Chapter 76 - Can't we WALK home?
Ellinors perspektiv:
Dagen hade gått fort och det var redan dags att gå och lägga sig igen. Harry kröp ner bredvid mig och drog täcket över sig. Jag vände mig mot väggen. Jag var jätte trött även om vi hade sovit rätt mycket idag. Jag blundade och nästa sekund var jag i drömmarnas land. Jag vaknade med ett ryck. Jag vände mig om och såg att Harry fortfarande låg och sov. Jag klättrade ut sängen och tog min mobil som hade legat på laddning. Klockan var 02.57. Varför vaknade jag nu. Jag kände att jag var för pigg för att lägga mig igen så jag bestämde mig för att gå ner istället.
Jag gick tyst ner för trappan. Jag ville inte väcka någon eftersom alla verkade så trötta. När jag kom ner såg jag att lampan i köket var tänd. Vem var det som var uppe nu. Jag gick sakta dit. Jag såg Louis sitta där med händerna för ansiktet och en kopp framför sig. Jag gick fram till honom. Han kollade sakta upp mot mig och hans ögon var röda, han grät. Jag satte mig bredvid honom.
"Hur är det?" frågade jag och la ena handen på hans axel.
"Det är bara det att jag kan inte släppa att vi nästan körde och krockade på grund av mig" sa han och torkade sig under ögonen.
"Men Louis, inget hände. Alla mår bra och det är inget att sitta uppe och gråta över" sa jag med tyst röst.
"Men jag kan inte sluta tänka på det" sa han och satte händerna för ansiktet igen.
"Louis, kolla på mig" sa jag och tog bort hans händer från ansiktet.
Han kollade mig rakt i ögonen. Jag sträckte fram handen och torkade bort hans tårar.
"Inget hände, alla mår bra, kom ihåg det" sa jag.
"Okej" sa han och pressade fram ett leende.
"Gå nu och sov" sa jag.
"Jag kan inte, är för pigg" sa han och skrattade lite.
"Samma här" sa jag och gick för att ta en kopp te.
"Ska vi spela?" frågade Louis.
"Vadå?" sa jag frågande.
"Vi kan se om där är något bilspel" sa han och jag nickade.
Vi satt och spelade rätt länge. Jag var riktigt dålig och Louis påminde mig om det hela tiden också. Det var iallafall kul. Jag vann iallafall en gång. Men det var den gången Louis somnade mitt i allt.
"Vi kanske ska gå och lägga oss" sa jag och gäspande.
"Ja det gör vi" sa Louis och stängde av spelet.
Vi gick upp för trappan.
"Tack för att du muntrade upp mig" sa Louis och vände sig mot mig.
"Så lite så" sa jag och log.
"God natt" sa han och gav mig en kram.
"God natt" sa jag och öppnade dörren till mitt och Harrys rum.
När jag kom in i rummet var Harry vaken.
"Var har du varit?" frågade han lite oroligt.
Jag skrattade lite åt hans reaktion.
"Jag har spelat TVspel med Louis" sa jag och log mot honom.
"Klockan 4 på natten?" frågade han förvånat.
"Vi kunde inte sova" sa jag och la mig bredvid honom.
"Okej, men du borde sova nu" sa han och log mot mig.
"God natt" sa jag och gav honom en kyss.
"God natt" sa han och la sina armar runt mig.
Nialls perspektiv:
Jag vaknade nästa dag av att Alice reste sig ur sängen.
"God morgon" sa jag och log mot henne.
"God morgon" sa hon.
Jag reste mig upp och kysste henne på pannan.
"Vi måste åka snart" sa hon.
"Ja okej" sa jag och ställde mig upp.
Jag tog på mig mina kläder sedan gick jag till badrummet för att fixa mig.
När jag kom ut var Alice redan klar. Vi smög ut från huset eftersom alla fortfarande låg och sov. Jag fixade en taxi och vi stod på uppfarten och väntade. När den kom hoppade vi in i baksätet och taxin började rulla.
"Ska det bli skönt att ta av gipset?" frågade jag henne under resan till sjukhuset.
"Skojar du? Det ska bli en befrielse" sa hon och log mot mig.
När taxibilen stannade betalade jag sedan hoppade vi ut.
I väntrummet kom det fram ett par fans. Några gav Alice onda blickar men jag tog bara hennes hand för att visa att allt var okej och att hon inte skulle bry sig. Hon verkade lugna ner sig lite. Vi hade haft tur som inte hade fullt av paparazzi efter oss överallt. De kanske hade några bilder på oss men inget mer. Det kändes faktiskt ganska skönt.
Efter en liten stund blev Alice inkallad och de tog snabbt av gipset. Jag gav henne skon jag hade tagit med till henne eftersom hon inte hade tänkt så långt.
"Tack så mycket" sa Alice till läkaren som hade tagit av hennes gips och skakade hans hand.
Vi gick ut från rummet.
"Kan vi inte gå hem?" sa hon och log.
"Klart" sa jag och tog hennes hand.
Hon hoppade upp och ner. Hon var så glad att jag trodde hon skulle spricka. Att se min älskade tjej så glad gjorde mig ännu lyckligare än vad jag redan var. Vi gick där hand i hand. Där var bara några fans som vågade sig fram och ta foto.
"Vill du följa med till flygplatsen sen och hämta Daniel?" frågade Alice mig.
"Nej, jag tycker du ska åka själv, ni har ju inte träffats på så länge och har mycket och prata om, sen kommer det säkert vara mycket fans där och jag vill ju inte förstöra" sa jag och log mot henne.
"Okej, men du måste träffa honom sen på kvällen" sa hon och drog sig lite närmare mig.
"Klart jag måste" sa jag och kysste henne på pannan.
Kunde det bli bättre med en promenad, en rätt så solig dag, med personen man älskade mest i världen. Nej, det tycket inte jag heller.
