iloveeverythingaboutyou

Jeremy pratade med mig precis som om vi hade känt varann i hela livet. Antagligen för att jag är känd eller för att han är en öppen person. Jag gissade faktiskt på det första för att vara ärlig. Jag kunde ju ha fel men ändå.

"Så, har ni många tjejer efter er?" sa Jeremy och flinade mot mig.
Japp jag hade rätt, för att jag var känd.
"Fans ja" rättade jag honom.
"Det är ju hut coolt som helst" sa han.
"Ja" svarade jag kort.
"Du kanske vill komma på fest hos mig imorgon? Jag fyller år och vi är lediga på onsdag, så vad säger du?" frågade han.
Jag kollade menande på Cat.
"Ja du får också komma såklart" sa Jeremy och kollade på Cat.
Hon sken upp lite, det gjorde mig glad. Jag skulle ju kunna gå på den där festen för Cats skull. Men hon var ju bjuden ändå så jag behövde egentligen inte gå.
"Kanske det" sa jag och Jeremy log.
"Vi ses då, jag har lite bråttom nu" sa han och reste sig.
Han gick med snabba steg ut från caféet. Jag kollade på Cat som log stort.

"Jag ska på fest hos Jeremy, kan du fatta!" sa hon.
"Ja du får ha det bäst" sa jag och tog ännu en klunk av mitt te som blivit kallt.
"Men du ska ju också dit" sa hon.
"Nej, jag kan inte, för mycket paparazzi och sånt" sa jag och hennes leende försvann.
"Då kan inte jag heller gå" sa hon.
"Varför inte det?" sa jag och kollade undrande på henne.
"Han förväntar ju sig att du ska komma med mig, om du inte gör det kommer jag bli utslängd" sa hon.
Jag ville inte se henne ledsen, jag kunde väl gå en liten stund bara, kanske ta med mig någon av de andra killarna.
"Okej jag följer med en liten stund då" sa jag och hon reste sig upp och gav mig en varm kram.
"Du är bäst" sa hon och fick mig att le.


Louis perspektiv:

Hela gårdagen hade gått åt till att få fram Josh Franceschis nummer, utan resultat. Min mobil vibrerade plötsligt till.
'Jag har fixat ett nummer som jag tror kan tillhöra trummisen i bandet' stod det och jag log.
Jag tryckte på numret som var skickat som en kontakt och gick in i mitt rum.

Signalerna gick och tillsist svarade en kille med hes röst.
"Dan!" var det han? Jag hade inte kollat upp det.
"Hej Dan, jag heter Louis Tomlinson" sa jag.
"Killen från One Direction?" sa han förvånat.
"Ja" sa jag.
"Aha hej, vad ville du då?" sa han vänligt.
"Du är vän trummis i You me at six?" sa jag.
"Det stämmer" sa han lugnt.
"Jo kan man boka er till en privat fest? Min kompis flickvän fyller år och ni är hennes favoritband" sa jag och korsade mina fingrar.
"Ja det ska nog gå men när isåfall?" frågade han.
"Torsdag? Kanske lite kort varsel" sa jag.
"Vänta" sa han.
"JOSH!! KOM HIT" skrek han.
Man hörde hur steg kom närmare.
"Vad är det?" frågade en kille med avsmalnad röst.
"Louis Tomlinson är på tråden, har vi spelning denna veckan?" frågade han.
Det hördes lite prassel sen kom en annan röst i telefonen.
"Hallå?" sa han som tydligen var Josh.
"Hej?" sa jag.
"Wow, han skämtade inte, jag tror vi kan på torsdag, är det i London då eller?" frågade han.
"Japp" sa jag.
"Vi kommer, skicka tid och plats till detta numret så hörs vi av, kul att prata med dig" sa han vänligt.
"Ni är bäst, tack så mycket, vi ses" sa jag innan vi la på.

Jag gick ut från mitt rum och in till vardagsrummet där Ellinor, Harry, Niall och Zayn satt.
"Kom Harry!" sa jag och ledde mina steg mot köket.
Han kom bakom mig och jag log mot honom.
"Vad?" sa han.
"Jag har fixat det nu" sa jag stolt.
"Du skojar!?" skrek han och började hoppa upp och ner.
Han kramade mig och jag började också hoppa.
"Du äger Louis, jag älskar dig bro" sa han och jag skrattade.
Ellinor kom in och kollade på oss.
"Vad gör ni?" frågade hon misstänksamt.
"Ehm, vi hittade en bra låt på youtube" ljög Harry och jag började skratta för det lät inte det minsta trovärdigt.
"Säkert, jag ska nog klura ut det" sa hon och kollade på oss med killerblick.