iloveeverythingaboutyou

När vi satt i soffan började Louis mobil ringa. Alla kollade på honom och han svarade.
"Hallå? Ja okej, hela veckan? Okej, bra att du ringde, hejdå" sa han och när han la på kollade alla nyfiket på honom.
"Vem var det?" frågade Niall.
"Paul" sa Louis och log.
"Och vad ville han?" frågade Liam.
"Vi är lediga hela veckan, vi ska inte repa med deltagarna så vi kan göra vad vi vill" sa han och hans leende blev ännu större.
"Yeah, alla deltagare utom Ray är ju tråkiga ändå så det är bara skönt" sa Harry och alla de andra killarna höll med.
"Äntligen lediga!" skrek Louis och alla utom Zayn verkade vara glada.
Jag kollade på honom men han kollade bara ner i golvet. Min mobil vibrerade och det var ett sms från Summer.
'Mamma och pappa ska stanna hos mormor tills på tisdag, när kommer du hem?' stod det och jag förstod att det var dags för mig att bege mig hemåt.
"Ehm, jag måste tyvärr sticka nu" sa jag och vände blicken uppåt.
"Okej, hälsa Ray" sa Harry och de andra höll med.
Jag reste mig upp och det gjorde dom med. De gav mig varsin kram igen och Zayn var sist.
"Jag kan följa dig hem" viskade han.
"Det behövs inte, papparazzin kanske hittar dig igen" sa jag och släppte honom.
"Jo jag följer dig" sa han och började gå mot hallen.
"Men" sa jag och gick efter honom.
Han hade redan börjat ta på sig skorna och jackan. Jag gjorde samma sak och tog min påse med kläder. Han öppnade dörren innan han tog en keps på huvudet men han lämnade solglasögonen hemma.

Vi gick ut från huset och i riktning mot mitt. Han sa inte så mycket utan kollade bara ner i marken.
"Zayn? Varför blev inte du glad när Louis sa att ni var lediga?" frågade jag nyfiket.
"Då kommer jag ju inte få träffa dig...." sa han snabbt.
"Eller Ray" la han till snabbt efter och hans kinder blev lite röda.
"Men du kan väl träffa Ray ändå?" sa jag förvirrat.
"Nej det är det vi inte får, vi får inte umgås med deltagarna utanför programmet så länge vi är domare" sa han och suckade.
"Aha, men du umgicks ju med mig idag?" sa jag.
"Men du är ju ingen deltagare" sa han och skrattade.
"Nej, men jag är Rays bästa kompis" sa jag och kollade in i hans bruna lysande ögon.
"Men det är inte samma sak, men kände du ingenting när du kysste Ray?" frågade han och höjde ena ögonbrynet.
"Hur kom du in på det nu? Nej det gjorde jag inte, vi är bara vänner" sa jag lite irriterat eftersom jag inte orkade med det längre.
"Förlåt, det var inte meningen, snälla förlåt" sa han och man hörde nästan lite tårar i halsen.
"Herregud Zayn, ta det lugnt, jag blir inte sur på dig, jag är bara trött på frågan" sa jag och stannade.
"Aha" sa han och kollade frågade på mig.
"Vad är det?" frågade han när jag satte mig på bänken som var bakom oss.
"Det var här Patrick berättade för mig att han skulle flytta till Tyskland" sa jag och så kom tankarna tillbaka till honom.
Zayn satte sig bredvid mig. Jag kände att tårarna var påväg men jag ville inte gråta nu när Zayn var här, visst jag gjorde det igår men jag ville inte att han skulle komma ihåg mig som en lipsill.
"Du får gråta, om du vill prata om det så är jag här" sa han och la handen på min rygg.
"Nej jag ska vara stark, kom så fortsätter vi gå" sa jag och reste mig upp.
Vi började gå igen och för att trösta mig hade han armen runt mig. Hade det varit någon annan kille som tillexempel William hade jag slagit bort armen direkt. Men något fick mig att känna mig tryggare med Zayn i min närhet. Jag var glad att han följde mig. Vi pratade inte mycket men det var inte pinsamt på något sätt. Det kändes bara normalt. När vi var utanför mitt hus vände han sig mot mig och log.
"Du vet att du kan ringa och prata med mig när du vill, vi kan ju kanske träffas någon dag i veckan också, om du inte har något annat att göra vill säga" sa han och kliade sig i håret.
"Tack, ja vi kan ju höras" sa jag och hans leende blev stort.
"Ja, jag kan bjuda dig på fika eftersom du bjöd denna gången" sa han.
"Okej" sa jag och log.
Han lutade sig fram och gav mig en stor kram. På något sätt ville jag stanna där, i hans famn.
"Vi ses då" sa han innan han vände sig om och gick.

Jag kom på mig själv med att le hela vägen in till huset. När jag stängde dörren kom Summer springandes.
"Var har du varit?" frågade hon.
"Shoppat" sa jag och tog av mig skorna.
"Du har ju inte köpt något" sa hon och kollade konstigt på mig.
"Jo, jag har ju..." jag kollade bredvid mig och såg att påsen inte var där.
Nej, jag hade glömt påsen vid bänken. Aja, den var säkert redan borta. Det var inte ens lönt att gå tillbaka. Vi snackar London, lämna något i en sekund sen är det borta. Lite frustrerad gick jag upp till mitt rum och satte på min All Time Low skiva på högsta volym. Jag brydde mig inte om vad Summer sa för hon brukade spela One Direction minst lika högt. Min mobil vibrerade och jag tog upp den ur fickan.
'Hej söta du, Elina kommer ikväll istället, vi kan väl visa henne London imorgon på förmiddagen? x Ray' stod det.
'Självklart' svarade jag bara.
Jag låg i sängen en lång stund och vara lyssnade på den underbara musiken. Sedan kom Summer in i rummet.
"Ska vi äta idag eller?" sa hon irriterat.
"Ta vad du vill ha jag är inte din slav" sa jag och drog kudden över huvudet.
"Om jag fixar mat, kan du fixa så att jag får träffa One Direction igen då?" frågade hon.
"Nej" sa jag och sedan hörde jag hur hon gick med arga steg ut från rummet och smällde igen min dörr.
Jag drog bort kudden och kollade upp i taket. Jag hoppades Elina skulle vara lika cool som hon var sist. I så fall skulle vi bli bra vänner. Min mobil började vibrera ännu en gång. Jag kollade på skärmen och såg att det var Zayn som ringade.
"Hallå?" svarade jag högt eftersom musiken var hög.
"Hej, det är Zayn" sa han medan jag gick fram för att sänka volymen.
"Hej" sa jag glatt.
"Jo, Ehm, du glömde din påse vid bänken, jag tog den när jag gick tillbaka" sa han.
"Men Gud, tack så jättemycket, du är bäst" sa jag och blev verkligen glad över att han hade tagit med sig den.
"Äsch, vill du att jag ska komma och lämna den eller?" frågade han.
"Ehm, jag ska nog gå och köpa pizza eller något så jag kan kanske hämta den då" sa jag.
"Men jag kan komma och hämta dig så kan jag köra dig istället så slipper du gå" sa han.
"Ehm, okej" sa jag.
"Bra jag kommer om en liten stund" sa han innan vi la på.

Varför körde han mig inte hem innan om han hade körkort? Varför gick vi? Inte för att jag hade något emot att gå men ändå. Jag kollade mig i spegeln och rättade till mitt hår inte. Jag hörde hur någon knackade på dörren och jag sprang ner för trappan. Jag kom försent för när jag kom ner stod Summer som förstenad vid den öppna dörren.
"Oh nej" sa jag för mig själv.
"Är Diana hemma?" hörde jag Zayn säga osäkert.
Jag gick fram till dörren och gav Summer en allvarlig blick.
"Vad ska du ha för pizza?" frågade jag henne och jag hörde hur Zayn skrattade lite.
"Det vanliga" sa hon men darrig röst innan jag stängde dörren bakom mig och hon antagligen stod kvar på samma ställe.
"Vad var det med henne?" frågade Zayn.
"Du är Zayn från One Direction, hennes favoritband och du kommer och knackar på vår dörr" sa jag.
"Det hade jag helt glömt bort, man tänker inte på det när man är med dig" sa han och jag blev lite röd i ansiktet.
"Nej för för mig är du bara en störigt kille som heter Zayn" sa jag på skoj.
"Tycker du jag är störig?" frågade han nervöst.
"Det var ett skämt" sa jag och himlade med ögonen.
Vi satte oss i bilen och motorn startade.
"Är du säker, säg bara till mig om jag är det så ska jag lämna dig ifred" sa han allvarligt.
"Zayn, jag vill inte att du ska lämna mig ifred, jag tycker inte du är störig och ja jag är säker" sa jag och la min hand på hans som låg på växelspaken.
En stöt for igenom mig. Vad var det? Jag drog snabbt bort handen och kollade upp. Zayn kollade rakt in i mina ögon. Han log innan han vände blicken mot gatan och började köra. När vi var framme gick jag in för att köpa pizzorna medan Zayn satt kvar i bilen. Jag skulle köpa en pizza till honom också. Under tiden jag väntade på att pizzorna skulle bli klara kom det fram en tjej till mig.
"Hej är inte du Ray från X-factors kompis?" frågade hon.
"Jo" sa jag lite osäkert.
"Kan du hälsa honom att jag älskar honom, han är jätte snygg!" sa hon.
"Visst det ska jag göra, vad heter du?" frågade jag glatt.
"Amy" sa hon och log.
"Okej" sa jag.
"Du är vacker" sa hon och jag blev chockad.
"t-t-tack" stammade jag fram.
Hon log innan hon gick ut genom dörren. Mina pizzor blev klara och jag gick ut mot bilen. Jag hoppade in och såg att Zayn satt och kollade runt på mobilen.

"Det konstigaste hände just där inne" sa jag under tiden han startade bilen.
"Vadå?" sa han nyfiket.
"Ett av Rays fans kom fram och sa att jag var vacker" sa jag och kollade ut från bilen, det hade börjat mörkna.
"Vad var det som var konstigt med det?" frågade han.
"Ja men... Jag är inte vacker" sa jag och kollade menande på honom.
Han höll på att säga något men ångrade sig i sista sekunden istället var han tyst och körde mig hem. Det blev faktiskt lite konstigt där. Jag vet inte vad som hände. Jag gick in med pizzorna till Summer medan Zayn körde iväg. När jag hade ätit tills jag var mätt kände jag mig trött. Jag gick upp till mitt rum och la mig. Jag startade TVn men där var inget bra program, istället drog jag täcket över mig och blundade. Jag hörde att jag fick sms och tog motvilligt mobilen, ljuset gjorde så att jag var tvungen att kisa.
'Förlåt att jag inte sa något innan, det jag tänkte säga var att jag tycker du är vacker' det var från Zayn och jag vara log.