Chapter 79 - Carpe Diem!
Liams perspektiv:
Jag vaknade till med ett ryck. Jag kollade mig förvirrat omkring. Vart var jag? Jag såg att Alice och Niall låg i andra delen av soffan som sov. Jag kollade bredvid mig. Där låg Daniel. Det gick långsamt upp för mig att det var hemma hos honom jag var. Jag sträckte mig efter min mobil som låg på bordet. Jag råkade slå i med handen och Daniel rörde sig lite på sig. Han öppnade ögonen och kollade förvånat på mig, efter det stängde han dom igen och återgick till att sova. Jag klickade på skärmen och det lös med stora siffror 1.47. Vad skulle jag göra skulle jag väcka dom andra eller skulle jag återgå till att sova. Jag kollade mot Niall och Alice igen, det såg inte skönt ut att sova sådär. Jag slog till Nialls ben och han rörde på sig. Det tog någon minut innan han öppnade ögonen.
"Var är jag?" frågade han förvirrat och kollade på mig med trött blick.
"Vi är hemma hos Daniel" sa jag och småskrattade.
"Vem är Daniel?" frågade han och gnuggade sig i ögonen.
"Daniel" sa jag och pekade på Daniel som fortfarande sov.
"Jaha, men... Vad är klockan?" sa han lite frågande.
"Tio i två" sa jag och kollade på honom.
"Ska vi väcka dom?" frågade han och kollade mot Alice och sedan Daniel.
Efter många om och men så bestämde vi oss för att väcka dom. Jag puttade lite på Daniel som bara vände sig. Jag puttade lite hårdare.
"Mmmmm" sa han irriterat.
"Vi ska nig åka hem" sa jag och skrattade lite åt hans reaktion.
Han blev snabbt piggare och satte sig upp med ett ryck.
"Oj, förlåt, jag somnade och..." sa han.
"Det gjorde vi alla" sa jag och skrattade lite till.
Jag kollade mot Niall som försökte väcka Alice. Hon ville inte vakna utan slog bara bort hans hand.
"Prova att kittla henne under fötterna" sa Daniel till Niall.
Han gjorde som Daniel sa och i nästa sekund satt Alice rakt upp och skrattade. Det fick oss andra att skratta och våra skrattanfall varade i säkert 5 minuter och när alla hade lugnat ner sig sa Niall:
"Ska vi åka hem?"
"Om nu vill kan ni sova här, jag har många lediga rum" sa Daniel och log mot oss.
"Det hade varit schysst" sa jag.
"Kom så ska jag visa var ni kan sova" sa han och reste sig.
Han ledde oss upp för trappan.
"Här kan ni sova" sa han till Niall och Alice samtidigt som han öppnade en stor dörr.
"Du kan sova där" sa Daniel och pekade på den stora dörren mittemot.
"Tack" sa jag och gick mot dörren.
När jag öppnade tappade jag nästan hakan. Rummet var så stort, ett eget badrum och den största sängen jag hade sett. Jag stängde dörren efter mig och hoppade upp i den enorma sängen. Den var mjuk. Jag studerade rummet. Väggarna var målade i rött och svart. Där hängde en spegel vid utgången och toalettdörren var målad u svart färg. På dörren stod det med vita bokstäver 'Carpe Diem'. Om detta var så stort borde väl Nialls och Alice rum var lika stort. Jag bestämde mig för att smsa och fråga Niall.
'Är ert rum stort?' skrev jag och tog av mig min tröja för att det inte skulle bli för varmt.
Jag drog täcket över mig och kollade ut genom fönstret. Tänk ändå att jag levde min dröm. Det var inte alla som fick det, jag var lyckligt lottad. Min mobil vibrerade och jag kollade på Nialls svar.
'Skojar du, sjukt' stod det bara.
Jag log och stängde mina ögon.
____________________________________________
Rätt så tråkig men ändå något :)
