Chapter 8 - What are you doing tomorrow?

När vi kom hem låtsades jag att vara trött och gick direkt upp till mitt rum. Jag begravde mitt huvud i kudden som
snabbt blev blöt av alla tårar. Jag försökte vara så tyst så möjligt så att inte Summer skulle höra mig. Efter en timme eller något lugnade jag ner mig och kollade på klockan. 01.30. Jag kunde inte ringa Ray nu, han skulle gå veta det. Jag kunde inte undanhålla såna saker för honom även om jag ville. Han skulle klura ut det förr eller senare. Jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms till honom iallafall.
'Jag vet att du kommer märka det så det är lika bra att jag säger det nu, jag fick ett samtal innan, det var Julie som sa att Patrick hade dött! Förlåt om jag väcker dig ville vara att du skulle veta' skrev jag innan jag tryckte på sänd.
Jag tryckte kudden mot huvudet igen. Jag önskade att denna dagen inte skulle ha hänt.

Efter en minut började min mobil ringa. Jag kollade på skärmen och såg att det stod Ray. Jag torkade bort tårarna och försökte låta så normal så möjligt.
"Hej" svarade jag.
"Jag kommer om 10 minuter, går ut från huset nu, varför sa du inget innan?" frågade han.
"Jag ville inte förstöra för Summer" sa jag.
"Okej, vi ses snart" sa han innan vi la på.
Jag älskade att han inte brydde sig om tiden, han ville bara att jag skulle må bra och han var så underbar. Min bästa Ray. Jag log lite åt tanken på att vi verkligen hade kysst varann. Det kändes så fel. Men det visste vi nog redan från början. Jag släpade mig upp från sängen och gick ner för trappan tyst så att inte Summer skulle vakna. Jag gick till köket och gjorde lite tevatten. Jag var rätt så sugen på det och sen fick det mig att känna mig lite lugnare. Efter en stund hörde jag att någon knackade på dörren. Jag gick dit och öppnade. Jag hann bara öppna dörren sen var jag i Rays famn. Kramen var varm men ändå kall eftersom han kom ute ifrån.
"Hur mår du?" viskade han.
"Sådär, jag kan inte göra något åt det så jag försöker gå vidare" sa jag tyst och släppte honom.
Jag stängde och låste dörren.
"Bra att du tänker så, du får absolut inte bryta ihop, även om jag skulle varit där om du gjort det så vill jag att du ska vara glad" sa han och drog av sig sin jacka.
"Vill du ha te?" frågade jag och log.
"Självklart" sa han och skrattade lite åt ändringen av samtalsämnet.
Vi satte oss i köket med varsin kopp te. Jag drack sakta en klunk. Det kändes bättre nu när Ray var vid mig. Han hade säkert superkrafter för han kunde alltid göra saker bättre.
"Såå, då sover jag här inatt också" sa han stolt.
"Ja, bara för att du är bäst, frågar aldrig din mamma om vart du ska?" frågade jag honom och höjde ena ögonbrynet.
"Jo, jag säger ju att jag ska till dig, hon tror nog också att vi är ihop" sa han och skrattade.
"Det trodde min mamma också innan jag berättade att vi bara var vänner" sa jag och tog ännu en klunk av teet.
"Folk tror så mycket" sa han sedan och suckade.
Jag nickade bara till svar.
"Du har inte hört något från William?" frågade han sedan.
"Nej, det är nog tur det" sa jag och log.
"Han har skickat till mig hela tiden, typ som ett förhör om dig, han är rätt så läskig" sa han och drack lite.
"Vadå förhör?" sa jag förvirrat.
"Han frågar vad du gör om dagarna, om du är ihop med någon och om du gillar Zayn, om han skickar till dig så svara inte, jag vill inte att du ska råka illa ut" sa han och kollade allvarligt på mig.
"Han verkar skum, nej jag ska inte svara honom, har du svarat på hans frågor då?" frågade jag.
"Nej, vad tror du om mig" sa han och skrattade.
"Tack så jättemycket för att du sjöng för mig, jag hann nästa inte säga det innan" sa jag och log.
"Klart att jag sjöng för dig, du är ju min ängel" sa han och reste sig från sin stol för att ge mig en kram.
"Ska vi gå och lägga oss?" frågade jag och han nickade.

Jag hörde hur Rays andetag blev tyngre, jag hade nästan inte gråtit under hela tiden han var här. Jag kände hur tårarna började komma nu igen när han hade somnat. Jag kollade på klockan som hade närmat sig halv tre. Jag reste mig sakta upp från sängen igen och gick ner för trappan utan att göra ljud. Jag satte mig i soffan och slog på TVn, allt för att distrahera tankarna på Patrick. Jag ville prata med Zayn. Jag gillade att prata med honom. Fråga mig inte varför men han gjorde mig lugn. Jag kunde inte ringa honom men jag kunde skicka ett sms som han antagligen skulle se när han vaknade.
'Hej Zayn, av någon konstig anledning gillar jag att prata med dig, du får mig att känna mig lugn, tack för att jag fick låna din jacka och tack för att du pratade med mig... Diana xx' skrev jag och skickade iväg det.
Jag zappade mellan kanalerna och fastnade på reprisen av kvällens X-factor. Efter pausen skulle det vara Ray så jag stannade och kollade på reklamen som började rulla. Jag såg att de hade nya kläder på min favoritbutik och bestämde mig för att jag skulle gå dit imorgon eller ja idag blir det ju. När pausen var slut såg man hur Ray kom ut på scenen. De filmade in honom och han började sjunga. Man såg hur jag kom in i bild och Gud vad jag såg hemsk ut. De filmade sedan in One Direction som satt och diggade med. När låten var slut kom pregramledaren och frågade vad jag tyckte sen var det nästa deltagares tur. Jag sänkte volymen igen och kollade på min mobil. Jag hade fått sms utan att märka det. Jag öppnade det snabbt även om det inte gjorde någon skillnad.
'Äntligen skickar du, har väntat jättelänge, jag frågade ju aldrig efter ditt nummer.. Hur mår du? Vill du ringa och prata? x Zayn' stod det och jag log lite.
'Det känns lite bättre, Ray är här men han har somnat, nej jag vill inte väcka de andra, tack ändå' skrev jag och skickade iväg det.
Jag la ifrån mig mobilen. Hade han väntat på att jag skulle skicka? Va gulligt. Det är så Ray brukar göra. Mobilen började vibrera igen.
'Okej jag förstår, vad ska du göra imorgon?' stod det i smset.
'Tänkte shoppa xD' svarade jag.
Jag stängde av TVn och gick ljudlöst upp till mitt rum igen. Ray sov fortfarande så jag la mig ner och blundade jag också. Precis då fick jag ännu ett sms.
'Får jag följa med? Behöver nya kläder, vi kan kanske fika efter och prata? :)' stod det.
'Visst, ska vi ses vid 13?' skrev jag tillbaka.
'Det blir bra, ses imorgon, godnatt<3' stod det och jag log.
Jag ställde mitt alarm på 11. Sedan somnade jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0