iloveeverythingaboutyou

Alice perspektiv:

Det var fortfarande samma visa varje gång jag kom till skolan. Folk som pekade och gav onda blickar. Jag saknade att Ellinor gick vid min sida, hon var den enda jag kunde lite på. Jag kunde ju inte skaffa nya vänner här för då visste jag inte om de utnyttjade mig för att komma åt killarna. Jag satt själv på rasterna och vid lunchen. Man känner sig lite utanför ibland, men ibland var det bara skönt. Konstigt nog visste ingen om förhållandet mellan Zayn och Emelie inu så hon kan inte ha det likadant som mig. Fast i och för sig vet ju alla att dom är vänner.

När jag satt på lunchen kom en kille med mörkbrunt hår fram till mig.
"Kan jag sitta här?" frågade han osäkert.
I vanliga fall brukade jag säga att det skulle komma folk och sitta på platserna men han verkade så ledsen och osäker.
"Visst" sa jag och han slog sig ner framför mig.
"Förlåt, jag är ny här på skolan, Derek" sa han och sträckte fram handen över bordet.
"Hej, Alice" sa jag och tog hans hand.
"Jag gillat inte detta med nya skolor och nya människor" sa han och kollade ner i bordet.
"Det kan jag förstå, de flesta här är idioter" sa jag och han log lite.
"Hur kommer det sig att du sitter ensam?" frågade han.
Jag kunde ju inte säga, 'ja jag är ihop med Niall Horan och kan inte lita på någon'. Det skulle låta fel.
"Ehm, det är en sak bara" sa jag och nu var det min tur att kolla ner i bordet.
"Aha, så du vill inte prata om det" sa han förstående.
"Nej, jag tror du skulle se mig som en annan person då" sa jag utan att tänka.
"Det tvivlar jag på" sa han innan han tog en bit av sin macka.
"Du kommer få reda på det förr eller senare, och när det händer lovar jag dig att jag inte kommer vara samma människa som du sitter och pratar med nu, iallafall inte i dina ögon" sa jag och var rätt så nöjd med det jag sa.
"Om jag ändå kommer få reda på det, varför säger du det inte bara nu" sa han.
Den frågan var jag inte beredd på. Jag visste inte att han var en sån som inte gav upp i första taget.
"För att jag inte känner dig" sa jag, det var det ända jag kunde komma på.
Vi satt och stirrade på varann. Han försökte säkert läsa av mig. Men jag skulle hålla minen och inte hjälpa honom på något sätt. Jag hörde hur någon viskade bakom mig, Derek kollade upp på dom. Sedan kände jag hur någon petade på min axel.
"Ehm, ursäkta" sa en tjejröst.
Jag vände mig om och såg två blonda tjejer stå där med stora leenden. Jag försökte le tillbaka. Jag tror det var två av de tjejerna som gick två klasser under mig.
"Är du.." började den ena tjejen.
Nej, snälla. Nu skulle Derek få reda på det.
"Är du Niall Horans flickvän?" frågade hon andra snabbt.
"Ehm, ja" sa jag och sneglade mot Derek som kollade frågande mot oss.
"Va coolt, kan vi få din autograf?" frågade hon.
"Visst" sa jag och tog emot pappren och pennan för att skriva min signatur.
De lämnade sedan oss och Derek kollade på mig med en misstänksam blick.

"Vad är det?" sa jag nät han hade suttit och stirrat på mig ett tag.
"Nej, min syn på dig har inte förändrats" sa han och skrattade lite.
"Nehe" sa jag bara och tog en bit av min macka.
"Jag förstår att den där Niall är en kändis, men jag kan inte komma ihåg vilket sammanhang jag har hört hans namn innan" sa han och satte handen vid hakan som om han tänkte.
"Säger One Direction dig något?" sa jag och han sken upp.
"Visst ja, pojkbandet" sa han lite högt.
"Men jag måste gå nu, min näsa lektion börjar om 5 minuter" sa jag och reste mig upp.
"Min med, vilken lektion har du?" frågade han samtidigt som han också reste sig.
"Spanska" sa jag.
"Det har jag med, med Mr. Globe" sa han och kollade på sitt schema.
"Då har vi samma lektion" sa jag och han log.
"Vilken tur! Hoppas jag inte är jobbig" sa han sedan och blev lite blyg igen.
"Nej då, du är iallafall bättre än alla andra här på denna skolan" sa jag och log.


Cats perspektiv:

Vi spelade FIFA rätt länge. Sedan var det dags för näsan alla att åka iväg. Harry och Louis åkte för att hämta Ellinor, Niall och Zayn åkte för att hämta Emelie och Alice, sedan var det bara jag och Liam kvar.
"Vad ska vi göra?" frågade jag.
"Vet inte, vad vill du göra?" frågade Liam och log.
"Ingen aning, skulle vi möta de andra någonstans sen eller de skulle komma hit?" frågade jag.
"Dom skulle nog komma hit sen skulle vi väl sticka och göra något" sa han och tog upp sin mobil från fickan.
Jag gjorde detsamma eftersom det inte fanns något annat att göra. Jag hade ett meddelande från Collin.
'Hoppas du blir bättre snart, saknar dig, inte så kul att vara ensam i skolan med en massa idioter.. Och förresten, Jeremy frågade om vi dejtade, vart har han fått det ifrån?' läste jag.
Jag skrattade och Liam kollade på mig.
"Vad är det?" sa han och log.
"Collin skickade ett sms, Jeremy tror att jag dejtar Collin" sa jag och skrattade lite till.
"Varför tror han det?" frågade Liam allvarligt, vad var det med honom?
"Jeremy frågade förra veckan om jag ville gå på dejt med honom men så sa jag att jag skulle vara med Collin och då tog han det som om vi dejtade" sa jag och nu skrattade Liam lite.
Jag skrev ett sms till Collin och förklarade. Sedan kollade jag lite på facebook och sedan instagram. Jag sneglade mot Liam som satt och log. Jag undrade varför med ville inte fråga. Jag bestämde mig för att kolla twitter eftersom jag inte hade varit där inne på över två dagar. Jag såg att Liam hade tweetat för några minuter sedan.
'Sitter i soffan och tråkar med @Cataleya_Cat' jag kollade mot honom och han log fortfarande.
Jag upptäckte att jag hade en del nya följare och det var antagligen tag vare Liam. Jag kollade ännu en gång mot honom och nu var hans leende ännu större när han kollade ner i skärmen på mobilen.
"Vad är det du sitter och ler åt?" frågade jag när mitt tålamod tog slut.
"Va? Inget!" sa han oskyldigt och låtsades som ingenting.
Jag slängde mig mot honom för att få tag i hans mobil men då började han kittla mig. Jag skrattade så mycket att jag inte fick luft med jag gav mig inte. Till slut fick jag tog i hans mobil och sprang in i badrummet så att han inte skulle få tag på mig. Han stod utanför och bankade. Jag kollade på hans mobil och såg att det var en bild på mig när jag sov. Jag bläddrade vidare och där var fler bilder på mig. Det var bilder han hade tagit när jag inte visste om det för jag såg helt borta ut på alla.
"LIAM!" skrek jag genom dörren.
"Vad? Ge mig min mobil nu" sa han och man hörde på hans röst att den var lite darrig av nervositet.
Jag öppnade badrums dörren och gav mobilen till honom.
"Du får inte fota mig sådär" sa jag och han log.

Jag gick tillbaka och satte mig i soffan. Jag undrade fortfarande varför han hade ett sådant leende på läpparna när det var bilder på mig. Det var inget retligt leende som det vanligtvis skulle varit om det hade varit min bror eller någon annan, det var något annat leende. Jag kanske bara inbillade mig, jag kanske ville att det skulle vara ett annorlunda leende. Jag kanske.. Nej så fick det inte vara... Jag kunde väl inte... Eller var jag.. Nej aldrig, allt utom det fick hända... Jag var ju kär i honom, jag var kär i Liam, min bästa kompis! Eller? Jag slog bort tanken men jag fick bara tillbaka den hela tiden, allting föll på plats nu... Jag pratade om honom hela tiden, jag var glad när jag var med honom, han var alltid där för mig... Men det skulle jag hålla för mig själv. Jag kunde ju inte bli kär i min bästa vän, det var en av de reglerna som stod högst på min list, nu bröt jag den. Men ingen behövde veta, då skulle det i te klassas som att jag hade brutit regeln. Jag kollade upp på Liam, han log mot mig. Han var fin, så hade jag inte sett honom innan men allt blev så annorlunda nu. Jag till och med rodnade när han kollade på mig. Det var inte rätt.