Del 2: Chapter 2 - We're just friends!
Alice perspektiv:
Jag var taggad inför ikväll. Det skulle bli så kul. Jag, Ellinor och Emelie. Så bra asså. Jag hade redan packat ner några filmer som kunde se. Armbandet jag hade fått av Niall innan han åkte iväg satt fast runt min handled. Han var så gullig och hade gjort det själv. Jag gillade det, jag ville inte ha något dyrt armband utan jag hade hellre ett sånt här som han hade gett mig. Jag log för mig själv när jag tänkte på honom. Det var bara en vecka kvar. En vecka sen skulle jag vara i armarna på min älskade Niall igen. Jag saknade honom riktigt mycket under denna tiden men man skulle ju tänka positivt nu.
Min mobil ringade. Det var Emelie.
"Hej, ska vi mötas på vägen?" frågade hon.
"Ja det kan vi, jag ska dra till pizzerian nu, vi kan ju mötas där" sa jag och log även fast hon inte såg det.
"Ja det blir bra, ses snart då" sa hon med glad röst.
Vi la på och jag började ta på mig mina ytterkläder.
Jag gick ut och låste dörren efter mig. Ingen av mina föräldrar var hemma eftersom de var hos en kompis över helgen. Ända sedan den dagen Daniel var och hälsade på hemma hos oss för 2 månader sen hade pappa börjat prata med mig mer. När Daniel var hemma hos oss blev pappa glad, gladare än jag någonsin sett honom.
"Du är så lik Tony" hade han sagt till Daniel.
Jag mådde faktiskt bra av att vara hemma nu. Mina föräldrar brydde sig mer om mig och jag kunde prata med dom. Jag längtade tills Daniel skulle flytta hit. Han skulle få gå ut skolan tidigare och flytta hit redan nästa månad.
Jag klev in på pizzerian och kollade snabbt på klockan som hängde på väggen. Jag skulle vara hemma hos Ellinor om 20 minuter. Jag gick snabbt fram och beställde pizzorna. Det skulle ta 10 minuter. Emelie kom in till pizzerian och hennes leende var så stort att det fick mig att le lika stort.
"Hej!" sa hon och kramade mig.
"Hej!" sa jag och vi släppte varann.
"Hur är det?" sa hon.
"Bra, saknar Niall bara, själv?" sa jag och log.
"Det är bra" sa hon.
"Har du pratat något med Zayn?" frågade jag henne.
"Ja vi har smsat lite och så" sa hon.
"Okej, ni är ihop va?" sa jag och flinade.
"Va? Nej vi är bara vänner, vem har sagt det?" sa hon förvirrat.
"Nej det bara verkar som om ni kommer så bra överens och så" sa jag och flinade igen.
"Men nej, det är inget" sa hon konstaterande och log.
"Okej" sa jag.
Pizzorna blev klara och vi började gå mot Ellinor. Jag och Emelie pratade om att vi skulle åka tillsammans till flygplatsen på fredag och möta killarna. Jag tyckte det lät som en bra idé. När vi var utanför Ellinors hus, eller ja killarnas hus skrattade vi åt något Emelie nyss hade sagt. Jag ringde på dörrklockan och väntade på att hon skulle komma och öppna. Vi stod där ett tag innan jag ringde på klockan igen. Där var ingen som öppnade så jag kände på handtaget. Där var öppet och vi gick in.
"HALLÅ?!" skrek jag men fick inget svar.
Vi ställde pizzorna på bordet i köket. Jag gick upp för trappan medan Emelie letade där nere efter henne. Jag öppnade dörren till Harrys och Ellinors rum men hon var inte där, jag gick vidare till Liams men ingen där heller. Jag kollade in i det sista rummet. Nej, ingen där heller. Jag kom och tänka på toaletten. Jag sprang snabbt dit och öppnade. Där satt hon på golvet. Hennes ögon var svarta av all mascara som hade runnit och det rann blod från hennes arm. Jag kollade skräckslaget på henne.
"ELLI!! Vad har hänt?" skrek jag.
Hon kollade upp på mig, hennes ögon var helt röda.
"Han älskar inte mig" sa hon mellan snyftningarna.
"Vadå? Vem? Harry?" sa jag med panik i rösten.
Emelie hade hört mig skrika så hon kom in i badrummet och sjönk ner bredvid mig på golvet.
"Ja, han har ju en annan nu!" sa hon och gav mig sin mobil.
Jag kollade på bilden och blev arg. Hur kund han göra så mot henne. Hon hade aldrig gjort honom något. Varför? Jag kollade runt på golvet och såg ett rakblad. Jag tog snabbt tag i Ellinors arm för att se hur djupt såret var. Hon hade inte riktigt vågat trycka till så det var bara lite på ytan. Vilken tur.
"Du får inte göra så!!" sa jag och kramade om henne.
"Hur kommer det bli nu? Varför har han inte sagt det direkt bara? Varför har ingen annan av killarna sagt något?" sa hon med lite lugnare röst nu än innan.
"Vet du vad vi gör? Vi går ner, käkar pizza, kollar filmer och sen tar vi reda på mer, okej?" sa jag och försökte få henne på bättre tankar.
Hon nickade och vi gick ner för att börja äta våra pizzor. Inget skulle få förstöra denna kvällen, inte ens Harry.