Del 2: Chapter 3 - Can I talk to her?
Harrys perspektiv:
Vadå? Vad hade jag gjort? Det ända Louis sa innan han la på vad att jag hade strulat till det. Vad menade han med det? Jag satt på flyget. Vi hade ingen spelning imorgon och jag längtade efter Ellinor så mycket att jag hade bestämt mig för att flyga hem, just bara för att träffa henne, sen flyga tillbaka igen. Det var så mycket jag saknade henne, visst det var bara en vecka tills turnén var slut men jag orkade inte vänta. Jag hade försökt få tag i killarna ända sen han bara la på sådär men ingen svarar. Jag skulle vara i London om cirka 20 minuter.
Jag tog upp mobilen ur fickan och slog in Zayns nummer. Inget svar. Det gjorde ont i mig att de inte ens ville svara. De kanske kunde förklara vad som var fel. Jag hade väl inte gjort något mot dom? Eller?
Jag började tänka efter. Jag tänkte och tänkte. Jag kunde inte komma på något. Jag började istället tänka på hur Ellinor skulle reagera när jag kom hem, hade hon saknat mig lika mycket som jag hade saknat henne? Jag ville bara ha henne i min famn och känna hennes mjuka läppar mot mina.
"Planet är påväg att landa, var snälla spänn fast era säkerhetsbälte" sa en röst i högtalarna.
Jag gjorde som de sa och knäppte på mig bältet. Jag fick lite ont i öronen när vi åkte neråt. När jag gick ut från planet började jag tänka igen. Oj, jag hade ju inte sagt till killarna att jag åkte till London. Var det därför de var sura? Hade dom fått reda på det? Det var ju typ en impuls sak. Det var ju bara jag som visste. Jag behövde ju inte ha någonting med mig eftersom jag hade kläder där hemma. När jag kom ut vid parkeringen på flygplatsen kom det fram några fans som ville ha bilder och foton.
"Var är dom andra?"
"Ska inte du vara på turnén?"
Sådana frågor flög i luften och ju fler fansen blev desto svårare var det att höra. När de flesta började gå ifrån viftade jag till mig en taxi och hoppade in. Jag sa adressen och bilen började rulla.
Min mobil ringde.
"Hey, var är du?" det var Niall.
"Vadå? Vet ni inte det?" sa jag förvånat eftersom jag var 100 % säker på att det var orsaken till att dom var sura.
"Ehh, nej?" sa Niall.
"Jag är i London, är det inte därför ni är sura på mig?" frågade jag.
"Va? London vad gör du där?" sa han med tyst röst.
"Jag ska hälsa på Ellinor" sa jag och log lite.
"Men hon kommer ju vara sjukt sur på dig, eller har du pratat med henne?" frågade han med allvarlig röst.
Varför skulle hon vara sur på mig, hade jag gjort henne något?
"Vadå sur?" sa jag förvirrat.
"Vem var den andra blonda tjejen du kysste? Ni är ju över hela internet nu" sa han med lite surare ton i rösten.
"Va? Jag har inte kysst någon annan, så skulle jag aldrig göra!!" nästan skrek jag.
"Det kanske du ska säga till Ellinor" sa han och la på.
Så det var därför dom var sura? För att jag hade kysst någon annan? Det hade jag inte gjort, var det någon som visste vad jag hade gjort så var det väl jag. Jag skulle aldrig göra så mot någon jag älskade. Jag gick snabbt in på twitter och såg bilden. Vem var den personen? Jag hade aldrig sett henne förr. Taxin stannade. Jag kände hur nervös jag helt plötsligt blev när jag kollade in mot huset och såg att det lös. Jag betalade chauffören och hoppade ut. Jag vände blicken till bilden igen. Då slog det mig, det var PhotoShop. Jag hade sätt folk göra det förr. Hon skulle inte tro mig, hon hatade säkert mig nu. Det skulle jag göra. Jag gick sakta mot dörren. Jag knackade försiktigt. Även om jag bodde där kändes det inte rätt att bara gå in.
Jag hörde steg inifrån. Jag blev mer nervös. Dörren öppnades sakta. Det var Alice. Hon kollade på mig med stora ögon. Hon släppte inte in mig utan ställde sig ute med mig och stängde dörren bakom sig.
"Vad har du gjort? Vad gör du här?" sa hon argt.
"Ett. Jag har inte gjort något. Två. Jag är här för att träffa Ellinor" sa jag och kollade på henne.
"Men jag är säker på att hon inte vill träffa dig. Vadå inte gjort något?" sa hon irriterat.
"Bilden, det är PhotoShop, ni vet att jag aldrig skulle göra så mot henne, kan ni inte bara tro mig" sa jag och kände hur mina ögon blev fuktiga.
"Hon skar sig med ett rakblad, jag hoppas verkligen du talar sanning nu Harry" sa hon och såg allvarligt på mig.
Hade hon skurit sig med ett rakblad? Nej, så fick det inte gå till, jag kände hur det högg till i hjärtat, det var mitt fel. Även om jag inte hade gjort något så hade jag fått tjejen jag älskade att skada sig själv.
"Kan jag inte bara få prata med henne?" sa jag och nu började jag gråta på riktigt.
"Jag ska hämta henne" sa hon och gick in.