iloveeverythingaboutyou

Jag vaknade av att fåglarna kvittrade utanför fönstret. Jag vände mig om och såg att Ray fortfarande sov. Jag kollade på klockan. 10.34. Vi skulle vara i replokalen om en och en halv timme ungefär. Jag skakade Ray som vaknade med ett ryck.
"Jag är vaken!" nästan skrek han.
Jag började skratta hysteriskt. Han bara blängde på mig.
"Kul" sa han och himlade med ögonen.
"Vi ska vara i replokalen om en och en halv timme, ska vi käka frukost eller?" sa jag och han nickade.
"Du ska duscha va?" sa han och jag nickade.
"Då kan du gå och duscha så kan jag göra pannkakor" sa han och jag log.
"Tack" sa jag innan jag gick för att välja kläder.
Jag valde en svart tröja med Englands flagga på och ett par röda byxor. Jag hoppade in i duschen.

Skulle jag berätta för Ray om att William hade smsat mig? Jag berättade ju allt för honom men på något sätt var detta något jag gärna ville hålla för mig själv. Jag gick ut ur duschen och tog på mig kläderna. Jag gick ner till köket med en handduk på huvudet.
"Snygg" sa Ray och skrattade när han såg mig.
Pannkakorna var klara så vi började äta, vi åt tills vi var proppmätta. Jag kollade ännu en gång på klockan. En halvtimme kvar.
"Jag måste upp och fixa håret" sa jag.
"Kan jag låna din plattång?" frågade Ray mig.
"Såklart" sa jag och vi ledde stegen upp till mitt rum.
I början tyckte jag att det var töntigt att Ray plattade håret med han passade verkligen i det och nu ser han bättre ut med platt hår än med sådär halvlockigt som det var egentligen. Jag började med att föna mitt hår under tiden Ray plattade sitt sedan plattade jag mitt. Jag drog några drag med mascaran sen var jag klar. Vi gick ner och tog på oss skor. Jag valde mina svarta converse eftersom de passade till min outfit bäst.

När vi kom till lokalen hade det redan börjat eftersom vi var lite sena. Men det var ju inte Rays tur att öva förren en av de sista. Jag och Ray satte oss i soffan och pratade medan vi väntade. Killarna i One Direction hade övat med hälften av deltagarna när de ropade att de skulle ha en paus.
"Jag går och köper dricka" sa jag till Ray som nickade.
Jag gick mot drick automaten, jag fick syn på William som var påväg in genom dörren. Vad gjorde han här? Jag ville inte prata med honom. Jag sprang en bit bort och ställde mig bakom ett hörn.
"Gömmer du dig?" hörde jag en röst viska.
Jag blev rädd och hoppade till, jag kollade upp och såg Zayn.
"Ehm, på sätt och vis" sa jag och tryckte mig lite längre in.
"För vem då?" frågade han nyfiket och ställde sig bredvid mig så att han inte heller syntes.
"Killen med lila tröja borta vid Ray" sa jag.
Han kikade fram bakom hörnet och kollade sedan med höjda ögonbryn mot mig.
"Är inte det den killen som åkte ut i fredags?" frågade han.
"Jo, William" sa jag och kollade ner i golvet.
"Varför gömmer du dig för honom?" frågade Zayn sedan.
"Ehm, komplicerat" sa jag bara.
"Vi har paus i en stund till, jag har tid" sa han och log.
"Men jag känner inte dig" sa jag och höjde ena ögonbrynet.
"Det kanske är bättre att prata med någon du inte känner, jag lovar att inte berätta för någon" sa han och hans bruna ögon såg in i mina.
"William är killen som Ray gav mitt nummer till igår, som jag sa har han flickvän, men han skickade ett sms till mig inatt och frågade om jag ville dricka en kopp kaffe med honom, jag gillade honom lite men jag vill inte förstöra mellan honom och hans tjej" sa jag och kollade sedan ner i marken.
"Jag förstår" sa Zayn och log.
"Men han vet ju att du är här, han kommer inte gå förren han har fått prata med dig antar jag, vi kan göra så här" började Zayn och kollade på mig.
"Om du går fram till Ray och honom så kommer William börja prata med dig, precis när han gör det så kommer jag och säger att jag behöver hjälp och då kan du spela överlycklig precis som om du gillar mig, då kommer han inte prata med dig mer" sa han och väntade på ett svar.
"Det kan funka" sa jag och log.
"Vi kan ju prova" sa Zayn och jag nickade.

Jag gick bort från hörnet och ledde mina steg mot Ray och William. När de fick syn på mig sken de upp eller iallafall Ray, som vanligt. William kollade på mig med en konstig blick. Jag log mot dom och jag hann knappt fram innan William började prata.
"Kan jag prata med dig?" frågade han och drog mig i armen bort från Ray.
Ray gav mig en frågande blick.
"Vad är det?" frågade jag och spelade oskyldig.
"Varför svarade du inte på mitt sms?" frågade han lite surt.
Varför var han så sur? Det var ju inte så att vi hade pratat så mycket eller något sånt.
"DIANA!" skrek Zayn precis i tid.
Jag kollade mot Zayn som kom springande. Jag gjorde allt för att få ett så stort leende på läpparna så möjligt. Jag tror jag lyckades ganska bra.
"Kan du komma och hjälpa mig?" frågade Zayn när han var framme vid mig och William.
"Självklart" sa jag överdrivet glatt och log stort.
"Jag störde väl inte" frågade Zayn och kollade på William.
"Nejdå, vi får prata en annan gång William" sa jag och log mot honom innan jag gick iväg ifrån honom med Zayn vid min sida.
"Tror du han gick på det?" frågade jag Zayn när vi var utom hörhåll från William.
"Jag tror det, han går nu iallafall" sa Zayn och jag var tvungen att vända mig om för att se om det var sant och visst var det det, William var på väg ut från lokalen.
"High five" sa jag till Zayn och lyfte handen.
Han high fiveade min hand och vi hoppade runt lite innan de sa i högtalarna att One Directions paus var slut.
"Tack Zayn" sa jag innan jag gick tillbaka till Ray.

"Vad ville William och vad skulle du hjälpa Zayn med?" frågade Ray när jag satte mig bredvid honom.
"Jag hann inte berätta för dig att William skickade sms till mig inatt, jag ville inte umgås med honom eftersom det kan ställa till problem med hans tjej, Zayn hjälpte bara mig att komma iväg från honom" sa jag och log.
"Gillar du Zayn? Du verkade jätteglad när han frågade om du kunde hjälpa honom" sa Ray och höjde på ögonbrynen.
"Nej det var bara som vi spelade för att William skulle gå, jag känner ju knappt honom" sa jag.
"Du känner knappt William heller" sa Ray.
"Nej men jag gillar inte honom mera" sa jag.
"Men du gjorde, och det var bara efter att du hade träffat honom personligen en eller två gånger" sa Ray.
"Men jag gillar inte Zayn, punkt slut, det gör Summer så bra själv" sa jag och skrattade.
"Vem av dom gillar hon mest?" frågade Ray och vände blicken mot killarna som satt ett par bord bort.
"Är inte riktigt säker men hon tjatar rätt mycket om Louis och Liam" sa jag och Ray nickade.
"Vem tycker du ser bäst ut då?" frågade Ray mig.
"Ehm, vet inte riktigt" sa jag och drog fingrarna över hakan.
"Lägg av, klart att du vet, säg nu" uppmanade han.
"Okej, men jag måste jag nog säga..." började jag.
"Zayn" avslutade Ray.
"Men hur vet du det?" frågade jag och kollade på honom.
"Lilla Diana, jag känner dig" sa han och skrattade.
"Meehhh.... Men jag gillar inte honom" konstaterade jag.
"Nej jag tror dig" sa Ray och log.
"Tack" sa jag och log tillbaka.
"Varför tror folk alltid att vi är tillsammans?" frågade han helt plötsligt.
"Kanske för att vi är med varann hela tiden?" sa jag och han nickade.
"Tänk om vi skulle bli tillsammans" sa han fundersamt.
Jag hade tänkt på det många gånger men aldrig sagt det högt.
"Jag menar varför skulle vi inte? Jag älskar dig och du älskar mig, vi har kul tillsammans, vi är bäst tillsammans, varför inte vara tillsammans?" sa han sedan.
"Ska vi prova?" frågade jag och han nickade.
"Vi kan ju se vad det leder till" sa han och log.
"Då bet jag iallafall att du aldrig kommer såra mig, och jag vet att jag kan lita på dig" sa jag och han leende blev ännu större.
Han lutade sig mot mig och jag lutade mig mot honom. Hände detta verkligen? Var det inte bara en dröm? Vart skulle detta ledan i slutänden? Några sekunder senare pressades våra läppar mot varandra.