Del 2: Chapter 23 - Good Luck!

Nialls perspektiv:

Jag vaknade nästa dag med bultande huvudvärk. Alice låg bredvid mig med en kudde över huvudet. Jag kollade runt och såg att Emelie och Zayn låg i den andra sängen. Jag reste mig sakta upp, noga med att inte väcka de andra. Jag öppnade dörren ljudlöst och gick ut. När jag kom ner för trappan gick jag in till vardagsrummet. Daniel låg på soffan med ena benet på golvet. Jag skrattade tyst och tog ett foto. Det var riktigt stökigt, plastmuggar överallt och där var söndertrampade chips och popcorn på golvet. Jag gick ut från vardagsrummet och vidare till Louis rum. Jag öppnade långsamt dörren och såg Louis ligga med hörlurar i öronen. Jag gick fram till honom. Han hade ögonen stängda så jag drog ut lurarna. Hans ögon spärrades upp.
"AHH, du skrämmer ju livet ur mig" skrek han och jag började skratta.
"Sov du?" frågade jag.
"Nej jag lyssnade ju på musik!" sa han.
"Just ja" sa jag och fortsatte skratta.
"Vad är klockan?" frågade han mig.
Jag tog upp min mobil som låg i byxfickan.
"Shit, jag måste väcka Alice" nästan skrek jag när jag såg att klockan var 14.09.
Vi skulle vara hemma hos henne klockan tre. Jag sprang upp för trappan och in i rummet.
"Alice!" skrek jag och puttade på henne.
"Mmm" mumlade hon och vände sig.
"Vi ska vara hos dig om mindre än en timme" sa jag och hon blev direkt pigg.
Hon rusade upp från sängen och in i badrummet. Jag sprang ner och tog det badrummet. Jag duschade snabbt och gjorde mig klar.

"Alice, skynda dig!" skrek jag upp för trappan när jag tog på mig skorna.
De andra hade vaknat och satt i köket. De skrattade åt oss även om jag inte tyckte det var kul. Alice kom nersringande från trappan i ett par svarta jeans och en mörkblå tröja med ett vitt tryck på. Jag log mot henne och hon log tillbaka.
"Lycka till Niall!" skrek Zayn från köket och alla skrattade.
Vi gick ut till Paul som skulle köra oss och på vägen tog jag en huvuvärkstablett.

Vi stannade utanför Alice hus och jag kände hur nervös jag var. Tänk så skulle inte hennes föräldrar tycka om mig? Alice märkte att jag var nervös och greppade tag om min hand och drog mig lite närmare sig. Vi gick hand i hand upp mot dörren. Hon öppnade och jag slogs av en matdoft. Det luktade kyckling.
"Hallå?" skrek Alice och började ta av sina skor.
Jag gjorde samma sak och då såg jag hennes pappa komma in i hallen.
"Hejsan, Niall" sa jag och sträckte fram handen.
"Hej Niall, jag heter George" sa han och skakade min hand samtidigt som jag log.
I samma ögonblick kom Alice mamma.
"Hej Niall, jag har hört så mycket om dig, jag är Cloey" sa hon och log.
Jag log tillbaka och vi rörde oss mot köket. Det doftade otroligt gott. Vi satte oss vid bordet och efter en liten stund var maten klar. Jag hade rätt, det var kyckling.
"Så Niall jag hörde att du var sångare, hur går det för er?" frågade George.
"Det går bra, vi har toppat listorna och har precis kommit från turnén" sa jag och tog en bit av maten.
"Är det ni som är One Direction?" frågade han.
"Ja, det är jag och fyra andra killar" sa jag och log samtidigt som jag tuggade.
"Jag har sett er mycket i tidningen, vem kunde tänka att min lilla flicka skulle bli tillsammans med en världsstjärna" sa han och kollade på Alice som log.
"Hon är helt underbar och vacker" sa jag och såg att hon rodnade.

Jag kom bra överens med både George och Cloey. Dom var hur trevliga som helt och skrattade mycket. Jag fick berätta hur jag och Alice träffades och de tyckte det var underbart.
"Jag gillade aldrig den där John" sa George och kollade på Alice.
"Det är tur att du hittade Niall, han verkar vara en kille att hålla fast vid" fortsatte han och log mot mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0