Chapter 72 - I'm so sorry
Louis perspektiv:
Jag log när jag läste smset Liam. Det var ju en dum fråga egentligen. Jag började också bli lite trött så jag höjde volymen på radion. Det var ungefär en timme kvar tills vi var hemma.
"Hej alla nattugglor, ni ska få lite pojkbandsmusik av mig, här kommer One Directions nya singel One Thing" hördes en lugn röst från radion.
Det var ju inte kul att höra den när ingen var vaken. Jag sänkte volymen igen. Det var inte så mycket trafik utan det var rätt så lugnt på vägarna. Jag kände hur mina ögonlock var på väg att stängas. Jag slog mig själv på kinden för att vakna till. Det hjälpte inte, ögonlocken föll ner och jag kände hur bilen åkte åt sidan. Jag hann precis rätta upp den. Mitt hjärta slog så fort att jag trodde att det skulle hoppa ut ur bröstkorgen på mig.
"Vad fan hände?" hörde jag Niall säga med panik i rösten.
Jag kollade bak och såg att alla hade vaknat. Harry som satt bredvid mig kollade oroligt på mig.
"Vi måste ta in på hotell, jag klarar inte hela vägen" sa jag med ledsen röst.
Jag kände hur ledsen jag verkligen blev. Tänk om jag hade somnat. Tänk om jag inte hade hunnit rätta upp bilen medan personerna jag älskade satt här. Tanken på att jag var nära på att skada dom fick mina tårar att tränga igenom ögonlocken.
"Louis, ta det lugnt, ta in på nästa hotell det ligger här i stan" sa Harry och la sin hand på min axel.
"Förlåt, det var inte meningen" sa jag och torkade tårarna.
Vi körde in i stan och jag stannade bilen utanför hotellet. Vi gick in och bokade 4 rum. Niall och Alice i ett. Harry och Ellinor i ett. Liam i ett och till sist jag och Zayn i ett. Liam ville sova själv för att han ville ha en egen säng. Vi gick upp till våra rum.
"Förlåt" sa jag till Zayn.
"Louis, lugna dig! Inget hände och du ska inte vara ledsen" sa han och gav mig en kram.
Vi la oss i vars en sida av dubbelsängen.
"Du?" sa jag till Zayn.
"Ja?" svarade han nyfiket.
"Den du smsade med innan, är det tjejen med pennan?" frågade jag lugnt.
"Ja, men jag vill inte berätta för de andra än. Jag vill lära känna henne bättre innan och sådär" sa han.
"Jag förstår, vad hette hon nu igen?" frågade jag.
"Emelie" sa han.
"Okej, lovar att jag inte ska säga något, god natt Zayn, ses imorn" sa jag och blundade.
"Godnatt" sa han trött.
Nialls perspektiv:
Jag låg i sängen. Jag hade blivit pigg när vi hade gått ut från bilen och kunde inte sova. Jag kollade på Alice som låg bredvid mig. Hon sov redan och andades djupt. Jag log för mig själv. Jag tog fram min mobil och gick in på twitter. Det var inte så kul. Jag såg att någon hade skrivit till Alice.
'Du är så snygg, kan vi inte träffas snart igen? Jag saknar ju dig!' stod det.
Det var från någon som hette Daniel. Jag kunde inte hjälpa att jag blev lite avundsjuk. Vem var han? Vadå träffas igen? Hade dom redan träffats? Jag saknar dig? Hur mycket hade dom träffats egentligen och när?
Det var inte meningen att vara såhär men det fick mig att sitta vaken. Nu var jag inte bara pigg utan kunde inte sova dör jag ville veta vem den där Daniel var. Några gånger var jag påväg att väcka Alice och fråga men hon skulle säkert tycka att jag var töntig som blev avundsjuk och jag kände inte för att bråka med henne. Jag kollade på klockan. 01.08. Jag vände mig mot fönstret och kollade ut. Jag blundade med ett försök att somna men det misslyckandes. Alice började röra sig vid min sida, jag vände mig mot henne.
"Vad är klockan?" sa hon trött och gäspade.
"Tio över ett" svarade jag.
"Men varför är du vaken?" frågade hon och la sig lite närmare mig.
"Kan inte sova" sa jag.
"Har det hänt något?" sa hon oroligt och blev piggare.
"Njä" sa jag.
Jag ville inte ta upp det. Inte nu.
"Jag hör det, bara säg vad det är" sa hon och kollade allvarligt på mig.
"Men.,, okej, vem är detta?" frågade jag och sträckte osäkert fram min mobil mot henne.
Hon kollade länge på skärmen. Hon verkade studera bilden på honom.
"Men det är ju Daniel" sa hon och lät glad.
Jag visste det. En kille. Hennes ex. Säkert. Trevligt!
"Vem är det?" sa jag och jag hörde att det lät lite avundsjukt.
"Det är Daniel, han är fan bäst" sa hon.
Hon verkade inte bry sig om att hennes pojkvän satt bredvid. Jag blev lite irriterad faktiskt. Jag hostade lite gör att få hennes uppmärksamhet.
"Oj, jag ska kanske berätta vem han är" sa hon och rodnade lite.
"Det hade varit snällt" sa jag och log mot henne.
Jag var fortfarande avundsjuk men jag ansträngde mig för att låta normal.
"Daniel är Ehh..."
