Del 2: Chapter 14 - Love You!
Daniels perspektiv:
Jag satte mig på stolen bredvid Alice. Vi var på Stevens Diner, stället jag och pappa alltid var på när jag bodde här varje månad. Vi brukade åkts hit med Alice och hennes pappa när vi hade varit i skogen. Samma som idag. Även om det var så länge sedan jag var här kände jag igen de slitna lila väggarna och det fula trägolvet. Jag tänkte tillbaka.
Pappa satt framför mig med ett stort leende. Hans blå/gröna ögon lös av lycka, jag visste att jag hade fått hans ögon. Hans bruna hår stod åt alla håll och han var smutsig på kinderna. Jag ville sträcka ut min hand för att ta bort smutsat men jag kunde inte röra mig.
"Daniel, jag är så stolt över dig min pojk, att du har kommit så långt och att du tagit upp kontakten med Alice igen... Nu är bra för varann jag ser det! Jag älskar dig och glöm inte att jag alltid ser dig" pappas röst ekade i mitt huvud.
Vad hände precis? Jag kände hur tårar rann ner för mina kinder. Alice la en han på min axel och visade att hon var där. Jag kollade på stolen framför mig, den var tom och pappa var borta. Även om det kändes i hjärtat kunde jag inte sluta le, jag kanske hade inbillat mig men det kändes för äkta att inte tro på.
Vi åt det vi brukade äta när jag var mindre, hamburgare sen björnbärspaj till efterrätt. Jag hade saknat det rätt mycket. En annan sak jag saknade var att spela trummor. Jag hade spelat det ända sen pappa dog tills förra året då jag vara la av för att jag hade för mycket att göra med skolan.
"Vad ska du göra imorgon?" frågade jag Alice.
"Niall kommer hem vid 11 så jag ska vara på flygplatsen med Ellinor och Emelie då, varför det?" frågade hon.
"Vill du följa med mig till en musikaffär innan ni ska dit?" frågade jag och log.
"Klart jag kan, vad ska du där då?" frågade hon glatt.
"Jag ska köpa trummor" sa jag.
"Spelar du trummor?" nu lät hon förvånad.
"Ja ända tills förra året men jag saknar det så jag ska börja igen" sa jag.
"Trummor?, en till musikalisk kille" sa Alice pappa och log mot mig.
"Ja, jag kan inte leva utan musik" sa jag.
"Alice pojkvän är sångare, visste du det?" frågade han mig.
"Jadå, jag har träffat honom, mycket trevlig" sa jag och log mot Alice.
"Ja det ska bli trevligt att träffa honom på söndag" sa Alice pappa och tog en sista tugga av sin björnbärspaj.
Harrys perspektiv:
Jag gick in på toaletten och tog vatten i huvudet. Jag var otroligt trött, jag höll på att somna när jag stod där. När jag kom ut och precis skulle lägga mig i sängen kom jag på att Zayn och Niall gick ifrån tidigare så jag bestämde mig för att leta reda på dom och fråga om vi skulle äta tillsammans senare.
Jag knackade på Nialls dörr men ingen öppnade. Jag gick vidare till Zayns och då hörde jag Niall skrika:
"Vem är det?"
"Harry!" skrek jag tillbaka.
"Aha, kom in" sa han.
Jag öppnade dörren och gick in. Jag gick vidare och såg till sist att de satt inne i sovrummet. Jag gick till dom och såg på Zayn att något var fel.
"Vad är det?" frågade jag.
Han berättade allt som hade hänt med Emelie och jag satt med öppen mun. Vad hade hänt? Zayn hade väl inte gjort något.
"Ska vi äta tillsammans sen? Så du tänker på något annat?" frågade jag.
"Ja!!" sa Niall och Zayn skrattade lite.
"Men jag måste gå och sova, förlåt men vi ses sen okej?" sa jag och log mot dom.
"Ja de gör vi" sa Zayn och log tillbaka.
Jag gick in och la mig i sängen, även om jag var så trött så kunde jag inte sluta tänka på det Zayn precis hade berättat för mig. Ellinor kanske vet något, tänkte jag och sträckte mig efter min mobil. Jag slog hennes nummer och tryckte på ring.
"Hallå?" svarade hon trött.
"Hej babe, läget?" sa jag och skrattade lite.
"Heeej Harry!!" sa hon mycket gladare.
"Vad gör du sötnos?" frågade jag och la mig ner i sängen igen.
"Jag somnade på soffan" sa hon och skrattade.
"Vad ville du då?" frågade hon.
"Jo det är så, Zayn är jätteledsen och vill veta varför Emelie inte vill träffa honom mer, jag trodde kanske du visste något?" frågade jag.
"Vänta? Va? Har Emelie sagt det?" hon lät förvånad.
"Ja!" sa jag.
"Jag ska ringa henne direkt, jag ringer dig sen sötis, älskar dig" sa hon.
"Älskar dig med, hörs sen" sa jag och hon la på.
