Chapter 66 - A real friend
Ricks perspektiv:
Hur kunde jag bara köra ut honom sådär? Är jag dum eller? Han är min vän och har alltid varit. Jag bryr mig inte om vad Hector säger längre för jag pallar inte med detta.
Jag gick till soffan och la mig. Jag skickade ett sms till Liam och frågade om han kunde komma igen.
'Ja kommer om typ 1 timme' svarade han.
Tur att han gav mig en till chans. Jag tog filten över mig och blundade. Jag kunde ju vila lite innan han kom. Efter bara några sekunder blev allt svart och jag var i drömmarnas land.
'Det var mörkt och jag såg inget. Jag gjorde allt för att kanske få se bara lite ljus. Jag kisade men såg fortfarande inget. Jag kände med händerna runt men där fanns inget. Jag satte mig på golvet och bara blundade.
"Rick kom så spelar vi FIFA" sa någon som lät som Liam.
Jag öppnade ögonen men såg fortfarande ingen.
"Rick, du ska väl inte vara vän med honom och inte bli känd?" det var Hector som pratade nu.
"Vi har ju varit vänner hela livet, jag sa väl inte upp våran vänskap för att jag blev känd?" sa Liam.
Jag skakade på huvudet. Nu öppnades en dörr på vänster sida och den lös. Jag kollade dit och såg Liam stå där. Han vinkade och hade ett stort leende på läpparna. En annan dörr öppnades på vänster sida. Jag kollade in i dörren och såg mig själv stå på en scen med gitarr och mikrofon framför mig. Flera 1000 människor stod i publiken och sjöng med och Hector stod och log.
"Välj nu då!" sa Hector och kollade på mig med kall blick.
Jag ställde mig i mitten. Jag kollade mot Liam som fortfarande stod och log. Jag kollade mot Hector och alla fans. Vad skulle jag välja. Jag tog ett steg åt vänster och Hectors leende blev större. Jag kollade mot Liam som inte var lika glad längre. Jag tog ett steg mot honom istället. Jag gick med snabba steg mot honom. Jag kunde ju inte bara lämna honom för att bli känd. Eller kunde jag?
Jag stannade upp 2 meter ifrån honom.
"Är du seriös?" hörde jag Hector ropa.
Jag vände mig om igen. Han sträckte ut sin hand med ett inbjudande leende.
"Kolla på alla tjejer! Dom älskar dig" sa hon och kollade ut från dörren.
Jag log. Han hade rätt. Alla älskade mig och vad gjorde det om jag förlorade en vän, jag fick ju nya. Jag fick en liten bit bort ifrån Liam och mot Hector.
"Ha det bra" sa Liam och var påväg ut genom dörren.
"Nej vänta!!" skrek jag och sprang till honom igen.
När jag var en meter ifrån honom kände jag något i mitt ben. Jag kollade ner och såg en kniv sitta där. Jag kollade upp igen och såg att Hector stod och log ett hånfullt leende. Han has satt kniven i mitt ben!!! Jag föll mot marken men Liam tog emot mig.
"Kom jag ska hjälpa dig!" sa han och drog mig den sista biten in genom dörren.
En riktigt vän. En trogen vän. Och en evig vän.'
Jag vaknade av att det var någon som ringde på dörrklockan. Jag tog av mig filten och gick dit. Liam stod där när jag öppnade.
"Kom in, jag bryr mig inte om honom längre! Du har alltid varit min vän och kommer alltid att vara" sa jag och han log.
"Du är bäst" sa han och gav mig en kram.
"Fifa?" frågade jag och han nickade.
Vi spelade flera matcher och allt kändes som förr.
"Men du är medveten om att du kommer bli känd iallafall" sa Liam.
"Nej Hector kommer ställa in alla bokade spelningar och sedan sluta" sa jag.
"Men jag kan vara din manager tills du har hittat någon annan" sa han och jag log.
"Tack bro"
"Du vet jag har ju lite kontakter" sa han och skrattade.
"Det kan jag tro" sa jag.
Mitt i en match knackade det på dörren.
"Ska bara öppna" sa jag och pajasar spelet.
Till min förvåning stod Hector där.
"Hej" sa han.
"Hej" sa jag lite nervöst.
"Kan jag komma in eller?" Sa han och brydde sig inte utan vara gick in.
"Såå.. Jag har bokat..." sa han men slutade prata när an såg Liam i vardagsrummet.
"Vad gör han här?" sa han tyst.
"Asså jag tänker inte rätta mig efter dig utan jag tänker vara med mina vänner även fast du säger att jag inte får" sa jag och kollade allvarligt på honom.
"Ja okej.. Men jag bokade några spelningar" sa han och log.
Var det så lätt? Inget skäll? Inte arg?
"Hej Liam" sa han när samtidigt som han satte sig i soffan.
"Hej?" sa Liam och gav mig en frågande blick.
Jag kollade lika frågande tillbaka.
"Kan jag vara med eller?" sa han och sträckte sig efter kontrollen.
Ellinors perspektiv:
Vi satt i soffan och kollade på en film. Jag älskade filmkvällar dom var så mysiga. Jag brukade ha det med de fåtal vännerna jag hade i New York. Det var bara synd att inte Liam också var här. Jag la huvudet mot Harry som log. Jag koncentrerade mig halvt på filmen och halvt på att inte somna. Jag var så trött även om jag hade sovit när jag kom hem från sjukhuset. Men det var inte bara jag för alla var slöa. Zayn somnade en liten bit in i filmen.
Jag tog min mobil och loggade in på twitter. Det var många som hade skrivit att jag och Harry passade bra ihop och att vi var söta tillsammans. Det fick mig att le. Sen var där lite mindre trevliga kommentarer om att jag skulle lämna honom ifred och att jag var ful. Även om jag försökte hålla det inne så kunde jag inte hjälpa att en tår föll ner från min kind.
"Vad är det?" frågade Harry som tydligen hade märkt det.
"Inget" ljög jag.
Han tog mobilen ifrån mig och läste kommentarerna.
"Du ska inte bry dig om sånt, det viktigaste är ju att jag älskar dig" sa han och kysste mig på pannan.
Jag log och slutade gråta.
