iloveeverythingaboutyou

Alice perspektiv:

Jag hade det kul ed Derek men jag kunde inte sluta tänka på Niall. Vad gjorde han när jag inte var i närheten? Tänkte han på mig lika mycket som jag tänkte på honom? Det var som for igenom min hjärna.
"Hallå Alice, du verkar lite borta?" sa Derek och skrattade.
"Förlåt, jag tänkte bara på Niall" sa jag för att tala sanning.
"Jag kan tänka mig det, ska vi sticka eller?" sa han och reste sig upp från platsen han satt på.
Jag reste mig också och vi gick mot busshållsplatsen. Han sneglade mot mig.
"Ni brukar inte vara ifrån varann så mycket va?" frågade han log.
"Nej han brukar oftast hämta mig från skolan, vi har inte träffats på hela dagen" sa jag tyst.
"Du kan åka hem till han nu" sa han och skrattade.
"Men det är inte snällt mot dig" sa jag och kollade på honom.
"Tror du inte jag har fler vänner?" sa han och höjde ena ögonbrynet.
"Nej det tror jag inte" sa jag och skrattade.
"Du har rätt, men seriöst, åk hem till honom nu" sa Derek och log.
"Bara om du följer med mig" sa jag och log tillbaka.
"Men det kan jag ju inte, jag har aldrig träffat honom förr" sa han förvirrat.
"Någon gång ska vara den första" sa jag och drog honom in i bussen som precis hade kommit.

Bussen stannade och vi hoppade ut. Han verkade vara nervös.
"Ska jag erkänna en sak?" sa jag blygt.
"Ja" sa jag nyfiket.
"Den gången jag sa att jag inte riktigt visste vem Niall var, sanningen är att jag är ett fan av One Direction, jag älskar deras musik men jag kan inte säga det till någon eftersom det inte är så många killar som gillar dom om du förstår" sa han och kollade ner i marken.
"Det är ju sjukt cool, men du har inte utnyttjat mig för att komma åt dom va?" frågade jag.
"Det skulle jag aldrig göra, det vet du" sa han och det visste jag faktiskt.
"Ja, är du redo nu då?" frågade jag när vi stod utanför dörren.

Jag knackade och öppnade dörren.
"Hallå?" skrek jag och Niall kom snabbt ut från köket och gav mig en kyss.
"Jag har saknat dig" viskade han i mitt öra och fick mig att le.
Niall upptäckte att Derek stod bakom mig och släppte mig.
"Detta är Derek, han ville gärna träffa er, han är ett fan" sa jag och Niall log.
"Inte på ett creepy sätt, jag gillar er musik" försvarade Derek och gav mig en killerblick.
"Trevligt att träffas Derek" sa Niall och skakade hans hand.
Vi gick in i vardagsrummet för att träffa de andra och sedan satte vi oss i soffan. Derek verkade lugn och kom bra överens med resten av grabbarna.
"Alice" viskade Niall och jag vände huvudet.
"Ja?" sa jag och log.
"Mina föräldrar kunde inte komma i helgen så vi får hitta på något annat" sa han och jag nickade.
Jag var lite besviken, jag hade sett fram emot att träffa dom. Ville de kanske inte träffa mig? Var det därför de inte kom? Många frågor började flyga runt i huvudet.


Liams perspektiv:

Jag vaknade upp på torsdagsmorgonen och kollade bredvid mig. Cat hade sovit över, jag låg en stund och kollade på henne. Hon var vacker, även om hon inte verkade veta om det själv. Jag undrade hur jag skulle göra när jag skulle berätta för henne om mina känslor. Det kändes konstigt när jag sa att jag älskade henne för någon dag sedan. Det blev liksom en pinsam tystnad, det var därför jag ville vänta lite till med att berätta. Jag kände hur jag behövde nysa och kunde inte hålla inne det. Jag nös och det lät högt. Cat vaknade med ett ryck och började skratta direkt. Jag började också skratta.
"Prosit" sa hon och kollade med sina gröna ögon in i mina.
"Tack" sa jag och reste mig.

Jag gick in i badrummet för att göra mig färdig. Vi skulle fixa en sån tröja idag, då var vi tvungna att bli fotade. Jag fixade till håret och sedan gick jag ut. Cat hade fixat sig på den andra toaletten och var klar när jag kom ner för trappan.
"Vi kan väl gå till något ställe och äta frukost innan vi fixar tröjan?" frågade hon och log.
"Såklart" sa jag och log tillbaka.
Vi tog på oss ytterkläder innan vi gick till bilen. Jag startade motorn medan Cat startade stereon. Skivan jag fick av Josh med alla You Me At Six låtar satt i så Cat log stort. Hon sjöng med i alla låtar tills vi var framme på caféet. Där var lagom mycket folk men mest äldre så vi gick in och beställde vad vi skulle ha sedan satte vi oss vid ena fönstret.
"Så hur lång tid tar det att göra tröjan?" frågade jag.
"Inte så lång tid, man ska bara ta bilderna vilket tar max 5 minuter sedan gör de tröjorna på kanske 5 så det tar 10 minuter eller kanske lite till" sa hon och drack en klunk av teet.
"Okej, det kommer bli sjukt coolt, vi gör roliga miner och så okej?" sa jag och hon nickade.
Vi åt upp frukosten sedan gick jag för att betala. Cat hade protesterat men jag skulle inte låta henne betala.

"Vänster här" sa Cat och visade vägen till den lilla butiken vi skulle göra tröjorna i.
"Där är det, man kan parkera här" sa hon och pekade.
Jag stannade bilen och vi hoppade ut. Vi gick in i butiken och möttes av en kille som hade ett stort leende på läpparna.
"Hej och välkomna, ska ni göra em tröja?" frågade killen som hette Mike, vilket man såg på hans namnbricka.
"Ja vi hade tänkt det" sa Cat och log tillbaka till Mike.
"Har ni bilder med er eller ni ska fotas här?" frågade han.
"Vi fotas här" sa jag och han nickade och pekade på fotokiosken som var i nästa rum.
Vi ledde våra steg dit och det var precis vi båda fick plats i den lilla kiosken. Jag skrattade och drog för sjunket. Där kom en röst i högtalarna.
"3, 2, 1" sa den och var inte beredda på att den skulle fota så vi satt som två frågetecken.
Efter det fortsatte den bara fota och vi gjorde roliga miner. Cat blåste upp sina kinder och jag placerade mina läppar på hennes kind. Vi skrattade så mycket att vi höll på att dö. Precis när Cat höll på att göra en rolig min sa jag:
"Cat?"
Hon vände sitt huvud mot mig och utan att tänka pressade jag mina läppar mot hennes. Jag kände hur stel hon blev och jag släppte. Jag kollade inte ens på henne, jag sprang ut ur butiken och rakt fram till bilen. Vad hade jag gjort, jag hade förstört vår vänskap! Jag startade motorn och körde så fort jag kunde hem. När jag kom in brydde jag mig inte om någon var hemma jag sprang direkt upp till mitt rum och kastade mig på sängen. Hon skulle aldrig prata med mig igen, det visste jag.