Chapter 15 - You'll have to try!

Dianas perspektiv: Elina kom in i rummet och bad om att vi skulle åka hem. Hon verkade irriterad men jag tänkte inte fråga varför. Klockan hade blivit rätt så mycket och jag var lite trött så jag reste mig från soffan, Ray likaså. Han ringde efter en taxi som skulle vara här inom 10 minuter. Vi gick mot hallen och gjorde oss beredda på att åka hem. Harry kom från köket och gav mig och Ray varsin kram. Han kollade bara på Elina med en ond blick. Vad hade hänt egentligen? Resten av killarna kramade oss och till sist var det Zayn som skulle krama mig. Han gav mig en varm kram och höll kvar ett bra tag. "Vi kan kanske göra något imorgon?" viskade han i mitt öra. Jag blev glad eftersom han inte precis hade pratat med mig på hela kvällen. "Klart, smsa tid och plats bara" sa jag och han sken upp. "Det kan du räkna med" sa han innan han släppte taget om mig och vi gick ut för att vänta på taxibilen. Louis stängde dörren efter oss. Vi gick ner mot gatan och väntade. Jag kom på att jag hade min påse med kläder, smink och plattång i Louis rum. "Kommer om 1 minut" sa jag och började springa mot dörren igen. Jag knackade på och väntade på att någon skulle öppna. Louis kom med världens största leende på läpparna. "Du kunde inte lämna utan att ge mig en sista kram ellerhur?" skämtade han och fick mig att skratta. "Jag glömde min påse" sa jag och steg in i huset igen. Jag gick mot Louis rum och tog min påse sedan skyndade jag mig till dörren igen. "Vi ses Diana" skrek Zayn glatt från köket. "Ses" skrek jag tillbaka och skyndade ut till taxin som nu hade kommit. Harrys perspektiv: Varför hatade hon mig så mycket? Hon kände ju inte ens mig? Det irriterade mig något fruktansvärt mycket. Jag ville inte lägga ner tid på det men kunde inte släppa det. När hon sa de orden växte irritationen inom mig. Fanns det rykten där ute som jag inte visste om eller? Var det därför hon hatade mig? Eller hon sa ju inte att hon hatade mig men, 'inte gillade mig' var ju ungefär samma sak. Eller? "Harry, varför är du sur?" frågade Louis som kom in i tvrummet där jag satt. "Hon där Elina går mig på nerverna" sa jag med irritation i rösten. "Vadådå?" frågade han. "Hon säger att hon inte gillar mig, jag menar, hon känner ju inte mig" sa jag och Louis bara kollade på mig. "Varför skiter du inte vara i det?" frågade han. "Jag vet inte, jag kan inte" sa jag och kollade mot TVn. "Det får du försöka" sa han och jag nickade. Jag kollade klart på programmet innan jag gick in till mitt rum och la mig i sängen. Jag kunde inte sluta tänka på det. Men som Louis sa så borde jag nog försöka släppa det. Jag började tänka på annat. Jag tänkte på hur kvällen hade varit. Vilka som hade varit här. Mina tankar kom ändå tillbaka till Elina. Men denna gången tänkte jag på hur hon såg ut. Hon var vacker. Den blåa klänningen hon hade på sig passade henne perfekt, hennes blåa lysande ögon. Hennes blonda hår som föll över axlarna. Var det därför jag störde mig på att hon inte gillade mig? För att hon var en sådan tjej jag skulle kunna gilla? Jag slog bort alla tankarna, jag skulle inte kunna gilla henne. Hon var ju oförskämd och negativ. Helt tvärt emot mig. Jag stängde mina ögon och i näsa sekund var jag i drömmarnas land.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0