iloveeverythingaboutyou

Nialls perspektiv:

Jag gick in i rummet alla de andra killarna satt i. Jag fattade faktiskt inte att Harry kunde göra så mot Ellinor. Han hade. Ju sagt att han älskade henne och det verkade ju så på honom också. Jag skulle aldrig göra något sånt mot Alice och det var inte likt Harry heller.
"Jag har pratat med Harry" sa jag samtidigt som jag satte mig i soffan.
Alla blickar vändes mot mig, vi hade sagt att vi inte skulle prata med honom men jag kunde ju inte bara stäng honom ute. De andra kunde inte det heller, det visste jag. De kollade på mig med nyfikna blickar.
"Vad sa han?" frågade Louis som var lite orolig.
"Han är i London" sa jag.
Deras ögon blev större.
"Vad gör han där, vi har ju spelning i övermorgon" sa Zayn.
"Han skulle hälsa på Ellinor" sa jag.
"Men borde inte hon vara jättesur på honom?" sa Liam.
"Det verkade inte som om Harry fattade vad jag menade när jag sa att hon skulle vara sur på honom för det" sa jag lite eftertänksamt.

Vi hade suttit och pratat om det rätt så länge. Han kanske inte hade gjort det. Han talade kanske sanning.
"Jag får se bilden igen" sa Liam och tog mobilen ur Louis händer.
Han studerade bilden noga och länge.
"Jag kom på en sak" sa han och alla blickar vändes mot honom igen.
"Det kan vara, ni vet sån där PhotoShop" sa han och kollade på oss.
"Hur ser du det?" frågade Zayn.
"Om man kollar riktigt noga kan man se att en liten del av Harrys näsa är borta" sa han och vi skickade runt Louis mobil för att se vad han menade.
Han hade rätt. Det var PhotoShop. Att vi inte hade tänkt på det tidigare.
"Ska vi ringa till honom?" frågade jag.
"Vi väntat lite" sa Zayn och vi nickade.


Ellinors perspektiv:

Vem var det som knackade, Alice hade inte släppt in någon utan gick ut istället. Vem kunde det vara. Emelie kollade lika förvånat mot dörren som jag. Vi slutade bry oss och började kolla på filmen som rullade istället. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig efter det som hade hänt med Harry. Jag försökte spela lugn medan Emelie och Alice var här men på insidan var jag förstörd. Det var ju vid ett sånt här läge jag verkligen behövde Harry på riktigt.

Jag hörde hur Alice kom in igen. Hon verkade lite nervös och orolig i blicken när hon kollade på mig.
"Elli" sa hon.
"Ja?" svarade jag och försökte låta glad.
"Ehh.. Harry står här utanför" sa hon och jag kände hur de började värka i hjärtat.
Egentligen ville jag bara springa ut dit och krama honom men sen kom jag på vad han hade gjort mot mig.
"Vad gör han här?" frågade jag och kände att tårarna började komma.
"Gå ut och prata med honom, jag lovar att det kommer ordna sig" sa hon och gick fram till mig för att ge mig en varm kram.
Vad gjorde han här? Varför kom han nu, det var ju en vecka kvar tills de egentligen skulle komma hem.

Jag velade lite om jag skulle gå ut eller inte. Tillsist bestämde jag mig för att det inte kunde bli värre än vad det redan var så reste mig från soffan och började gå mot hallen. Jag tog min jacka och mina skor. Jag ville inte bara stå där utan det kändes bättre att prata under tiden man gick. Jag brydde mig inte om jag hade Harrys alldeles förstora pyjamasbyxor på mig. Jag öppnade långsamt dörren och där stod han. Med tårfyllda, röda ögon. Det högg till i hjärtat att se honom så, men det var ju han som hade gjort fel. När jag kom ut kollade han på mig.
"Kan jag bara få ge dig en kram?" sa han med gråt i rösten.
Jag kunde inte motstå honom, jag hade saknat honom så mycket att jag ville krama honom åtminstone lika mycket. Jag nickade. Hans armar lades mot min rygg och hans huvud la han på min axel. Jag kände hur min jacka blev blöt, han grät. Det gjorde jag också. Jag glömde bort allt som hade hänt och fokuserade bara på Harry, han var här, han stod precis framför mig. Han kramade mig hårt och länge. När han släppte mig kom jag ihåg igen, han kunde ju inte tro att allt var bra nu. Han hade kysst en annan tjej.
"Jag kan förklara" sa han precis som om han hade hört mina tankar.
"Jag hoppas verkligen det" sa jag och grät lite mer.
"Ska vi gå medan jag pratar?" frågade han.
Jag nickade bara och vi började röra på oss.

"Jag har inte gjort något, jag lovar" sa han.
"Harry, jag har sett bilden" sa jag och kollade på honom.
"Det har jag också, det är PhotoShop" sa han och stannade.
Vi hade inte kommit så långt. Jag kollade honom rakt in i ögonen. De var fortfarande lite röda efter att han hade gråtit, men hans ögon talade sanning.
"Vill du att jag ska tro på det?" sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna.
"Ja, jag lovar, jag skulle aldrig göra så mot dig" sa han och kollade djupt in i mina ögon.
Precis när jag skulle svara ringade min mobil. Jag tog upp den ur jackfickan. Det var Alice, jag var tvungen att svara, det kanske hade hänt något.
"Hallå?" varade jag.
"Ellinor, Niall ringde, Harry talar sanning, det är PhotoShop" sa hon.
"Hur vet du det?" sa jag och kollade på Harry som stirrade frågande på mig.
"Niall ljuger aldrig för mig" sa hon.
"Tack Alice" sa jag och la på.
Ett ärende spred sig på mina läppar, Alice skulle aldrig ljuga för mig, inte Harry heller. Hur kunde jag tvivla på honom. Medan mitt leende blev större kollade Harry mer frågande på mig. Jag slängde mig i hans famn. Jag kände hur hans armar åkte upp till min rygg. Han skrattade av glädje. Han drog mig bakåt för att kunna kolla in i mina ögon.
"Jag skulle aldrig göra så mot den jag älskar mest i världen" sa han och jag log.
Han lutade sig fram och kysste mig på läpparna. Gud va jag hade saknat dom. Jag drog mina fingrar i hans lockiga hår. Denna kyssen kunde jag nog sätta på första plats av alla gånger vi hade kysst varann. Han avslutade kyssen.
"Snygga byxor förresten" sa han och flinade.