Del 2: Chapter 22 - You're Right!
Jag log lite osäkert. Vad skulle jag svara på den frågan? Jag visste ju svaret men jag kunde ju inte säga att jag letade efter henne.
"Ehm, nej" sa jag och skrattade nervöst.
"Aha okej, tänkte bara om du ville ha hjälp" sa hon och log.
"Nej det är lugnt" sa jag.
En kille med blont hår kom upp bakom henne och drog i hennes arm.
"Kom Cat, vi dansar" sa han och men hörde att han var lite påverkad.
"Nej Jimmy, jag vill inte" sa hon men han höll kvar i hennes arm och drog lite hårdare.
"Det vill du visst" sa han.
Utan att tänka tog jag min hand och drog bort honom från henne.
"Detta är mitt hus och om hon inte vill dansa, så vill hon inte dansa, tvingar du henne kan du dra!" sa jag och förvånade mig själv med att låta lite arg.
Han kollade på mig med svarta ögon men gick sedan där ifrån.
"Tack" sa Cat och log mot mig.
Jag log tillbaka innan jag lämnade Cat och gick mot köket. Det var inte normalt med en sådan reaktion från mig. Jag brukade säga till men jag brukade inte bli så arg. Jag satte mig på en av stolarna med ett glas vatten framför mig. Där var ingen annan i köket förutom jag. Jag tog en klunk av mitt vatten sen la jag huvudet i händerna. Musiken hördes från vardagsrummet och huvudverken började tränga fram.
"Ehm, får jag sätta mig?" jag hörde Cats röst och nickade med huvudet kvar i händerna.
"Tack för det där du gjorde där ute, jag gillat inte honom" sa hon och jag kollade upp.
"Men det var väl du som tog med honom?" sa jag förvånat.
"Ja, det är min brors bästa kompis, om vi inte skulle kommit hit hade vi suttit hemma i en liten soffa och kollat på film. Jag går hellre hit än att trängas i soffan med honom" sa hon och blängde mot vardagsrummet.
"Jaha" sa jag förvånat.
"Varför är du inte där inne med de andra?" frågade hon och vände som blick mot mig.
"Jag är inte på partyhumör" sa jag och log.
"Inte jag heller" sa hon och skrattade.
"Ska vi gå ut i trädgården? Jag får huvudvärk av musiken" frågade jag.
"Visst" sa hon och vi reste oss.
En sak var säker, jag ville lära känna henne och nu hade jag chansen.
Vi gick ut och satte oss på stolarna som stod på gården. Hon satte sig mittemot mig så vi kunde se varann.
"Det var snällt av Louis och bjuda oss" sa hon och log.
"Ja, Louis är en snäll kille" sa jag och kollade in genom fönstret och såg Louis stå och dansa.
Jag skrattade för mig själv och Cat stämde in i skrattet när hon kollade åt samma håll som mig.
"Jag gillar er musik" sa hon och kollade mig djupt in i ögonen.
"Tack" sa jag.
Var det rätt att säga? Det lät lite mesigt men vad skulle man annars säga?
"Kaira, hon på caféet, hon lyssnar på er jämt och då fick ju jag också lyssna eftersom jag bodde hos henne" sa hon och skrattade.
"Ni var allt hon pratade om och när ni kom till caféet blev hon överlycklig, hon kanske inte visade det då men när ni hade gått kunde hon inte sluta skrika av glädje, så om jag inte hör vad du säger får du skylla på henne" fortsatte hon och jag skrattade.
Hon verkade vara väldigt öppen och kunde prata om mycket.
"Hur kommer det sig att du och Louis inte har några flickvänner?" frågade hon.
"Jag vet inte, vi väntar väl på den rätta antar jag" sa jag och skrattade lite nervöst.
"Det gör jag med, jag gillar en kille, men han verkar inte märka av mig" sa hon lite ledset.
"Jodå, jag är säker på att han märker av dig, vad heter han?" frågade jag.
Jag ville ju lära känna henne och på detta sätt skulle det gå lite bättre. Om inget annat ville jag iallafall bli vän med henne.
"Han heter Jeremy" sa hon och rodnade lite.
"Jaha, vad får dig att tro att han inte märker dig?" fortsatte jag.
"Han är den populära killen i skolan och så, han har många efter sig och jag är ju inte precis den som är populär om man säger så" sa hon och kollade ner i marken.
"Jag är säker på att han kommer märka dig, gå fram och hälsa så kommer han att märka dig" sa jag.
"Jag vågar inte, alla tjejer runt om honom snackar skit om mig, kallar mig emo och sådär" sa hon med blicken fortfarande fast i marken.
"Visa honom att dom har fel" sa jag och nu kollade hon på mig.
"Du har rätt, på måndag ska jag prata med honom" sa hon.
"Och jag kommer att ringa dig för att fråga hur det gick" sa jag och hon sken upp.
"Ja, eller så kan vi ju typ ta en kaffe på något café och prata, där finns ett jättebra ställe jag känner till" sa hon.
"Det kan vi ju göra" sa jag och log.
"Fast går det bra, jag menar paparazzi och sådär?" sa hon osäkert.
"Man ska bara ignorera dom" sa jag och hon log.
Klockan gick och vi satt ute länge och pratade. Vi kom bra överens och hon var jätte trevlig. Hon skrattade mycket och det smittade av sig.
"Cat, vi ska åka hem nu innan Jimmy däckar" hörde jag Cley säga bakom mig.
"Jag kommer" sa hon och han gick in igen.
Vi reste oss upp och kramade varann.
"Det var trevligt att lära känna dig" sa Cat innan jag släppte henne.
"Detsamma, vi ses på måndag då? Lova att du går fram och pratar med honom" sa jag och hon nickade.
"Jag lovar" sa hon och började gå mot dörren.
Innan hon gick in och stängde dörren vände hon sig om för att ge mig ett sista leende. Det leendet skulle jag ha kvar inom mig tills på måndag då jag skulle få träffa henne igen.