade Liam och log.
"Ja det kan vi väl, men vad?" sa jag och log.
"Film, spelhall eller softa?" frågade han.
"Vad sägs om spelhall, film och sen softa?" sa jag och han nickade ivrigt.
"Har jag någonsin sagt att jag älskar dig" sa han och verkade förvånad över vad han själv sa.
Jag blev varm i ansiktet. Han menade ju förstås inte på samma sätt som jag tänkte men det var ändå så att jag blev varm i hjärtat.
"Så du tycker det låter som en bra idé?" frågade jag för att bryta tystnaden som hade uppstått efter att han hade sagt de orden.
"Självklart" sa han och log.
Bilen stannade. Jag skulle precis öppna dörren när Liam tog tag i min arm.
"Vänta" sa han och kollade på mig med nervös blick.
"Ja?" sa jag glatt.
"Jo asså..." mer hann han inte säga innan han blev avbruten av att hans mobil ringde.
Han tog upp den ut fickan och jag såg att de stod Elina. Jag förstod att det var tid för mig att gå så jag gav honom en snabb kram sen sa jag att han skulle smsa mig istället. När jag kom in i huset var det helt tomt. Mamma och pappa var väl någonstans, jag hade inte så bra koll på dom längre. Cley visste jag inte heller vart han var, jag trodde han skulle vara hemma. Jag ledde mina steg till mitt rum och slängde mig på sängen. Jag satte mobilen i laddaren och gick sedan för att byta om till pyjamas. När jag kom tillbaka till rummet la jag mig i sängen och somnade direkt.

'"Cat jag älskar dig, vi gifter oss!" sa Jimmy.
"Nej jag gillar inte ens dig!" skrek jag.
"Det var ju lite synd" sa han och gick mot andra delen av salen vi stod i.
Cley satt med tejp för minnen och hade blod överallt. Jag kollade på Jimmy och upptäckte kniven han hade i sin högra hand. Jag fick panik. Cleys ögon blev stora när han fick syn på kniven.
"Vad säger du Cley, tycker inte du att jag och Cat hade blivit ett bra par? Får fina barn som du skulle bli morbror till? Vi kanske till och med skulle döpa ena efter sig? Som mellannamn" sa han och vilade kniven mot Cleys hals.
Cley blundade och man såg hur svetten hann från hans panna.
"När är bröllopet?" sa jag med tårar rinnande från mina kinder.
"Vad sägs om nu?" sa Jimmy och hånlog samtidigt son han tog bort kniven från Cleys hals.
"Barney, kom här!" skrek han och en man kom mot oss.
"Låt cermonin börja!" sa Jimmy.'

Jag vaknade med ett skrik. Jag reste mig från sängen och gick med snabba steg ut till köket. Jag fyllde ett glas med vatten. Det verkade inte som om någon var hemma än. Jag gick in i Cleys rum men där var ingen. Det var tomt i mamma och pappas rum också. Jag skulle inte kunna sova. Mardrömmar var det värsta jag visste. Jag gick tillbaka till mitt rum och satte vattenglaset på nattduksbordet. Jag tog min mobil och kollade på lite olika hemsidor. Jag såg att klockan var 03.47 och förstod att ingen skulle komma hem. Jag klickade in på kontakter och ringde Cley, inget svar. Jag provade mamma och pappa men det var ingen som svarade där heller. Jag stannade på Liams nummer. Han brukade lugna ner mig när jag har mardrömmar men nu var det mitt i natten. Skulle jag ringa honom? Utan att tänka tryckte jag på ring.

"Hallå? Cat? Vad har hänt?" svarade Liam oroligt.
Jag log lite, till och med fnissade lite.
"Förlåt om jag väcker dig Liam, jag hade en mardröm, ingen är hemma, jag vet inte vart dom är och ingen svarar på sina telefoner" sa jag.
"Vill du att jag ska komma?" frågade han fortfarande orolig.
"Nej det behövs inte" sa jag men jag ville så gärna att han skulle komma hit och hålla om mig.
"Jag kommer iallafall, vi ses snart" sa han och la på.
Efter 20 minuter knackade det på ytterdörren och jag hick dit för att öppna. Men utanför stod inte Liam utan Jeremy.