iloveeverythingaboutyou

Liams perspektiv:

Nu var det samma visa igen. Jag och Cat fick dela säng. Jag fattade inte varför de andra pressade mig när jag berättade allt jag kände för Louis innan. Jag kunde inte sova i samma säng som henne, det var för svårt. Hon hade redan somnat så jag reste mig upp och gick ljudlöst ut från rummet. Jag gick ner för trappan. Alla i You Me At Six hade åkt hem utom Josh som hade somnat på soffan. Vi lät honom sova. Jag la mig i andra delen av soffan och blundade. Josh började röra sig.
"Men va... Var..." hörde jag han säga och resa sig upp snabbt.
Jag reste mig också upp. Han kollade förvirrat på mig sedan verkade det som om allt gick upp för honom och hans ansiktsuttryck blev mjukt.
"För ett tag trodde jag att någon hade kidnappat mig" sa han och fick mig att skratta.
"Var är dom andra?" frågade han.
"Dina bandmedlemmar åkte tillbaka till ert hotell, du somnade så vi lät dig vara" sa jag och han nickade som svar.
"Varför sover du här?" sa han och lyfte ena ögonbrynet.
"Cat har min säng" sa jag och han nickade igen.
"Hon är trevlig, varför berättar du inte för henne?" sa han plötsligt.
"Vad?" sa jag förvirrat.
"Att du gillar henne" sa blev lite arg, hade Louis gått och sagt det till alla fast än jag sa att jag inte ville att någon skulle veta.
"Vem har sagt det?" jag spelade oskyldig.
"Äh lägg av, man ser det på dig och hur du beter dig när hon är i närheten" sa han och log.
Var det verkligen så uppenbart att jag gillade henne? Jag nickade bara mot honom.
"Så, varför säger du inte det?" envisades Josh.
"Det är inte så, jag menar, jag vet att hon inte ser mig på det sättet, om jag berättar det för henne förstör jag allt" sa jag och kollade ner i golvet.
"Det är inte säkert" sa han och fick mig att kolla upp.
"Jag tar inga risker" sa jag och han nickade.
"Det jag har märkt är att du sätter alla andra förde dig, när jag satt och pratade med henne på festen igår såg jag att du plågades lite... När du kom och fråga om du kunde dansa med henne och han sa ja, ditt ansiktsuttryck blev som överlyckligt. Jag satt och log hela tiden" sa han och fick mig att le lite.
"Du borde göra något för dig själv någon gång" avslutade han.
"Kanske det, men jag tänker iallafall vänta ett bra tag till för om allt skulle sabbas så vill jag iallafall ha minnen kvar med henne och att det är som kompisar gör bara allt bättre, även om hon inte skulle vilja se mig efter det eller om det skulle bli pinsamt varje gång vi sågs så kan jag tänka tillbaka på det som vi hade tillsammans som vänner och le åt det" sa jag och han nickade.
"Jag förstår dig" sa han och klappade mig på axeln.
"Jag är rätt så trött nu, Godnatt" sa jag vänligt.
"Godnatt och glöm inte att jag kommer piska dig i bowling imorgon" sa han och skrattade.
"In your dreams" sa jag och skrattade med.

Jag vaknade av att någon kittlade mig. Jag började vrida runt och skratta.
"SHHH!!!" sa någon för att tysta mig.
Jag öppnade ögonen för att se Cat stå och le mot mig.
"Kom!" viskade hon och drog upp mig på fötter.
Hon gav mig ett par jeans och en tröja för att jag skulle byta om från pyjamas. Jag sneglade på klockan. 06.03. Varför var vi uppe så tidigt? Jag gick för att byta om och när jag var tillbaka stod hon i hallen med ytterkläder och skor på sig.
"Skynda dig!" viskade hon och jag tog på mina skor.
Vi gick ut till bilen och jag startade motorn.
"Var ska vi?" frågade jag.
"Kör till närmaste strand" sa hon och jag fattade ingenting men gjorde som hon sa.
"Vad gör vi uppe såhär tidigt?" klagade jag.
"Du får se!" sa hon och log.

Vi kom fram till stranden och det var rätt så kallt. Vinden slog mot oss när vi gick för att sätta oss i sanden.
"Vad gör vi här?" frågade jag.
"Om en liten stund kommer du inte ångra att du är här" sa hon.
Jag kollade ut över vattnet. Det var fortfarande mörkt. Då förstod jag, några minuter senare kom solen fram. Den höjde sig över vattnet. Det var otroligt fint.
"Gud va fint" sa jag och vände mig mot Cat.
"Visst är det!" sa hon och log mot mig.
Det högg till i magen, hennes hår fladdrade med vinden och ljuset från solen fick hennes ansikte att se mer perfekt ut än vad det redan var. Jag skulle kunna sträcka ut min hand och dra den längs hennes kind men jag hejdade mig. Jag fick inte tänka så mer. Vi satt där länge i tystnad. Bara lät minuterna åka förbi. När solen var helt uppe reste Cat sig.
"Jag ville bara visa dig det" sa hon och log ett perfekt leende.
"Tack så mycket, det var jättefint" sa jag och gav henne en snabb kram.
Jag ville inte hålla kvar för länge, det skulle göra allt svårare. Jag tänker så hela tiden. Det är nog bäst. Vi gick tillbaka till bilen och satte oss.
"Förlåt för att jag väckte dig" sa hon och kollade ner i bilgolvet.
"Jag är bara glad att jag fick uppleva något så underbart" sa jag och hon log.
"Anledningen till att jag ville dit är för att varje år, exakt detta datumet brukade farfar och jag åka hit för att kolla på soluppgången, det kvittade om jag hade skola för vi gjorde det varje år, fram tills han dog för 2 år sedan. Jag var här själv förra året men det var inte detsamma, det känns bättre att ha någon man kan lita på med sig" sa hon och log mot mig.
Jag kände värmen i kroppen, det betydde mycket att hon berättade det för mig och att jag fick följa med gjorde allt speciellt.
"Du vet inte hur mycket det betyder för mig att jag fick följa med" sa jag och torkade bort en tår som hade börjat rinna ner för hennes kind.
"Vi har inte känt varann sådär jättelänge men du är absolut min bästa vän" sa hon och fick mig att le igen.
"Jag kan bara säga detsamma" sa jag och gav henne en kram.
"Skulle du kunna köra mig till kyrkogården? Jag var där förra året direkt efter" sa hon och jag nickade.

Jag parkerade bilen utanför och väntade på att Cat skulle stiga ur bilen.
"Kan inte du följa med? Jag vill visa dig för honom, så han ser vilken underbar vän jag har" sa hon och jag nickade.
Vi blev ur bilen och började gå. Vi stannade vid en sten dör det låg fullt med blommor.
"Hej farfar" började Cat och jag såg hur en tår rann ner för hennes kind.
Hon satte sig i gräset bredvid stenen och jag satte mig på andra sidan mittemot henne.
"Detta är Liam, han är underbar och är alltid där för mig, om du hade levt så hade du älskat honom det lovar jag dig" sa hon och log bakom tårarna.
"Hoppas du har det bra, jag har det rätt bra iallafall, förutom att killen jag var kär i visade sig vara ett riktigt svin" skrattade hon.
Jag kunde inte motstå att le, det var så sött att hon satt och pratade med honom.
"Men det bryr jag mig inte om eftersom Liam var där och tog hand om det" fortsatte och och log.
Hon var tyst en stund sedan kollade hon på mig och log. Jag ville bara krama henne och torka bort tårarna men allt jag kunde göra var att le tillbaka.
"Ja, han är speciell min Liam" sa hon tillsist och fick mitt hjärta att dunka fortare.
"Men nu måste vi återvända till dom andra, jag älskar dig farfar" sa hon och pussade på sin hand innan hon drog den lägst gravstenen.
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna där. Jag kände hur de rullade ner för mina kinder. Cat reste sig upp och jag gjorde detsamma. Hon kom fram och kramade mig innan hon torkade bort tårarna från mina kinder. Bara den lilla beröringen fick mig att rodna. Vilken tur att hon inte såg det.
"Och soluppgången var underbar" la Cat till innan vi lämnade platsen och gick tillbaka till bilen.
"Tack för att du är du Liam" sa hon när vi satte oss i bilen och jag log.
Hon fick mig att känna mig så bra, hon var nog den ända som kunde det.