iloveeverythingaboutyou

Vi avslutade kyssen. Jag kollade in i Rays ögon. Han hade ett leende på läpparna men inte ett förälskat leende. Jag tror jag log exakt samma leende för efter några sekunder började vi båda skratta hysteriskt. När vi hade lugnat ner oss kollade vi på varann.
"Du kände inget va?" frågade Ray mig.
"Det kändes som att kyssa sin bror, inget illa menat" sa jag och skrattade lite till.
"Jag tror det är bäst om vi bara är vänner, eller nu när du säger det kanske vi ska bli syskon?" skrattade Ray fram.
"Vi säger så bror" sa jag och skrattade lite till.
"Vad är det som är så kul?" frågade Louis som hade kommit från ingenstans.
Hur mycket hade han sett egentligen?
"Inget" skrattade Ray.
"Ni hade precis en perfekt kyss och nu sitter ni och asgarvar, berätta nu för mig" sa Louis och kollade nyfiket på oss.
"Vi skulle se om vi kanske kunde bli ihop men det gick inte så bra" sa Ray som nu hade slutat skratta.
"Va bra för jag hade tänkt att jag skulle bli tillsammans med Diana" sa Louis och blinkade mot mig.
"In your dreams" skrattade jag.
"Vadå? Varför inte?" sa han i skämtsam ton.
"Jag har en pojkvän, men han har en dålig vana, det är att han inte existerar" sa jag och Louis började skratta.

Resten av killarna kom efter en liten stund och satte sig i soffan. Ray var sist ut idag igen. Jag satt mellan Niall och Harry, Ray satt framför mig med Zayn vid sin ena sida och Louis vid den andra medan Liam satt bredvid Louis. Liam gav gitarren till Ray som började spela på Free fallin'. Han kollade på mig när han sjöng och jag kunde se små leenden vissa gånger. Antagligen tänkte han tillbaka på kyssen. När låten var slut applåderade jag och log mot honom.
"Vi har bara ett problem" sa Louis när han kollade på Ray.
"Vadå?" sa Ray förvånat.
"Du måste sluta tänka på kyssen mellan dig och Diana för du håller på att börja skratta" sa Louis precis som han hade läst mina tankar.
"Vänta, vilken kyss?" sa Harry förvirrat.
"Diana och Ray kysstes för att se om de var mer än vänner men så var inte fallet" sa Louis till resten av killarna som log lite.
"Det var ju synd, ni hade blivit ett bra par" sa Liam.
"Hade du varit med i kyssen och känt så lite som vi gjorde, då hade du fattat" sa Ray och jag instämde.
Jag kände att någon stirrade på mig och lyfte blicken för att se Zayns bruna ögon och sedan Louis blåa se på mig.


Fredag/ samma dag som live sändningen!!


"Summer, kan du skynda dig lite eller?" skrek jag upp mot hennes rum.
"Jag ska träffa One Direction, jag vill inte se ut som en potatis, och verkligen inte som du" skrek hon tillbaka.
Där hade vi min normala syster. Systern som var den stötigaste i hela världen, som man ibland bara hade lust att slå.
"Kommer du inte nu så får du inte träffa dom!" skrek jag och hennes dörr öppnades direkt.
Hon kom ner för trappan. Hon hade på sig en tight, kort, ljusrosa klänning. Hon hade sminkat sig överdrivet mycket och hade satt på lösögonfransar. Jag himlade med ögonen. Hennes blonda hår var lockat och glansigt. Tanken på att jag egentligen hade den hårfärgen äcklade mig lite.
"Herregud, du ser ut som en.. Ja jag vet inte vad" sa jag och hon skrattade.
"Du är baka avundsjuk, jag menar, kolla vad du har på dig" sa hon.
Jag kollade ner på mina gröna jeans, min svarta tröja med grått tryck på och mina svarta converse.
"Hellre detta än det, du är 14 inte 25, snälla någon" sa jag och ledde mina steg ut från huset.
"Vänta!" sa Summer och drog på sig ett par silvriga, högklackade skor.
Jag låste huset och gick mot taxin som väntade.
"Tänk att jag ska få träffa One Direction!" nästan skrek hon när vi var halvvägs framme.
"Men herregud, dom är vanliga människor" sa jag.
"Du förstår inte, de är mitt liv, de har varit där när jag inte haft någon annan, hjälpt mig att le när jag har varit ledsen och Louis är bara så perfekt" sa hon och hade en drömmande blick.
"Du är 14, Louis är 20, glöm det lilla gumman" sa jag och hon gav mig en ond blick.

Taxin stannade utanför och man såg kön som var in mot studion. Jag och Summer gick till bakdörren där Ray mötte oss. Vi kom in och Ray ledde oss till det lilla rummet som jag satt i förra veckan.
"Diana, du måste sitta ute i publiken när jag sjunger, det sa programledarna iallafall" sa Ray och kollade på mig.
"Vadå, ska de filma mig?" frågade jag.
"Jag tror det" sa Ray och filmade eftersom han visste att jag hatade att bli filmad eller fotad.
"Det är lugnt, du ska sitta rätt nära killarna så du kam känna dig trygg" sa Ray och skrattade.
"Vilka killar? One Direction?" frågade Summer med uppspärrade ögon.
"Ehh ja" sa Ray och lyfte ena ögonbrynet.
"Jag vill också sitta där" sa hon.
"Ledsen där finns bara en plats för Diana" sa Ray.
Dörren öppnades och samma kille från förra veckan tittade in.
"Du ska på om 5" sa killen och Ray nickade.
"Skynda dig Diana" sa Ray samtidigt som vi sprang ut ur rummet och tog skilda vägar vid scenen.
Jag såg killarna som satt nedanför jurybordet. De var ju bara gäster så de hade inte så mycket att säga egentligen. De fick säga ett ord då och då. Jag fick syn på den tomma platsen bredvid. Där satt andra anhöriga till de andra deltagarna. Min plats var bredvid Niall. Jag sprang dit och satte mig.
"Hej Diana" viskade Niall och jag log till svar.
Ett inslag visades där Ray sa vad han skulle sjunga och vem han skulle sjunga till. En kamera an satte sig framför mig och när Ray började sjunga såg man mig på storbilden ovanför honom. Jag skämdes jättemycket men jag kunde inte göra något åt det så jag satt bara med händerna på kinderna och lyssnade på Rays fina stämma som fyllde hela studion. Jag log då och då, Ray log tillbaka och när låten var slut fick han sin bedömning av juryn. När juryn hade sagt sitt kom den ena programledaren fram till mig och frågade vad jag tyckte.
"Fantastisk som alltid" svarade jag och log.
När de gick till reklam skyndade jag mig tillbaka till det lilla rummet där Summer och Ray nu väntade.
"Tack så jättemycket" sa jag och slängde mig runt halsen på Ray.
"Var det bra?" frågade han och log.
"Alltid" sa jag och skrattade.
"Gulligt, när får jag träffa killarna?" frågade Summer otåligt.
"Programmet är slut om ungefär en halvtimme så det blir antagligen då" sa Ray och Summer suckade.

Vi kollade på resten av uppträdanden på TVn inne i rummet sedan var det dags för Ray att gå ut på scenen igen.
"Den första som går vidare till nästa vecka är..." började programledaren.
"Ray" skrek den andra programledaren och publiken jublade.
Jag hoppade upp från soffan jag satt i och gjorde en liten glädjedans.
"Pinsamt" sa Summer och kollade på mig.
"Den som tyvärr får lämna programmet och åka hem är.... Sara" hördes det på TVn och det blev tyst en stund.
Sara fick blommor och sa tack till alla som hade röstat på henne. När programmet var slut väntade jag på Ray som kom efter en lång stund.
"Vad var det som tig sån tid?" frågade jag när han kom in.
"Pressen frågade en massa om vi var ihop och sånt" sa han och himlade med ögonen jag började skratta och Summer kollade på mig och fattade ingenting.
Dörren öppnades och samma kille som innan sa:
"Ray, One Direction är på väg hit så att du vet"
"Okej" sa Ray och killen stängde dörren.
Jag kollade på Summer som rätade upp sig i soffan och tog en sista titt i spegeln innan dörren öppnades och killarna kom in.
"Hey Ray" sa Louis och gjorde en high five med honom.
"Tjena Lou!" sa han och skrattade.
Resten av killarna gjorde detsamma.
"Hej Diana" sa Louis och blinkade med ena ögat innan han kramade mig.
Teo det eller ej så hade jag och Ray kommit rätt så nära killarna under veckan som gått. Jag hade inte berättat något för Summer för då skulle hon bli avundsjuk. Resten av killarna gav mig också varsin kram innan de ställde mig bredvid varann. Summer harklade sig bakom mig och jag vände mig om.
"Oj just det, detta är min lillasyster Summer, hon är ert största fan eller något" sa jag och viftade med handen mot Summer.
Killarna gick fram och hälsade på henne och hon var överlycklig. Jag skrattade åt henne utan att någon såg. Eller trodde jag iallafall.
"Vad skrattar du åt?" frågade Zayn, som hade ställt sig bredvid mig, tyst.
"Min syster, jag fattat inte hur hon kan bli så glad, ni är ju normala människor jag menar ni är ju inga utrotningshotade djur eller något" sa jag och kollade på honom med skämt i blicken.
"För vissa är vi, jag är glad att du inte är som henne när du är med oss, jag gillar att du ser oss som normala männinkor för det är precis vad vi är" sa han innan han lämnade min sida och gick tillbaka och pratade lite med Summer.