Del 2: Chapter 11 - How about you?
Jag stannade i parken en liten stund innan jag bestämde mig för att gå hem och fixa med godis och sådant innan Daniel och Alice skulle komma. När jag gick in låste jag automatiskt dörren för att jag var rädd att någon skulle komma in. Jag fixade till och la godis i skålar. Efter det bestämde jag mig för att ta en snabb dusch.
Jag gick upp till rummet och tog fram en rutig skjorta samt ett par vita halva byxor. Jag ställde mig i duschen och kände de varma strålarna mot min hud. Jag stod där ett tag innan jag var klar. När jag hade klätt på mig fönade jag håret och plattade till det lite lätt. Jag tog på lite mascara, det var ju ändå en kille som skulle hit. Jag kom och tänka på Harry. Han hade kommit hem bara för att han saknade mig. Kunde man bli mer underbar? Och nu var det bara 2 dagar tills han skulle komma hem och stanna hemma. Jag blev varm inom mig. Att jag skulle få ha honom nära hela tiden fick mig att le.
Jag kollade på klockan. En hel halvtimme kvar tills Alice och Daniel skulle komma. Jag satte min IPod i högtalarpelaren som stod i vardagsrummet. Jag satte på No One Does It Better av bandet You Me At Six. Dom hade varit mitt favoritband länge. Jag älskade dom och Josh Franceschis röst fick det att knyta sig i magen på mig. Innan jag träffade Harry hade jag spenderat alla mina dagar genom att kolla igenom bilder på trummisen Dan Flint och lyssnat på deras musik. Nu kollade jag inte på så mycket bilder längre och jag lyssnade inte på dom lika ofta. Min högsta dröm var att se dom live en gång i mitt liv. Att få se Dan spela på sina trummor utan tröja, se Josh le mot publiken, se Max göra roliga miner medans han spelade sin gitarr, se Chris stå med sin gitarr och vara naturligt söt och få se Matt spela sin bas. Men det var ju bara drömmar.
Zayns perspektiv:
Vi satt runt bordet och åt pizza. Alla var så glada över att vi skulle åka hem på fredag. Även om det var kul att ha spelningar saknade man hemmet otroligt mycket.
"Jag är bjuden hem till Alice på söndag" sa Niall stolt.
"Wooow, hoppas du gör ett bra intryck på hennes pappa" skrattade Harry fram.
"Ja, försök att vara allvarlig, så du inte brister ut i skratt" sa Louis och stämde in i Harrys skratt.
"Jag fick ett sms om att jag skulle med till Ellinors kusin på lördag, han hade tydligen varit i Irak i två år och de hade inte träffats på över ett år" sa Harry och log.
"Är det bara jag som är foreveralone?" sa Louis och gjorde en ledsen min på låtsas.
"Nej, jag är också det" sa Liam och de började skratta.
"Dudå Zayn?" frågade Niall och kollade på mig.
"Jag ska ut och äta på fredag" sa jag lite tyst.
Var det rätt att säga det till dom? Emelie kanske inte villa att dom skulle veta? Men de var ju trots allt mina bästa vänner.
"Med Emelie då eller?" frågade Liam och flinade.
"Ja" sa jag och log.
"Jag visste det, ni är mer än vänner, vad sa jag innan Louis" sa Harry och kollade mot Louis.
"Nejnejnej, det är ingen dejt, vi ska bara fira att jag har kommit hem" sa jag, även om jag ville att det skulle vara en dejt så hade hon inte sagt något om att det var det.
"Vad sa jag Harry" sa Louis nu och Harry skrattade.
"Okej, här" sa Harry och gav Louis en sedel.
"Har ni slått vad?" sa jag och skrattade.
"Ja, men om dom blir ihop någon gång så ska du ge tillbaka pengarna" sa Harry och vände sig från mig till Louis.
Vi skrattade åt hur dom höll på tills vi bestämde att vi skulle kolla på en film. Vi valde Harry Potter och alla blev fast i filmen direkt. Jag reste mig sakta upp för att gå och hämta min mobil som var i min jackficka. När jag tog upp den såg jag att där var ett nytt meddelande. Jag öppnade det.
'Hej Zayn, jag vet inte om vi kan träffas mer, det kanske blir bäst så'
Jag kände hur en tår föll ner från min kind. Vad menade Emelie med det? Varför skulle vi inte träffas mer? Hade jag gjort något som fått henne att ändra sig?