Del 2: Chapter 17 - Where are you going?
Ellinors perspektiv:
Vi åkte hem i två taxibilar. Jag åkte tillsammans med Harry, Liam och Louis.
"Skulle vi träffa din kusin imorn?" frågade Harry och log.
"Ja han har varit borta jättelänge men så är han hemma nu och jag vill verkligen träffa honom.. Han är som en bror för mig så jag vill att du ska träffa honom också" sa jag och han tog min hand.
"Det ska bli jätte skoj" sa han.
"Men hur dags ska ni vara där?" frågade Louis.
"På förmiddagen" sa jag.
"Kan vi inte typ ordna en liten fest på kvällen och ha det kul" frågade Louis sen.
"Jo, va nice, det var länge sen vi festade" sa Harry och alla höll med.
"Men då bestämmer vi det" sa Louis och alla nickade.
"Vi kan ju bjuda några vänner, Liam du kan ju ringa Cat" sa Louis och flinade.
När vi kom hem satt vi bara ner och pratade. Klockan gick och alla var uppspelta inför morgondagens fest, även om den vara skulle vara liten.
"Ellinor? Kan du hjälpa mig med en sak?" frågade Zayn och jag blev chockad.
Vad ville han ha hjälp med, han brukade alltid fråga Alice. Men jag var jätteglad att han frågade mig faktiskt. Jag nickade och ha reste sig upp. Jag gjorde detsamma och gick efter honom upp för trapporna och in i hans och Naills rum.
"Vad vill du ha hjälp med?" frågade jag och log.
"Jag ska hämta Emelie snart, hon gav mig en chans att träffas och jag vill veta vad jag gjort för fel, har hon sagt något till dig?" frågade han.
Jag hatade att ljuga men jag kunde ju inte bara avslöja det, Emelie kanske skulle berätta det själv.
"Nej" sa jag snabbt.
"Okej, men det var inte det jag skulle ha hjälp med egentligen.. Du är ju tjej och så, vad tycker du jag ska ha på mig?" frågade han.
Jag skrattade till och gick mot hans garderob. Jag kollade igenom och tog först ett par svarta jeans sedan kollade jag igenom hans skjortor. Jag fastnade vid en röd skjorta med lite gröna sträck på.
"Den!" sa jag och visade upp den för honom.
"Perfekt" sa han och tog skjortan från mig.
Han tog av sig tröjan han hade på sig och drog sedan skjortan runt sig och knäppte dem.
"Tack så mycket" sa han och log.
Emelies perspektiv:
"Ska du ut?" frågade mamma när jag gick ner för trappan.
"Ja" sa jag och log mot henne.
"Vart ska du?" frågade pappa som kom upp bakom mamma.
"Jag ska ut och äta" sa jag.
Jag kollade mig i spegeln. Jag hade en röd blus och en hög kjol. Jag såg nästan lite elegant ut. Jag fick såg att Alice hade en rös och svart klänning innan idag och förstod att de färgerna passade väldigt bra ihop.
"Är det med Zayn?" frågade pappa och flinade.
"Ja" sa jag och rodnade.
Jag brydde mig inte längre, jag kanske inte behövde säga att jag var kär i honom men jag skulle verkligen inte sluta träffa honom. Vi hade kommit varann för nära för att bara släppa taget.
"Jag gillar honom, han är trevlig, du kanske borde satsa på honom" sa pappa, vilket han sa varje gång Zayn var ett aktuellt samtalsämne.
"Pappa!" klagade jag men skrattade lätt.
Efter 20 minuter ringde det på dörren. Jag gick och öppnade. Zayn stod där, snyggare än någon annan och jag rodnade.
"Hej" sa han och kramade mig.
"Hej" sa jag lugnt.
"Kom in så länge jag ska bara ta på mig mina skor" sa jag och han klev in.
"HEJ ZAYN!" ropade pappa från köket.
"Hej Emer!" ropade Zayn tillbaka.
När jag hade tagit på mig ena skon kom pappa ut i hallen istället och Casper kom bakom honom.
"Zayn, när kommer du och spelar TVspel igen?" frågade Casper.
"Så snart som är möjligt" sa Zayn och log.
Jag knöt den andra skon och ställde mig rakt upp.
"Jag är klar" sa jag och började gå mot dörren.
"Var rädd om min lilla flicka nu!" ropade pappa efter oss.
"Det kommer jag alltid att vara" sa Zayn och gav mig en blick som hade kunnat döda vilken tjej som helst.