iloveeverythingaboutyou

Nialls perspektiv:

Vi satt på en intervju. Jag försökte hänga med i vad de sa men jag kunde bara tänka på Alice. Jag skulle hem imorgon. Hålla henne i min famn och känna hennes läppar mot mina. Jag log åt tanken. Bara timmar kvar.
"Eller vad säger du Niall?" frågade den blonda tjejen som intervjuade oss.
"Ursäkta, kan du upprepa?" sa jag vänligt.
De andra killarna skrattade och flinade mot mig.
"Jag sa, det känns väl bra att ha nått nummer ett på alla heta topplistor" upprepade tjejen med ett lite irriterat tonläge.
"Jovisst, finns ingen bättre känsla" om man bortser från Alice kramar då, tänkte jag för mig själv.
Intervjun fortsatte och jag var i mina egna tankar. Jag fick inte fler frågor, antagligen eftersom intervjuaren nog förstod att jag inte hängde med.

"Vart var du under intervjun?" frågade Louis på vägen tillbaka till hotellet samtidigt som han skrattade.
"Jag satt ju bredvid Liam" sa jag förvirrat.
"Jag menade i tankarna, du satt ju och log som en idiot samtidigt som du kollade tomt framför dig" Skrattade han.
"Jaha, nej jag tänkte bara" sa jag.
"På Alice" tillade Harry och log.
"Ja, på Alice.. Jag har inte träffat henne på 2 månader och imorgon ska bli en stor dag" sa jag och log.

När bilen stannade utanför hotellet stod där fullt av fans och väntade som vanligt. Alla stannade utom Zayn som rusade in i hotellet. Vi skrev autografer och tog fullt med kort. Jag ljuger inte om jag säger att där stod 100 pers. Jag sneglade på de andra killarna för att se om de märkte att Zayn bara stack. Det var inte likt honom. De var inne i sina saker så jag gled sakta mot hotellentrén. Jag gick upp för trapporna och gick sedan in. Det blev genast lugnare och jag kunde andas normalt. Jag ställde mig i hissen och tryckte på våning 3. Jag ville veta vad som stod på med Zayn. Han verkade också lite borta under intervjun. När hissen stannade gick jag snabbt ut och bort till hans dörr. Jag knackade försiktigt men han öppnade inte. Jag kände på handtaget och upptäckte att dörren var öppen. Jag gick in.
"Zayn?" kallade jag.
"Här inne" hördes det från sovrummet.
Hans röst var inte vanlig utan det lät nästan som om han grät eller var väldigt ledsen. Jag gick mot sovrummet. När jag kom in såg jag att han satt i sängen med mobilen i handen. Jag kollade på honom och såg att hans ögon var tårfyllda.
"Vad har hänt?" frågade jag och satte mig bredvid honom.
"Det är inget" sa han och torkade ögonen.
"Sluta nu, jag ser ju det på dig, du vet att du kan prata med mig Zayn" sa jag.
Tyvärr var han den typen som höll saker inne så länge det gick.
"Hon vill inte träffa mig mer" sa han efter en lång tystnad.
"Vänta? Vem?" sa jag förvirrat.
"Emelie, hon skickade till mig igår om att hon inte ville att vi skulle träffas mera, sen ringde jag henne och hon svarade men när hon skyller förklara varför så lade hon på eller något" sa han och kollade på mig medans hans tårar gled ner från kinderna.
"Hennes mobil kanske dog, har du provat att ringa henne igen?" sa jag.
"Nej jag vågar inte, hon vill ju inte träffa mig och då vill hon säkert inte höra av mig heller. Men där är ett problem" sa han och torkade bort tårarna.
"Vadå?" sa jag förvånat.
"Jag är ju kär i henne, jag kan inte bara släppa henne sådär, detta är på riktigt ingen lek utan jag är riktigt jävla förälskad i henne" sa han och begravde sitt huvud i närmaste kudde.
Wow, han menade verkligen allvar. Jag hade aldrig sett Zayn såhär. Vi visste ju att han gillade henne men jag visste inte att det var såhär mycket. De ända jag kunde göra var att krama om honom.


Liams perspektiv:


Jag såg Niall gå in genom entrédörren. Jag bestämde mig för att stanna en liten stund till. Jag älskade detta, att ge tillbaka till våra fans. Dom hade ökat den senaste tiden och var många. Det var sista dagen här innan vi skulle åka hem imorgon så jag ville hinna med att göra så många så möjligt glada. Jag kollade åt sidan och såg att Louis och Harry var påväg inåt.
"Liam!!" skrek någon lite längre bak.
Jag trängde mig bakåt för att göra dom lite glada också. Jag fick syn på Kaira, tjejen på caféet som stod och log mot mig. Jag gick fram till henne.
"Kan jag ta en bild?" frågade hon.
"Ja klart" svarade jag och ställde mig bredvid henne med huvudet tätt mot hennes.
Hon tryckte av bilden och gav mig en kram. Jag kunde inte hjälpa det men jag kom på mig själv med att leta efter Cat. Jag kollade lite men insåg sen att hon inte har där. Jag vände mig och började gå mot entrén. Tjejerna skrek och jag fick lite ont i öronen. Jag ställde mig i hissen och tryckte på min våning. Jag kom sedan på att jag hade perfekt utsikt så att jag kunde se fansen från min balkong. Jag skyndade in i mitt rum när hissen hade stannat och sprang ut på balkongen. Fansen skrek ännu mer och började sjunga en bit på What Makes You Beautiful. Jag log och folk tog foton med sina mobiltelefoner.

Ännu ett högt skrik hördes och jag kollade upp för att se Louis och Harry som också hade gjort samma sak som jag.
"Liam!! Kom upp till oss istället!" skrek Harry.
"Okej, jag kommer" skrek jag tillbaka och började gå ut från balkongen.
Jag sprang till hissen som kom fort. Jag åkte upp till nästa våning och fick in i Harrys rum. Jag sprang ut på balkongen och hörde att de nu hade börjat sjunga på One Thing.
"Detta är helt sjukt" sa Louis och log.
"Ja, alla kan våran låt" instämde Harry.
Vi stod och kollade ut över fansen, jag var så glad.
"Liam, är inte det dom tjejerna från caféet vi var på?" frågade Louis och pekade.
"Jo jag träffade henne innan" sa jag.
"Vem av dom?" frågade Louis och fick mig att haja till.
Men det var ju bara Kaira där, tänkte jag.
"Det är bara Kaira som är här" sa jag och log.
"Nej, det är väl hon svarthåriga bredvid?" sa Louis och pekade igen.
Jag följde hans hand och såg henne. Cat stod bredvid Kaira och drog henne i armen. Antagligen för att få henne med sig men Kaira brydde sig inte utan stod vara kvar. Jag kollade på Cat igen. Hennes svarta hår flög bak lite pågrund av vinden. Jag ville bara vinka till henne men det kunde jag ju inte göra. Jag väntade tills jag fick ögonkontakt med henne. Hennes gröna ögon lös till och med på långt håll. Jag tog upp handen och vinkade. Hon släppte mig i samma sekund med blicken och ett tiotal andra vinkade tillbaka. Jag hade sett in i hennes ögon i mindre än en sekund och jag önskade bara att jag kunde lära känna henne. Var det en sjuk tanke? Jag såg att hon drog med sig Kaira och de började gå. Kaira vände sig om för att göra en slängkyss mot balkongen vi stod på medans Cat bara fortsatte att gå. Varför blev jag så besviken? Jag kände ju inte ens människan. Det var lika bra att bara glömma henne. Det kunde väl inte vara så svårt eftersom jag vara hade träffat henne en gång?
"Ska vi gå in?" frågade Louis.
"Ja jag är trött" sa Harry.
Vi vinkade hej då till fansen och gick in.