iloveeverythingaboutyou

Jag vaknad av att min mobil ringde. Jag tog trött upp den och svarade utan att kolla vem det var.
"Hallå?" svarade jag med trött röst.
"Någon är trött, men du, kan du vara klar om 20 minuter, tänkte göra snake bitesen då... Jag kommer till dig nu istället" det var Ray såklart.
"Jag ska skynda mig, det är bara till att gå in, jag är själv hemma så" sa jag och la sedan på.
Jag släpade mig själv upp från sängen och fram till garderoben. Vad skulle jag ha på mig? Jag tog mina svarta jeans och en röd tröja, mina favoritfärger. Jag skyndade sedan in i duschen och drog kläderna på mig. När jag kom in i mitt rum igen satt Ray där.
"10 minuter har du på dig" sa han och gav mig hårfönen.
Jag fixade håret, det blev platt idag igen. Jag drog lite mascara på ögonfransarna, mer orkade jag inte göra.
"Då sticker vi" sa jag och Ray reste sig från min säng.

"OMG, jag är nervös" sa han när vi satt i det lilla rummet och väntade på att han skulle komma in.
"Jag ska hålla din hand" sa jag och menade verkligen allvar.
"Tack du är bäst" sa han och log mot mig.
Nu var det hans tur, vi gick in i fett ännu mindre rum med röda väggar och en bår mitt i allt.
"Du kan lägga dig där" sa killen som skulle göra det.
"Det kommer kanske kännas lite" sa han sedan och tog fram nålar och ringar.
Jag tog Rays hand och tryckte till för att han skulle märka att jag var där.
"Sådär ja" sa mannen efter en stund.
"Är det klart?" frågade Ray förvånat.
"Jadå, kolla i spegeln" sa han och gav Ray en liten spegel.
"Sjukt snyggt" sa jag och släppte Rays hand.
"Det kändes typ inte" sa han sedan och skrattade.
"Vänta, är det inte du som är med i det där musikprogrammet?" frågade mannen helt plötsligt.
"Jo" sa Ray och log osäkert.
"Du är grym, lycka till" sa han innan vi gick ut från den lilla butiken eller vad man ska säga.
Rays mobil började ringa.
"Hey" svarade han.
"Ja okej, jag kommer, jag tar med en vän om det går bra" sa han till personen i andra sidan luren.
"Ses snart" sa han och la på.
"Vi ska ha övning i studion, du får följa med, vi skulle träffa dom där domarna och öva lite med dom, jag klarar det inte utan dig" sa han när han såg att jag började tveka.
"Okej då" sa jag och himlade med ögonen.

Vi gick in i studion och möttes av alla deltagare som stod utspritt i lokalen.
"Det gjorde inget att jag skickade och frågade om William också ville komma va?" sa Ray och blinkade med ena ögat mot mig.
"Sluta" sa jag och kände att jag blev varm om kinderna.
"Okej allihopa, One Direction är här och ska lära känna er lite, sen kommer ni få gå in i enrum med dom och öva på er låt" sa en man som jobbade med programmet.
Jag kollade runt och såg att William var på väg mot oss. Han log sitt perfekta leende och jag kände hur mina kinder färgades. William ställde sig bredvid mig.
"Hej Diana" sa han och log.
"Hej" sa jag glatt.
En dörr öppnades lite längre bort i lokalen och fem killar kom ut. En kille med brunt lockigt hår, en med brunt och lite rufsigt, ännu en brunett med håret lite åt sidan, en blond och en svarthårig. Allas blickar vändes dit. Jag hörde hur bland annat Sara skrek lite. Så det var de fem killarna min lillasyster var nörd i? Jag himlade med ögonen.
"Hej vi är One Direction, jag heter Harry" sa killen med lockigt hår.
"Jag heter Liam" sa han med rufsigt hår.
"Jag heter Louis" sa den sista brunetten.
"Jag är Zayn" sa den svarthåriga killen.
"Och jag heter Niall" sa den blonda och log.
"Vi tänkte gå runt och lära känna er först sen ska vi gå in i ett rum och öva på era låtar" sa Liam.
Alla nickade. De började framme vid Sara. Det betydde att Ray skulle vara den sista till att träffa dom.

"Ska vi sätta oss i soffan eller?" sa Ray och jag nickade.
Vi slog oss ner i sofforna. Ray satt mittemot mig och William bredvid mig. William satt rätt så nära, han nuddade nästan vid mitt ben. Jag såg att Ray log mot mig och jag gav honom en ond blick.
"Jag kan tyvärr inte stanna så länge Ray" sa William.
"Nej men det är lugnt, jag har Diana" sa han och kollade på mig.
"Va bra för jag lovade min flickvän att vi skulle äta lunch tillsammans" sa han.
Jag kände hur mitt hjärta sjönk. Klart att han hade flickvän, vad trodde jag egentligen? Vem skulle inte vilka vara tillsammans med William.
"Jaha så du har flickvän?" sa Ray och kollade förvånat på William.
"Ja typ iallafall, jag vet inte riktigt om jag är kär i henne så vi är inte officiellt ihop" sa han och Ray nickade.
"Aha okej, men du kallar henne för din flickvän?" sa Ray.
"Ja hon blir ju sur annars" sa William och skrattade.
"Aha okej, men du kan gå när du vill bara" sa Ray och log mot honom.
Vi satt och pratade med varann en stund, William berättade lite mer om tjejen och om att han inte visste om han skulle göra slut eller inte.
"Vad tycker du Diana?" frågade William och kollade mig djupt in i ögonen.
Varför frågade han mig om det? Jag ville inte svara men det var mer idiotiskt att låta bli.
"Ehm, följ ditt hjärta" var det enda jag fick ur mig.
Han log och nickade.

Efter ett tag var det dags för William att gå han sa hejdå och sen var det bara jag och Ray kvar.
"Ska du ha något att dricka?" frågade Ray.
"Visst, en pepsi" sa jag och han reste sig för att gå och ta drickor från automaten som stod lite längre bort.
"Är det inte här han ska vara?" hörde jag em röst bakom mig säga.
"Ursäkta, ska inte Ray vara här?" frågade någon och petade på min axel.
Jag vände mig om och såg de fem killarna i One Direction.
"Jo han kommer vilken sekund som helst, han skulle köpa dricka" sa jag till den blonda, Niall, som hade ställt frågan.
"Okej, är det okej om vi sätter oss så länge?" frågade killen som hette Liam.
"Visst" sa jag och tog upp min mobil för att kolla runt lite på twitter.
Jag hade ett nytt meddelande från Summer.
'Gick det bra att jag följde med till live sändningen på fredag eller?' stod det.
Ray kom i samma sekund och slog sig ner bredvid mig. De fem killarna satt nu framför mig och Ray.
"Tjena du måste vara Ray" sa Louis och sträckte ut sin hand.
Ray tog den och skakade sedan de andras händer.
"Så, vem ska du sjunga den låt till?" frågade Zayn.
"Jag ska sjunga min låt till Diana" sa Ray och kollade på mig.
Jag visste inte om något så jag blev chockad och slängde mig runt hans hals.
"Aww så gulligt, är ni ett par eller?" frågade Niall.
Jag började bli lite trött på den där frågan. Men varför skulle inte dom fråga den om alla andra gjorde det?
"Nejnej, vi är bara vänner, bästa vänner" sa Ray och log.
De nickade förstående.
"Vilken låt ska du köra då?" frågade Harry.
"Vilken låt gillar du Diana? Som är lugn?" frågade Ray och kollade på mig.
"Då måste jag nog säga Free Fallin'" sa jag.
"Den låten är bäst, den måste du köra" sa Harry och kollade uppspelt på Ray.
De fem killarna verkade rätt så normala ändå. Inte så där bossiga och snobbiga som andra artister kunde var.
"Då blir det den" sa Ray och de gjorde en high five.
Jag upptäckte att någon stirrade på mig. Jag kollade upp och såg Louis blåa ögon som kollade på mig. När han upptäckte att jag såg det kollade han bort. Det kändes lite läskigt men jag brydde mig inte så mycket.
"Så, gillar du fotboll?" frågade Louis Ray.
"Vem gillar inte fotboll?" sa Ray och skrattade.
"Du är den enda som är kvar, ska vi spela lite? Lokalen är rätt så stor och ja vi kan ju göra mål själv" sa han och Ray nickade.
Alla reste sig upp utom jag.
"Du ska också vara med" sa Zayn som inte hade sagt så mycket under hela tiden, nu tittade hans bruna ögon rakt in i mina.
"Nej jag är inte så bra" sa jag och kollade ner i golvet.
"Sluta ljuga nu Diana, kom" sa Ray och drog mig i armen tills jag reste mig upp.
De tog fyra stolar och ställde två på varje sida av lokalen som skulle vara mål.
"Vilka lag?" frågade Niall.
"Någon kommer bli en för mycket" sa Liam.
"Vi kör, jag, Liam, Zayn och Diana mot resten" sa Louis.
De andra nickade men jag protesterade.
"Men.." sa jag och kollade på Ray.
"Sluta larva mig nu Diana, spela bara" sa Ray och jag gick tillsist med på det.

Liam stod i "mål" för vårt lag och Harry i de andras. Zayn hade bollen och passade den till Louis. Jag sprang fram och sedan passade Louis bollen till mig. Jag mötte Ray och dribblade av honom, sedan sköt jag bollen som gick in i mål. Harry bara stod där i målet och fattade ingenting.
"Yaaaaay!!" skrek Zayn och sprang mot mig med Louis precis bakom sig.
"High five" skrek dom och jag tog upp min hand och de tog upp sina.
Jag sprang tillbaka till vår sida av "planen" igen och gjorde high five med Liam.
Nu hade Niall bollen han sprang mot oss och dribblade av Zayn, när han kom framför mig fick jag tillbaka bollen och började springa. Jag kollade upp och såg att Louis var nära deras mål. Jag passade bollen och han sköt in den.
"Braaa!!!" skrek jag till Louis och sprang dit för att föra high five.

"Du är bara sur för att vi vann" sa Louis och retade Harry.
"Nej det är jag inte" sa Harry och gav Louis en ond blick.
"Jag är hungrig" sa Niall.
"Det är jag med" sa jag och märkte hur min mage kurrade.
"Woho Niall, du och Diana borde bli bra vänner" sa Liam och de andra skrattade.
Vadå bra vänner? Vara för att vi var hungriga? Jag fattade ingenting.
"Ska vi beställa hit lite mat?" frågade Zayn och alla nickade.
"Du måste sjunga på låten också" sa Harry till Ray.
"Visst, nu eller?" frågade Ray.
"Nej vi kan ta det när vi har ätit" sa Louis.
"Pizza?" frågade Zayn och alla nickade.

Maten kom efter en stund och vi satte oss i sofforna.
"Så har ni känt varann länge då?" frågade Liam mig och Ray.
"Ja ett par år" sa Ray och tog en bit av sin pizza.
"Hur träffades ni då?" frågade Niall.
"I skolan, mellanstadiet, sen blev vi bra vänner och nu kan vi inte vara ifrån varann en dag utan att det känns konstigt" sa jag och de skrattade.
"Har du ingen flickvän och vara med då?" frågade Harry Ray.
"Nej, ingen jag gillar riktigt" sa han och tog ännu ett bett av pizzan.
"Dudå Diana, har du ingen pojkvän?" frågade Zayn och kollade på mig.
Jag kunde väl inte säga att jag gillade William för det gjorde jag inte längre nu när jag visste att han hade flickvän.
"Nej, ingen vill ha en sån galen tjej som mig" sa jag skämtsamt men jag menade det.
"Jag tycker du verkar cool" sa Zayn och log.
"Aww va snäll du är" sa jag i skämtsam ton och alla skrattade.
Min mobil plingade till och jag tog upp den. Det var från Summer igen, jag hade glömt att fråga Ray.
"Oj, visst ja, Ray?" sa jag och allas blickar vändes mot mig.
"Ja?" sa Ray och kollade på mig.
"Summer undrade om det gick bra att komma på fredag?" sa jag.
"Ja, jag frågade innan och de sa att det skulle gå bra" sa Ray och jag pustade ut.
"Hon hade slått ihjäl mig annars" sa jag och Liam lyfte på ena ögonbrynet.
"Varför det?" sa han.
"Oh, Summer är min lillasyster, hon älskar er och nu när hon har chansen att träffa er så måste hon göra det" sa jag och de skrattade.
"Jaha, jag tyckte det lät lite konstigt" sa Louis.
"Men jag måste tyvärr gå nu, vi ses kanske imorgon Ray, eller ja det gör vi väl, det var trevligt att träffa er" sa jag och drog blicken från Ray till killarna.
"Trevligt att träffa dig med" sa dom i kör och jag log.
"Men du Diana, du kan väl följa med imorgon också så kan du få höra låten då?" frågade Ray.
"Allt för dig" sa jag och himlade med ögonen.
"Vi ses imorgon då" sa Niall och jag nickade.

Jag såg hur han gick ut på scenen och fansen började skrika. Jag log för mig själv. Han var så underbar min fina vän. Han började sjunga och sedan var låten över, programledaren sa ett nummer man skulle ringa om man ville att Ray skulle vara kvar och jag slog in det på mobilen. Sekunden efter öppnades dörren och Ray satte sig bredvid mig och pustade ut.
"Vem pratar du med?" frågade han.
"Jag ringer och röstar på dig din tönt" sa jag och skrattade.
"Du var grym" sa jag och klickade bort samtalet som nu var över.
"Okej, det var sista uppträdandet för idag, stanna kvar för resultatet" sa ena programledaren på TVn framför oss.

"Det var trevligt att vara med lite iallafall" sa Ray och suckade.
"Du kommer gå vidare, hörde du inte hur publiken jublade" sa jag och han skrattade.
"Jag fattar inte hur de kan gilla mig" sa han och höjde ena ögonbrynet.
"Låt se, du sjunger som en ängel, du klär dig coolt och jag måste säga att du är rätt så snygg" sa jag.
"Du är min bästa vän, du måste säga så" sa han och skrattade.
"Nej det är sant fråga vem som helst" sa jag.
"Så du tycker jag är snygg?" sa han och vickade skämtsamt på ögonbrynen.
Jag skrattade, folk trodde alltid att vi var ett par eftersom vi var med varann hela tiden, kramade varann och pussade varann på kinderna men så var det ju inte. Även om han var snygg så skulle jag inte kunna ha honom som pojkvän, det skulle bara kännas konstigt.
"Du är inte så dum du heller" sa han och skrattade.
Jag drog handen genom mitt svarta hår och skrattade.
"Kan du hänga med mig imorgon?" frågade han sedan.
"Vilken dum fråga, ja det kan jag, vad ska vi göra?" frågade jag.
"Jag ska göra snake bites" sa han och log.
Han hade pratat om det så länge men hade inte riktigt vågat göra det.
"Waaah, klart jag ska med, jag vill inte missa när du gråter" sa jag och skrattade.
"Jag kommer inte gråta" sa han och slog mig lätt på armen.
"Men det är lugnt Ray, jag ska hålla dig i handen" sa jag och skrattade ännu mer.

"Ray, du måste ut på scenen" sa killen som precis hade öppnat dörren.
"Lycka till, jag vet att di klarar det" sa jag innan Ray gick ut genom dörren.
Programmet började på TVn och de pratade lite innan och sedan var det dags för att se resultatet. De ropade upp 2 namn. Sara och Heath som gick vidare.
"Nästa som går vidare är.... Ray!!" skrek programledaren och jag ställde mig upp och hoppade.
Jag var så glad. Han gick vidare! Jag satte mig ner i soffan igen.
Det var en kille som heller William som åkte ut, synd för han var rätt så söt och sjöng bra enligt mig.
"Nästa vecka ska våra deltagare få sjunga en låt för någon speciell person som dom gillar... Och alla tjejer framför tv-sofforna, håll i er nu, från och med nästa vecka och 4 veckor framåt så ska pojkbandet One Direction vara med som domare" sa programledaren och man hörde hur alla tjejer i publiken skrek.
Programmet var slut och jag började gå ut för att möta Ray så vi kunde gå hem. Vi var tvungna att ta bakvägen eftersom vi inte ville bli anfallna av hans fans. Han stod och pratade med William när jag kom fram till den platsen vi hade bestämt att träffas på.
"Grattis mannen" sa William och gav Ray en kram.
"Vi måste fortsätta och snacka efter detta" sa Ray och William nickade.
Ray upptäckte att jag stod bredvid så han presenterade mig.
"Detta är min kompis, Diana, ja och Diana detta är William men det vet du ju redan" sa Ray.
"Hej" sa jag och tog Williams hand som var utsträckt mot mig.
"Trevligt och träffas" sa William och log.
Hans leende var perfekt, så gullig fick man inte vara. Han hade svart hår och blåa ögon.
"Men vi måste gå nu" sa Ray och kollade menande på mig.
"Jag förstår, vi hörs Ray" sa William och log igen.
"Hejdå" sa Ray och vi började gå mot bakdörren.
"Hejdå, och hejdå Diana" skrek han efter oss.
Jag kände att jag blev varm i huvudet när jag vände mig om och vinkade.
"Naw va gulligt" skämtade Ray när vi gick ut.
"Sluta" sa jag och kollade ner i marken.

När jag kom hem blev jag nästan överfallen av min lillasyster Summer. Hon var 14 och världens störigaste.
"Jag måste med till live sändningen nästa vecka, du får säga det till Ray" skrek hon.
"Varför det?" sa jag spydigt.
"För att One Direction ska dit är du efter eller?" sa hon helt hyper.
"Men det är inte säkert.." började jag.
"Snälla Diana, för min skull skulle inte du gjort samma om typ något av dina favoritband var där?" sa hon och nu var hon faktiskt lite ledsen.
"Jag ska prata med Ray" sa jag och hon log.
"Du är världens bästa syster, jag älskar dig" sa hon och kramade mig.
Det var inte ofta det hände. Jag gick upp till mitt rum och bytte om till pyjamas.
'Kan Summer hänga med till liven nästa vecka, du vet One Direction ska ju dit' skickade jag till Ray.
'Visst det ska väl gå bra' skrev han tillbaka.
Jag la mig ner i sängen och började tänka på William, han var så gullig. Ray kanske hade hans nummer. Jag somnade med William i tankarna.

'Jag kände hur nervös jag var. Jag kunde inte fatta att Ray tvingade mig till detta. Ray är min bästa vän, vi har varit kompisar i flera år, han och jag är som syskon. Han la sin hand på min axel. Snart var det min tur. Enda anledningen till att jag gjorde detta var för att Ray också skulle göra det.
"Diana, det kommer gå bra, jag vet redan att du går vidare" sa han och gav mig en kram innan det var min tur att gå ut på scenen.

När jag tog mitt första steg ut såg jag den stora loggan. X-factor. Mitt hjärta dunkade i 190. publiken applåderade så jag knappt hörde vad jag själv tänkte.
"Hej, vad heter du?" frågade den ena domaren med mörkt kort hår.
"Jag heter Diana Smith" sa jag och kollade på honom.
"Hej Diana, du kan börja direkt" sa han och jag tog ett fast grepp om mikrofonen.
Början på We Are Young av Fun. började spelas och jag fyllde lungorna med luft. Jag började sjunga och jag tyckte det lät falskt men det verkade inte så på publiken, de jublade och när låten var slut fick jag stående ovationer. Till och med av domarna. Jag gick vidare. Sjukt.'

Jag vaknade med ett ryck. Allt var en dröm. Tack och lov. Jag ville inte bli känd. Visst jag gillade att sjunga men jag ville inte vara ett ansikte som folk kände igen. Jag reste mig upp och tog min mobil. Ett meddelande från Ray.
'Är sjukt nervös, du måste hänga med och hålla mig i handen, audition börjar 11 så skynda dig' stod det.
Jag kollade på klockan, 10.09. Jag sprang in i badrummet och duschade snabbt. Jag plattade mitt hår och sminkade mig lätt. Jag drog på mig en röd klänning och snörade på mot ett par svarta converse. Jag skulle möta Ray utanför studion eller vad man kunde kalla det. Jag hade bara sett ett par avsnitt av alla säsonger så jag visste inte så mycket om det. När jag kom fram stod Ray utanför och hoppade runt, antagligen av nervositet. När han fick syn på mig slutade han hoppa och sprang fram mot mig. Hans halvlånga svarta hår var plattat och låg framför ena ögat.
"Diana, jag klarar det inte, jag kommer dö" sa han och kramade mig hårt.
"Ray, lyssna på mig, jag är med dig så du kommer visst klara det, okej?" sa jag och han nickade.

Vi gick in och han fick sitt nummer. Han var rätt så tidigt. När de ropade upp honom gick vi iväg och kom bakom scenen. Jag ställde mig en bit bort när programledarna pratade med Ray. Innan han gick in på scenen kom han fram till mig och kramade mig. Jag pussade honom på kinden.
"Du klarat det, visa nu vad du går för" sa jag och han log.
Jag kollade på den TVn som fanns, man såg hur han gick in på vingliga ben. Han presenterade sig och sedan började han sjunga. Han sjöng låten Take My Hand av Simple Plan. Jag stod och log under hela tiden och när han var klar ställde sig alla upp i hela lokalen och klappade. Jag kunde inte hjälpa med men jag gjorde glädjeskutt där jag stod i min ensamhet. Han fick tre ja. Ray sprang av scenen och fram till mig.
"Jag klarade det!" sa han och lyfte upp mig och snurrade runt mig.
"Vad var det jag sa, du är bäst!" sa jag och han ställde ner mig igen.
"Vem har vi här då? Är det flickvännen?" frågade programledarna som hade hittat sin väg till oss med kameror bakom sig.
Jag försökte dölja så mycket av mitt ansikte så möjligt med mitt hår.
"Nej, vi är bästa vänner" sa Ray och log mot mig.
Ray stod och pratade med programledarna ett tag innan vi gick ut.

"Jag kan inte fatta att jag gick vidare!" sa Ray när vi ledde våra steg in mot espresso house.
"Du förstår inte hur bra du är, lova mig en sak bara" sa jag och kollade allvarligt på honom.
"Vadå?" sa han och log.
"Sluta inte prata med mig om du blir för känd" sa jag och han skrattade.
"Inte en chans i hela välden att jag skulle sluta prata med dig, även om jag ville skulle jag inte kunna hålla mig ifrån dig" sa han och log.
Vi tog ett bord och beställde varsin latte.
"Tänk att om du går vidare längre så kommer du bli jättekänd" sa jag tog en klunk av kaffet.
"Nej jag tror inte jag kommer så långt" sa han.
"Ska vi slå vad?" sa jag.
"Ja, kommer jag vidare till live sändningarna så ska jag betala din latte varje dag från och med då" sa han.
"Taget, hoppas du har mycket pengar i spargrisen" sa jag och blinkade.
"Men då måste du lova mig en sak" sa han.
"Vad som helst" sa jag och log.
"Då måste du vara där varje live sändning och peppa mig" sa han allvarligt.
"Det skulle jag varit ändå" sa jag.
"Bra för jag klarar inte detta utan dig" sa han sedan.
"Awwwww va du är gullig Ray" skämtade jag.
"Visst är jag" sa han tillbaka med samma skämtsamma ton som jag hade.



LÅNG TID SENARE... FÖRSTA LIVE SÄNDNINGEN....!!


Jag satte mig i soffan back stage med Ray vid min sida.
"Känns rätt bra att veta om att du betalar min latte hädanefter" sa jag och han knuffade till mig.
"Jag hade inte klarat det såhär lång utan dig Diana, tack för att du är bäst" sa han och kramade mig.
Dörren öppnades.
"Ray, du ska på om 10" sa mannen med hörlurar och sång på sig.
Ray nickade och mannen gick ut igen.
"Kan inte fatta att du ska sjunga Holiday av Green Day asså, det är så grym" sa jag och han skrattade.
"Man måste ju rocka upp detta stället, förra året så var det något pojkband som blev jättekänt, har du hört talas om dom, vänta vad hette dom... Typ One Direction" sa han.
"Ja, lillsyrran är typ kär i dom, jag får fnatt på henne, hon spelar deras musik på högsta volym och snackar om hur snygga dom är hela tiden... Jag har aldrig sett dom men de har en låt som heter What Makes You Beautiful, hon lyssnar på den hela tiden och jag har den jämt på huvudet" sa jag och himlade med ögonen.
"Haha, måste gå iväg nu, du vet scenen väntar" sa han skämtsamt och pussade mig på kinden innan han gick iväg.
Jag vände blicken mot TVn.

Zayns perspektiv:

Jag kunde inte fatta att Emelie var här någonstans. Jag hade ju sett henne när hon gick in i kyrkan men jag hittade inte henne nu på festen. Jag kollade runt överallt.
"Letar du efter något?" hörde jag någon säga bakom mig.
Jag vände mig och såg Emelie, han var så perfekt. Han hade en söt klänning och håret lockat. Jag log mot henne. Jag kunde inte fatta att det hade gått 2 år. Vi hade kontakt i början efter att hon hade flyttat men sen insåg jag att det bara gjorde allt svårare så jag slutade svara på hennes sms vilket jag ångrade nu.
"Hej" sa jag med låg röst.
"Hur är det med dig Zayn?" frågade hon glatt och gav mig en kram.
Jag hade saknat hennes kramar, hennes lukt och mest av allt hennes röst.
"Det är bra med mig hur är det själv?" frågade jag.
Jag hade provat att dejta andra tjejer under denna tiden men jag blev aldrig riktigt kär precis som jag var med Emelie, jag tänkte vara på henne.
"Det är bara bra med mig" sa hon och jag bländades av hennes leende.
"Hur går det med Amy?" frågade hon.
Amy var tjejen jag var ihop med i miner än en månad sen gjorde hon slut för att jag inte hann träffa henne så mycket.
"Njä, hon dumpade mig" sa jag och kollade in i hennes ögon.
"Förlåt" sa hon och kollade ner i marken.
"Dudå? Hur går det med din kärlek?" frågade jag.
"Ungefär likadant, Danny gjorde slut efter någon vecka eftersom jag pratade för mycket om min livs största kärlek som inte råkade vara han" sa hon och kollade mig in i ögonen igen.
"Vem var det du pratade om då?" frågade jag allvarligt.
"Låt se, han har svart hår, bruna ögon och ät mycket snygg" sa hon och suckade.
"Zayn jag har saknat dig, jag kan inte sluta tänka på dig, varje gång jag är ute med en person finns det alltid något som påminner om dig" sa hon och kollade ber i golvet.
"Jag har saknat dig också Emelie, jag kommer aldrig älska någon som jag älskar dig" sa jag och försökte få ögonkontakt med henne.
"Älskar du fortfarande mig?" frågade hon lågt med ögonen fortfarande ner mot golvet.
"Ja det kommer jag alltid göra även om vi inte kommer kunna bli tillsammans igen, jag önskar att du inte behövde flytta, att vi kunde vara lika lyckliga som Cat och Liam är nu" sa jag och kollade upp i taket för att göra så att tårarna som var påväg ut inte föll ner.
"Jag hat haft en tuff tid de senaste månaderna" sa hon och vände äntligen blicken till mig.
"Vad har hänt?" frågade jag när jag såg att en tår rann ner för hennes kind.
"Mamma och pappa har skiljt sig" sa hon och torkade snabbt bort tårarna.
Utan att tänka la jag automatiskt armarna om henne och höll henne i ett fast grepp.
"Var så svårt att lämna Casper och mamma" sa hon och nu fattade jag ingenting.
"Vadå vart lämnade du dom?" frågade jag.
"Jag flyttar med pappa hit till London igen, mamma och Casper stannar kvar i Norge för mamma gillade att bo där" sa hon och drog sig ur mitt grepp.
"Jag behöver luft" sa hon och började gå mot utgången.
Jag följde efter med snabba steg. Sa hon att hon skulle flytta tillbaka till London?

Hon satte sig på en bänk utanför lokalen. Hon la huvudet i händerna och jag la min arm runt henne.
"Så du ska bo här nu?" frågade jag tyst.
"Ja, alla grejer är på plats, det är i ett litet hus en bit ifrån där jag bodde innan" sa hon och pressade fram ett leende.
"Zayn, gå du in, du missar alla talen, jag klarar mig" sa hon sedan och log ännu en gång.
"Jag lämnar inte dig nu, du kanske rymmer igen, jag vill inte ta den chansen" sa jag och i nästa sekund pressade jag mina läppar mot hennes.
Hon gjorde inget motstånd så jag log. Hon lutade sig bakåt och kollade mig djupt in i ögonen.
"Jag hade hoppats på att du skulle göra så" sa hon och log.
Jag skrattade lite innan jag kysste henne igen.
"Jag älskar dig och denna gången måste du lova att stanna" sa jag.
"Jag lovar" sa hon.
Hon kysste mig denna gången och jag hörde hur bilder knäpptes av. Jag lutade mig tillbaka igen och såg en kille stå med en kamera.
"Vem är detta Zayn? Är det din flickvän?" frågade han samtidigt som han fotade.
"Ja det är det, och förhoppningsvis min framtida fur" sa jag bara och han stod med öppen mun.
"Kom så går vi in" sa jag och tog Emelies hand.


Harrys perspektiv:

Liam hittade sin väg upp till scenen. Han såg så lycklig ut. Han pratade om hur Liam och Cat träffades och hur det inte var så självklart att de skulle bli ett par. Nu blev jag nervös. Mitt hjärta dukade, var det inte nu som....
"Nu har min vän Harry något att säga, kom upp här" sa Liam i högtalarna och pekade på mig.
Jag lämnade min plats och klev upp på scenen. Alla var knäpp tysta. Jag såg hur Emelie och Zayn kom in hand i hand. Jag log för mig själv. Jag tig mikrofonen av Liam och han gick ner och ställde sig bredvid Cat. Dom var så fina.
"Som ni alla vet var det ju Cat och Liam som gifte sig idag" började jag och de skrattade lite.
"Liam var som galen i Cat redan från början men vågade inte säga något, alla visste det, utom Cat själv förstås" ännu mer skratt.
"Jag vet att de kommer leva lyckliga, de är som gjorda för varann, lika godhjärtade och glada" nu var jag riktigt nervös.
"Jag ska också leva lycklig en dag, och jag vet redan med vem" allas blickar vändes mot Ellinor.
"Ellinor, vill du gifta dig med mig?" frågade jag och alla kollade spänt på henne.
Hon började gråta lite innan hon började springa mot scenen och hoppade upp i min famn.
"Såklart" sa hon och kysste mig innan jag satte mig på ett knä och satte ringen på hennes finger.

Vi gick ner från scenen och bort till Liam och Cat. De log mot oss och sa grattis Ellinor var lika överlycklig som jag. Niall och Alice kom också och sa grattis och sen Zayn och Emelie, de berättade också att de var ett par igen och alla hurrade.
"Vart är Louis?" frågade jag.
"Jag tror han har hittat någon att prata med" sa Cat och pekade på Louis som stod och snackade med Cat kompis Kaira. Jag skrattade för mig själv.
"Han kanske äntligen har hittat någon" sa jag och alla skrattade.
Liam kysste Cat, Niall kysste Alice, Zayn kysste Emelie och jag kysste Ellinor. Allting var bra och Louis verkade ha kul borta med Kaira.





THE END!!!


___________________________________________
det var sista kapitlet, hoppas någon gillade det iallafall.... Funderar på att göra en till novell men vi får se, kanske börjar på den ikväll då :) fast då är det en helt ny, ingen fortsättning. // K<3

Jag slängde väskorna på golvet. Rummet var litet och kallt, säng och garderob fanns redan där eftersom pappas jobb hade fixat det. Jag började packa upp mina kläder. Jag ville inte vara här, jag ville vara hos Zayn. Cat och Liam hade blivit tillsammans den dagen jag lämnade Zayn vid bänken, jag ville träffa dom och säga grattis. När alla kläder var inne i garderoben slängde jag mig på sängen.
"Emelie, det är mat!" skrek mamma från nedanvåningen.
Jag gick ner med tunga steg. När jag kom in i köket kollade pappa på mig med en medlidande blick. Pappa kände mig bäst, han visste exakt hur jag kände.
"Det kommer bli bra gumman" sa han och la sin hand på min rygg.
"Zayn var mitt allt" sa jag och en tår rann ner för min kind.
"Så vi är inget för dig, hur är du uppfostrad egentligen? Zayn är bara en av dina förälskelser" sa mamma spydigt.
"Men nu får du väl ändå ge dig" sa pappa med hög ton mot mamma.
"Så du är på hennes sida?" sa mamma och höjde ögonbrynen mot pappa.
"Ja det kan du ge dig på, mina barn är allt och jag står vid deras sida vad som än händer" sa pappa.
Jag började bli trött av att de bråkade hela tiden, pappa hade alltid rätt. Mamma brydde sig inte alls om mina känslor.


Liams perspektiv:

2 år senare...

Jag kunde inte fatta detta, jag trodde aldrig jag skulle vara så ung när detta skulle hända. Jag var nervös, undrar hur Cat kände sig. Min tjej som alltid bar svart skulle ha på sig en vit klänning. 20, jag trodde jag skulle vara mins 30 innan jag gifte mig men detta kändes verkligen rätt. Killarna kom och önskade mig lycka till, de var klädda i kostymer, mina best mans. Jag log åt tanken. Jag kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut och ställde mig vid altaret. Kyrkan var full, mest folk som kände mig. Jag brukade inte se Cats föräldrar med de var också där. De såg glada ut och log stort mot mig. Musiken började spelas.


Cats perspektiv:

Nu var det dags, jag hade verkligen hittat min prins. Jag var ung men jag var 100% säker på att jag ville detta. Den vita klänningen släpades i marken. Ellinor och Alice tog varsin sida av släpet och så började vi gå. Dörrarna öppnades och längst fram stod Liam med sitt perfekta leende. Leendet jag förälskade mig i och nu skulle leva resten av mitt liv med. De andra killarna log också mot mig. Tänk att detta hände. Jag var efter en stund framme vid altaret och prästen började prata. Jag hörde inte hälften av vad han sa men när han frågade om jag ville att Liam skulle bli min man svarade jag högt och tydligt "Ja".

Kyrkodörren öppnades och allas blickar vändes ditåt. Det var Emelie som kom in med en söt klänning. Jag var så glad över att se henne. Hon hade kommit hit från Norge. Hon ursäktade sig och satte sig ner. Församlingen skrattade lite. När vigseln var över var det dags för fest. Alla samlades i en stor lokal. Till min förvåning hade Liam bjudit killarna från You Me At Six så jag blev jätteglad när det klev in på scenen och spelade några låtar.



______________________________________________________
Detta är ett av de sista kapitlen, jag tror där kommer bli ett eller två till men vi får se :)

Zayns perspektiv:

Jag gick och höll Emelie i handen. Vi gick på en kvällspromenad eftersom Liam skulle vara med Cat där hemma. Hoppas allt gick bra för honom, han älskade verkligen henne. Jag kollade mot Emelie som gick med huvudet ner mot marken. Hon såg lite ledsen ut.
"Vad är det?" frågade jag och hon kollade upp.
"Va? Nej, inget" sa hon och vände huvudet mot marken igen.
"Men jag ser att det är något, du vet att du kan berätta allt för mig" sa jag och stannade.
"Okej, kan vi sätta oss ner?" frågade hon och pekade på bänken som stod lite längre bort.
Jag nickade och vi gick till bänken för att sätta oss.
"Vad är det Emelie?" sa jag oroligt.
"Vi ska flytta" sa hon och jag kunde inte koppla vad hon precis hade sagt.
"Men vänta, vart då?" frågade jag förvirrat.
"Till Norge" sa hon tyst och kollade ner i marken.
"När?" frågade jag och kände hur tårar föll från min kind.
"Om 2 veckor, jag vet att vi inte har varit tillsammans länge och jag skulle vilja att vi var tillsammans hela livet men jag tror inte vi kan träffas mer, om jag träffar dig nu de sista veckorna kommer det bli svårare för mig att åka iväg" sa hon och nu hade hon också börjat gråta.
Jag kunde inte fatta att detta var sant, allt vi hade skulle bara kastas iväg. Hon kramade mig och gav mig sedan en kyss, efter det reste hon sig och gick iväg.
"Jag älskar dig Zayn" sa hon innan hon började springa med tårar.

Jag bara satt där. Var det verkligen sant? Skulle jag inte få träffa tjejen jag älskade mera? Jag skulle aldrig kunna hitta en lika underbar tjej som henne. Jag skulle aldrig sluta älska henne, inte ens om jag försökte. Mina tårar strömmade ner från kinderna. Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan. Jag tog upp den och såg att det stod Harry på skärmen. Jag torkade bort tårarna och försökte göra rösten normal.
"Aa, det är Zayn" svarade jag med darrig röst.
"Hey, det är Harry, var är ni? Tänkte om vi ville med hem nu, allt gick bra mellan Liam och Cat förresten" sa an med glad röst.
"Oh va bra, jag tror jag stannar kvar här lite till faktiskt" sa jag och kände hur tårar hade börjat rinna ner för kinderna igen.
"Zayn vad är det?" frågade Harry oroligt.
"Nej ingenting" sa jag men till och med jag kunde höra att jag inte var okej.
"Vart är du?" frågade han.
"Parken" sa jag bara innan jag la på och brast ut i gråt igen.
Jag kunde inte sluta gråta. Efter en stund kom Harry med Ellinor bakom sig.

"Zayn?" hörde jag Harry säga samtidigt som han satte sig sidan om mig på bänken, Ellinor satte sig på min andra sida.
"Vad har hänt?" frågade Ellinor.
Jag kunde inte svara, så mycket grät jag.
"Vart är Emelie?" frågade Harry.
"Hon ska flytta" fick jag fram och de båda blev tysta.
"Vart?" frågade Harry efter en lång tids tystnad.
"Norge" sa jag och torkade bort tårarna så att jag kunde se dom.
"Visste du om det?" frågade Harry Ellinor.
"Nej" sa hon och sedan kramade de båda mig innan hårt.

Jag visste inte vad jag skulle göra, det kändes som om någon hade trampat ner mig och bara låtit mig ligga där. Trots allt kunde jag inte vara sur på Emelie hade jag varit i hennes situation skulle jag gjort samma sak, eller? Vi var på väg hem i Harrys bil. Jag skulle gå rakt in till mitt rum och lägga mig. Jag ville bara sova och vakna av att allt detta skulle vara en dröm. När jag kom in i mitt rum drog jag täcket över huvudet och blundade, jag ville stänga ute hela världen just då. Jag kände hur mobilen vibrerade i min ficka och jag tog snabbt upp den. Det stod Emelie på skärmen och bara av att se hennes namn fick jag ont i hjärtat.
'Snälla Zayn, förlåt, jag älskar dig och bara dig, jag kommer aldrig älska någon annan, pappa fick jobb och jag är tvungen att flytta med, förlåt igen, hoppas iallafall vi kan vara vänner' stod det.
Jag hade ingen lust att svara just då, jag ville bara vara vid hennes sida och krama henne och säga att det var okej. Det var okej, det var tanken på att jag inte skulle få se henne på så länge som gjorde mig ledsen.


Harrys perspektiv:

Jag led med Zayn. Jag visste inte hur han kände men jag kunde tänka mig. Om Ellinor hade flyttat så långt ifrån mig hade jag nog inte klarat mig. Jag kollade på Ellinor som satt i soffan och log mot Cat och Liam. Man såg riktigt hur lycklig Liam var. Han log mot Cat hela tiden och släppte inte hennes hand. Jag var glad att han hade hittat den rätta och att hon gillade honom på samma sätt var bara så bra. Jag kom ihåg när jag blev riktigt kär i Ellinor för första gången, det måste vara så Liam känner nu. Även om det var ett tag sedan jag och Ellinor blev ihop hade i ändå fortfarande den där nykära känslan mellan oss. Jag la min hand runt hennes axlar och hon vände blicken mot mig. Hennes blåa ögon kollade in i mina, som första gången, tänkte jag för mig själv och log. Niall och Alice hade gått och lagt sig, Louis satt i köket och drack te och jag tänkte gå och lägga mig jag också.

"Godnatt" sa jag till alla som satt i soffan.
Jag reste mig upp och Ellinor gjorde detsamma. Vi gick till Louis och sa godnatt innan vi ledde stegen upp till vårt rum för att sova.
"Hoppas allt ordnar sig mellan Zayn och Emelie" sa jag och Ellinor nickade.


Emelies perspektiv:

Jag hatade min mamma just nu, hon visste att jag inte ville lämna Zayn men pappa var tvungen att ta det jobbet eftersom han fick dubbelt så mycket betalt. Det menades också med att jag skulle få byta skola, jag ville inte gå i någon skola där jag inte kände någon eller inte visste ett ord av vad de snackade om. Jag tryckte kudden mot huvudet, jag ville försvinna. Zayn var mitt allt, Casper ville heller inte flytta men vi hade inget att säga till om för vi behövde pengarna. Min mobil vibrerade och jag hoppades på att det skulle vara Zayn. Till min glädje var det han.
'Såklart kan vi vara vänner, även om jag alltid kommer se dig som något mer, jag vill inte att vi ska lämna varann som ovänner... Kan jag inte bara få säga hejdå till dig när du åker om två veckor? Som kompisar?' stod det.
Jag svarade direkt.
'Jo det kan du, jag tror Casper vill säga hejdå till dig med! Jag älskar dig det vet du väl? Det är inte mitt val..' skrev jag och skickade sedan iväg det.


Två veckor senare...

Kunde han inte bara komma, jag hade inte träffat honom på vad som kändes som en evighet. Allt jag ville var att krama och pussa honom. Det kommer antagligen vara den sista kyssen, han kommer snart hitta en ny tjej, det är ju så lätt för honom eftersom han är känd. Jag stod på flygplatsen och kände hur mitt hjärta gick snabbare, flyget skulle gå om 20 minuter och han var inte här inu. Jag stod och stampade på stället med då såg jag honom. Hans perfekta leende och de lysande ögonen. Jag kunde inte låta bli att le. Han sprang till mig och jag hoppade in i hans famn. Jag ville stoppa tiden just då. Bara vara med Zayn resten av livet och stanna kvar i London. Vi släppte varann och jag såg djupt in i hans ögon.
"Jag kan inte fatta detta, min älskade åker ifrån mig" sa han och en tår gled ner från hans kind.
"Du vet att jag inte valde detta" sa jag och började också gråta.
"Jag vet, jag vill vara att du ska veta att jag aldrig kommer sluta läska dig" sa han och jag log.
"Jag kommer inte sluta älska dig heller Zayn" sa jag.
Han sträckte fram sin hand mot mig.
"Vi skulle väl säga adjö som vänner" sa han och kollade på mig.
"Det klarar jag inte" sa jag och lutade mig fram och kysste hans varma läppar.

Zayn gick vidare till mina föräldrar och till Casper. Casper började gråta och det gjorde Zayn också, igen. Jag kunde heller inre hålla tillbaka tårarna.
"Vi måste gå nu Zayn" sa pappa och gav honom en kram.
"Jag förstår, ha det så bra" sa Zayn innan de släppte varann och Zayn gick till mig igen.
"Jag älskar dig" sa han och la ena handen på min kind.
"Jag älskar dig med" sa jag innan vi möttes i ännu en kyss.
Jag tog min väska och sprang ikapp min familj. Jag kollade bak med tårar i ögonen och såg att Zayn nu var omringad av flera fans. De såg väl inte våran kyss? På ett sätt ville jag det så att de skulle hålla sig borta från honom men han var ju inte min längre.

Jag kunde inte fatta att jag gjorde det, jag stannade ju ute ens kvar för att se hennes reaktion. Jag hörde hur någon knackade på min dörr. Jag drog täcket över huvudet. Dörren öppnades sakta och av någon anledning ville jag faktiskt att det skulle vara Cat. Jag hörde hur stegen kom närmare och någon satte sig på sängkanten.
"Liam, vad är det?" det var Niall.
"Jag berättade för henne, eller ja typ iallafall" sa jag under täcket.
"Och hur gick det?" frågade han lugnt.
"Vad tror du?" muttrade jag.
"Vad sa hon?" frågade han.
"Hon hann inte säga något för jag sprang iväg, feg som jag är" svarade jag och drog bort täcket för att se på honom.
"Liam, berättade du verkligen hur du kände?" frågade Niall.
"Nej, jag kysste henne sen stack jag okej?" sa jag och drog täcket över huvudet.
"Vill du stanna här eller ska du med ner?" frågade han sedan.
"Jag stannar, tack för att du bryr dig Niall" sa jag och menade det verkligen.
"Alltid bro" sa han innan han gick ut från rummet och stängde dörren efter sig.

Jag ville veta vad Cat tyckte om det jag gjorde men vågade inte ringa henne. Jag kunde kanske skriva ett sms och säga förlåt? Nej det skulle göra saker värre. Jag kunde väl inte bara låta det vara? Vi skulle ju vara tvungna att träffa varann någon gång. Jag hade varit upp på rummet hela dagen. Det knackade på dörren igen.
"Liam det är bra jag" det var Niall igen.
"Jag tog med lite mat, jag köpte en hamburgare och lite pommes till dig" sa han och jag reste mig upp.
"Tack Niall, du är bäst" sa jag och tog emot maten.
"Lugnt, vi ska sticka till parken en stund, ska du hänga med?" frågade han.
"Nej jag har ingen lust" sa jag bara och tog en bit av min hamburgare.
"Okej, men vi ses sen" sa han och lämnade rummet.
Jag hörde hur ytterdörren öppnades. Jag väntade på att den skulle stängas men istället hörde jag steg i trappen. Jag stannade upp och då öppnades dörren igen.
"Ehm Liam, denna låg utanför dörren, det är till dig" sa Niall och lämnade ett paket till mig innan han stängde dörren efter sig och sprang ner för trappan igen.

Jag stirrade på paketet. Vad kunde vara i den? Jag upptäckte en lapp som satt på ena sidan.
'Förlåt om jag gjorde något fel, du får själv välja vilken du vill ha' stod det på lappen och jag såg att det var Cats handstil. Jag väntade med att öppna det. Jag åt upp min mat och satte på TVn. Jag la mig i sängen med paketet bredvid mig. Jag stod inte ut längre så jag drog av pappret från paketen och kom till en låda. Jag la lådan bredvid mig. Vad menade hon men att jag fick välja vilken jag vill ha? Jag tog lådan igen och öppnade den. Där låg två tröjor i den. Jag tog först upp den ena och där var en bild på mig och Cat när vi gjorde roliga grimaser. Jag skrattade för mig själv sedan tog jag upp nästa tröja. Jag kollade på bilden. Det var en bild på när jag kysste Cat. Det stod 'Forever' nedanför bilden.


Cats perspektiv:

Undrar om han hade fått tröjorna än. Var det rätt att lämna dom där? Jag satt i mitt rum med kudden mot bröstet. Hade jag gjort något fel när han kysste mig? Han måste ju gilla mig eftersom det var han som kysste mig och inte jag som kysste honom. Jag hann inte känna om det kändes rätt innan han sprang iväg. Bilden på tröjan tyckte jag blev bra, om vi skulle bli tillsammans var det ju första kyssen minnet och vi hade det på en tröja. Jag log för mig själv åt tanken. Min mobil vibrerade och jag kände lyckan inom mig. Det var kanske Liam. Jag tog mobilen men till min besvikelse var det från Cley som skrev att han skulle sova över hos sin tjej igen. Jag ville veta var mamma och pappa var men ingen av dom svarade på mobilen.

Jag somnade till men vaknade av att det knackade på dörren. Det hade blivit mörkt ute så jag tände lamporna påväg mot dörren. När jag öppnade stod Niall där.
"Hej" sa jag och log.
"Hej, vill du hänga med hem och kolla på film?" frågade han.
"Jag vet inte om det är en sån bra idé" sa jag och drog slutsatsen om att Liam hade berättat allt för Niall.
"Jo men snälla, för min skull?" sa han och jag log.
"Okej men om det blir konstigt sticker jag direkt okej?" sa jag och han nickade.
Jag tog på mig skor och sedan hoppade jag in i Nialls bil. Dem var varm och sätena var sköna. Han satte på stereon och sjöng med i låtarna. Vilken röst han hade. När vi stannade utanför deras hus såg det släckt ut. Jag hoppade ur bilen och sedan körde Niall iväg. Jag stod där som ett levande frågetecken. Varför körde han? Vi skulle du se film. Jag gick mot dörren och knackade på. Ingen öppnade så jag drog ner handtaget, där var öppet. Jag steg in och såg att det stod ljus överallt. Vad var detta? Jag gick mot köket. Där var dukat för två. Vänta!! Va?! Nej? Eller?!

"Hej" sa Liam och steg in i ljuset med tröjan på sig, tröjan när vi kysstes.
Han kom fram till mig och gav mig en kram. Jag kände hur varm den var.
"Kan vi prova det igen? Jag lovat att inte springa iväg" viskade han och hans läppar letade sig fram till mina.
Fyrverkerier spreds runt våra läppar, hans var så mjuka.
"Har jag någonsin sagt att jag älskar dig mer än som kompis?" sa han och jag bara skrattade.
"Har jag någonsin sagt att jag vill att du ska bli min pojkvän?" sa jag och han läppar pressades mot mina igen.

Alice perspektiv:

Jag hade det kul ed Derek men jag kunde inte sluta tänka på Niall. Vad gjorde han när jag inte var i närheten? Tänkte han på mig lika mycket som jag tänkte på honom? Det var som for igenom min hjärna.
"Hallå Alice, du verkar lite borta?" sa Derek och skrattade.
"Förlåt, jag tänkte bara på Niall" sa jag för att tala sanning.
"Jag kan tänka mig det, ska vi sticka eller?" sa han och reste sig upp från platsen han satt på.
Jag reste mig också och vi gick mot busshållsplatsen. Han sneglade mot mig.
"Ni brukar inte vara ifrån varann så mycket va?" frågade han log.
"Nej han brukar oftast hämta mig från skolan, vi har inte träffats på hela dagen" sa jag tyst.
"Du kan åka hem till han nu" sa han och skrattade.
"Men det är inte snällt mot dig" sa jag och kollade på honom.
"Tror du inte jag har fler vänner?" sa han och höjde ena ögonbrynet.
"Nej det tror jag inte" sa jag och skrattade.
"Du har rätt, men seriöst, åk hem till honom nu" sa Derek och log.
"Bara om du följer med mig" sa jag och log tillbaka.
"Men det kan jag ju inte, jag har aldrig träffat honom förr" sa han förvirrat.
"Någon gång ska vara den första" sa jag och drog honom in i bussen som precis hade kommit.

Bussen stannade och vi hoppade ut. Han verkade vara nervös.
"Ska jag erkänna en sak?" sa jag blygt.
"Ja" sa jag nyfiket.
"Den gången jag sa att jag inte riktigt visste vem Niall var, sanningen är att jag är ett fan av One Direction, jag älskar deras musik men jag kan inte säga det till någon eftersom det inte är så många killar som gillar dom om du förstår" sa han och kollade ner i marken.
"Det är ju sjukt cool, men du har inte utnyttjat mig för att komma åt dom va?" frågade jag.
"Det skulle jag aldrig göra, det vet du" sa han och det visste jag faktiskt.
"Ja, är du redo nu då?" frågade jag när vi stod utanför dörren.

Jag knackade och öppnade dörren.
"Hallå?" skrek jag och Niall kom snabbt ut från köket och gav mig en kyss.
"Jag har saknat dig" viskade han i mitt öra och fick mig att le.
Niall upptäckte att Derek stod bakom mig och släppte mig.
"Detta är Derek, han ville gärna träffa er, han är ett fan" sa jag och Niall log.
"Inte på ett creepy sätt, jag gillar er musik" försvarade Derek och gav mig en killerblick.
"Trevligt att träffas Derek" sa Niall och skakade hans hand.
Vi gick in i vardagsrummet för att träffa de andra och sedan satte vi oss i soffan. Derek verkade lugn och kom bra överens med resten av grabbarna.
"Alice" viskade Niall och jag vände huvudet.
"Ja?" sa jag och log.
"Mina föräldrar kunde inte komma i helgen så vi får hitta på något annat" sa han och jag nickade.
Jag var lite besviken, jag hade sett fram emot att träffa dom. Ville de kanske inte träffa mig? Var det därför de inte kom? Många frågor började flyga runt i huvudet.


Liams perspektiv:

Jag vaknade upp på torsdagsmorgonen och kollade bredvid mig. Cat hade sovit över, jag låg en stund och kollade på henne. Hon var vacker, även om hon inte verkade veta om det själv. Jag undrade hur jag skulle göra när jag skulle berätta för henne om mina känslor. Det kändes konstigt när jag sa att jag älskade henne för någon dag sedan. Det blev liksom en pinsam tystnad, det var därför jag ville vänta lite till med att berätta. Jag kände hur jag behövde nysa och kunde inte hålla inne det. Jag nös och det lät högt. Cat vaknade med ett ryck och började skratta direkt. Jag började också skratta.
"Prosit" sa hon och kollade med sina gröna ögon in i mina.
"Tack" sa jag och reste mig.

Jag gick in i badrummet för att göra mig färdig. Vi skulle fixa en sån tröja idag, då var vi tvungna att bli fotade. Jag fixade till håret och sedan gick jag ut. Cat hade fixat sig på den andra toaletten och var klar när jag kom ner för trappan.
"Vi kan väl gå till något ställe och äta frukost innan vi fixar tröjan?" frågade hon och log.
"Såklart" sa jag och log tillbaka.
Vi tog på oss ytterkläder innan vi gick till bilen. Jag startade motorn medan Cat startade stereon. Skivan jag fick av Josh med alla You Me At Six låtar satt i så Cat log stort. Hon sjöng med i alla låtar tills vi var framme på caféet. Där var lagom mycket folk men mest äldre så vi gick in och beställde vad vi skulle ha sedan satte vi oss vid ena fönstret.
"Så hur lång tid tar det att göra tröjan?" frågade jag.
"Inte så lång tid, man ska bara ta bilderna vilket tar max 5 minuter sedan gör de tröjorna på kanske 5 så det tar 10 minuter eller kanske lite till" sa hon och drack en klunk av teet.
"Okej, det kommer bli sjukt coolt, vi gör roliga miner och så okej?" sa jag och hon nickade.
Vi åt upp frukosten sedan gick jag för att betala. Cat hade protesterat men jag skulle inte låta henne betala.

"Vänster här" sa Cat och visade vägen till den lilla butiken vi skulle göra tröjorna i.
"Där är det, man kan parkera här" sa hon och pekade.
Jag stannade bilen och vi hoppade ut. Vi gick in i butiken och möttes av en kille som hade ett stort leende på läpparna.
"Hej och välkomna, ska ni göra em tröja?" frågade killen som hette Mike, vilket man såg på hans namnbricka.
"Ja vi hade tänkt det" sa Cat och log tillbaka till Mike.
"Har ni bilder med er eller ni ska fotas här?" frågade han.
"Vi fotas här" sa jag och han nickade och pekade på fotokiosken som var i nästa rum.
Vi ledde våra steg dit och det var precis vi båda fick plats i den lilla kiosken. Jag skrattade och drog för sjunket. Där kom en röst i högtalarna.
"3, 2, 1" sa den och var inte beredda på att den skulle fota så vi satt som två frågetecken.
Efter det fortsatte den bara fota och vi gjorde roliga miner. Cat blåste upp sina kinder och jag placerade mina läppar på hennes kind. Vi skrattade så mycket att vi höll på att dö. Precis när Cat höll på att göra en rolig min sa jag:
"Cat?"
Hon vände sitt huvud mot mig och utan att tänka pressade jag mina läppar mot hennes. Jag kände hur stel hon blev och jag släppte. Jag kollade inte ens på henne, jag sprang ut ur butiken och rakt fram till bilen. Vad hade jag gjort, jag hade förstört vår vänskap! Jag startade motorn och körde så fort jag kunde hem. När jag kom in brydde jag mig inte om någon var hemma jag sprang direkt upp till mitt rum och kastade mig på sängen. Hon skulle aldrig prata med mig igen, det visste jag.

Cats perspektiv:

Jag vaknade av att det knackade på dörren. Jag kände att någon hade armarna om mig och blev direkt trygg när jag kom ihåg att Liam sov över. Jag drog mig försiktigt ur hans grepp men han vankade iallafall. Jag sprang mot dörren medan han gnuggade sig i ögonen. Jag kollade igenom det lilla nyckelhålet och såg att det var Louis. Jag blev glad och öppnade snabbt.
"Hej" sa jag och kramade honom hårt.
"God morgon" sa han och gick in.
"Jag antog att Liam var här så jag gick hit" fortsatte han.
"Men tänk så är Liam inte här?" sa jag för att luras.
"Heey Louis" hörde jag Liam säga och komma ut från mitt rum.
"Ojdå, ser jag i syne då eller?" skämtade Louis och vi började skratta medan Liam stod och kollade på oss som ett frågetecken.

Vi gick ut till köket för att fixa frukost, Louis hade redan ätit så det var bara jag och Liam som käkade lite flingor. Jag hängde knappt med i deras samtal för jag tänkte på Jeremy, det var snällt av honom att komma och lämna en chokladask. Tänk så trodde han att jag fortfarande gillade honom? Det gjorde jag inte. Mitt tänkande avbröts när min mobil vibrerade. Jag stirrade på den en liten stund sedan tog jag den i min hand och blev glad när jag såg att det var ifrån Collin.
'Espresso House? Vid 12, på min lunchrast?' stod det.
Han visste vad som muntrade upp mig.
'Klart, ses om en timme dårå' svarade jag och log.
"Jag måste göra mig klar, ska träffa Collin om en timme" sa jag till Louis och Liam.
"Okej, vi kan köra dig" sa Liam och jag nickade.
Jag sprang in i mitt rum och tog kläder innan jag gick in i badrummet och duschade. När jag var klar tog jag på mig mina svarta byxor och min gråa tröja med ett tyck på mig och min bror som vi hade gjort för ett tag sen. När jag var klar plattade jag håret och sedan gick jag till Louis och Liam som fortfarande satt i köket.
"Cool tröja" sa Louis och jag log.
"Vi måste göra en sån här tröja Liam" sa jag och han nickade ivrigt.
"När?" frågade han.
"Vi kan ju ta det typ på torsdag, jag kan ett bra ställe, han sätter sig i en fotokiosk och tar foton sen lämnar man dom till den som står i kassan och sen trycker som bilden på tröjan" sa jag och han log.
"Det gör vi" sa han och reste sig från stolen.
"Jag då?" sa Louis besviket.
"En annan gång Louis, detta är mellan mig och Cat" sa Liam och bara det lilla fick mitt hjärta att hoppa över att slag.
"Nu åker vi" sa Louis och vi började gå mot dörren.

Liam och Louis släppte mig utanför köpcentrumet och jag gick in. Jag gick till espresso house och tog ett bord i väntan på att Collin skulle komma. Efter en liten stund såg jag att han kom gående så jag reste mig upp.
"Collin!" skrek jag och vinkade med handen för att han skulle se mig.
När han fick syn på mig log han stort och började gå snabbare. Vi möttes i en kram.
"Oh, det är så tråkigt i skolan utan dig" sa han medan vi gick fram för att beställa vad vi skulle ha.
"Jag kommer tillbaka nästa vecka" sa jag och han log.
Vi satte oss vid bordet. Han drack en klunk av sin latte och jag gjorde detsamma. Det var länge sedan jag drack vanilla latte, min favorit. Jag njöt av smaken som spred sig i min mun.
"Så, Jeremy skryter om att han var hemma hos dig inatt och gav dig choklad, han tror du ska börja gilla honom igen" sa Collin.
Jag visste att han gjorde det för en anledning.
"Han kan ju drömma vidare" sa jag och himlade med ögonen.
"Vadådå? Gillar du någon annan nu?" frågade han.
Han brukade inte fråga mig om sådant men jag hade inget emot att prata med honom om det.
"Kanske det" sa jag och kollade bort för jag ville egentligen inte att någon annan än jag skulle veta om det med Liam.
"Kom igen, du vet att din hemlighet är säker hos mig" sa han precis som om han hade läst mina tankar.
"Jag tror inte jag är redo att berätta det för någon än" sa jag och tog ännu en klunk av latten.
"Det är Liam ellerhur?" sa han och flinade.
Jag kollade på honom med uppspärrade ögon. Hur visste han det? Jag hade inte sagt det till någon och jag visade det väl inte så mycket. Eller? Men jag kom ju på det igår, hur kunde han veta?
"Jag visste det" sa han bara när jag inte svarade på hans fråga.
"Vad får dig att tro det?" sa jag och han ryckte på axlarna.
"Har den känslan bara" sa han och precis när jag skulle förneka det var det någon som ropade mitt namn.
Jag vände mig om och såg att Ellinor och Harry gick mot oss. Räddarna i nöden, tänkte jag och vinkade till dom så att de skulle sätta sig ner.


Nialls perspektiv:

Jag gick in i köket där Liam och Louis satt. Zayn var och duschade, Ellinor och Harry var på stan. Jag satte mig ner på ena stolen. Jag skulle inte hämta Alice efter skolan idag. Hon skulle umgås med Derek. Jag visste att Alice aldrig skulle föra något mot mig men jag var ändå avundsjuk. Jag ville inte att någon annan kille skulle spendera tid med min underbara Alice.
"Så Liam, när ska du berätta för Cat?" frågade Louis.
"Kan du lugna dig, jag ska berätta men jag vill inte ta det för fort okej?" svarade Liam.
"Det är bra att du tar det i din egen takt" sa jag och Liam log mot mig.
"Men han måste ju berätta det snart" fortsatte Louis.
"Men Louis, ska inte du skaffa flickvän snart?" sa jag för att försvara Liam.
Liam började skratta och Louis kollade ner i bordet. Zayn kom in med nytvättat hår.
"Niall, ska du hämta Alice idag? Isåfall kan jag åka med så att vi kan hämta upp Emelie?" sa han och min avundsjuka kom tillbaka.
"Nej inte idag, Alice ska vara med Derek" sa jag och alla blev helt tysta.
Zayn gick och satte sig bredvid Louis.

Vi satt och pratade länge om olika saker. Ellinor och Harry kom hem. De berättade att de hade stött på en massa fans och att de hade träffat Cat och Collin.
"Ja de är söta tillsammans, Cat och Collin" sa Louis och kollade på Liam.
Han sa så för att Liam skulle bli avundsjuk och berätta om sina känslor för Cat så snart så möjligt.
"Ta det lugnt Louis, jag ska berätta" sa Liam.
"Berätta vad?" sa Ellinor förvirrat.
"Att Liam gillar Cat" sa Louis och log.
"Seriöst? Nej men va gulligt, säg det snart så att hon inte blir upptagen, hon är en underbar person" sa Ellinor.
"Jag ska säga det ni kan vara lugna, ge mig bara en vecka" sa han och de nickade.
Jag undrade vad Alice och Derek gjorde, jag ville skicka ett sms till Alice men det skulle inte kännas rätt. Mina tankar avbröts när min mobil började vibrera. Jag tog upp den och satte den vid örat samtidigt som jag gick in i vardagsrummet.

"Hej mamma" svarade jag.
"Hej gubben, jag har lite dåliga nyheter" sa hon och jag började direkt tänka på det värsta.
"Har det hänt något med pappa?" frågad jag oroligt.
"Nejdå, han mår bra men vi kan inte komma till helgen" sa hon.
"Inte? Varför det?" frågade jag besviket.
"Jag hade glömt att det var denna helgen som farmor fyller år" svarade hon och då förstod jag.
Det var tradition att gå ut och äta när farmor fyllde år, hela släkten samlades och firade henne.
"Okej men jag förstår, men vi får prata mer sen" sa jag och vi sa hejdå till varann innan vi la på.

Liams perspektiv:

Jag rullade upp på infarten. Jag såg att det lös vid dörren så jag hoppade snabbt ut ur bilen och sprang dit. jag såg att Cat stod och pratade med någon. Vem var här så sent på natten? Jag gick lite närmare och såg att det var Jeremy. Jag skyndade fram till Cat men hon stod och log så min oro släppte lite. När jag var helt framme blev Cats leende ännu större.
"Ja jag ska väl ta och gå nu" sa Jeremy och kramade om Cat.
Avundsjukan spred sig inom mig. Jeremy vinkade till oss medan han gick sin väg. Sedan hoppade Cat upp i min famn och gav mig världens varmaste kram.
"Tack för att du kom" sa hon innan hon släppte mig och vi gick in i huset.
Jag såg att hon höll något i handen. Jag kollade närmare och såg att det var en ask med choklad.
"Vad ville han?" frågade jag.
"Han ville vara säga förlåt för att an hade varit ett svin mot mig och så hade han hört vad som hänt, ja det med Jimmy, ingen aning om hur men han gav mig en chokladask för att få mig lite bättre" sa hon och la asken på vardagsrumsbordet.
"Mitt i natten?" sa jag misstänksamt.
"Ja han hade velat fram och tillbaka hela dagen sen nu så tänkte han att han inte kunde vänta längre" sa hon och log.

Vi gick in till hennes rum. Jag la mig på golvet medan hon var i köket och hämtade ett glas med vatten till mig.
"Du kan inte ligga där, du kan väl sova bredvid mig? Asså du behöver inte men det skulle kännas tryggare om jag skulle få en mardröm igen, sen så vill jag inte att du ska få ont i ryggen" sa hon och log.
"Visst, allt för att hålla mardrömmarna borta" sa jag och reste mig upp.
Egentligen var det allt jag ville, att sova bredvid henne. Denna gången skulle hon ligga närmare eftersom hennes säng var mindre än min, det fick fjärilarna i magen att flyga runt. Hon la sig innerst sen la jag mig bredvid.
"Tack så jättemycket för att du för detta Liam" sa hon och vände sig mot mig.
"Allt för dig" sa jag och menade det verkligen.
Jag skulle kunna ge upp allt för att få henne att må bra.
"En liten fråga bara?" sa hon och kollade mig i ögonen.
"Ja?" sa jag nyfiket.
"Varför har du inte berättat för mig om din flickvän?" sa hon och jag blev chockad.
Vadå flickvän? Vem hade sagt det? Det var ju inte klokt.
"Va?" sa jag förvirrat.
"Sluta låtsas, jag vet att hon heter Elina" sa hon och log.
"Va? Nej?" sa jag.
"Jag är glad för er skull, hon är säkert jättefin, när får jag träffa henne?" frågade hon.
"Vem har sagt det? Jag är inte ihop med Elina, hon är min barndomsvän, vi är bara vänner inget annat" sa jag fortfarande förvirrat med bestämt.
"Jaha, som du och jag menar du? Bara det att vi inte kände varann när vi var barn?" sa hon och flinade.
"Ja typ" sa jag eftersom jag hade känslor för Cat men inte Elina.
"Okej, då missuppfattade sig, godnatt" sa hon och vände sig mot väggen.

Efter en stunds tystnad hörde jag Cats lätta andetag. Hon hade somnat, problemet var att jag inte kunde somna. Jag la min arm runt henne, hon skulle väl ändå inte märka det nu när hon sov? Jag begravde mitt ansikte i hennes hår och sedan somnade jag också.


Louis perspektiv:

Jag antog att Liam hade åkt till Cat eftersom han inte var hemma. De andra hade också åkt någonstans. Jag satte mig i köket för att äta frukost. Det var så tyst. Jag åt snabbt upp och bestämde mig sedan för att gå hem till Cat och se om Liam var där. Jag tog på mig en mössa och ett par solglasögon. Jag gick längs gatorna och tog sedan upp min mobil. Jag kollade lite olika sidor och skrev en snabb tweet sedan la jag ner den i fickan igen. Jag ville fixa ihop Liam och Cat men jag visste inte hur. Allt skulle bli så mycket bättre då. Jag skulle först ta reda på om Cat verkligen gillade Liam, det skulle jag göra idag. Jag tänkte ut en plan, jag kanske kunde få Cat att säga sanningen till Collin? Jag tog upp min mobil och tog fram Collins namn. Jag tryckte på ring.
"Hallå?" svarade han.
"Hej Collin, det är Louis" sa jag.
"Hey bro, något särskilt?" sa han glatt.
"Jo, Cat brukar ju prata med dig, gillar hon Liam mer än som vän?" frågade jag.
"Alltså jag tror det men jag är inte helt säker" sa han.
"Okej, kan du bjuda med Cat någonstans eller något så att ni kan prata och få reda på det?" frågade jag snällt.
"Klart, de är som gjorda för varann" sa han och hade samma tanke som jag.
Vi planerade hur vi skulle göra och sedan var jag framme vid Cats hus och knackade på dörren.

Louis perspektiv:

Jag kollade mot mobilen som lös. Jag såg att Cat läste och hennes ansiktsuttryck ändrades helt. Från glad till ledsen liksom, eller kanske lite mer besviken. Jag kunde inte sluta tänka på det, sedan började mobilen vibrera igen. Cat kollade inte ens dit. Jag reste mig och tog mobilen.
"Hallå?" svarade jag utan att kolla vem det var, jag gick ut till köket.
"Hej det är Elina, är det Louis?" frågade hon.
"Heej Elina, ja det är det, Liam är på toaletten så han kommer nog snart" svarade jag glatt.
"Aha okej han ville fråga mig om råd, vet du något om det?" frågade hon.
"Okej, ja jag kan ha en aning" sa jag och det gick upp för mig att han hade smsat Elina om hjälp med Cat.
Undrar om det var hon som smsa innan också när Cat läste?
"Kan du be honom ringa när han är klar?" frågade hon och i samma sekund kom Liam in i köket.
"Han kommer här, trevligt att prata med dig Elina, ses" sa jag innan jag lämnade över mobilen till Liam.
Nyfiken som jag var satt jag kvar för att lyssna på vad de sa till varann.

"Hej" sa Liam till Elina.
Han gav mig en blick som menade att jag skulle gå men jag log bara och skakade på huvudet.
"Jo det är så som jag skrev i smset, vi är vänner men jag gillar henne mer än så, jag vet inte om jag ska säga det eller bara låta det vara" sa han och jag hörde att Elina svarade något i andra änden.
"Okej, tack så mycket, vi måste ses snart, jag saknar dig, Hejdå" sa han och la sedan på.

Jag satt och kollade på honom. Han bara stirrade tillbaka.
"Men vad sa hon då?!" frågade jag efter en stund.
"Hon sa att jag borde säga det!" sa han och kollade ner i bordet.
"Så vad väntar du på?!" frågade jag.
"Men det är inte så lätt" sa han och efter det hörde jag hur det knackade på dörren.
Jag sprang dit för att öppna. Utanför stod killarna från You me at six.
"Hej, kom in, de andra kollar på film så vi får säga åt dom att slita sig" sa jag och alla log samtidigt som de gick in i hallen.
Jag sprang in i vardagsrummet. Alla satt med ögonen på skärmen och såg skrämda ut. Jag skrattade.
"Kom igen nu, vi ska sticka och äta" sa jag och Niall ställde sig upp direkt.
Alla andra reste sig också och ledde sina steg mot hallen.
Jag gick ut i köket för att hämta Liam.
"Efter maten och så ikväll så ska jag säga det" sa han till mig och jag nickade.

Vi beställde taxibilar och när dom kom åkte vi till den minst befolkade resturangen i stan. Alla verkade glada, fast Cat var kanske lite nere. Jag ville prata med henne men skulle inte få chansen. Jag log mot henne när vi satte oss vid det lååååånga bordet inne på resturangen. Hon log tillbaka och sedan verkade det som om hon iallafall blev lite gladare eftersom hon började vara med i samtalen och lite så.


Cats perspektiv:

Jag var såklart lite besviken på mig själv och ledsen för att jag aldrig skulle få en chans på Liam men det var bara att hålla humöret uppe så att ingen skulle märka något. Det var trots allt sista gången vi skulle få träffa Josh och gänget på ett bra tag, om jag ens skulle gå träffa dom igen. Jag satt bredvid Josh och Dan. Framför mig satt Liam, han verkade lite nervös men jag visste inte varför. Jag ville veta men det var nog bäst att bara låta det vara. Vi åt och skrattade. Det var riktigt skoj.
"Cat?" viskade någon.
Jag vände blicken och såg att det var Dan som hade sagt mitt namn.
"Ja?" sa jag frågande.
"Kan du hänga med mig på en promenad?" frågade han och log.
"Klart jag kan" sa jag och vi reste oss upp.
Allas blickar vändes mot oss.
"Vart ska ni?" frågade Matt.
"Vi ska bara ut och gå lite" sa Dan och vi började gå mot dörren.
Jag kände allas blickar i ryggen på mig. Det var lite obehagligt faktiskt. Vad ville Dan egentligen? Vi hade inte pratat sådär värst mycket.

Vi gick på en gränd där det var helt folktomt.
"Så, var det något speciellt?" frågade jag efter en stunds tystnad.
"Nej alltså, jag ville bara ha lite luft" sa han och skrattade.
"Aha okej och du kunde inte frågat Josh eller någon annan att gå med dig?" frågade jag med ett leende på läpparna.
"Du verkar vara en sån person som är bra att prata med, det var därför jag ville att du skulle gå med mig" sa han.
"Okej? Och vad är det du vill prata om?" frågade jag medan vi satte oss ner på en bänk.
"Alltså, jag tror jag håller på att bli sjuk" sa han.
"Vadå sjuk? Förkyldning?" frågade jag.
"Nej, inte den sortens sjuk, jag har blivit sjuk på så sätt att varje gång jag ser en svarthårig tjej tänker jag på min kusin, hon dog för 2 månader sen och jag tycker det är läskigt att prata med tjejer som påminner mig om henne" sa han och kollade ner i marken.
"Så du tycker det är läskigt att prata med mig?" frågade jag och le en hand på hans rygg.
"Du påminner så mycket om henne, klädstil, sättet du pratar med folk, till och med ögonen... Det är därför jag inte har pratat med dig så mycket på denna tiden vi har varit här" sa han och kollade på mig.
"Det är lugnt Dan, jag förstår dig" sa jag och han trängde fram ett leende bakom tårarna som höll på att rinna ner för hans kinder.
"Jag ville bara att du skulle veta att det inte var något emot dig, men jag har kommit fram till det nu att, varje gång jag ser någon som påminner om henne så ska jag komma ihåg alla bra stunder vi hade och inte det sorgliga som hänt" sa han och log.
"Va bra, vilken tur att vi petade om det så du fick det ur dig" sa jag och kramade honom hårt.
"Tack för att du lyssnade" sa han och pussade mig på kinden.
"Ska vi gå tillbaka?" frågade jag och han nickade samtidigt som han torkade bort tårarna från kinderna.
"Förresten så måste jag ha ditt nummer, om jag får alltså, jag gillar att prata med dig" sa han när vi var precis utanför resturangen.
"Klart" sa jag och gav honom mitt nummer.

När vi kom in hade alla ätit upp och satt rätt så tysta. Jag satte mig på min plats bredvid Josh och Dan slog sig ner på sin plats på andra sidan om mig. Alla kollade på oss.
"Vad är det?" frågade jag efter en liten stund.
"Har det hänt något?" frågade Chris.
"Nej, vadådå?" frågade jag.
"Men det ser ut som om Dan har gråtit?" sa Max och jag kollade på Dan.
Han var rätt så röd under ögonen.
"Nej men det är inget" sa Dan och täckte sina ögon.
Alla började prata så smått igen och jag log. Liam kollade oroligt på mig, jag gillade när han oroade sig för mig på ett sätt men det var ju inte lönt att tänka så nu eftersom han har flickvän och allt. Jag kollade på klockan och såg att den var rätt så mycket.
"Vi måste tyvärr sticka nu" sa Matt och alla reste sig upp.
Då var det dags att ta farväl av You Me At Six, mitt favoritband som nu också var mina vänner. Josh började med att krama alla, under tiden fick jag kramar av de andra killarna. De gick sedan vidare till de andra och kramade dom. Josh stod framför mig att log.
"Jag är glad att jag träffade dig Cat" sa han och fick mig att rodna lite, han var ju trots allt Josh Franceschi.
"Jag kommer sakna dig otroligt mycket" sa han sedan och la sin hand på min kind.
"Jag kommer sakna dig med, tack för att du har gjort för mig" sa jag innan vi möttes i en kram.
Kramen var lång och varm. Jag kunde känna hans hjärtslag.
"Lova att du ringer" sa han när vi släppte från kramen.
"Jag lovar" sa jag och han pussade mig på kinden innan de vinkade Hejdå och gick ut från resturangen.
"Är du okej?" frågade Liam och satte sig på stolen Josh hade suttit på för en liten stund sedan.
Jag hade inte märkt det men jag hade tydligen börjat gråta eftersom Liams varma hans var nu på min kind och han torkade bort mina tårar med tummen.
"Jadå, jag kommer sakna dom bara" sa jag och han gav mig en kram.
Jag ville gärna hålla kvar i kramen men jag släppte rätt så fort ifall det skulle finnas paparazzi i närheten, jag ville ju inte förstora mellan honom och hon där Elina. Han var ju min bästa vän.
"Jag måste också hem nu" sa jag och reste mig upp.
"Vill du att jag ska åka med dig?" frågade Liam och ställde sig bredvid mig.
"Du behöver inte" sa jag och log mot honom.
"Jo, tänk så är taxichauffören en läskig typ" sa han och skrattade.
Jag gick med på det och gick ut och vi fick snabbt tag på en taxi. Vi hoppade in och sa adressen till taxichauffören.

"Ska vi göra något imorn?" frågade Liam och log.
"Ja det kan vi väl, men vad?" sa jag och log.
"Film, spelhall eller softa?" frågade han.
"Vad sägs om spelhall, film och sen softa?" sa jag och han nickade ivrigt.
"Har jag någonsin sagt att jag älskar dig" sa han och verkade förvånad över vad han själv sa.
Jag blev varm i ansiktet. Han menade ju förstås inte på samma sätt som jag tänkte men det var ändå så att jag blev varm i hjärtat.
"Så du tycker det låter som en bra idé?" frågade jag för att bryta tystnaden som hade uppstått efter att han hade sagt de orden.
"Självklart" sa han och log.
Bilen stannade. Jag skulle precis öppna dörren när Liam tog tag i min arm.
"Vänta" sa han och kollade på mig med nervös blick.
"Ja?" sa jag glatt.
"Jo asså..." mer hann han inte säga innan han blev avbruten av att hans mobil ringde.
Han tog upp den ut fickan och jag såg att de stod Elina. Jag förstod att det var tid för mig att gå så jag gav honom en snabb kram sen sa jag att han skulle smsa mig istället. När jag kom in i huset var det helt tomt. Mamma och pappa var väl någonstans, jag hade inte så bra koll på dom längre. Cley visste jag inte heller vart han var, jag trodde han skulle vara hemma. Jag ledde mina steg till mitt rum och slängde mig på sängen. Jag satte mobilen i laddaren och gick sedan för att byta om till pyjamas. När jag kom tillbaka till rummet la jag mig i sängen och somnade direkt.

'"Cat jag älskar dig, vi gifter oss!" sa Jimmy.
"Nej jag gillar inte ens dig!" skrek jag.
"Det var ju lite synd" sa han och gick mot andra delen av salen vi stod i.
Cley satt med tejp för minnen och hade blod överallt. Jag kollade på Jimmy och upptäckte kniven han hade i sin högra hand. Jag fick panik. Cleys ögon blev stora när han fick syn på kniven.
"Vad säger du Cley, tycker inte du att jag och Cat hade blivit ett bra par? Får fina barn som du skulle bli morbror till? Vi kanske till och med skulle döpa ena efter sig? Som mellannamn" sa han och vilade kniven mot Cleys hals.
Cley blundade och man såg hur svetten hann från hans panna.
"När är bröllopet?" sa jag med tårar rinnande från mina kinder.
"Vad sägs om nu?" sa Jimmy och hånlog samtidigt son han tog bort kniven från Cleys hals.
"Barney, kom här!" skrek han och en man kom mot oss.
"Låt cermonin börja!" sa Jimmy.'

Jag vaknade med ett skrik. Jag reste mig från sängen och gick med snabba steg ut till köket. Jag fyllde ett glas med vatten. Det verkade inte som om någon var hemma än. Jag gick in i Cleys rum men där var ingen. Det var tomt i mamma och pappas rum också. Jag skulle inte kunna sova. Mardrömmar var det värsta jag visste. Jag gick tillbaka till mitt rum och satte vattenglaset på nattduksbordet. Jag tog min mobil och kollade på lite olika hemsidor. Jag såg att klockan var 03.47 och förstod att ingen skulle komma hem. Jag klickade in på kontakter och ringde Cley, inget svar. Jag provade mamma och pappa men det var ingen som svarade där heller. Jag stannade på Liams nummer. Han brukade lugna ner mig när jag har mardrömmar men nu var det mitt i natten. Skulle jag ringa honom? Utan att tänka tryckte jag på ring.

"Hallå? Cat? Vad har hänt?" svarade Liam oroligt.
Jag log lite, till och med fnissade lite.
"Förlåt om jag väcker dig Liam, jag hade en mardröm, ingen är hemma, jag vet inte vart dom är och ingen svarar på sina telefoner" sa jag.
"Vill du att jag ska komma?" frågade han fortfarande orolig.
"Nej det behövs inte" sa jag men jag ville så gärna att han skulle komma hit och hålla om mig.
"Jag kommer iallafall, vi ses snart" sa han och la på.
Efter 20 minuter knackade det på ytterdörren och jag hick dit för att öppna. Men utanför stod inte Liam utan Jeremy.

Jag undrade hur det skulle bli om jag sa till honom hur jag kände. Om han mot förmodan skulle ha samma känslor som mig så skulle det kanske bli perfekt. Men jag ville ju inte sätta våran vänskap på spel. Jag kunde ju kanske visa mitt intresse på något sätt och se om han svarade positivt eller negativt på det. Men på vilket sätt då.

Jag kollade upp från golvet för att se på honom. När han upptäckte att jag stirrade på honom log han sitt fina Liam leende. Jag log tillbaka. Varför kunde jag inte ha fattat detta innan jag blev så bra kompis med honom. Herregud, hur trög fick man bli? Nu skulle det bara bli sådär konstigt alltihop. Men jag måste visa honom på något sätt.


Liams perspektiv:

Cat gav mig konstiga blickar. Hon liksom såg på mig på ett läskigt sätt. Inte läskigt men på ett sätt hon inte har kollar på mig innan. Jag gillade detta sättet, även om jag kanske bara inbillade mig så gillade jag det. När hon kollade på mig log jag bara.
"Vad ska vi göra?" frågade hon och bröt tystnaden.
"Jag vet inte, vad tycker du?" frågade jag.
"Vi kanske kan börja se en film? Bara tills de andra kommer?" sa hon och jag nickade.
Jag gick fram för att leta efter en film vid skåpet.
"Vad vill du se?" frågade jag henne och vände mig om.
"Välj du!" sa hon och log mot mig.
"Skräck?" sa jag och log.
"Ja men bara om du sitter bredvid mig då" sa hon och spärrade upp ögonen.
Då var valet självklart. Skräck, jag ville ju vara så nära henne som var möjligt. Kanske hade jag tänkt att hålla mig på avstånd innan men det tjänar ju inte till något, jag kommer fortfarande ha de känslorna som jag har nu även om jag försöker undvika hennes närhet.

Jag tog en skräckfilm i högen och startade den. Jag slog mig ner bredvid Cat. Jag satt mig lite längre bort även om jag inte ville, men hon kanske inte uppskattade min närhet som jag uppskattade hennes. Det kom läskig musik i början. Vi hade nedrullat överallt, om jag själv fick säga det så var det rätt så läskigt.
"Jag sa bredvid mig, inte 10 meter bort" sa hon och kollade på avståndet mellan oss.
Jag log och hoppade närmare, mitt hjärta slog lite fortare när jag vara satt si sådär 2 centimeter ifrån henne. En clown kom upp på tv skärmen och jag hoppade till likaså Cat.
"Jag hatar clowner!" sa hon och gömde ansiktet i sina händer.
"Jag kan stänga av om du vill" sa jag och kollade på henne.
"Nej, jag gillar att bli rädd" sa hon och skrattade.
"Om du blir för rädd vet du att jag är här, och min hand är ledig" sa jag och hon skrattade lite nervöst.
Sa jag verkligen det där högt? Det var sådana saker jag skulle hålla för mig själv.

En bit av filmen gick, det var zombies och blod, jag sneglade mot Cat som satt med uppspärrade ögon. Jag satte mig ännu närmre och la armen runt henne. Jag kunde inte fatta att jag gjorde det eftersom jag hade sagt åt mig själv att låta bli men hon bara log så jag slappnade av. Tjejen i filmen gick in i en butik som var helt svart. Hon hade ett vapen i sin hand och kollade runt för att försäkra sig om att ingen var efter henne. Jag kände hur Cat spände hela kroppen. Antagligen tycket hon det var spännande. Det tyckte jag med. Det blev helt tyst på TVn, hon satte sig på golvet bakom en kyldisk för att gömma sig. I samma stund smällde dörren i hallen upp.
"HALLÅ?!" skrek Louis och jag blev rädd.
Catt hoppade upp i min famn och jag kände hur hennes hjärta slog i 190. Louis och Harry kom in i vardagsrummet.
"Oj förlåt, störde jag?" frågade Louis när han såg att Catt satt nära mig.
"Fyfan va ni skrämde mig! Vi kollar på skräckfilm och så kommer ni precis när det är helt tyst!" sa Cat och då började Harry skratta.
"Var är Ellinor?" frågade jag för att de skulle prata om något annat.
"Vi släppte av henne hos Vince, hon fick jobbet så hon skulle berätta det för honom" sa Harry och jag nickade till svar.
Då kom resten in genom dörren. Zayn gick och höll Emelie i handen och Niall detsamma med Alice. Alla satte sig i soffan och vi började om filmen. Jag satt fortfarande bredvid Cat. Eftersom vi redan hade sett början av filmen koncentrerade jag mig mer på att kolla på henne än på filmen. Jag gillade hennes uttryck i ansiktet när det hände något läskigt. Hon drog upp händerna och gömde hela ansiktet utom ögonen, det var ju det hon egentligen skulle täcka om hon inte ville se. Jag skrattade till och hon kollade på mig.
"Vad?" viskade hon.
"Du gömmer allt utom ögonen!" sa jag och hon gav mig en ond blick.
"Jag är rädd men jag vill ändå se" viskade hon tillbaka och fokuserade sedan på filmen igen.
Efter ungefär 20 minuter lutade hon sitt huvud mot min axel. Jag kände hur varm jag blev i kroppen. Att så lite kan göra så mycket, tänkte jag för mig själv. Jag kände att någon stirrade på mig och kollade mot andra delen av soffan. Louis att och log mot mig. Jag fattade vad han menade. Men så var Der ju inte tyvärr, jag skakade på huvudet lite lätt för att han skulle fatta. Då vände han bara bort blicken.

Jag tänkte att det kanske skulle passa bra med en annan tjejs råd, jag ville inte att någon av Alice, Emelie eller Ellinor skulle veta så jag tog fram min mobil för att leta upp min barndomsväns nummer. Jag gick in på kontakter och bläddrade fram Elina. Jag började skriva.
'Hej Elina, jag behöver din hjälp, jag gillar en tjej som också är min vän, vad ska jag göra, du är den ända jag kan vända mig till, saknar dig, varför var du tvungen att flytta?! Aja, svara så fort du ser detra'
Jag tryckte på skicka.

Cats perspektiv:

Jag såg att Liam smsade med någon. Jag rätade på mig så att jag inte lutade mig på hans axel längre, han gillade nog inte det eftersom han började smsa. Jag fastnade i filmen igen. Jag kollar runt på alla som satt och var inne i filmen. Helt plötsligt reste Liam sig och jag gav honom en frågande blick.
"Toaletten" viskade han och jag nickade som svar.
Precis när jag var inne i filmen igen hörde jag hur något vibrerade sidan om mig. Av ren refleks kollade jag dit och såg Liams mobil ligga och lysa, jag kunde inte undgå att se det. Det stod Elina på skärmen och så kunde jag se vad som stod också, jag kunde inte låta bli att kolla.
'Jag ringer dig snart, saknar dig med' stod det och allt hopp om att jag hade en chans rann ur mig.
Såklart hade han en tjej, men han var kanske tvungen att hålla henne hemlig för medias skull?

Alice perspektiv:

Det var fortfarande samma visa varje gång jag kom till skolan. Folk som pekade och gav onda blickar. Jag saknade att Ellinor gick vid min sida, hon var den enda jag kunde lite på. Jag kunde ju inte skaffa nya vänner här för då visste jag inte om de utnyttjade mig för att komma åt killarna. Jag satt själv på rasterna och vid lunchen. Man känner sig lite utanför ibland, men ibland var det bara skönt. Konstigt nog visste ingen om förhållandet mellan Zayn och Emelie inu så hon kan inte ha det likadant som mig. Fast i och för sig vet ju alla att dom är vänner.

När jag satt på lunchen kom en kille med mörkbrunt hår fram till mig.
"Kan jag sitta här?" frågade han osäkert.
I vanliga fall brukade jag säga att det skulle komma folk och sitta på platserna men han verkade så ledsen och osäker.
"Visst" sa jag och han slog sig ner framför mig.
"Förlåt, jag är ny här på skolan, Derek" sa han och sträckte fram handen över bordet.
"Hej, Alice" sa jag och tog hans hand.
"Jag gillat inte detta med nya skolor och nya människor" sa han och kollade ner i bordet.
"Det kan jag förstå, de flesta här är idioter" sa jag och han log lite.
"Hur kommer det sig att du sitter ensam?" frågade han.
Jag kunde ju inte säga, 'ja jag är ihop med Niall Horan och kan inte lita på någon'. Det skulle låta fel.
"Ehm, det är en sak bara" sa jag och nu var det min tur att kolla ner i bordet.
"Aha, så du vill inte prata om det" sa han förstående.
"Nej, jag tror du skulle se mig som en annan person då" sa jag utan att tänka.
"Det tvivlar jag på" sa han innan han tog en bit av sin macka.
"Du kommer få reda på det förr eller senare, och när det händer lovar jag dig att jag inte kommer vara samma människa som du sitter och pratar med nu, iallafall inte i dina ögon" sa jag och var rätt så nöjd med det jag sa.
"Om jag ändå kommer få reda på det, varför säger du det inte bara nu" sa han.
Den frågan var jag inte beredd på. Jag visste inte att han var en sån som inte gav upp i första taget.
"För att jag inte känner dig" sa jag, det var det ända jag kunde komma på.
Vi satt och stirrade på varann. Han försökte säkert läsa av mig. Men jag skulle hålla minen och inte hjälpa honom på något sätt. Jag hörde hur någon viskade bakom mig, Derek kollade upp på dom. Sedan kände jag hur någon petade på min axel.
"Ehm, ursäkta" sa en tjejröst.
Jag vände mig om och såg två blonda tjejer stå där med stora leenden. Jag försökte le tillbaka. Jag tror det var två av de tjejerna som gick två klasser under mig.
"Är du.." började den ena tjejen.
Nej, snälla. Nu skulle Derek få reda på det.
"Är du Niall Horans flickvän?" frågade hon andra snabbt.
"Ehm, ja" sa jag och sneglade mot Derek som kollade frågande mot oss.
"Va coolt, kan vi få din autograf?" frågade hon.
"Visst" sa jag och tog emot pappren och pennan för att skriva min signatur.
De lämnade sedan oss och Derek kollade på mig med en misstänksam blick.

"Vad är det?" sa jag nät han hade suttit och stirrat på mig ett tag.
"Nej, min syn på dig har inte förändrats" sa han och skrattade lite.
"Nehe" sa jag bara och tog en bit av min macka.
"Jag förstår att den där Niall är en kändis, men jag kan inte komma ihåg vilket sammanhang jag har hört hans namn innan" sa han och satte handen vid hakan som om han tänkte.
"Säger One Direction dig något?" sa jag och han sken upp.
"Visst ja, pojkbandet" sa han lite högt.
"Men jag måste gå nu, min näsa lektion börjar om 5 minuter" sa jag och reste mig upp.
"Min med, vilken lektion har du?" frågade han samtidigt som han också reste sig.
"Spanska" sa jag.
"Det har jag med, med Mr. Globe" sa han och kollade på sitt schema.
"Då har vi samma lektion" sa jag och han log.
"Vilken tur! Hoppas jag inte är jobbig" sa han sedan och blev lite blyg igen.
"Nej då, du är iallafall bättre än alla andra här på denna skolan" sa jag och log.


Cats perspektiv:

Vi spelade FIFA rätt länge. Sedan var det dags för näsan alla att åka iväg. Harry och Louis åkte för att hämta Ellinor, Niall och Zayn åkte för att hämta Emelie och Alice, sedan var det bara jag och Liam kvar.
"Vad ska vi göra?" frågade jag.
"Vet inte, vad vill du göra?" frågade Liam och log.
"Ingen aning, skulle vi möta de andra någonstans sen eller de skulle komma hit?" frågade jag.
"Dom skulle nog komma hit sen skulle vi väl sticka och göra något" sa han och tog upp sin mobil från fickan.
Jag gjorde detsamma eftersom det inte fanns något annat att göra. Jag hade ett meddelande från Collin.
'Hoppas du blir bättre snart, saknar dig, inte så kul att vara ensam i skolan med en massa idioter.. Och förresten, Jeremy frågade om vi dejtade, vart har han fått det ifrån?' läste jag.
Jag skrattade och Liam kollade på mig.
"Vad är det?" sa han och log.
"Collin skickade ett sms, Jeremy tror att jag dejtar Collin" sa jag och skrattade lite till.
"Varför tror han det?" frågade Liam allvarligt, vad var det med honom?
"Jeremy frågade förra veckan om jag ville gå på dejt med honom men så sa jag att jag skulle vara med Collin och då tog han det som om vi dejtade" sa jag och nu skrattade Liam lite.
Jag skrev ett sms till Collin och förklarade. Sedan kollade jag lite på facebook och sedan instagram. Jag sneglade mot Liam som satt och log. Jag undrade varför med ville inte fråga. Jag bestämde mig för att kolla twitter eftersom jag inte hade varit där inne på över två dagar. Jag såg att Liam hade tweetat för några minuter sedan.
'Sitter i soffan och tråkar med @Cataleya_Cat' jag kollade mot honom och han log fortfarande.
Jag upptäckte att jag hade en del nya följare och det var antagligen tag vare Liam. Jag kollade ännu en gång mot honom och nu var hans leende ännu större när han kollade ner i skärmen på mobilen.
"Vad är det du sitter och ler åt?" frågade jag när mitt tålamod tog slut.
"Va? Inget!" sa han oskyldigt och låtsades som ingenting.
Jag slängde mig mot honom för att få tag i hans mobil men då började han kittla mig. Jag skrattade så mycket att jag inte fick luft med jag gav mig inte. Till slut fick jag tog i hans mobil och sprang in i badrummet så att han inte skulle få tag på mig. Han stod utanför och bankade. Jag kollade på hans mobil och såg att det var en bild på mig när jag sov. Jag bläddrade vidare och där var fler bilder på mig. Det var bilder han hade tagit när jag inte visste om det för jag såg helt borta ut på alla.
"LIAM!" skrek jag genom dörren.
"Vad? Ge mig min mobil nu" sa han och man hörde på hans röst att den var lite darrig av nervositet.
Jag öppnade badrums dörren och gav mobilen till honom.
"Du får inte fota mig sådär" sa jag och han log.

Jag gick tillbaka och satte mig i soffan. Jag undrade fortfarande varför han hade ett sådant leende på läpparna när det var bilder på mig. Det var inget retligt leende som det vanligtvis skulle varit om det hade varit min bror eller någon annan, det var något annat leende. Jag kanske bara inbillade mig, jag kanske ville att det skulle vara ett annorlunda leende. Jag kanske.. Nej så fick det inte vara... Jag kunde väl inte... Eller var jag.. Nej aldrig, allt utom det fick hända... Jag var ju kär i honom, jag var kär i Liam, min bästa kompis! Eller? Jag slog bort tanken men jag fick bara tillbaka den hela tiden, allting föll på plats nu... Jag pratade om honom hela tiden, jag var glad när jag var med honom, han var alltid där för mig... Men det skulle jag hålla för mig själv. Jag kunde ju inte bli kär i min bästa vän, det var en av de reglerna som stod högst på min list, nu bröt jag den. Men ingen behövde veta, då skulle det i te klassas som att jag hade brutit regeln. Jag kollade upp på Liam, han log mot mig. Han var fin, så hade jag inte sett honom innan men allt blev så annorlunda nu. Jag till och med rodnade när han kollade på mig. Det var inte rätt.