Chapter 14 - What am I doing here?
Elinas perspektiv: Vad gjorde jag här? Den ena anledningen till att jag följde med var för att Ray tvingade mig. Ray gick mot Diana som satt och pratade med den där svarthåriga killen i bandet, var det Zayn han hette? Jag följde bara efter Ray. Jag var glad att jag hade valt att ta med min iPod, fall jag skulle ha det för tråkigt kunde jag leta upp ett rum och sätta mig där inne i min ensamhet och njuta till musik jag faktiskt gillade. Jag hälsade glatt på Diana sedan satte jag mig i soffan en bit bort från dom. Jag satt i min egen värld när Louis plötsligt började prata. "Okej, kan alla komma in här i tvrummet" skrek han och hela rummet fylldes inom loppet av 3 sekunder. Jag kände hur någon tryckte sig ner bredvid mig i den redan fulla soffan. Jag kollade irriterat ditåt och såg att det var Harry. Det gjorde mig bara mer irriterad. Jag kände inte honom men jag gillade inte honom, jag hade hört så mycket om honom. Tonåringar som skulle döda för att se honom i verkligheten och få en kram. Jag fattade inte varför? Han var ju bara en normal kille. Han trodde säkert han var bättre än alla andra. Jag himlade med ögonen mot honom och han gjorde samma mot mig. "Jag har en liten överraskning till min bästa vänner" sa Louis och alla kollade nyfiket på honom. "Niall" sa han och Niall kom ut från folkmassan. Louis gav honom ett gitarrfodral och Niall blev överlycklig när han förstod att där var en ny gitarr i det. Sedan var det Zayns tur, han jublade över att han skulle få en ny tatuering. Liam fick skjortor och till sist var det Harry som reste sig från sin plats bredvid mig. Jag såg inte vad han fick men det verkade vara något bra eftersom han jublade högt. När folket hade börjat dra sig tillbaka till köket och runt i hela huset tog jag min chans. Jag fick upp för trappan och gick in i ett av rummen. Där var en säng, ett skrivbord, ett nattduksbord och en garderob. Jag kastade mig i sängen och tryckte in hörlurarna i öronen. Jag startade radiokanalen som spelade alla mina favoritlåtar. Jag brydde mig inte vems rum det var, jag blundade och njöt av musiken. Jag började tänka lite på hur många som egentligen skulle vilja vara i min position vid detta tillfället. Jag gillade inte Harry men de andra verkade rätt så okej. Jag öppnade ögonen och kollade runt i rummet. Vem av killarnas rum var detta? Kanske Niall? Jag kollade runt efter bilder men hittade inga. Jag släppte det och blundade igen. Jag tänkte tillbaka på tiden i Sverige, den sista veckan hade varit så jobbig. Med tanke på att jag inte berättade för någon om att jag skulle flytta en vecka innan så blev min vänner rätt så sura men de släppte det sen när de kom på att de inte hade mycket tid kvar med mig. När jag skulle lämna mina vänner på flygplatsen var det svårast. Jag grät såååååååååååå mycket. Jag kände hur en tår rann ner för min kind, samtidigt kände jag att någon satte sig vid sängkanten. Jag ryckte till och slog upp ögonen. Jag reste mig snabbt upp. Jag tog ut hörlurarna ur öronen. "Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig" sa killen. Jag gnuggade mig i ögonen och såg att det var Liam. Jag skakade på huvudet och svingade mina ben till sidan så att jag satt bredvid honom. "Förlåt, är det ditt rum?" frågade jag och han nickade. "Jag är inte på party humör" fortsatte jag. "Inte jag heller, varför gråter du?" frågade han och jag märkte att jag inte hade torkat bort mina tårar. "Ehm, tänkte bara på några vänner jag saknar" sa jag. Det förvånar mig att jag sa sanningen, men något med honom fick mig att göra det. "Aha, jag förstår, ska du inte gå tillbaka ut? Du kan gå med mig?" frågade han och jag nickade. Vi reste oss upp och gick ner för trappan. Det var bara lite folk kvar. Ray och Diana satt i soffan och pratade med Harry, Niall och Louis stod och pratade med några killar och Zayn stod i köket och pratade i telefon. Jag och Liam gick mot köket. Zayn la precis på telefonen när vi kom in. Han log mot oss och satte sig på ena stolen, vi satte oss mitt emot honom. "Hur är det?" frågade Liam Zayn. "Bara bra, petade med mamma bara" sa han. "Aha okej, jag måste gå på toaletten" sa Liam sedan och reste sig upp. Han gick ut från köket och sedan var det bara jag och Zayn kvar. Han kollade på mig och jag kollade på honom. Ingen sa något på en lång stund. "Känner du Diana bra?" frågade han sedan med tyst röst. "Njä, har träffat henne någon gång innan på släktträff med Rays och min släkt bara, sen nu de två dagarna jag har varit här" svarade jag glatt. "Aha okej" sa han och kollade ner i bordet. "Vadådå? Var det något särskilt?" frågade jag. "Va? Ehm, Nej" sa han snabbt. Jag nickade bara. Zayn gick iväg, antagligen till tvrummet. Jag hörde hur de sista gästerna, utom vi, gick. Jag lutade huvudet mot mina händer, jag var trött. Jag satt fortfarande i köket och väntade på att Ray och Diana skulle komma och säga att vi skulle åka. "Trött?" hörde jag en röst säga och jag höjde huvudet och såg att det var Harry. Jag himlade med ögonen och la huvudet i händerna igen. Jag hörde hur han satte sig på stolen mitt emot. Vad ville han? Kunde han inte låta mig vara ifred? "Det verkat precis som om du inte gillar mig" sa han. "Du har helt rätt" sa jag och reste mig från stolen och gick för att säga till Ray och Diana att jag ville hem.
