iloveeverythingaboutyou

Harrys perspektiv:

Att se henne åka iväg på den där sjukhussängen fick mig att må så dåligt. Att inte få vara vid hennes sida och hålla hennes hand. Det gjorde ont i mig. 'Du kan tyvärr inte följa med här' sa läkaren när jag kom in och de såg hacket i hennes panna som var djupt och inte slutade blöda. Jag kollade mot Alice som satt i stolen en bit bort. Niall släppte mig och gick mot henne. De pratade men jag kunde inte höra vad dom sa eftersom jag stängde öronen och allt jag kunde höra var det Ellinor sa nät jag bar henne till bilen 'Harry, jag älskar dig glöm aldrig det'. Tänk så var det så allvarligt att hon dog. Hon kanske kände det på sig och sa de orden till mig för att jag skulle komma ihåg de sista orden.

Här var ingen annan i väntrummet. Bara jag Niall och Alice. Det hade börjat bli rätt så sent och så kom det en läkare som sa att han kunde ta emot Alice och kolla hennes ben.
"Klarar du dig?" frågade Niall mig.
"Jadå, gå med henne nu" sa jag och an nickade.
De gick mot en stor dörr och nu var det bara jag kvar. Jag och ett tomt rum. Lika tomt som det var i mitt hjärta för tillfället. Jag var så orolig och allt jag ville var att gå till Ellinor och krama henne. Känna hennes läppar mot mina. Ha hennes hand i min. Känna hennes närhet. Det hade bara gått 20 minuter men det kändes som 20 år. Jag stängde mina ögon och kunde se bilder på mig och Ellinor. När hon igår sa att hon älskade mig och vår första kyss. Jag klarade inte detta mer. Jag öppnade mina ögon och gick fram till den lilla luckan.
"När får jag reda på hur det är med henne?" frågade jag tjejen som satt där och såg ointresserad ut.
"Läkaren kommer när han kommer så var snäll och sätt dig ner och vänta" sa hon och återgick till att läsa tidningen sim låg framför henne.
"Det är min flickvän vi pratar om! Jag klarar inte detta" sa jag med irriterad röst.
"Jag kan tyvärr inte hjälpa dig" sa hon och stängde luckan.
Jag var så irriterad nu så att jag skulle kunna ta sönder vad som helst. Jag lugnade ner mig och satte mig i samma stol jag hade suttit i innan.

Efter ytterligare 20 minuter kom Alice och Niall ut från dörren. Alice fot var gipsad och hon hoppade på kryckor.
"Har du hört något?" frågade Alice mig.
"Nej!" sa jag och nu kom tårarna igen.
"Allt kommer bli bra" sa Niall och satte sig bredvid mig.
Efter det öppnades dörren igen och en läkare kom ut.
"Vem av er är Harry?" sa han och jag reste mig upp.
"Ellinor frågar efter dig så jag får be dig följa med mig" sa han och jag kände en liten lättnad.

Jag gick efter läkaren som stannade utanför ett rum och vände sig sedan mot mig.
"Hon var väldigt ont och har hjärnskakning, hon ska ta det lugnt och får nog stanna kvar här inatt" sa han innan man gick iväg.
Jag öppnade sakta dörren till rummet och där låg hon. Dom hade satt en vit lapp för hacket i pannan. När hon såg mig log hon och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Även när hon låg där och var så skadad var hon vacker.
"Hej" sa hon med tyst röst.
"Hej" sa jag samtidigt som jag gick fram till sängen.
Jag satte mig på stolen som stod bredvid sängen och tog hennes hand.
"Hur mår du?" frågade jag och kollade på henne.
"Det gör rätt så ont" sa hon men log ändå.
"Jag var så orolig, jag ville bara vara vid din sida hela tiden och det fick mig att må dåligt eftersom de inte lät mig" sa jag.
"Harry, du ska inte må dåligt! Mår du dåligt så mår jag dåligt" sa hon.
Jag reste mig från stolen och lutade mig fram för att ge henne en kyss.
"Jag älskar dig" sa jag innan våra läppar möttes.
Dom var så kalla men ändå så varma. Jag kände hur jag blev lycklig i hela kroppen. Hon levde och då levde jag. Om det hade varit värre hade jag nog inte klarat det. Jag lutade mig bakåt och kollade in i hennes glänsande blåa ögon.
"Jag älskar dig också Harry" sa hon.
Jag lutade mig fram igen och pussade lappen som satt i pannan. När jag hade satt mig tillbaka i stolen öppnades dörren.
"Hej" sa Ellinor och jag såg att Niall och Alice komma in genom dörren.
"Snälla Ellinor förlåt, detta är mitt fel. Alice berättade vad de skrek efter er och det är mitt fel. Allt är på grund av mig" sa Niall och jag såg att en tår föll från hans kind.
"Niall sluta! Det är inte ditt fel!" sa Ellinor allvarligt.
"Fick du veta att du ska stanna här inatt?" frågade jag Ellinor.
"Ja de nämnde något om det ja!" sa hon och kollade ner i golvet.
"Jag stannar kvar med dig" sa jag och tog hennes hand igen.
"Nej, du ska inte behöva sova i en sån här obekväm säng! Åk hem och sov i den egen säng" sa hon med allvarlig röst.
"Där du sover, sover jag" svarade jag och lig mot henne.