iloveeverythingaboutyou

Louis perspektiv:

Jag kollade mot mobilen som lös. Jag såg att Cat läste och hennes ansiktsuttryck ändrades helt. Från glad till ledsen liksom, eller kanske lite mer besviken. Jag kunde inte sluta tänka på det, sedan började mobilen vibrera igen. Cat kollade inte ens dit. Jag reste mig och tog mobilen.
"Hallå?" svarade jag utan att kolla vem det var, jag gick ut till köket.
"Hej det är Elina, är det Louis?" frågade hon.
"Heej Elina, ja det är det, Liam är på toaletten så han kommer nog snart" svarade jag glatt.
"Aha okej han ville fråga mig om råd, vet du något om det?" frågade hon.
"Okej, ja jag kan ha en aning" sa jag och det gick upp för mig att han hade smsat Elina om hjälp med Cat.
Undrar om det var hon som smsa innan också när Cat läste?
"Kan du be honom ringa när han är klar?" frågade hon och i samma sekund kom Liam in i köket.
"Han kommer här, trevligt att prata med dig Elina, ses" sa jag innan jag lämnade över mobilen till Liam.
Nyfiken som jag var satt jag kvar för att lyssna på vad de sa till varann.

"Hej" sa Liam till Elina.
Han gav mig en blick som menade att jag skulle gå men jag log bara och skakade på huvudet.
"Jo det är så som jag skrev i smset, vi är vänner men jag gillar henne mer än så, jag vet inte om jag ska säga det eller bara låta det vara" sa han och jag hörde att Elina svarade något i andra änden.
"Okej, tack så mycket, vi måste ses snart, jag saknar dig, Hejdå" sa han och la sedan på.

Jag satt och kollade på honom. Han bara stirrade tillbaka.
"Men vad sa hon då?!" frågade jag efter en stund.
"Hon sa att jag borde säga det!" sa han och kollade ner i bordet.
"Så vad väntar du på?!" frågade jag.
"Men det är inte så lätt" sa han och efter det hörde jag hur det knackade på dörren.
Jag sprang dit för att öppna. Utanför stod killarna från You me at six.
"Hej, kom in, de andra kollar på film så vi får säga åt dom att slita sig" sa jag och alla log samtidigt som de gick in i hallen.
Jag sprang in i vardagsrummet. Alla satt med ögonen på skärmen och såg skrämda ut. Jag skrattade.
"Kom igen nu, vi ska sticka och äta" sa jag och Niall ställde sig upp direkt.
Alla andra reste sig också och ledde sina steg mot hallen.
Jag gick ut i köket för att hämta Liam.
"Efter maten och så ikväll så ska jag säga det" sa han till mig och jag nickade.

Vi beställde taxibilar och när dom kom åkte vi till den minst befolkade resturangen i stan. Alla verkade glada, fast Cat var kanske lite nere. Jag ville prata med henne men skulle inte få chansen. Jag log mot henne när vi satte oss vid det lååååånga bordet inne på resturangen. Hon log tillbaka och sedan verkade det som om hon iallafall blev lite gladare eftersom hon började vara med i samtalen och lite så.


Cats perspektiv:

Jag var såklart lite besviken på mig själv och ledsen för att jag aldrig skulle få en chans på Liam men det var bara att hålla humöret uppe så att ingen skulle märka något. Det var trots allt sista gången vi skulle få träffa Josh och gänget på ett bra tag, om jag ens skulle gå träffa dom igen. Jag satt bredvid Josh och Dan. Framför mig satt Liam, han verkade lite nervös men jag visste inte varför. Jag ville veta men det var nog bäst att bara låta det vara. Vi åt och skrattade. Det var riktigt skoj.
"Cat?" viskade någon.
Jag vände blicken och såg att det var Dan som hade sagt mitt namn.
"Ja?" sa jag frågande.
"Kan du hänga med mig på en promenad?" frågade han och log.
"Klart jag kan" sa jag och vi reste oss upp.
Allas blickar vändes mot oss.
"Vart ska ni?" frågade Matt.
"Vi ska bara ut och gå lite" sa Dan och vi började gå mot dörren.
Jag kände allas blickar i ryggen på mig. Det var lite obehagligt faktiskt. Vad ville Dan egentligen? Vi hade inte pratat sådär värst mycket.

Vi gick på en gränd där det var helt folktomt.
"Så, var det något speciellt?" frågade jag efter en stunds tystnad.
"Nej alltså, jag ville bara ha lite luft" sa han och skrattade.
"Aha okej och du kunde inte frågat Josh eller någon annan att gå med dig?" frågade jag med ett leende på läpparna.
"Du verkar vara en sån person som är bra att prata med, det var därför jag ville att du skulle gå med mig" sa han.
"Okej? Och vad är det du vill prata om?" frågade jag medan vi satte oss ner på en bänk.
"Alltså, jag tror jag håller på att bli sjuk" sa han.
"Vadå sjuk? Förkyldning?" frågade jag.
"Nej, inte den sortens sjuk, jag har blivit sjuk på så sätt att varje gång jag ser en svarthårig tjej tänker jag på min kusin, hon dog för 2 månader sen och jag tycker det är läskigt att prata med tjejer som påminner mig om henne" sa han och kollade ner i marken.
"Så du tycker det är läskigt att prata med mig?" frågade jag och le en hand på hans rygg.
"Du påminner så mycket om henne, klädstil, sättet du pratar med folk, till och med ögonen... Det är därför jag inte har pratat med dig så mycket på denna tiden vi har varit här" sa han och kollade på mig.
"Det är lugnt Dan, jag förstår dig" sa jag och han trängde fram ett leende bakom tårarna som höll på att rinna ner för hans kinder.
"Jag ville bara att du skulle veta att det inte var något emot dig, men jag har kommit fram till det nu att, varje gång jag ser någon som påminner om henne så ska jag komma ihåg alla bra stunder vi hade och inte det sorgliga som hänt" sa han och log.
"Va bra, vilken tur att vi petade om det så du fick det ur dig" sa jag och kramade honom hårt.
"Tack för att du lyssnade" sa han och pussade mig på kinden.
"Ska vi gå tillbaka?" frågade jag och han nickade samtidigt som han torkade bort tårarna från kinderna.
"Förresten så måste jag ha ditt nummer, om jag får alltså, jag gillar att prata med dig" sa han när vi var precis utanför resturangen.
"Klart" sa jag och gav honom mitt nummer.

När vi kom in hade alla ätit upp och satt rätt så tysta. Jag satte mig på min plats bredvid Josh och Dan slog sig ner på sin plats på andra sidan om mig. Alla kollade på oss.
"Vad är det?" frågade jag efter en liten stund.
"Har det hänt något?" frågade Chris.
"Nej, vadådå?" frågade jag.
"Men det ser ut som om Dan har gråtit?" sa Max och jag kollade på Dan.
Han var rätt så röd under ögonen.
"Nej men det är inget" sa Dan och täckte sina ögon.
Alla började prata så smått igen och jag log. Liam kollade oroligt på mig, jag gillade när han oroade sig för mig på ett sätt men det var ju inte lönt att tänka så nu eftersom han har flickvän och allt. Jag kollade på klockan och såg att den var rätt så mycket.
"Vi måste tyvärr sticka nu" sa Matt och alla reste sig upp.
Då var det dags att ta farväl av You Me At Six, mitt favoritband som nu också var mina vänner. Josh började med att krama alla, under tiden fick jag kramar av de andra killarna. De gick sedan vidare till de andra och kramade dom. Josh stod framför mig att log.
"Jag är glad att jag träffade dig Cat" sa han och fick mig att rodna lite, han var ju trots allt Josh Franceschi.
"Jag kommer sakna dig otroligt mycket" sa han sedan och la sin hand på min kind.
"Jag kommer sakna dig med, tack för att du har gjort för mig" sa jag innan vi möttes i en kram.
Kramen var lång och varm. Jag kunde känna hans hjärtslag.
"Lova att du ringer" sa han när vi släppte från kramen.
"Jag lovar" sa jag och han pussade mig på kinden innan de vinkade Hejdå och gick ut från resturangen.
"Är du okej?" frågade Liam och satte sig på stolen Josh hade suttit på för en liten stund sedan.
Jag hade inte märkt det men jag hade tydligen börjat gråta eftersom Liams varma hans var nu på min kind och han torkade bort mina tårar med tummen.
"Jadå, jag kommer sakna dom bara" sa jag och han gav mig en kram.
Jag ville gärna hålla kvar i kramen men jag släppte rätt så fort ifall det skulle finnas paparazzi i närheten, jag ville ju inte förstora mellan honom och hon där Elina. Han var ju min bästa vän.
"Jag måste också hem nu" sa jag och reste mig upp.
"Vill du att jag ska åka med dig?" frågade Liam och ställde sig bredvid mig.
"Du behöver inte" sa jag och log mot honom.
"Jo, tänk så är taxichauffören en läskig typ" sa han och skrattade.
Jag gick med på det och gick ut och vi fick snabbt tag på en taxi. Vi hoppade in och sa adressen till taxichauffören.

"Ska vi göra något imorn?" frågade Liam och log.
"Ja det kan vi väl, men vad?" sa jag och log.
"Film, spelhall eller softa?" frågade han.
"Vad sägs om spelhall, film och sen softa?" sa jag och han nickade ivrigt.
"Har jag någonsin sagt att jag älskar dig" sa han och verkade förvånad över vad han själv sa.
Jag blev varm i ansiktet. Han menade ju förstås inte på samma sätt som jag tänkte men det var ändå så att jag blev varm i hjärtat.
"Så du tycker det låter som en bra idé?" frågade jag för att bryta tystnaden som hade uppstått efter att han hade sagt de orden.
"Självklart" sa han och log.
Bilen stannade. Jag skulle precis öppna dörren när Liam tog tag i min arm.
"Vänta" sa han och kollade på mig med nervös blick.
"Ja?" sa jag glatt.
"Jo asså..." mer hann han inte säga innan han blev avbruten av att hans mobil ringde.
Han tog upp den ut fickan och jag såg att de stod Elina. Jag förstod att det var tid för mig att gå så jag gav honom en snabb kram sen sa jag att han skulle smsa mig istället. När jag kom in i huset var det helt tomt. Mamma och pappa var väl någonstans, jag hade inte så bra koll på dom längre. Cley visste jag inte heller vart han var, jag trodde han skulle vara hemma. Jag ledde mina steg till mitt rum och slängde mig på sängen. Jag satte mobilen i laddaren och gick sedan för att byta om till pyjamas. När jag kom tillbaka till rummet la jag mig i sängen och somnade direkt.

'"Cat jag älskar dig, vi gifter oss!" sa Jimmy.
"Nej jag gillar inte ens dig!" skrek jag.
"Det var ju lite synd" sa han och gick mot andra delen av salen vi stod i.
Cley satt med tejp för minnen och hade blod överallt. Jag kollade på Jimmy och upptäckte kniven han hade i sin högra hand. Jag fick panik. Cleys ögon blev stora när han fick syn på kniven.
"Vad säger du Cley, tycker inte du att jag och Cat hade blivit ett bra par? Får fina barn som du skulle bli morbror till? Vi kanske till och med skulle döpa ena efter sig? Som mellannamn" sa han och vilade kniven mot Cleys hals.
Cley blundade och man såg hur svetten hann från hans panna.
"När är bröllopet?" sa jag med tårar rinnande från mina kinder.
"Vad sägs om nu?" sa Jimmy och hånlog samtidigt son han tog bort kniven från Cleys hals.
"Barney, kom här!" skrek han och en man kom mot oss.
"Låt cermonin börja!" sa Jimmy.'

Jag vaknade med ett skrik. Jag reste mig från sängen och gick med snabba steg ut till köket. Jag fyllde ett glas med vatten. Det verkade inte som om någon var hemma än. Jag gick in i Cleys rum men där var ingen. Det var tomt i mamma och pappas rum också. Jag skulle inte kunna sova. Mardrömmar var det värsta jag visste. Jag gick tillbaka till mitt rum och satte vattenglaset på nattduksbordet. Jag tog min mobil och kollade på lite olika hemsidor. Jag såg att klockan var 03.47 och förstod att ingen skulle komma hem. Jag klickade in på kontakter och ringde Cley, inget svar. Jag provade mamma och pappa men det var ingen som svarade där heller. Jag stannade på Liams nummer. Han brukade lugna ner mig när jag har mardrömmar men nu var det mitt i natten. Skulle jag ringa honom? Utan att tänka tryckte jag på ring.

"Hallå? Cat? Vad har hänt?" svarade Liam oroligt.
Jag log lite, till och med fnissade lite.
"Förlåt om jag väcker dig Liam, jag hade en mardröm, ingen är hemma, jag vet inte vart dom är och ingen svarar på sina telefoner" sa jag.
"Vill du att jag ska komma?" frågade han fortfarande orolig.
"Nej det behövs inte" sa jag men jag ville så gärna att han skulle komma hit och hålla om mig.
"Jag kommer iallafall, vi ses snart" sa han och la på.
Efter 20 minuter knackade det på ytterdörren och jag hick dit för att öppna. Men utanför stod inte Liam utan Jeremy.