iloveeverythingaboutyou

Nialls perspektiv:

När jag vaknade låg Alice bredvid mig. Jag drog henne lite närmare mig. Jag kunde inte beskriva hur mycket jag älskade henne. När hon kom hem igår verkade det som om något hade hänt. Både Zayn och Alice var otroligt glada. Jag var rädd för att det hade hänt något mellan dom. Eftersom att jag visste sedan innan att Zayn gillade henne. Hon vaknade till när jag kysste henne på kinden.
"God morgon" sa hon och kysste mig på munnen.
Jag visste att hon var den rätta. Jag visste däremot inte om hon tyckte jag var den rätta för henne. Jag log mot henne och satte mig upp. Hon gjorde detsamma. Zayn började röra sig lite i sin säng så jag satte pekfingret för munnen och började sakta gå ut ur rummet. Alice gick med lätta steg bakom mig.
"Alice, kan vi prata?" sa jag och stängde dörren till rummet.
"Visst" sa hon och kollade oroligt på mig.
"Jo, igår när ni kom hem... Du och Zayn verkade så glada och ja jag vill bara veta om det hände något mellan er?" sa jag och mötte motvilligt hennes blick.
"Ja det gjorde de" sa hon glatt.
Jag kände hur hela min värld rasade. Hur mina ögon blev fuktiga och hur mina knä blev svaga. Jag kände den första tåren rinna ner längs kinden.
"Nej Niall, inget sånt" sa hon och la sina armar om mig.
"Zayn sa igår att han gillade mig men jag sa att jag aldrig skulle lämna dig och vi bestämde oss för att fortsätta som vänner och han sa att han från och med igår skulle se mig som en syster" sa hon och jag kände hur allt blev lättare igen.

Vi gick ner för trappan hand i hand. När vi var halvvägs vände hon sig mot mig och sträckte sig efter en kyss.
"Jag älskar dig Niall Horan" viskade hon i mitt öra.
"Och jag älskar dig" sa jag och hon log.
Kunde det bli bättre med världens bästa flickvän och världens bästa vänner. När vi kom ner för trappan satt Harry och Ellinor vid bordet.
"Liam är på akuten" sa Harry direkt när han såg mig.
Jag kände paniken och oron stiga inom mig. Jag hann inte tänka klart.
"Vänta? Va? Vad har hänt?" sa jag och kollade på Harry med stora ögon.
"Han fick en bit tallrik i handen" sa Harry.
Jag kunde inte hålla mig. Det var rätt så taskigt men jag brast ut i skratt.
"Förlåt men det lät så roligt" sa jag efter min skrattattack.
"Hur är det med honom?" fortsatte jag.
"Dom satt i väntrummet sist jag ringde, Liam mådde bra" sa Ellinor och log mot mig.
"Det var ju bra" sa jag och Alice nickade instämmande.

Jag tog upp mobilen och letade fram Louis nummer. Jag klickade på numret och signalerna gick fram.
"Hallå?" hörde jag att han svarade i andra änden.
"Hey, hur är det med Liam?" frågade jag.
"Han mår bra, han fick bandage på handen och de fick ut tallriksbiten" sa Louis och skrattade till.
Jag gjorde detsamma och han sa att de skulle vara hemma 10 minuter senare. Vi la på och jag meddelade de andra. Zayn hade också vaknat nu.



Harrys perspektiv:

Jag var glad att allt var bra med Liam. När Niall sa att han mådde bra var det precis som om jag kunde slappna av igen. Ellinor verkade vara lite sur på mig eftersom jag inte följde med ner då när det hände. Hon pratade nästan inte med mig. Vi satt bara tysta innan Alice och Niall kom ner. Nu satt hon och pratade med Alice i vardagsrummet medan jag, Niall och Zayn satt i köket.
"Vad är det Harry?" frågade Zayn.
"Nej det är inget" sa jag och kollade ner i bordet igen.
"Vi ser att det är något" sa Niall.
"Nej men det är bara det att jag tror Ellinor är sur på mig och jag pallar inte med det efter det som hände igår" sa jag och båda reste sig upp.
"Var ska ni?" frågade jag.
De svarade inte utan bara gick. Snällt. Efter en minut kom Ellinor in i köket.
"Niall och Zayn sa att du ville prata med mig" sa hon och jag suckade.
Ja, de hade rätt. Lika bra att ta det direkt så slipper jag gå runt och undra.
"Eh jo, det är bara det... Är du sur på mig? Jag menar efter det att jag inte gick ner när du sa att det kunde ha hänt något?" frågade jag lugnt.
"Harry... Jag är inte sur, jag är bara trött... Jag har nog inte visat denna sidan innan men ja, jag kan också ha dåliga dagar vet du. Men du ska inte ta åt dig för det är inte ditt fel" sa hon och log.
Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Hon var allt jag någonsin önskat mig. Det var ju bara ett plus att hon bodde här och verkligen var min flickvän. Hon gick fram till stolen jag satt på och lutade sig fram för att ge mig en kram. Jag tryckte henne hårt intill mig.
"Jag älskar dig Ellinor" sa jag i hennes öra.
"Jag älskar dig Harry" svarade hon och mitt leende blev större.
"Jag kommer aldrig tröttna på att höra dom orden" sa jag och drog henne bakåt för att ge henne en kyss.
Vi avbröts ännu en gång. Denna gången var det av att Liam och Louis kom in genom ytterdörren.