Del 2: Chapter 30 - I need a job!

Alice perspektiv:

Vi hade fått information om vad vi skulle göra imorgon. Jag tyckte idén var toppen. Det var ett plus att Louis och Harry hade fått dit hennes favoritband. Jag var i min egen värld när bollen kom mot mig, jag hann reagera och började trixa med den och skjuta den på volly mot Zayn som blv förvånad och tog ner bollen vid sina fötter.
"Wow" sa han och jag märkte att alla stirrade på mig.
"Vad är det?" sa jag oskyldigt.
"Varför har du inte berättat för din pojkvän att du äger på fotboll?" sa Niall och jag började skratta.
"Jag visste inte, har inte spelat så mycket, mest FIFA" sa jag och alla började skratta.
"Jag kom på den bästa idén nu bara för det!!" sa Louis och allas blickar vändes mot honom.
"Vi har en FIFA turnering" sa han.
"Jaaaaa!!!" skrek alla och började hoppa.
"Men vi stannar väl här lite till?" frågade Emelie.
"Ja det är väl klart" sa Louis.
"Vi kan väl gå och äta nu" klagade Niall.

Vi gick mot Liam och Cat som satt och pratade. Dom hade blivit mycket bra vänner och Cat var en riktigt snäll tjej. Hon var öppen och pratade mycket, skrattade och verkade trivas i vårt sällskap. Ellinor gick och hämtade korgen med mat och alla började hugga in.
"Liam vi ska ha en FIFA turnering när vi kommer hem!!" sa Harry överlyckligt.
"Ja, va grymt" sa han och tog en klunk dricka.
"Cat, du är väl också med?" frågade Niall.
"Nja, jag kan inte spela" sa hon och rodnade.
"Det är lugnt, jag kam hjälpa dig" sa Louis och blinkade med ena ögat.
Hon började skratta och nickade sedan.
"Isåfall kan jag ju vara med" sa hon skämtsamt.
"Ja vi åker direkt när vi ht ätit så vi kan ha en helkväll med bara spel" sa Niall och alla höll med.
Vi åt fort och efter en liten stund satt vi i bilarna påväg hem. Eller ja, hem till killarna.
"Alice, ring till Daniel och fråga om han också vill komma" sa Niall och log mot mig.
Jag nickade och tog upp min mobil. Jag hade inte pratat med honom på ett 2 dagar. Det kändes konstigt eftersom vi hade pratat så mycket när han var i Sverige innan han flyttade hit.

Signalerna gick fram och efter en liten stund svarade han.
"Hallå det är Daniel" sa han och jag kände hur glad jag blev av att bara göra hans röst.
"Hej Daniel!" sa jag.
"Alice... Förlåt att jag inte har ringt, bara så du inte tror jag är sur på dig eller något, min andra mobil gick sönder och alla kontakter var ju borta när jag fick den nya.. Jag var tvungen att ringa många samtal för att göra så jag fick ha samma nummer som innan" sa han och andades ut.
"Nej, jag är inte sur, men då vet jag" sa jag och skrattade.
"Va bra, men vad ville du då?" frågade han glatt.
"Niall undrar om du vill komma hem till dom, vi ska ha en FIFA turnering" sa jag och Niall log mot mig när jag sa det.
"Ja, klart jag kommer, när ska jag vara där?" frågade han.
"Vi är där om ungefär 10 minuter så du kan vara där då också" sa jag.
"Okej men då ses vi snart" sa han och vi la på.


Ellinors perspektiv:

Det var min födelsedag imorgon men jag ville inte säga något. Det kändes konstigt eftersom jag aldrig riktigt firat den förr. Mamma och pappa hade ju inte brytt sig om mig, de ända som hade grattat mig var kusinerna med de bodde ju långt bort. Sen hade ju Vincent varit i Irak så han hade ju inte kunnat fira mig. De andra hade antagligen glömt det också eftersom vi inte hade pratat på jättelänge. Jag saknade dom lite. Zebastian var den enda som bodde i New York samtidigt som mig, han och jag var som syskon men sen blev jag ihop med Josh som var Zebastians bästa kompis. Ända sen jag och Josh gjorde slut har han inte hört av sig. Jag brydde mig inte så mycket längre eftersom jag hade Harry nu och bra kompisar.

"Kommer du Ellinor?" frågade Louis.
Jag hade inte märkt att bilen hade stannat och att vi redan var hemma. Jag tog av mig säkerhetsbältet och steg ut från bilen. Daniel stod och väntade på oss när vi kom hem. Antagligen hade Alice ringt honom om FIFA turneringen. Han kramade om alla innan vi gick in i huset. Jag hade inte pratat så mycket med Daniel. Jag var ganska blyg när det gällde att träffa människor som jag inte riktigt kände till, även fast man inte kunde tro det om mig. Han log mot mig och jag besvarade snabbt leendet. Han var ganska söt ändå. Jag hade hört att killarna i Sverige var ganska snygga och nu fick jag ju bevis. Jag log åt den fåniga tanken.
"Vem ska börja spela?" frågade Niall.
"Jag!" skrek Harry.
"Okej vi har bara fyra kontroller så några får stå över" sa Louis.
"Jag kan stå över!" sa jag.
"Jag vill spela" sa Alice.
"Då gör vi såhär, Harry, Alice, Liam och Cat börjar spela" sa Louis.
"Jag kan gå och köpa läsk eller något" sa jag.
"Men du får inte gå själv" sa Harry och kollade oroligt på mig.
"Jo jag klarat mig" sa jag.
"Jag kan hänga med" sa Daniel plötsligt.
Jag log och vi gick för att ta på oss ytterkläder.

Vi gick till närmaste affär. På vägen dit var vi ganska tysta. Ingen vågade riktigt säga något även om man märkte att båda ville säga något. I affären sprang Daniel runt och fick mig att skratta, han sa torra skämt som jag skrattade åt och nu förstod jag varför Alice hade honom som vän.
"Jag betalar" sa han när vi gick till kassan med all läsa och chips.
"Nej, det för jag" sa jag.
"Ska vi slå vad?" sa han och drog korgen från min hand och sprang till kassan.
Jag skrattade och han bara stod och log som en idiot.
Vi pratade mycket på vägen tillbaka. Han berättade om hur han och Alice blev vänner och om hans pappa. Han berättade hur det var i Sverige och hur mycket bättre det var här. Han frågade hur jag träffade Harry och jag berättade hela den historien. Daniel var en trevlig kille. Konstigt att han inte hade flickvän. Eller hade han det?
"Men varför har du ingen flickvän?" frågade jag utan att tänka.
"Jag hade en i Sverige men hon hittade en bättre än mig så jag blev dumpad" sa han.
"Nej men vad sjuk i huvudet hon kan vara då" sa jag och han log.
"Jag ska tänka på mitt jobb nu istället för förhållanden" sa han och jag skrattade.
"Ja, jag behöver ett jobb" sa jag och kollade ner i marken och kom tillbaka på tankarna att jag levde hos killarna och jag ville inte göra det mer, inte utan att betala för det.
"Där ska vara en tjänst ledig på mitt jobb, jag kan fråga dom sen kan jag ringa dig" sa han och jag log.
"Tack så jättemycket.. Ehm, vad är det du jobbat med?" frågade jag och han skrattade.
"Fotografering" sa han och log.
"Jag älskar att fotografera" sa jag och vi gick in i huset som vi nu hade kommit fram till.
"ELLINOR!!! JAG VANN!!!" skrek Harry och sprang ut i hallen för att ge mig en kyss. Jag kramade honom och log.
"Grattis älskling, nu vill jag spela så jag också kan vinna!" sa jag och alla började skratta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0