iloveeverythingaboutyou

Harrys perspektiv:

Jag vaknade upp vid Ellinors sida. Allt kändes som vanligt. Jag hade saknat henne ofattbart mycket. Att inte kunna krama henne när jag ville var det värsta. Men jag hade ju Louis. Men det var ju inte samma sak. Ellinor hade inte vaknat inu så jag reste mig sakta från sängen för att inte väcka henne. Jag smög ut från rummet. Jag kollade på klockan som var 10.23. Jag skulle ju tillbaka till killarna idag. Mitt leende försvann för en liten stund men sen kom jag på att jag skulle hem på fredag igen.

Jag gick in i köket. Jag bestämde mig för att göra pannkakor tills Ellinor vaknade. Jag tog fram alla ingredienser och började göra smeten. När jag hade lagt på förta smeten på stekjärnet kom Ellinor ner för trappan. Jag kollade på henne. Hon log stort.
"Jaha, jag som trodde jag skulle överraska dig med frukost på sängen" sa jag och låtsades vara lite ledsen.
"Nej, men jag kan göra pannkakorna så kan du ta det lugnt" sa hon.
"Absolut inte, du kommer ju bränna dom" sa jag och skrattade.
"Jag är ju bäst på att göra pannkakor" sa hon och kom för att ge mig en kram.
"Sorry gumman men jag kan tyvärr inte hålla med dig" sa jag och kramade henne hårdare.
"Kan vi inte hjälpas åt då?" frågade hon.
"Jo du kan ju hälla upp smet i stekpannan" sa jag och det gick hon med på.

Vi klarade oss rätt så bra tillsammans, även om jag gjorde det mesta. Vi hade gjort hälften av smeten och ingen hade blivit bränd.
"Du Harry?" sa Ellinor plötsligt.
Hon lät rätt allvarlig så jag slutade stirra på pannkakan jag höll på att gör och vände blicken upp mot henne. Jag såg hur hon höll upp sina händer. Jag förstör inte vad hon gjorde innan mitt huvud var fullt med pannkakssmet. Hon skrattade så mycket att hon nästan inte fick någon luft.
"Nu är det krig" sa jag och doppade mina fingrar i smeten innan jag la min hand mot hennes kind.
"Det är det verkligen" sa hon och kastade mer smet på mig.
Vi hade krig med smeten som var kvar. Det slutade med att båda var helt kladdiga.
"Vad är det som luktar" frågade Ellinor och rynkade på näsan.
"Oh nej, pannkakan!!" skrek jag och sprang till spisen.
Jag tog upp pannkakan som var helt svart. Jag hörde hur Ellinor började skratta bakom mig.
"Du som var så bra på detta" sa hon och fick ett av sina söta skrattanfall.
"Det är ju dit fel" sa jag och skrattade med henne
"Skyll på mig bara" sa hon.
"Du har lite smet där" sa jag och pekade på hennes ansikte.
"Kan du ta bort det?" frågade hon och log.
"Med glädje" sa jag.
Jag la min hand mot hennes kind och kletade in smeten ännu mer.
"Men Harry!" sa hon.
"Vänta, du har lite där också" sa jag och lutade mig fram för att kyssa henne på läpparna.
Vi avslutade kyssen och hon log.
"Du har också lite" sa hon och gav mig en till kyss.

Vi satte oss vid matbordet och började hugga in pannkakor. Vi var fortfarande kladdiga med smet överallt men bi brydde oss inte.
"Den som äter minst pannkakor får käka den brända" sa Ellinor.
"Visst, börja, NU!" sa jag och tryckte in en pannkaka i munnen.
Ellinor gjorde detsamma, vi åt pannkaka efter pannkaka.
"Jag kan inte mer!" sa Ellinor och kollade på mig med ett leende på läpparna.
"Inte jag heller" sa jag.
"Hur många klarade du?" frågade hon mig.
"Fyra" sa jag och log stolt.
"Jag klarade fem, in your face, dags att äta bränd pannkaka" sa hon och sprang för att hämta pannkakan som låg på diskbänken.
"Meeeen, måste jag?" frågade jag när hon la den brända pannkakan på min tallrik.
"Ohh ja" sa hon och flinade.
Jag tog upp pannkakan och luktade på den. Usch. Jag tog en liten tugga. Den var inte god om man säger så men jag höll mitt tal och åt upp hela.

Vi började göra rent på golvet och skåpsluckorna som hade fullt av smet på sig efter vårt lilla krig. Ellinor började sedan skölja av våra tallrikar och ställa in dom i diskmaskinen.
"Jag går och duschar" sa kg och log mot henne.
"Gör du så" sa hon och log tillbaka.


Louis perspektiv:

Vi satt i soffan inne på Zayns rum och spelade FIFA. Liam och Niall spelade nu efter att jag hade vunnit över Zayn. Jag kände mig dum som var så taskig mot Harry igår, jag visste ju att han aldrig skulle göra något sånt.
"Jag kommer snart" sa jag till dom andra och reste mig upp.
Jag gick ut från Zayns hotellrum och in på mitt som låg precis bredvid. Jag tog upp min mobil ur byxfickan och satte mig på sängen. Jag tog fram Harrys nummer och tryckte på 'ring'. Flera signaler gick fram men ingen svarade. Det var som jag trodde, han var sur på mig nu, det var därför han inte hade hört av sig till mig. Jag kände en klump i halsen. Jag ville inte vara ovän med Harry. Det var som att jag skulle bli ovän med en av mina 4 bröder. Jag provade att ringa igen, nej inget svar den gången heller. Jag la mig ner i sängen med kudden över huvudet. Vad hade jag gjort.