Del 2: Chapter 45 - What did he want?
Liams perspektiv:
Jag rullade upp på infarten. Jag såg att det lös vid dörren så jag hoppade snabbt ut ur bilen och sprang dit. jag såg att Cat stod och pratade med någon. Vem var här så sent på natten? Jag gick lite närmare och såg att det var Jeremy. Jag skyndade fram till Cat men hon stod och log så min oro släppte lite. När jag var helt framme blev Cats leende ännu större.
"Ja jag ska väl ta och gå nu" sa Jeremy och kramade om Cat.
Avundsjukan spred sig inom mig. Jeremy vinkade till oss medan han gick sin väg. Sedan hoppade Cat upp i min famn och gav mig världens varmaste kram.
"Tack för att du kom" sa hon innan hon släppte mig och vi gick in i huset.
Jag såg att hon höll något i handen. Jag kollade närmare och såg att det var en ask med choklad.
"Vad ville han?" frågade jag.
"Han ville vara säga förlåt för att an hade varit ett svin mot mig och så hade han hört vad som hänt, ja det med Jimmy, ingen aning om hur men han gav mig en chokladask för att få mig lite bättre" sa hon och la asken på vardagsrumsbordet.
"Mitt i natten?" sa jag misstänksamt.
"Ja han hade velat fram och tillbaka hela dagen sen nu så tänkte han att han inte kunde vänta längre" sa hon och log.
Vi gick in till hennes rum. Jag la mig på golvet medan hon var i köket och hämtade ett glas med vatten till mig.
"Du kan inte ligga där, du kan väl sova bredvid mig? Asså du behöver inte men det skulle kännas tryggare om jag skulle få en mardröm igen, sen så vill jag inte att du ska få ont i ryggen" sa hon och log.
"Visst, allt för att hålla mardrömmarna borta" sa jag och reste mig upp.
Egentligen var det allt jag ville, att sova bredvid henne. Denna gången skulle hon ligga närmare eftersom hennes säng var mindre än min, det fick fjärilarna i magen att flyga runt. Hon la sig innerst sen la jag mig bredvid.
"Tack så jättemycket för att du för detta Liam" sa hon och vände sig mot mig.
"Allt för dig" sa jag och menade det verkligen.
Jag skulle kunna ge upp allt för att få henne att må bra.
"En liten fråga bara?" sa hon och kollade mig i ögonen.
"Ja?" sa jag nyfiket.
"Varför har du inte berättat för mig om din flickvän?" sa hon och jag blev chockad.
Vadå flickvän? Vem hade sagt det? Det var ju inte klokt.
"Va?" sa jag förvirrat.
"Sluta låtsas, jag vet att hon heter Elina" sa hon och log.
"Va? Nej?" sa jag.
"Jag är glad för er skull, hon är säkert jättefin, när får jag träffa henne?" frågade hon.
"Vem har sagt det? Jag är inte ihop med Elina, hon är min barndomsvän, vi är bara vänner inget annat" sa jag fortfarande förvirrat med bestämt.
"Jaha, som du och jag menar du? Bara det att vi inte kände varann när vi var barn?" sa hon och flinade.
"Ja typ" sa jag eftersom jag hade känslor för Cat men inte Elina.
"Okej, då missuppfattade sig, godnatt" sa hon och vände sig mot väggen.
Efter en stunds tystnad hörde jag Cats lätta andetag. Hon hade somnat, problemet var att jag inte kunde somna. Jag la min arm runt henne, hon skulle väl ändå inte märka det nu när hon sov? Jag begravde mitt ansikte i hennes hår och sedan somnade jag också.
Louis perspektiv:
Jag antog att Liam hade åkt till Cat eftersom han inte var hemma. De andra hade också åkt någonstans. Jag satte mig i köket för att äta frukost. Det var så tyst. Jag åt snabbt upp och bestämde mig sedan för att gå hem till Cat och se om Liam var där. Jag tog på mig en mössa och ett par solglasögon. Jag gick längs gatorna och tog sedan upp min mobil. Jag kollade lite olika sidor och skrev en snabb tweet sedan la jag ner den i fickan igen. Jag ville fixa ihop Liam och Cat men jag visste inte hur. Allt skulle bli så mycket bättre då. Jag skulle först ta reda på om Cat verkligen gillade Liam, det skulle jag göra idag. Jag tänkte ut en plan, jag kanske kunde få Cat att säga sanningen till Collin? Jag tog upp min mobil och tog fram Collins namn. Jag tryckte på ring.
"Hallå?" svarade han.
"Hej Collin, det är Louis" sa jag.
"Hey bro, något särskilt?" sa han glatt.
"Jo, Cat brukar ju prata med dig, gillar hon Liam mer än som vän?" frågade jag.
"Alltså jag tror det men jag är inte helt säker" sa han.
"Okej, kan du bjuda med Cat någonstans eller något så att ni kan prata och få reda på det?" frågade jag snällt.
"Klart, de är som gjorda för varann" sa han och hade samma tanke som jag.
Vi planerade hur vi skulle göra och sedan var jag framme vid Cats hus och knackade på dörren.