Chapter 1 - What's your name?!
'Jag kände hur nervös jag var. Jag kunde inte fatta att Ray tvingade mig till detta. Ray är min bästa vän, vi har varit kompisar i flera år, han och jag är som syskon. Han la sin hand på min axel. Snart var det min tur. Enda anledningen till att jag gjorde detta var för att Ray också skulle göra det.
"Diana, det kommer gå bra, jag vet redan att du går vidare" sa han och gav mig en kram innan det var min tur att gå ut på scenen.
När jag tog mitt första steg ut såg jag den stora loggan. X-factor. Mitt hjärta dunkade i 190. publiken applåderade så jag knappt hörde vad jag själv tänkte.
"Hej, vad heter du?" frågade den ena domaren med mörkt kort hår.
"Jag heter Diana Smith" sa jag och kollade på honom.
"Hej Diana, du kan börja direkt" sa han och jag tog ett fast grepp om mikrofonen.
Början på We Are Young av Fun. började spelas och jag fyllde lungorna med luft. Jag började sjunga och jag tyckte det lät falskt men det verkade inte så på publiken, de jublade och när låten var slut fick jag stående ovationer. Till och med av domarna. Jag gick vidare. Sjukt.'
Jag vaknade med ett ryck. Allt var en dröm. Tack och lov. Jag ville inte bli känd. Visst jag gillade att sjunga men jag ville inte vara ett ansikte som folk kände igen. Jag reste mig upp och tog min mobil. Ett meddelande från Ray.
'Är sjukt nervös, du måste hänga med och hålla mig i handen, audition börjar 11 så skynda dig' stod det.
Jag kollade på klockan, 10.09. Jag sprang in i badrummet och duschade snabbt. Jag plattade mitt hår och sminkade mig lätt. Jag drog på mig en röd klänning och snörade på mot ett par svarta converse. Jag skulle möta Ray utanför studion eller vad man kunde kalla det. Jag hade bara sett ett par avsnitt av alla säsonger så jag visste inte så mycket om det. När jag kom fram stod Ray utanför och hoppade runt, antagligen av nervositet. När han fick syn på mig slutade han hoppa och sprang fram mot mig. Hans halvlånga svarta hår var plattat och låg framför ena ögat.
"Diana, jag klarar det inte, jag kommer dö" sa han och kramade mig hårt.
"Ray, lyssna på mig, jag är med dig så du kommer visst klara det, okej?" sa jag och han nickade.
Vi gick in och han fick sitt nummer. Han var rätt så tidigt. När de ropade upp honom gick vi iväg och kom bakom scenen. Jag ställde mig en bit bort när programledarna pratade med Ray. Innan han gick in på scenen kom han fram till mig och kramade mig. Jag pussade honom på kinden.
"Du klarat det, visa nu vad du går för" sa jag och han log.
Jag kollade på den TVn som fanns, man såg hur han gick in på vingliga ben. Han presenterade sig och sedan började han sjunga. Han sjöng låten Take My Hand av Simple Plan. Jag stod och log under hela tiden och när han var klar ställde sig alla upp i hela lokalen och klappade. Jag kunde inte hjälpa med men jag gjorde glädjeskutt där jag stod i min ensamhet. Han fick tre ja. Ray sprang av scenen och fram till mig.
"Jag klarade det!" sa han och lyfte upp mig och snurrade runt mig.
"Vad var det jag sa, du är bäst!" sa jag och han ställde ner mig igen.
"Vem har vi här då? Är det flickvännen?" frågade programledarna som hade hittat sin väg till oss med kameror bakom sig.
Jag försökte dölja så mycket av mitt ansikte så möjligt med mitt hår.
"Nej, vi är bästa vänner" sa Ray och log mot mig.
Ray stod och pratade med programledarna ett tag innan vi gick ut.
"Jag kan inte fatta att jag gick vidare!" sa Ray när vi ledde våra steg in mot espresso house.
"Du förstår inte hur bra du är, lova mig en sak bara" sa jag och kollade allvarligt på honom.
"Vadå?" sa han och log.
"Sluta inte prata med mig om du blir för känd" sa jag och han skrattade.
"Inte en chans i hela välden att jag skulle sluta prata med dig, även om jag ville skulle jag inte kunna hålla mig ifrån dig" sa han och log.
Vi tog ett bord och beställde varsin latte.
"Tänk att om du går vidare längre så kommer du bli jättekänd" sa jag tog en klunk av kaffet.
"Nej jag tror inte jag kommer så långt" sa han.
"Ska vi slå vad?" sa jag.
"Ja, kommer jag vidare till live sändningarna så ska jag betala din latte varje dag från och med då" sa han.
"Taget, hoppas du har mycket pengar i spargrisen" sa jag och blinkade.
"Men då måste du lova mig en sak" sa han.
"Vad som helst" sa jag och log.
"Då måste du vara där varje live sändning och peppa mig" sa han allvarligt.
"Det skulle jag varit ändå" sa jag.
"Bra för jag klarar inte detta utan dig" sa han sedan.
"Awwwww va du är gullig Ray" skämtade jag.
"Visst är jag" sa han tillbaka med samma skämtsamma ton som jag hade.
LÅNG TID SENARE... FÖRSTA LIVE SÄNDNINGEN....!!
Jag satte mig i soffan back stage med Ray vid min sida.
"Känns rätt bra att veta om att du betalar min latte hädanefter" sa jag och han knuffade till mig.
"Jag hade inte klarat det såhär lång utan dig Diana, tack för att du är bäst" sa han och kramade mig.
Dörren öppnades.
"Ray, du ska på om 10" sa mannen med hörlurar och sång på sig.
Ray nickade och mannen gick ut igen.
"Kan inte fatta att du ska sjunga Holiday av Green Day asså, det är så grym" sa jag och han skrattade.
"Man måste ju rocka upp detta stället, förra året så var det något pojkband som blev jättekänt, har du hört talas om dom, vänta vad hette dom... Typ One Direction" sa han.
"Ja, lillsyrran är typ kär i dom, jag får fnatt på henne, hon spelar deras musik på högsta volym och snackar om hur snygga dom är hela tiden... Jag har aldrig sett dom men de har en låt som heter What Makes You Beautiful, hon lyssnar på den hela tiden och jag har den jämt på huvudet" sa jag och himlade med ögonen.
"Haha, måste gå iväg nu, du vet scenen väntar" sa han skämtsamt och pussade mig på kinden innan han gick iväg.
Jag vände blicken mot TVn.
