iloveeverythingaboutyou

Jag slängde väskorna på golvet. Rummet var litet och kallt, säng och garderob fanns redan där eftersom pappas jobb hade fixat det. Jag började packa upp mina kläder. Jag ville inte vara här, jag ville vara hos Zayn. Cat och Liam hade blivit tillsammans den dagen jag lämnade Zayn vid bänken, jag ville träffa dom och säga grattis. När alla kläder var inne i garderoben slängde jag mig på sängen.
"Emelie, det är mat!" skrek mamma från nedanvåningen.
Jag gick ner med tunga steg. När jag kom in i köket kollade pappa på mig med en medlidande blick. Pappa kände mig bäst, han visste exakt hur jag kände.
"Det kommer bli bra gumman" sa han och la sin hand på min rygg.
"Zayn var mitt allt" sa jag och en tår rann ner för min kind.
"Så vi är inget för dig, hur är du uppfostrad egentligen? Zayn är bara en av dina förälskelser" sa mamma spydigt.
"Men nu får du väl ändå ge dig" sa pappa med hög ton mot mamma.
"Så du är på hennes sida?" sa mamma och höjde ögonbrynen mot pappa.
"Ja det kan du ge dig på, mina barn är allt och jag står vid deras sida vad som än händer" sa pappa.
Jag började bli trött av att de bråkade hela tiden, pappa hade alltid rätt. Mamma brydde sig inte alls om mina känslor.


Liams perspektiv:

2 år senare...

Jag kunde inte fatta detta, jag trodde aldrig jag skulle vara så ung när detta skulle hända. Jag var nervös, undrar hur Cat kände sig. Min tjej som alltid bar svart skulle ha på sig en vit klänning. 20, jag trodde jag skulle vara mins 30 innan jag gifte mig men detta kändes verkligen rätt. Killarna kom och önskade mig lycka till, de var klädda i kostymer, mina best mans. Jag log åt tanken. Jag kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut och ställde mig vid altaret. Kyrkan var full, mest folk som kände mig. Jag brukade inte se Cats föräldrar med de var också där. De såg glada ut och log stort mot mig. Musiken började spelas.


Cats perspektiv:

Nu var det dags, jag hade verkligen hittat min prins. Jag var ung men jag var 100% säker på att jag ville detta. Den vita klänningen släpades i marken. Ellinor och Alice tog varsin sida av släpet och så började vi gå. Dörrarna öppnades och längst fram stod Liam med sitt perfekta leende. Leendet jag förälskade mig i och nu skulle leva resten av mitt liv med. De andra killarna log också mot mig. Tänk att detta hände. Jag var efter en stund framme vid altaret och prästen började prata. Jag hörde inte hälften av vad han sa men när han frågade om jag ville att Liam skulle bli min man svarade jag högt och tydligt "Ja".

Kyrkodörren öppnades och allas blickar vändes ditåt. Det var Emelie som kom in med en söt klänning. Jag var så glad över att se henne. Hon hade kommit hit från Norge. Hon ursäktade sig och satte sig ner. Församlingen skrattade lite. När vigseln var över var det dags för fest. Alla samlades i en stor lokal. Till min förvåning hade Liam bjudit killarna från You Me At Six så jag blev jätteglad när det klev in på scenen och spelade några låtar.



______________________________________________________
Detta är ett av de sista kapitlen, jag tror där kommer bli ett eller två till men vi får se :)