Chapter 2 - I'm not gonna cry!

Jag såg hur han gick ut på scenen och fansen började skrika. Jag log för mig själv. Han var så underbar min fina vän. Han började sjunga och sedan var låten över, programledaren sa ett nummer man skulle ringa om man ville att Ray skulle vara kvar och jag slog in det på mobilen. Sekunden efter öppnades dörren och Ray satte sig bredvid mig och pustade ut.
"Vem pratar du med?" frågade han.
"Jag ringer och röstar på dig din tönt" sa jag och skrattade.
"Du var grym" sa jag och klickade bort samtalet som nu var över.
"Okej, det var sista uppträdandet för idag, stanna kvar för resultatet" sa ena programledaren på TVn framför oss.

"Det var trevligt att vara med lite iallafall" sa Ray och suckade.
"Du kommer gå vidare, hörde du inte hur publiken jublade" sa jag och han skrattade.
"Jag fattar inte hur de kan gilla mig" sa han och höjde ena ögonbrynet.
"Låt se, du sjunger som en ängel, du klär dig coolt och jag måste säga att du är rätt så snygg" sa jag.
"Du är min bästa vän, du måste säga så" sa han och skrattade.
"Nej det är sant fråga vem som helst" sa jag.
"Så du tycker jag är snygg?" sa han och vickade skämtsamt på ögonbrynen.
Jag skrattade, folk trodde alltid att vi var ett par eftersom vi var med varann hela tiden, kramade varann och pussade varann på kinderna men så var det ju inte. Även om han var snygg så skulle jag inte kunna ha honom som pojkvän, det skulle bara kännas konstigt.
"Du är inte så dum du heller" sa han och skrattade.
Jag drog handen genom mitt svarta hår och skrattade.
"Kan du hänga med mig imorgon?" frågade han sedan.
"Vilken dum fråga, ja det kan jag, vad ska vi göra?" frågade jag.
"Jag ska göra snake bites" sa han och log.
Han hade pratat om det så länge men hade inte riktigt vågat göra det.
"Waaah, klart jag ska med, jag vill inte missa när du gråter" sa jag och skrattade.
"Jag kommer inte gråta" sa han och slog mig lätt på armen.
"Men det är lugnt Ray, jag ska hålla dig i handen" sa jag och skrattade ännu mer.

"Ray, du måste ut på scenen" sa killen som precis hade öppnat dörren.
"Lycka till, jag vet att di klarar det" sa jag innan Ray gick ut genom dörren.
Programmet började på TVn och de pratade lite innan och sedan var det dags för att se resultatet. De ropade upp 2 namn. Sara och Heath som gick vidare.
"Nästa som går vidare är.... Ray!!" skrek programledaren och jag ställde mig upp och hoppade.
Jag var så glad. Han gick vidare! Jag satte mig ner i soffan igen.
Det var en kille som heller William som åkte ut, synd för han var rätt så söt och sjöng bra enligt mig.
"Nästa vecka ska våra deltagare få sjunga en låt för någon speciell person som dom gillar... Och alla tjejer framför tv-sofforna, håll i er nu, från och med nästa vecka och 4 veckor framåt så ska pojkbandet One Direction vara med som domare" sa programledaren och man hörde hur alla tjejer i publiken skrek.
Programmet var slut och jag började gå ut för att möta Ray så vi kunde gå hem. Vi var tvungna att ta bakvägen eftersom vi inte ville bli anfallna av hans fans. Han stod och pratade med William när jag kom fram till den platsen vi hade bestämt att träffas på.
"Grattis mannen" sa William och gav Ray en kram.
"Vi måste fortsätta och snacka efter detta" sa Ray och William nickade.
Ray upptäckte att jag stod bredvid så han presenterade mig.
"Detta är min kompis, Diana, ja och Diana detta är William men det vet du ju redan" sa Ray.
"Hej" sa jag och tog Williams hand som var utsträckt mot mig.
"Trevligt och träffas" sa William och log.
Hans leende var perfekt, så gullig fick man inte vara. Han hade svart hår och blåa ögon.
"Men vi måste gå nu" sa Ray och kollade menande på mig.
"Jag förstår, vi hörs Ray" sa William och log igen.
"Hejdå" sa Ray och vi började gå mot bakdörren.
"Hejdå, och hejdå Diana" skrek han efter oss.
Jag kände att jag blev varm i huvudet när jag vände mig om och vinkade.
"Naw va gulligt" skämtade Ray när vi gick ut.
"Sluta" sa jag och kollade ner i marken.

När jag kom hem blev jag nästan överfallen av min lillasyster Summer. Hon var 14 och världens störigaste.
"Jag måste med till live sändningen nästa vecka, du får säga det till Ray" skrek hon.
"Varför det?" sa jag spydigt.
"För att One Direction ska dit är du efter eller?" sa hon helt hyper.
"Men det är inte säkert.." började jag.
"Snälla Diana, för min skull skulle inte du gjort samma om typ något av dina favoritband var där?" sa hon och nu var hon faktiskt lite ledsen.
"Jag ska prata med Ray" sa jag och hon log.
"Du är världens bästa syster, jag älskar dig" sa hon och kramade mig.
Det var inte ofta det hände. Jag gick upp till mitt rum och bytte om till pyjamas.
'Kan Summer hänga med till liven nästa vecka, du vet One Direction ska ju dit' skickade jag till Ray.
'Visst det ska väl gå bra' skrev han tillbaka.
Jag la mig ner i sängen och började tänka på William, han var så gullig. Ray kanske hade hans nummer. Jag somnade med William i tankarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0