iloveeverythingaboutyou

Ellinors perspektiv:

Dagen hade gått fort och det var redan dags att gå och lägga sig igen. Harry kröp ner bredvid mig och drog täcket över sig. Jag vände mig mot väggen. Jag var jätte trött även om vi hade sovit rätt mycket idag. Jag blundade och nästa sekund var jag i drömmarnas land. Jag vaknade med ett ryck. Jag vände mig om och såg att Harry fortfarande låg och sov. Jag klättrade ut sängen och tog min mobil som hade legat på laddning. Klockan var 02.57. Varför vaknade jag nu. Jag kände att jag var för pigg för att lägga mig igen så jag bestämde mig för att gå ner istället.

Jag gick tyst ner för trappan. Jag ville inte väcka någon eftersom alla verkade så trötta. När jag kom ner såg jag att lampan i köket var tänd. Vem var det som var uppe nu. Jag gick sakta dit. Jag såg Louis sitta där med händerna för ansiktet och en kopp framför sig. Jag gick fram till honom. Han kollade sakta upp mot mig och hans ögon var röda, han grät. Jag satte mig bredvid honom.
"Hur är det?" frågade jag och la ena handen på hans axel.
"Det är bara det att jag kan inte släppa att vi nästan körde och krockade på grund av mig" sa han och torkade sig under ögonen.
"Men Louis, inget hände. Alla mår bra och det är inget att sitta uppe och gråta över" sa jag med tyst röst.
"Men jag kan inte sluta tänka på det" sa han och satte händerna för ansiktet igen.
"Louis, kolla på mig" sa jag och tog bort hans händer från ansiktet.
Han kollade mig rakt i ögonen. Jag sträckte fram handen och torkade bort hans tårar.
"Inget hände, alla mår bra, kom ihåg det" sa jag.
"Okej" sa han och pressade fram ett leende.
"Gå nu och sov" sa jag.
"Jag kan inte, är för pigg" sa han och skrattade lite.
"Samma här" sa jag och gick för att ta en kopp te.
"Ska vi spela?" frågade Louis.
"Vadå?" sa jag frågande.
"Vi kan se om där är något bilspel" sa han och jag nickade.

Vi satt och spelade rätt länge. Jag var riktigt dålig och Louis påminde mig om det hela tiden också. Det var iallafall kul. Jag vann iallafall en gång. Men det var den gången Louis somnade mitt i allt.
"Vi kanske ska gå och lägga oss" sa jag och gäspande.
"Ja det gör vi" sa Louis och stängde av spelet.
Vi gick upp för trappan.
"Tack för att du muntrade upp mig" sa Louis och vände sig mot mig.
"Så lite så" sa jag och log.
"God natt" sa han och gav mig en kram.
"God natt" sa jag och öppnade dörren till mitt och Harrys rum.

När jag kom in i rummet var Harry vaken.
"Var har du varit?" frågade han lite oroligt.
Jag skrattade lite åt hans reaktion.
"Jag har spelat TVspel med Louis" sa jag och log mot honom.
"Klockan 4 på natten?" frågade han förvånat.
"Vi kunde inte sova" sa jag och la mig bredvid honom.
"Okej, men du borde sova nu" sa han och log mot mig.
"God natt" sa jag och gav honom en kyss.
"God natt" sa han och la sina armar runt mig.


Nialls perspektiv:

Jag vaknade nästa dag av att Alice reste sig ur sängen.
"God morgon" sa jag och log mot henne.
"God morgon" sa hon.
Jag reste mig upp och kysste henne på pannan.
"Vi måste åka snart" sa hon.
"Ja okej" sa jag och ställde mig upp.
Jag tog på mig mina kläder sedan gick jag till badrummet för att fixa mig.

När jag kom ut var Alice redan klar. Vi smög ut från huset eftersom alla fortfarande låg och sov. Jag fixade en taxi och vi stod på uppfarten och väntade. När den kom hoppade vi in i baksätet och taxin började rulla.
"Ska det bli skönt att ta av gipset?" frågade jag henne under resan till sjukhuset.
"Skojar du? Det ska bli en befrielse" sa hon och log mot mig.
När taxibilen stannade betalade jag sedan hoppade vi ut.

I väntrummet kom det fram ett par fans. Några gav Alice onda blickar men jag tog bara hennes hand för att visa att allt var okej och att hon inte skulle bry sig. Hon verkade lugna ner sig lite. Vi hade haft tur som inte hade fullt av paparazzi efter oss överallt. De kanske hade några bilder på oss men inget mer. Det kändes faktiskt ganska skönt.

Efter en liten stund blev Alice inkallad och de tog snabbt av gipset. Jag gav henne skon jag hade tagit med till henne eftersom hon inte hade tänkt så långt.
"Tack så mycket" sa Alice till läkaren som hade tagit av hennes gips och skakade hans hand.
Vi gick ut från rummet.
"Kan vi inte gå hem?" sa hon och log.
"Klart" sa jag och tog hennes hand.
Hon hoppade upp och ner. Hon var så glad att jag trodde hon skulle spricka. Att se min älskade tjej så glad gjorde mig ännu lyckligare än vad jag redan var. Vi gick där hand i hand. Där var bara några fans som vågade sig fram och ta foto.
"Vill du följa med till flygplatsen sen och hämta Daniel?" frågade Alice mig.
"Nej, jag tycker du ska åka själv, ni har ju inte träffats på så länge och har mycket och prata om, sen kommer det säkert vara mycket fans där och jag vill ju inte förstöra" sa jag och log mot henne.
"Okej, men du måste träffa honom sen på kvällen" sa hon och drog sig lite närmare mig.
"Klart jag måste" sa jag och kysste henne på pannan.
Kunde det bli bättre med en promenad, en rätt så solig dag, med personen man älskade mest i världen. Nej, det tycket inte jag heller.

Zayns perspektiv:

Jag skulle träffa Emelie om ca en timme. Jag tog en snabb dusch och fixade sedan mitt hår. Vi skulle mötas i parken eftersom där nästan aldrig var folk. Hon verkade glad när jag pratade med henne i telefonen vilket var ett plus.

Jag gick ner för trappan. Jag kollade in mot vardagsrummet. Niall och Alice hade somnat på soffan. Hemskt va alla sover i detta huset. Jag drog på mig jackan och knöt skorna. Det var ungefär 20 minuter kvar men jag ville vara där i god tid. När jag kom fram till parken var där helt tomt, det var bara några småbarn som lekte på lekplatsen. Jag saknade att vara liten, att kunna gunga högt och springa runt utan att oroa sig. Bara leva livet utan problem. Vilken tid de hade framför sig.

Jag tog upp mobilen. 10 minuter kvar. Jag var så spänd på att träffa henne. Allt med henne var så bra. Jag gick in på twitter och kollade runt lite. Inget roligt. Jag kollade runt på skvallersidor. Där stod lite om Harry och Ellinor. Inget jag ville kolla närmare på. Jag bläddrade ner. Någon hostade till framför mig och min blick åkte upp. Där stod hon med sitt blonda hår och sina vackra ögon. Jag log och ställde mig upp.
"Hej" sa jag och kramade om henne.
"Hej på dig med" sa hon och log.
"Så vad ska vi göra?" frågade jag henne.
"Vi kan väl bara gå runt här i parken, där är så mycket folk i centrum" sa hon.
"Det går hur bra som helst" sa jag.

Vi gick runt lite i parken och pratade om allt möjligt. Hon berättade om sin dag och jag om min. Hon frågade inte mycket om One Direction, som alla andra säkert hade gjort. Våran konversation avbröts när hennes mobil började ringa. Jag hann se att det stod 'Casper' på skärmen. Jag kunde inte hjälpa att känna ett hugg av avundsjuka.

"Hej det är Emelie!" sa hon glatt när hon svarade.
"Det är bra, själv?" fortsatte hon.
Vi hade nu stannat och satt oss på en bänk.
"Va bra, ja jag är ute och går med en kompis" sa hon och sneglade på mig.
"Jag kommer snart hem sötnos" sa hon.
Klart att det var hennes kille, varför skulle inte en tjej son hon ha en pojkvän. Jag ville nästan stå mig själv i pannan med handen, hur tänker jag.
"Nej det är en killkompis" sa hon gatt.
"Ja jag menar allvar" hon var fortfarande lika glad.
"Jag tror inte han vill" sa hon och kollade på mig igen.
"Jaja, jag ska fråga, älskar dig, ses snart" sa hon och la på.

Hon satt och kollade ner i marken en liten stund.
"Asså detta kommer låta jätte konstigt men,,, skulle du bara vilja följa med mig hem?" frågade hon och kollade på mig med osäker blick.
"Ehm, visst" sa jag och kollade frågande på henne.
Ville hon att jag skulle följa med henne hem även om hon nyss la på luren med sin pojkvän.
"Du behöver inte, det är bara... Mamma och pappa är och jobbar och min bror är hemma själv. Han ville att du skulle följa med, jag hat inga killkompisar och han har inga vänner..." sa hon och tog en paus.
"Han sitter i rullstol, han är förlamad i benen eftersom han var med om en bilolycka när han var mindre" fortsatte hon.
"Klart jag följer med" sa jag.
Så det var hennes bror hon pratade med. Jag kunde inte hålla tillbaka ett leende.
"Han är 7 år och heter Casper" sa hon med ett leende på läpparna.
"Kom så går vi" sa jag och ställde mig upp.

Vi gick hem till henne. De bodde i ett ganska litet hus. När hon låste upp dörren och gick in skrek hon:
"Casper jag är hemma, och jag har någon med mig"
Det hördes ljud från vardagsrummet och medan jag tog av min jacka kom en liten kille med rullstol in mot hallen. Han log när han fick syn på mig. Han hade ljusbrunt hår och likadana lysande ögon som Emelie.
"Hej, är det du som är Casper?" frågade jag och log stort mot honom.
"Ja, vad heter du?" frågade han.
"Jag heter Zayn" sa jag och han log.
"Vill du spela TVspel med mig?" frågade han.
"Casper!" sa Emelie och gav honom en menande blick.
"Klart jag vill" svarade jag och Casper log ännu större.

Vi gick in mot vardagsrummet och Casper gav mig en play station kontroll. Jag tog glatt emot den. Den killen var riktigt cool. Han klarade sig jättebra för att sitta i rullstol och man kunde inget annat än att gilla honom. Han log hela tiden.
"Jag ska fixa något att dricka" sa Emelie och lämnade rummet.
"Vi spelar FIFA" sa Casper och kollade frågande på mig.
"Ja de gör vi" sa jag och han startade spelet.

Jag vet inte hur länge vi satt och spelade. Emelie spelade också, hon var faktiskt bra på det. Gissade på att hon och Casper brukade spela detta. Mitt i en match mellan mig och Casper öppnades ytterdörren. Jag kollade frågande på Emelie som bara log.
"Hej älsklingar, jag är hemma" skrek en mansröst från hallen.
"Vi är här" skrek Casper.
Stegen närmade sig vardagsrummet.
"Hej" sa mannen glatt och kollade mot oss.
Han hade brunt hår och blåa ögon. Han var rätt så lång och precis som Emelie och Casper log han hela tiden.
"Vem har vi här då?" frågade han och sträckte fram sin hand mot mig.
"Hej, jag heter Zayn, jag är vän med Emelie" sa jag och log mot honom.
Han kollade på Emelie och log ännu större.
"Trevligt, jag är Emer, Emelies pappa" sa han.
Jag log mot honom igen. Han verkade vara hur trevlig som helst.
"Finns det plats för en till?" frågade han och satte sig ner i soffan.
"Zayn är jättebra på FIFA!" sa Casper och log mot sin pappa.
"Jaså det säger du, ska vi ta en match eller?" frågade Emer och kollade på mig.
"Gärna" sa jag och skrattade lite.

Efter ungefär en timme kom Emelies mamma hem. Hon hälsade på mig.
"Trevligt att träffas, jag är Carry" sa hon.
"Zayn" sa jag tog hennes hand.
Hon gick ut till köket medan vi andra satt kvar och spelade. Emelies familj var riktigt trevlig. De skrattade hela tiden och man kunde inte sluta le när man var med dom.
"Zayn, vill du också ha mat?" skrek Carry från köket.
"Nej tack, jag måste tyvärr hem nu" sa jag och kollade på Emelie.
"Men du kommer väl tillbaka någon dag?" frågade Casper med oro i rösten.
"Klart jag gör" sa jag.
Jag gick fram till Casper och gav honom en kram. Jag sa hej då till Emer genom att skaka hand.
"Hoppas vi ses snart igen" sa han och log.
"Jadå" sa jag och log tillbaka.
Jag gick ut i köket för att säga hej då till Carry också. Hon sa samma sak som Emer hade sagt. Jag gick ut till hallen med Emelie tätt bakom mig. Jag drog på mig skorna och satte på mig jackan.
"Det var riktigt snällt av dig att följa med" sa Emelie och log mot mig.
"Det har varit mycket trevligt och kul" sa jag och log tillbaka.
"Vi ses" sa hon.
"Det hoppas jag verkligen" sa jag och gav henne en kram.
Kramen var varm.
"Ska vi ses igen någon gång i veckan?" frågade jag när jag släppte taget om henne.
"Gärna" sa hon och log stort.
"Du kan få träffa mina vänner" sa jag.
"Der låter trevligt" sa hon.
"Hej då" sa jag och gick ut genom dörren.
"Hej då" sa hon och stängde dörren efter sig.
Kylan slog mot mig men jag brydde mig inte. Jag hade haft den underbaraste dagen på länge. Jag började gå hemåt.

Hjärtat bultade.
"Ring då" sa Niall och log stort mot mig.
"Jag vet inte, det känns konstigt, det har gått så många år" sa jag.
"Men du kommer ångra dig om du inte gör det" sa han.
"Okej" sa jag.
Han hade rätt, jag skulle ångra mig. Utan att tänka tryckte jag på ring. Jag var så nervös. Skulle han bli glad? Förvånad? Arg? Signalerna... Evighet... Jag ångrade mig att jag hade klickat på ring.

"Hallå?" hörde jag någon säga.
"Hej, vem är det?" frågade jag nervöst.
"Daniel" sa han, han ändrade till engelska eftersom han pratade svenska innan.
"Hej Daniel" sa jag med glad röst.
"Vem är det?" sa han förvirrat.
"Alice" sa jag.
Lång tystnad... Jag skulle inte ha ringt.
"Är du seriös?" sa han.
"Nej jag skojar dummer" sa jag.
Det kändes som om det var igår vi sågs. Allt verkade som förr när jag petade med honom.
"Fan va jag har saknat dig, du förstår inte, senaste tiden har jag bara tänkt på att hitta dig" sa han glatt.
"Jag har saknat dig också" sa jag och började gråta lite.
Glädje tårar, Niall kollade oroligt på mig. Jag log mot honom för att försäkra honom om att jag var okej.
"Vi måste träffas" sa han.
"Ja, men det är lite svårt med tanke på att du bor i Sverige" sa jag och skrattade lite.
"Men jag och mamma har ett hus i London också, jag är där inte ofta för du vet... Minnen! Men jag kan ju åka dit? Om du vill träffa mig alltså" lade han till.
"Du vet inte hur glad jag blir nu, klart jag vill! Det har gått 10 år! 10 jävla år!" sa jag och han skrattade.
"Bokar flyg till helgen! Om du har tid då" sa han.
"Ja klart" sa jag.
"Vi hörs sen! Är det ditt nummer eller?" frågade han.
"Nej det är inte mitt, jag kan skicka mitt till dig" sa jag.
"Gör så, ringer sen" sa han.
"Ja, Hejdå" sa jag och la sedan på.

Jag satt och kollade på mobilen. Hände det nyss. Pratade jag med Daniel? Daniel Nordgren? Min bästa polare?
"Vad sa han?" frågade Niall vid min sida.
"Han ska komma hit" sa jag lugnt.
"När?" frågade han uppspelt.
"Till helgen" sa jag och Nialls leende blev större.
"Gud va kul, jag vill träffa honom" sa han.
"Asså förlåt om jag stör men ehh.. Vem är Daniel?" frågade Liam förvirrat.
"En gammal vän till Alice" sa Niall stolt.
"Aha va kul" sa han och log mot mig.

När vi var utanför killarnas hus ringde min telefon. Jag tog upp den snabbt i hopp om att det skulle vara Daniel. Det stod mamma på skärmen.
"Hallå?" sa jag.
"Hej gumman" sa hon.
Gumman? Det hade hon inte kallat mig på ett tag. Hade hon någonsin gjort det?
"Vad är det?" frågade jag och försökte låta trevlig.
"Du måste tillbaka till skolan, du har inte varit där på jättelänge" sa hon lite mer strängt nu.
"Jag har ett brutet ben, inte så kul att gå till skolan då" sa jag spydigt tillbaka.
"Nej men när det är bra igen så måste du gå!" sa hon.
"Ja chilla" sa jag och la på.

"Vem var det?" frågade Niall.
"Mamma, hon ville att jag skulle tillbaka till skolan men ska gå när benet är bra" sa jag.
"När ska du ta av gipset?" frågade han mig.
"Imorgon, men jag ska inte till skolan på fredag" sa jag.
"Okej" sa han och log.
"Följer du med mig?" frågade jag honom.
"Till skolan?" sa han förvånat.
"Nej, och tar av gipset" sa jag och skrattade.
"Jaha, klart" sa han och skrattade med mig.

Jag satte mig i soffan. TVn var på men jag kollade inte. Alla hade gått till sina rum för att sova utom Niall som var i köket och gjorde mackor. Min mobil vibrerade vid min sida. På skärmen stod det Daniel. Jag tog snabbt den och svarade.
"Hej Daniel" sa jag.
"Hey min Alice" sa han och skrattade.
Jag skrattade lite med honom.
"Biljetterna är bokade, jag kommer på fredag kväll" sa han.
"Gud va kul, längtat redan" sa jag.
Niall kom in i vardagsrummet med mackor och te. Han var så söt och gjorde till mig med. Han mimade 'vem är det?'. 'Daniel' mimade jag tillbaka. Han log.
"Men, jag måste fixa med ledighet och sådär, men vi får höras imorn" sa han.
"Ja de får vi" sa jag och log för mig själv.
"Hej då" sa jag och han i mun på varann innan vi la på.

"Vilken dag kommer han?" frågade Niall.
"Fredag" sa jag.
Vi åt våra mackor och kollade på tv. Jag älskade att vara med Niall. Det var så avslappnat och skönt. Nu längtade jag efter att träffa Daniel. Jag kunde bara älska att Niall var lika spänd som jag över att träffa honom.

Hon lät lite osäker på vad hon skulle säga.
"Det är komplicerat" sa hon tillslut.
"Ditt ex?" sa jag en aning avundsjukt.
"Nej nej nej!" nästan skrek hon.
Jag kollade förvånat på henne även om hon inte skulle se något på grund av det var mörkt.
"Inte den sortens komplicerat" sa hon.
"Vadådå?" sa jag och var inte avundsjuk längre utan förvirrad.

"Asså han är... Vänta få se nu... Min pappas gamla vän hade en son som bodde hos honom en gång i månaden på grund av att hans föräldrar var skilda... Vi var bästa vänner, vi lekte alltid roliga lekar och var ute på äventyr med våra pappor... Men hans pappa dog i en motorcykelolycka" hon tog en lite paus och jag la min arm runt hennes axlar.
"När han dog hade jag och min pappa inget gemensamt längre, pappa blev så knäckt av att Tony dog och brydde sig varken om mig eller mamma på flera månader, när han kom tillbaka till verkligheten eller vad man ska säga så hade vi inget att prata om längre, inget att se fram emot, allt blev fel och vi slutade nästan helt att prata mes varann... Jag hoppas du förstår att jag blir glad av att han skrev till mig, vi har inte setts sen dess" jag hörde att hon hade börjat gråta lite.
Jag la mig närmare henne och var tyst. Allt som hördes var hennes låga snyftningar som sedan övergick till lugna andetag.
"Jag tycker du ska söka upp honom och prata med honom" sa jag och menade det verkligen.
Jag litade på henne och visste att hon inte skulle svika mig.
"Men... Jag gör allt för att du inte ska bli avundsjuk så jag kan klara mig utan honom för din skull" sa hon.
"Nej, jag är bara lycklig om du följer ditt hjärta och jag vet att du vill detta" sa jag och kysste henne på pannan.
"Jag älskar dig" sa hon och kramade mig hårt.
"Jag älskar dig, sov nu så får vi söka imorn" sa jag och blundade.
"God natt" sa hon.


Alice perspektiv:

Jag vaknade av att det knackade på dörren. Jag vred mig. Jag orkade inte gå upp.
"Inte inu mamma" sa Niall som låg bredvid mig.
Jag skrattade till och steg upp. Jag öppnade dörren.
"Hey, snyggt hår" sa Louis med ett leende.
Jag log tillbaka och gick in i rummet igen. Jag kollade mig snabbt i spegeln. Mitt hår såg ut som ett fågelbo. Jag gick in i badrummet för att fixa till det lite. Vi hade inget med oss så vi gick ner till lobbyn. Harry, Ellinor och Liam stod redan där.
"Var är nu Zayn?" frågade Louis en aning irriterat.
"Han är bara och handlar dricka" sa Liam.

Efter någon minut kom Zayn tillbaka. Vi gick till bilen, denna gången var det Zayn och Harry som satt i bagageutrymmet.
"Alice, vad heter Daniel i efternamn?" frågade Niall plötsligt.
Just ja, vi hade pratat om det inatt.
"Nordgren" sa jag.
"Aha var kommer han ifrån?" frågade han förvånat.
"Hans mamma kommer ifrån Sverige" sa jag.
"Tror du han bor där då?" frågade han.
Han satt med sin mobil så jag antog att han var inne på någon sida för att hitta honom.
"Vet inte, antagligen" sa jag.
"Är det han?" frågade han och höll mobilen framför mig.
Jag såg en bild på en kille med blonderat hår och bruna ögon.
"Nej" sa jag direkt.
Han tog tillbaka mobilen i sina händer och knappade lite på den.
"Han?" han sträckte fram mobilen mot mig igen.
Jag såg hans grön/blåa ögon. Hans bruna hår, han var sig lik. Min Daniel, det var så jag kallade honom. Han kallade mig för sin Alice. Vi var så säkra på att aldrig hitta kärleken så vi gifte oss, vi var ju bara sex år men ändå. Vi var bästa vänner, jag saknade honom, han var ju bäst, bäst på allt. Jag och Daniel var bäst tillsammans. Inte på ett kärleksfullt sätt utan på ett kompis sätt.
"Det är han" sa jag och kollade på Niall med öppen mun.
"Hans nummer finns med!" nästan skrek han.
"Ring nu!" sa han och gav mobilen till mig.
Jag kände hur nervositeten steg, det var så länge sen, han hade säkert förändras även om jag visste att jag inte hade gjort det. Inte i sättet iallafall.

Louis perspektiv:

Jag log när jag läste smset Liam. Det var ju en dum fråga egentligen. Jag började också bli lite trött så jag höjde volymen på radion. Det var ungefär en timme kvar tills vi var hemma.
"Hej alla nattugglor, ni ska få lite pojkbandsmusik av mig, här kommer One Directions nya singel One Thing" hördes en lugn röst från radion.
Det var ju inte kul att höra den när ingen var vaken. Jag sänkte volymen igen. Det var inte så mycket trafik utan det var rätt så lugnt på vägarna. Jag kände hur mina ögonlock var på väg att stängas. Jag slog mig själv på kinden för att vakna till. Det hjälpte inte, ögonlocken föll ner och jag kände hur bilen åkte åt sidan. Jag hann precis rätta upp den. Mitt hjärta slog så fort att jag trodde att det skulle hoppa ut ur bröstkorgen på mig.

"Vad fan hände?" hörde jag Niall säga med panik i rösten.
Jag kollade bak och såg att alla hade vaknat. Harry som satt bredvid mig kollade oroligt på mig.
"Vi måste ta in på hotell, jag klarar inte hela vägen" sa jag med ledsen röst.
Jag kände hur ledsen jag verkligen blev. Tänk om jag hade somnat. Tänk om jag inte hade hunnit rätta upp bilen medan personerna jag älskade satt här. Tanken på att jag var nära på att skada dom fick mina tårar att tränga igenom ögonlocken.
"Louis, ta det lugnt, ta in på nästa hotell det ligger här i stan" sa Harry och la sin hand på min axel.
"Förlåt, det var inte meningen" sa jag och torkade tårarna.

Vi körde in i stan och jag stannade bilen utanför hotellet. Vi gick in och bokade 4 rum. Niall och Alice i ett. Harry och Ellinor i ett. Liam i ett och till sist jag och Zayn i ett. Liam ville sova själv för att han ville ha en egen säng. Vi gick upp till våra rum.
"Förlåt" sa jag till Zayn.
"Louis, lugna dig! Inget hände och du ska inte vara ledsen" sa han och gav mig en kram.

Vi la oss i vars en sida av dubbelsängen.
"Du?" sa jag till Zayn.
"Ja?" svarade han nyfiket.
"Den du smsade med innan, är det tjejen med pennan?" frågade jag lugnt.
"Ja, men jag vill inte berätta för de andra än. Jag vill lära känna henne bättre innan och sådär" sa han.
"Jag förstår, vad hette hon nu igen?" frågade jag.
"Emelie" sa han.
"Okej, lovar att jag inte ska säga något, god natt Zayn, ses imorn" sa jag och blundade.
"Godnatt" sa han trött.


Nialls perspektiv:

Jag låg i sängen. Jag hade blivit pigg när vi hade gått ut från bilen och kunde inte sova. Jag kollade på Alice som låg bredvid mig. Hon sov redan och andades djupt. Jag log för mig själv. Jag tog fram min mobil och gick in på twitter. Det var inte så kul. Jag såg att någon hade skrivit till Alice.
'Du är så snygg, kan vi inte träffas snart igen? Jag saknar ju dig!' stod det.
Det var från någon som hette Daniel. Jag kunde inte hjälpa att jag blev lite avundsjuk. Vem var han? Vadå träffas igen? Hade dom redan träffats? Jag saknar dig? Hur mycket hade dom träffats egentligen och när?

Det var inte meningen att vara såhär men det fick mig att sitta vaken. Nu var jag inte bara pigg utan kunde inte sova dör jag ville veta vem den där Daniel var. Några gånger var jag påväg att väcka Alice och fråga men hon skulle säkert tycka att jag var töntig som blev avundsjuk och jag kände inte för att bråka med henne. Jag kollade på klockan. 01.08. Jag vände mig mot fönstret och kollade ut. Jag blundade med ett försök att somna men det misslyckandes. Alice började röra sig vid min sida, jag vände mig mot henne.
"Vad är klockan?" sa hon trött och gäspade.
"Tio över ett" svarade jag.
"Men varför är du vaken?" frågade hon och la sig lite närmare mig.
"Kan inte sova" sa jag.
"Har det hänt något?" sa hon oroligt och blev piggare.
"Njä" sa jag.
Jag ville inte ta upp det. Inte nu.
"Jag hör det, bara säg vad det är" sa hon och kollade allvarligt på mig.
"Men.,, okej, vem är detta?" frågade jag och sträckte osäkert fram min mobil mot henne.
Hon kollade länge på skärmen. Hon verkade studera bilden på honom.
"Men det är ju Daniel" sa hon och lät glad.
Jag visste det. En kille. Hennes ex. Säkert. Trevligt!
"Vem är det?" sa jag och jag hörde att det lät lite avundsjukt.
"Det är Daniel, han är fan bäst" sa hon.
Hon verkade inte bry sig om att hennes pojkvän satt bredvid. Jag blev lite irriterad faktiskt. Jag hostade lite gör att få hennes uppmärksamhet.
"Oj, jag ska kanske berätta vem han är" sa hon och rodnade lite.
"Det hade varit snällt" sa jag och log mot henne.
Jag var fortfarande avundsjuk men jag ansträngde mig för att låta normal.
"Daniel är Ehh..."

Sorry för att jag inte har lagt upp nytt men jag har en kompis på besök som annars bor 7 timmar ifrån mig... Ska försöka lägga upp ett nytt senare idag (tisdag)... Hoppas alla mår bra :)

Jag kunde inte sluta le. Det var som om hela välden stod still och jag hörde inte något.
"Zayn hallå?" hörde jag Niall säga.
"Mm, ja, eller va?" sa jag förvirrat och kollade upp
"Vem fick du sms av? Du ler ju som en idiot" sa Harry och flinade.
"Ingen, en kompis bara" sa jag och la ner mobilen i fickan.
Jag ville inte att dom skulle veta. De skulle bara säga att jag skulle ta det lugnt så att ingen såg oss och fick bilder på oss. Jag ville inte gömma mig även om jag visste att jag var tvungen. Jag skulle ju vara tvungen att säga det någon gång men det fick bli när den tiden är inne. Jag vill ju lära känna henne först innan de andra gör det.
"Vad stod det då? Det verkar ju vara bra eftersom du ler" sa Liam.
"Inget speciellt" sa jag och försökte vara kall.
"Men sluta nu, låt honom smsa med vem han vill" sa Alice och räddade mig ur en jobbig situation.

Klockan var redan sju på kvällen när jag frös så mycket att jag höll på att dö.
"Kan vi inte sticka snart? Jag fryser" klagade jag och alla höll med.
Vi tog våra saker och började gå mot bilen. Jag gick tillsammans med Niall och Alice som var lite bakom med tanke på Alice ben.
"Är det Ellinor och Harry som sitter i bagageutrymmet påväg hem också eller?" frågade Niall.
"Vet inte? Jag kan sitta där annars" svarade jag.
När vi var framme vid bilen klagade Harry om att han inte ville sitta i bagaget.
"Jag sitter där" sa jag och han log.
"Jag kan också sitta där då" sa Liam och vi gick bak.


Liams perspektiv:

Bilen började rulla. Det var rätt så trångt här bak. Jag kollade mot Zayn och brast ut i skratt.
"Du vet inte så kul det ser ut bär du sitter så inklämd" sa jag mellan skrattattakerna.
"Ska du säga" sa han och skrattade med mig.
Han försökte leta fram sin mobil i fickan och jag gjorde detsamma med min. Jag fick tag i den och tog en bild på Zayn. Jag la ut bilden på twitter. Det skulle bli kul och se de andras reaktioner när dom skulle se bilden. Zayn log hela tiden han hade mobilen i handen. Han knappade snabbt in något sedan la han ner mobilen i jackfickan.

Jag kände hur trött jag blev och la huvudet så bekvämt det gick. Zayn hade redan somnat på ett roligt sätt och jag bestämde mig för att göra detsamma. Musik hördes framifrån men där var ingen som sjöng med så jag antog att de andra också hade somnat. Jag tog min mobil och smsade Louis.
'Sover de andra? Du somnar väl inte vid ratten' skrev jag.
Efter några minuter fick jag ett svar.
'Ja, alla verkade trötta, nej jag har musik som håller mig vaken. Sover Zayn?'
Jag log för mig själv och svarade.
'Gissa en gång'

Alice perspektiv:

Jag älskade att se Niall så glad som han var nu. Killarna sparkade runt den där bollen och alla verkade vara så lyckliga på något sätt. Jag visste att jag var det iallafall. Jag och Ellinor satt runt brasan Louis hade gjort upp. Det var rätt så mysigt och det skulle vara kul att vara här hela dagen och fram till kvällen.

"Det går bra mellan dig och Niall va?" sa Ellinor och kollade på mig.
"Ja hur bra som helst" sa jag och log.
"Gud va bra" svarade hon och log tillbaka.
"Dig och Harry då?" frågade jag samtidigt som jag kollade mot killarna igen.
"Det går bra, även fast det har varit lite problem så tycker jag det flyter på rätt så bra" sa hon.
"Jag älskar Niall över allt annat och det gör mig så glad att de honom lycklig" sa jag.
Niall kollade på mig och log ett stort leende precis som han hade hört vad jag sa.
"Känner samma för Harry" sa hon och kollade på honom.

Killarna kom mot brasan efter en liten stund. Niall satte sig bredvid mig och la sin arm runt mig. Louis satte sig på min andra sida. Niall kysste mig på pannan innan han kollade in i elden. Sättet elden speglade sig i hans ögon fick mitt hjärta att slå ett extra slag.
"Vad ska vi göra?" frågade Zayn efter en stund.
"Våra framtidsdrömmar" sa Liam med dramatisk röst och alla skrattade.
"Jo men seriöst det gör vi" sa Louis.
"Vem börjar?" frågade Niall.
"Jag kan börja" sa Zayn.

Alla satt spända på vad han skulle säga.
"Mina framtidsdrömmar är att spela musik som vi gör nu, kanske åka på världsturné och spela för våra fans!" sa han.
"Bra där Zayn! Det är ju inte det som alla vi andra vill också" sa Louis och alla skrattade.
"Förlåt mig då" sa Zayn och spelade sur men efter bara några sekunder brast han också ut i skratt.
"Din tur Harry!" sa Niall.
"Ja det som Zayn sa och sen kanske gifta mig och skaffa barn" sa han och gav Ellinor en menande blick, hon rodnade och gav honom en kyss.
"Naaaaaw!!!" sa Louis och alla brast ut i skratt igen.
"Dudå Ellinor?" sa jag och log.
"Skaffa lägenhet och jobb" sa hon och log tillbaka.
"Louis?" sa Niall.
"Ja det med världsturné och sen hitta en flickvän någon gång kanske? Ni gör ju mig avundsjuk" sa han och gjorde en ledsen min på låtsas.
"Men du har ju mig!" sa Liam och ännu en gång skrattade vi.
"Alice då?" frågade Zayn.
"Skaffa barn, lägenhet, gifta mig... Ja ni har ju redan sagt allt" sa jag.
"Hoppas jag bli pappa då" sa Niall och skrattade till med sitt underbara skratt.
"Detta var tråkigt, kan vi inte hitta på något kul" klagade Liam.

Det hade börjat skymma lite och det blev kallare och kallare.
"Vi kan äta!!" sa Niall och denna gången höll alla faktiskt med.
Vi tog fram korvarna som jag och Ellinor hade varit och köpt tidigare medan Louis och Liam gick och samlade in pinnar. Vi grillade korvarna och började äta. Vi snackade lite om olika saker och vi fick veta att killarna skulle ha en liten spelning i centrum på lördag.
"Jag vill att ni ska vara där" sa Niall till mig och Ellinor.
"Klart vi ska vara där" sa jag och tryckte mig lite närmre intill honom.
"Tack" sa han och kysste mig.


Zayns perspektiv;

"Zayn kan du springa upp till bilen och hämta filtarna?" frågade Louis.
Jag reste mig från min plats och började gå. Jag tog upp min mobil när jag hade gått en liten bit. Jag ville inte att dom skulle fråga vem jag smsade med och så. Jag klickade på Emelies nummer.
'Hej hur är det? Lust att träffas någon dag?' skrev jag men suddade ut det igen.
Jag funderade på vad jag skulle skriva för att det skulle låta coolt men ändå vanligt. Jag ville lära känna henne bättre. Hon verkade snäll och hon var otroligt söt. Även fast jag bara hade pratat med henne två gånger kändes det som 200. Men hon kanske inte ville träffa mig mer? Hon kanske såg mig som en kaxig kändis efter det jag sa första gången vi sågs. Jag vet att jag hade gjort det. Jag ångrade det så mycket. Men jag var trött och ja, jag vet faktiskt inte.
'Hej, Läget? Tack för i morse, trevligt att lära känna dig lite, lust att träffas någon gång igen?' jag läste igenom det flera gånger och bestämde mig tillsist att skicka iväg det.

Jag tog filtarna och stängde igen bakluckan igen. Det började bli väldigt kallt nu. När jag kom tillbaka satt alla runt brasan och Niall hade gitarren i knät. Tur att vi tog med den. Jag delade ut filtar till alla och satte mig på min plats igen. Niall började spela What Makes You Beautiful och Liam började sjunga. Alla hängde på under låtens gång och när den var slut applåderade Alice och Ellinor.
"Ni är så jävla bra" sa Alice och log mot oss.
Jag kände hur det vibrerade i fickan och tog sakta upp mobilen. Ett nytt meddelande från Emelie. Jag blev så glad över att hon hade svarat.
'Hej Zayn!! Det är bra med mig själv? Ja det var kul :) javisst kan vara bra med en killkompis också, när och var?' jag log under hela tiden jag läste.
Jag läste igenom det flera gånger. Jag var så glad.

Vi väckte dom andra för att vi ville hitta på något. Det tog rätt lång tid innan vi fick upp alla. Vi satt runt frukost bordet och väntade på Liam som var sist med att vakna. När han kom ner började alla utom Zayn att äta. Han hade ju redan ätit men han satt kvar och pratade.

"Ska vi hitta på något idag då?" frågade Zayn alla med ett leende.
"Jaa! Vi kan ju ta bilen och bara köra någonstans som sist" sa Liam skämtsamt och gav mig en menande blick.
Alla började skratta, jag också.
"Nej men kan vi inte åka någonstans och ha typ picknick?" sa Niall.
"I detta kalla vädret?" sa Harry och kollade på honom.
"Vi kan ju faktiskt sticka till någon strand och tända en brasa, det kommer ju nog inte finnas några fans där nu" sa Ellinor.
"Ja det var en bra idé" sa jag och sken upp.
"Men kan vi inte vänta tills det blir lite mörkt eller så?" sa Alice som hade suttit tyst under hela konversationen.
"Nej, vi åker dit nu!! Vi kan ju vara där hela dagen, vi tar med fotbollar och mat" sa Niall och alla tyckte det lät som en bra idé.

Alice och Ellinor hade gått för att handla maten och lite dricka medan vi andra packade in i bilen.
"Vi har ett problem!" sa Harry och kollade på mig och Liam som stod i dörröppningen med grejor i händerna.
"Vadå?" sa Liam undrande.
"Vi har ju bara 5 platser i bilen! Vi är 7 stycken" sa han och kollade på Niall som kom upp bakom oss.
"2 får sitta i bagageutrymmet" sa jag glatt.
"Vem?" sa Liam och vi kollade på varann.
"Inte jag, jag måste ju köra" sa jag och log.

När Alice och Ellinor kom tillbaka berättade vi om problemet för dom.
"Inte jag, min fot är ju bruten" sa Alice och log lika stort som jag hade gjort innan.
"Jag kan sitta där bak!" sa Ellinor.
"Men då gör jag också det" sa Harry och log.
"Ja! Du får göra så att de andra kan ha det lite bekvämt ibland" sa Ellinor skämtsamt till Harry.

Vi packade in det sista i bilen. Det blev rätt så trångt eftersom det inte fanns så mycket plats kvar.
"Vilken strand?" frågade jag och kollade bak.
"Ta den som ligger en bit utanför London!" skrek Harry från bagageutrymmet.
"Ja den där.. Jag vet vilken du menar" sa Liam som satt bredvid mig.
"Bra då kan du visa vägen" sa jag.
Vi körde rätt så långt. Vi fick kolla noga så att inga bilar följde efter oss eftersom vi inte ville ha paparazzi där. Vi ville bara ha en härlig dag där man kunde slappna av och ha roligt med sina vänner.


Nialls perspektiv:

Tur att Ellinor kom på denna idén. Vi behövde en sån här dag. Vi hade ju bara varit hemma och slappat ett rätt så bra tag nu så det skulle bli skönt att komma ut i naturen. Vi åkte rätt länge. Vi hade hög musik och alla sjöng med. Till och med Ellinor och Harry satt och skrek där bak. Alla verkade så glada och lyckliga. Jag var iallafall det. Hade världens bästa flickvän och universums bästa vänner.

"När är vi framme?" klagade Zayn som nästan satt och somnade.
"Ta det lugnt, det är typ bara 5 minuter kvar" sa Liam.
"Det har du sagt nu i 20 minuter" klagade han igen.
"Där är det!!" sa han och Louis körde in på en liten grusväg.
"Äntligen!" skrek Zayn och blev genast piggare.
Vi hoppade ut från bilen och sträckte på oss. Jag hjälpte Alice ut.
"ÖPPNA!!" hörde vi Ellinor skrika från bagageutrymmet.
Liam gick och öppnade och båda hoppade ut.
"Min rygg är knäckt" sa hon och kollade på oss.
"Nu går vi ner mot stranden" sa jag som var lite överglad.
Alla började ta saker från bilen och sprang ner mot stranden. Alice hoppade så fort hon kunde men jag höll hennes takt.
"Niall, spring tillbaka till bilen!!" skrek Louis när vi nästan var framme.
"Men varför?" sa jag.
"Vi glömde fotbollen" skrek Zayn.
"Kommer snart" sa jag till Alice som fortsatte den sista biten ner till stranden.

Jag tog fotbollen i min hand och trixade några gånger innan jag sprang ner till dom andra.
"Passa!" skrek Harry och jag sköt bollen så den hamna vid hans fötter.
Han sköt vidare bollen till Zayn som i sin tur passade till Liam.
"Det är rätt kallt kan vi inte göra en brasa redan nu!?" sa Ellinor som hade hämtat stockar lite längre bort som vi kunde sitta på.
"Jag ska hjälpa dig" sa Louis och gick mot henne.
De gjorde upp en brasa och satte sig på stockarna.
"Kan vi inte äta något?" frågade jag.
"Vi åt ju innan vi stack Niall" sa Harry och skrattade.
"Men jag är hungrig" klagade jag.
"Här, jag köpte ett choklad till dig när vi var och handlade" sa Alice och sträckte fram det till mig.
"Har jag någonsin sagt att du är bäst?" frågade jag och kysste henne på pannan.

"Det är bra, hur är det själv?" sa jag och log.
"Bra med mig med" hon tog en klunk av sin latta och ställde sedan ner den på bordet igen.
"Så, hur är det att vara världskänd?" frågade hon och gjorde en rörelse med händerna.
"Rätt så bra" sa jag och skrattade lite.
"Vad brukar du göra på din fritid då?" frågade jag sedan.
"Mest vara med kompisar och lyssna på musik" sa hon och log.
"Berätta mer om din kompis som dog, asså bara om du vill du behöver ju inte men..." jag slutade prata, klart hon inte vill prata om det.
"Jag känner dig inte så bra men du verkar snäll så... Hon hette Hanna. Vi var bästa vänner hela livet, våra föräldrar kände varann och så var vi grannar. En dag när vi hade varit på konsert så gick vi över gatan. En bil kom mot oss och vi hann nästan inte blinka innan allt blev svart. Jag kommer ihåg att jag vaknade i ett ljust rum och förstod inte var jag var..." hon pausade och jag såg en tår rinna ner för hennes kind.
Hon torkade snabbt bort den med handen och tog ännu en klunk av sin latte.
"När sköterskan kom in sa hon att mina föräldrar precis hade åkt. Jag fick reda på att jag hade legat där i 3 dagar. Jag frågade henne om jag kunde få träffa Hanna men så berättade hon att hon, min bästa vän, min syster, mitt allt, hade dött. Allt rasade för mig och jag ville också dö" hon torkade bort tårarna som kommit under tiden hon pratade.
Allt jag ville nu var att krama henne. Jag kände henne inte så bra men jag ville vara säga att allt skulle bli bra.
"Vill du berätta om pennan?" frågade jag och log lite osäkert mot henne.
"Ja, vi köpte dom när vi var i Spanien på semester. Vi köpte vars en. Jag köpte den jag tyckte mest om och Hanna den hon gillade. När vi hade köpt dom så bytte vi. Det skulle vara en kul grej men slutade med att vi bar med pennorna vart vi än gick" sa hon och kollade med tom blick framför sig.
"Varför ska allt hända de oskyldiga människorna" sa jag och sökte hennes blick.
"Ja jag säger detsamma" sa hon och log mot mig.
Hon tog upp sin latte igen och ställde ner den när den var tom.
"Jag måste tyvärr gå nu" sa hon och ställde sig.
"Jag ska också gå" sa jag och gjorde detsamma.

Vi gick ut från starbucks.
"Ha det så bra och tack för sällskapet" sa hon.
"Detsamma" sa jag och sträckte mig efter en kram.
Hon kollade osäkert på mig men kramade mig tillbaka.
"Hej då" sa hon och gick åt andra hållet.
"Hej då" sa jag och vinkade mot henne.
Vad gör jag? Varför frågade jag inte efter hennes nummer? Hon verkade vara en riktigt snäll person och hon hade ju faktiskt lättat sitt hjärta för mig.

Utan att tänka började jag springa efter henne.
"Emelie?" skrek jag och hon vände sig om och kollade frågande på mig.
"Ja?" sa hon och stannade.
"Skulle jag kunna få ditt nummer?" sa jag och hon kollade ännu en fång osäkert på mig.
"Det kan du väl" sa hon och tog min mobil från min hand.
Hon skrev in sitt nummer och gav tillbaka mobilen till mig. Jag ringde upp hennes mobil direkt.
"Nu har du mitt" sa jag och log.
"Detta kommer verka jättekonstigt men jag har inte lyssnat på er musik så mycket och vet bara hur ni ser ut.. Så vad heter du?" sa hon och rodnade.
"Zayn" sa jag och hon log.
"Tack" hon vände sig om och började gå igen.


Louis perspektiv:

När jag vaknade gick jag ner för trappan. Jag kollade in mot soffan för att se om Zayn låg där eftersom han inte låg i rummet. Där var ingen. Jag gick upp för trappan igen och kollade fall han var i Liams rum men det fanns ingen där heller. Jag gick in till Harry och Ellinor men ingen Zayn där heller. Till sist gick jag in i mitt eget rum dör Niall och Alice låg men han var inte där heller. Jag gick till köket och tog upp min mobil. Jag bläddrade fram Zayns nummer och ringde.
"Hallå?" sa Zayn i andra änden.
"Hey, var är du?" frågade jag.
"Jag är innanför dörren om 5 sekunder" sa han och dörren i hallen öppnades.
"Hej" sa han med ett stort leende.
"Hej" sa jag och gick mot honom.
Han hade en kass i ena handen.
"Jag var och fikade, där fanns inget bröd så jag köpte med mig till er" sa han och jag tog kassen ifrån honom.
"Aha okej, mycket fans?" frågade jag.
"Sådär, jag hade luvan uppe så det hjälpte väl lite" sa han och log.
"Okej" sa jag samtidigt som vi gick ut i köket.
"Jag träffade Emelie" sa han.
"Vem?" sa jag och tänkte efter.
"Hon med pennan" svarade han och log.
"Jaha, trevligt" sa jag.
"Ja, verkligen" sa han och verkade vara världen gladaste person.

Zayns perspektiv:

Alla verkade trötta och gick och la sig. Jag satt i vardagsrummet själv. Jag hade somnat under filmen men nu var jag pigg.
"Jag går också och lägger mig" sa Louis som var den enda som var kvar.
"Okej, god natt" sa jag och log mot honom.
Han gick upp för trappan med trötta steg. Jag bläddrade mellan kanalerna men hittade ingenting. Jag stannade på MTV som visade musikvideor. Jag höll på och somna när nyckeln vreds om i dörren.

Jag piggnade till direkt. Liam klev in och satte sig bredvid mig.
"Tjena, hur gick det?" frågade jag.
"Jo.. Ehh Hector kom dit" sa han.
"Wow, hur gick det? Vad sa han?" sa jag och märkte att jag pratade fort.
"Ta det lugnt, det gick ofattbart bra" skrattade han fram.
"Blev han inte arg?" sa jag förvånat.
"Nej, han var cool! Riktigt snäll och allt, inte som Rick beskrev honom" sa han och gäspade.
"Jag går nog upp och lägger mig" sa han sen.
"Ja jag ska nog också det" sa jag och stängde av TVn.

Vi gick upp för trappan. Liam gick direkt in i sitt rum och sa god natt. När jag kom in i rummet hade Louis lagt sig i min säng. Jag orkade inte ta upp tältsängen så jag tog bara täcket och kuddarna sedan gick jag ner för trappan igen. Jag gick till soffan och somnade efter bara några minuter.

Jag vaknade utav solens strålar som sken in genom fönstret. Jag kollade på klockan och såg att den var halv 10. Ingen annan var vaken. Jag var så hungrig att jag höll på att dö. Jag gick till köket. Jag öppnade skafferiet för att ta en macka. Jag letade igenom hela men hittade inget bröd. Vi hade glömt att köpa det.

Jag bestämde mig för att duscha sen gå och fika någonstans. Det kunde ju inte vara så mycket folk nu. Jag duschade snabbt och tog på mig. När jag kom ut från badrummet hade ingen vaknat. Jag tog på mina ytterkläder och gick ner för gatan. Det var inte så långt här ifrån. Jag mötte några som ville ha autograf och foto. När jag var framme stannade jag utanför starbucks och bestämde mig för att gå in där och fika. Där var inte så mycket folk. Jag pustade ut och gick fram till kassan för att köpa en grillad macka och te. Jag gick och satte mig vid ett bord inne i hörnan. Jag tog upp luvan för att folk inte skulle se att det var jag. Kan ju bra skönt att äta frukost ifred. Det kom in fler och fler och tillsist var alla borden fulla. Jag satt och kollade runt lite på mobilen medan jag åt min macka. Den var rätt så god. Jag hörde knappt vad jag själv tänkte för att alla runt om pratade så högt. Jag kollade upp från mobilen och mötte ett bekant ansikte. Jag kunde först inte placera henne men sen kom jag på. Det var tjejen från igår. Hon som ville ha tillbaka sin penna. Hon kollade förvirrat sig omkring. Hon letade efter ett ledigt bord. Utan att tänka mig för ropade jag.
"Emelie!"
Hon vände huvudet mot mig och studerade mig en stund. Sedan verkade det som om hennes hjärna kopplade och hon log. Hon började gå mot mig.
"Kan jag sitta här eller den är upptagen?" frågade hon och kollade osäkert på den tomma stolen.
"Visst" sa jag och log.
"Tack, det är fullt överallt"
"Vad gör du här själv?" sa jag.
"Skulle egentligen hit med en kompis men hon ringde precis och sa att hon inte kunde, själv?" sa hon.
"Var hungrig" sa jag och hon skrattade.
"Va roligt" sa hon och tog en tigga av sin muffins.
Hon var lätt att prata med. Hon verkade inte vara ett fan. Kanske men hon visade inte det. Hon pratade precis som om vi hade känt varann i flera år.
"Så, hur är läget?" sa hon och jag log.

Ricks perspektiv:

Hur kunde jag bara köra ut honom sådär? Är jag dum eller? Han är min vän och har alltid varit. Jag bryr mig inte om vad Hector säger längre för jag pallar inte med detta.

Jag gick till soffan och la mig. Jag skickade ett sms till Liam och frågade om han kunde komma igen.
'Ja kommer om typ 1 timme' svarade han.
Tur att han gav mig en till chans. Jag tog filten över mig och blundade. Jag kunde ju vila lite innan han kom. Efter bara några sekunder blev allt svart och jag var i drömmarnas land.

'Det var mörkt och jag såg inget. Jag gjorde allt för att kanske få se bara lite ljus. Jag kisade men såg fortfarande inget. Jag kände med händerna runt men där fanns inget. Jag satte mig på golvet och bara blundade.
"Rick kom så spelar vi FIFA" sa någon som lät som Liam.
Jag öppnade ögonen men såg fortfarande ingen.
"Rick, du ska väl inte vara vän med honom och inte bli känd?" det var Hector som pratade nu.
"Vi har ju varit vänner hela livet, jag sa väl inte upp våran vänskap för att jag blev känd?" sa Liam.
Jag skakade på huvudet. Nu öppnades en dörr på vänster sida och den lös. Jag kollade dit och såg Liam stå där. Han vinkade och hade ett stort leende på läpparna. En annan dörr öppnades på vänster sida. Jag kollade in i dörren och såg mig själv stå på en scen med gitarr och mikrofon framför mig. Flera 1000 människor stod i publiken och sjöng med och Hector stod och log.
"Välj nu då!" sa Hector och kollade på mig med kall blick.
Jag ställde mig i mitten. Jag kollade mot Liam som fortfarande stod och log. Jag kollade mot Hector och alla fans. Vad skulle jag välja. Jag tog ett steg åt vänster och Hectors leende blev större. Jag kollade mot Liam som inte var lika glad längre. Jag tog ett steg mot honom istället. Jag gick med snabba steg mot honom. Jag kunde ju inte bara lämna honom för att bli känd. Eller kunde jag?

Jag stannade upp 2 meter ifrån honom.
"Är du seriös?" hörde jag Hector ropa.
Jag vände mig om igen. Han sträckte ut sin hand med ett inbjudande leende.
"Kolla på alla tjejer! Dom älskar dig" sa hon och kollade ut från dörren.
Jag log. Han hade rätt. Alla älskade mig och vad gjorde det om jag förlorade en vän, jag fick ju nya. Jag fick en liten bit bort ifrån Liam och mot Hector.
"Ha det bra" sa Liam och var påväg ut genom dörren.
"Nej vänta!!" skrek jag och sprang till honom igen.
När jag var en meter ifrån honom kände jag något i mitt ben. Jag kollade ner och såg en kniv sitta där. Jag kollade upp igen och såg att Hector stod och log ett hånfullt leende. Han has satt kniven i mitt ben!!! Jag föll mot marken men Liam tog emot mig.
"Kom jag ska hjälpa dig!" sa han och drog mig den sista biten in genom dörren.
En riktigt vän. En trogen vän. Och en evig vän.'

Jag vaknade av att det var någon som ringde på dörrklockan. Jag tog av mig filten och gick dit. Liam stod där när jag öppnade.
"Kom in, jag bryr mig inte om honom längre! Du har alltid varit min vän och kommer alltid att vara" sa jag och han log.
"Du är bäst" sa han och gav mig en kram.
"Fifa?" frågade jag och han nickade.

Vi spelade flera matcher och allt kändes som förr.
"Men du är medveten om att du kommer bli känd iallafall" sa Liam.
"Nej Hector kommer ställa in alla bokade spelningar och sedan sluta" sa jag.
"Men jag kan vara din manager tills du har hittat någon annan" sa han och jag log.
"Tack bro"
"Du vet jag har ju lite kontakter" sa han och skrattade.
"Det kan jag tro" sa jag.

Mitt i en match knackade det på dörren.
"Ska bara öppna" sa jag och pajasar spelet.
Till min förvåning stod Hector där.
"Hej" sa han.
"Hej" sa jag lite nervöst.
"Kan jag komma in eller?" Sa han och brydde sig inte utan vara gick in.
"Såå.. Jag har bokat..." sa han men slutade prata när an såg Liam i vardagsrummet.
"Vad gör han här?" sa han tyst.
"Asså jag tänker inte rätta mig efter dig utan jag tänker vara med mina vänner även fast du säger att jag inte får" sa jag och kollade allvarligt på honom.
"Ja okej.. Men jag bokade några spelningar" sa han och log.
Var det så lätt? Inget skäll? Inte arg?
"Hej Liam" sa han när samtidigt som han satte sig i soffan.
"Hej?" sa Liam och gav mig en frågande blick.
Jag kollade lika frågande tillbaka.
"Kan jag vara med eller?" sa han och sträckte sig efter kontrollen.


Ellinors perspektiv:

Vi satt i soffan och kollade på en film. Jag älskade filmkvällar dom var så mysiga. Jag brukade ha det med de fåtal vännerna jag hade i New York. Det var bara synd att inte Liam också var här. Jag la huvudet mot Harry som log. Jag koncentrerade mig halvt på filmen och halvt på att inte somna. Jag var så trött även om jag hade sovit när jag kom hem från sjukhuset. Men det var inte bara jag för alla var slöa. Zayn somnade en liten bit in i filmen.

Jag tog min mobil och loggade in på twitter. Det var många som hade skrivit att jag och Harry passade bra ihop och att vi var söta tillsammans. Det fick mig att le. Sen var där lite mindre trevliga kommentarer om att jag skulle lämna honom ifred och att jag var ful. Även om jag försökte hålla det inne så kunde jag inte hjälpa att en tår föll ner från min kind.
"Vad är det?" frågade Harry som tydligen hade märkt det.
"Inget" ljög jag.
Han tog mobilen ifrån mig och läste kommentarerna.
"Du ska inte bry dig om sånt, det viktigaste är ju att jag älskar dig" sa han och kysste mig på pannan.
Jag log och slutade gråta.

Louis perspektiv:

Jag gick och betalde tröjan. Tjejen i kassan frågade efter min autograf så jag skrev den på en bit papper och hon blev överlycklig. Jag tycker det är rätt så sjukt att man kan göra någon så glad bara över att skriva sitt namn eller ta ett foto med någon.

Jag såg Zayn komma mot mig och jag log.
"Va lång tid det tog, vad sa han?" frågade jag.
"Han skulle prata med henne direkt, det tog lite längre tid för... Du vet den pennan?" sa han och kollade på mig.
"Ja?"
"Ja, en tjej kom och hämtade tillbaka den" sa han och log.
"Jaså, var hon söt då?" sa jag skämtsamt och vickade med ögonbrynen.
"Ja det var hon" sa han seriöst.

Vi gick till bilen och skulle köra hem. På vägen såg vi Liam som stod med fans runt om sig. Jag stannade bilen och rullade ner rutan på Zayns sida.
"Vill du ha tjuts Liam?" skrek jag och alla tjejer vände sig mot bilen och började skrika.
"Ja!!" skrek han och skyndade in i bilen.
"Ledsen, vi måste tyvärr åka" skrek Zayn och alla fick ledsna miner.
Jag gillade inte att göra dom besvikna men vi ville ju ha lite privatliv också.
"Hejdå" skrek vi och jag gasade på.

"Hur var det hos Rick?" frågade Zany Liam.
"Skumt" sa han och kollade ut genom fönstret.
"Vadådå?" frågade jag och kollade på honom i backspegeln.
"Han får inte umgås med mig av sin manager" sa han och ryckte på axlarna.
"Va?" sa Zayn förvirrat.
"Vi snackade och så men sen så ringde hans manager och jag var tvungen att gå" sa han med besviken röst.
"Vem är hans manager?" frågade jag.
"Han hette typ Hector eller något?" sa han.
"Aha, sjuk människa" sa Zayn.

När vi öppnade dörren till huset luktade det mat. Det luktade kyckling. Vi gick ut i köket och såg att Harry och Ellinor lagade mat.
"Det luktar gott" sa Zayn och gick fram till gryterna för att se vad dom lagade.
"Ja, maten är snart klar så om du vill Louis så kan du gå och väcka Niall och Alice" sa Harry och log mot mig.
Jag gick ut från köket och in mot mitt rum. De låg där och sov. Niall snarkade lätt samtidigt som han höll om Alice. Jag gick fram och skakade honom lätt men han gjorde ingen reaktion.
"NIALL!!" skrek jag så högt jag kunde och båda vaknade med ett ryck.
"Vad?!" skrek han oroligt.
"Du måste upp nu!!! Maten är snart klar!!" skrek jag med panik i rösten.
"AHH JAG ÄR UPPE!!!" skrek han och spelade med.
Alice skakade på huvudet och skrattade.
"Ni är inte kloka" sa hon.
"Tack för den" sa jag och log.
"Ska jag hjälpa dig?" frågade Niall henne.
"Nej jag klarar mig själv" sa hon och log mot honom.
Jag gick ut ur rummet och in i köket igen. Zayn och Liam höll på att duka.

Vi satt och åt. Vi pratade mycket och skrattade. Tills vi hörde någons mobil ringa.


Harrys perspektiv:

Jag gick mot min mobil som låt på diskbänken. Alla följde mig med blicken.
"Fortsätt ni jag kommer snart" sa jag och gick ut från köket.
"Hallå?" svarade jag.
"Är det Harry Styles jag pratar med?" frågade den manliga rösten i andra änden.
"Eh ja?" sa jag.
"Vem är tjejen du höll i handen utanför sjukhuset? Är ni ihop? Hur länge isåfall?" frågorna kom så fort att jag nästan inte han med.
"Det har ni inte med att göra" sa jag.
"Är det Ellinor hon heter?" sa mannen.
"Men.." sa jag frågande.
Hur visste han, jag hade ju inte sagt något. Eller hade jag? Nej det skulle jag ha kommit ihåg.
"Hur gammal är hon? Var kommer hon ifrån?"
Jag tryckte av samtalet. Hur orkade man jobba med sånt? Man fick ju aldrig svar ändå. Jag gick tillbaka in i köket igen och alla tystnade.
"Vem var det?" frågade Liam.
"Någon idiot som frågade ut mig om Ellinor" sa jag och kollade oroligt på henne.

Zayns perspektiv:

Jag och Louis bestämde oss för att ta en promenad eftersom alla verkade vara så slöa. Vi gick ner till centrum och möttes av em massa fans som omringade oss. Jag älskade dom. De tog bilder och vi skrev autografer. Vi kom inte där ifrån förren 20 minuter senare. Jag höll en penna i handen och visste inte var jag hade fått den ifrån. Den var svart och hade någon konstig sorts dekoration på sidan.
"Cool penna" sa Louis och kollade på den.
Jag skrattade till och la den i fickan.

Vi gick in i en klädes affär och Louis kollade på kläder under tiden jag satt på en stol. Jag var inte på shopping humör. Jag tog upp min mobil och kollade runt lite på internet. Jag gick in på en skvallersida. Jag blev chockad när jag såg en stor bild på när Harry håller Ellinor i handen. Det såg ut att vara utanför sjukhuset.
'Harry Styles flickvän?' stod det under bilden.
"Louis!" skrek jag eftersom jag inte såg honom någonstans.
"Ja?" skrek han från andra sidan affären.
Jag gick bort till honom med snabba steg.
"Tycker du denna tröjan passar mig?" frågade han och höll upp en vit och turkos randig tröja.
"Kolla" sa jag och sträckte fram mobilen mot honom.
När han stod och kollade blev ögonen större när han tillsist fattade.
"Fan, vet han om det?" frågade han mig.
"Jag vet inte jag såg det precis, jag går och ringer honom" sa jag och Louis nickade.

Jag gick ut från butiken och det kom fram några fans till. Jag skrev autografer och tog bilder med några. Efter en liten stund var där inga kvar och jag tog fram Harrys nummer. Han svarade med trött röst.
"Hallå?"
"Hej Harry, det är Zayn" sa jag.
"Tjena" sa han.
"Ehm... Du och Ellinor är över hela internet" sa jag.
"Oh nej, jag måste prata med Ellinor direkt, ses sen" sa han och la på.

Jag skulle precis gå in till Louis igen när en blond tjej kom fram till mig.
"Vill du ha bild eller autograf?" sa jag och kollade på henne.
När jag tänkte efter lät det rätt så kaxigt. Hon kollade på mig med frågande blick.
"Ehm, jag skulle bara fråga om du eller han andra har min penna? Min kompis lånade den och ja, den betyder mycket för mig så om någon av er har den skulle jag vara tacksam om jag gick den" sa hon.
Det tog en stund för mig att koppla vad hon sa sen kom jag ihåg pennan.
"Jaha, jag men visst" sa jag och log.
Jag kände i fickan och tog upp pennan. Jag gav den till henne och hon log tillbaka. Hon var sjukt söt om man frågar mig. Hennes leende var bländande och ögonen lysande.
"Så? Var är det för speciellt med den pennan?" sa jag bara för att jag ville prata lite med henne.
"Ehm... Jag fick den av min bästa kompis som gick bort för ett tag sen och jag vill verkligen inte tappa bort den. Jag är glad att du hade den" sa hon och log.
"Jag beklagar" sa jag och kollade ner i marken.
Hon log igen och det fick mig att le.
"Men jag måste gå nu, det var trevligt att träffas" sa hon och sträckte fram sin hand.
Jag tog den och skakade den lätt.
"Ha det bra" sa jag och hon gick iväg.


Harrys perspektiv:

Jag kunde inte fatta. Varför tänkte jag inte på att vem som helst kunde bas var som helst med en kamera. Hoppas hon skulle ta detta bra. Jag skakade Ellinor lätt som vred sig lite. Jag pussade henne på pannan och hon öppnade ögonen.
"Vi måste prata" sa jag och nu var hon klar vaken.
"Vad är det?" sa hon oroligt.
"Vi är på hela internet" sa jag och hon log.
"Det är ju klart, ni är ju kända" sa hon och skrattade till.
"Nej inte One Direction utan du och jag" sa jag och kollade på henne med allvarliga ögon.
Jag såg att hon tänkte lite. Hon öppnade munnen ett par gånger för att säga något men stängde den igen.
"Vill du göra slut?" sa jag med tårarna i ögonen.
"Nej, klart inte! Dom skulle ju fått reda på det någon gång i vilket fall som helst" sa hon och torkade bort en tår som hade runnit ner för min kind.
"Jag får väl vara förberedd på lite hat men jag tror Alice kan vara där och hjälpa mig, hon är ju med om samma sak" sa hon och log.
Jag gav henne en kyss. Hon var alldeles för underbar. Fina tjej fick man leta efter. När jag hade kysst henne kollade hon på mig med allvarlig blick.
"Får jag fortsatta sova nu?" sa hon och jag började skratta.
Hon la sig ner och drog täcket över huvudet. Jag log och gjorde detsamma.
"Natti" sa jag och la armarna om henne.

Liams perspektiv:

"Vem var det?" frågade Louis och kollade på mig.
"Eh.. Rick" sa jag och la ner mobilen i fickan.
"Vad ville han?" frågade Niall nyfiket.
"Vet inte?" sa jag och gick in i huset med 2 matkassar.
Varför la han på? Jag menar det var ju han som ringde inte jag. Vi hörde hans singel på radion i bilen och den var riktigt bra. Jag ville ringa upp honom igen men jag visste inte om det var en sån bra idé.

Jag ställde kassarna på bordet och började packa av dom. De andra kom in med fler kassar och gjorde detsamma.
"Eh Louis?" frågade jag när han ställde in mjölen i kylen.
"Ja?" sa han och kollade undrande på mig.
"Kan du köra mig?" frågade jag.
"Visst, gå ut i bilen jag kommer snart" sa han och log.

Jag satte mig i bilen och satte på radion. Jag bytte kanal och på en av dom spelades Ricks låt så jag höjde volymen.
'Baby, you know that I need you. Baby, you know that I love you!'
Den satte sig på hjärnan direkt. Louis kom in i bilen.
"Vart ska du förresten?" frågade han och log.
"Till Rick" sa jag.
"Detta är hans låt va? Den är sjukt bra om du frågar mig" sa han och började nynna med.
Låten tog slut och vi Louis tystnade. En röst hördes från radion.
"Och nu kommer One Directions låt One Thing"
Jag och Louis kollade på varann. Sedan började vi sjunga. Vi var halvt allvarliga resten skojade vi. Vi skrattade och sedan var vi framme utanför Ricks hus.
"Tack Louis" sa jag och hoppade ut ur bilen.
Jag såg bilen köra iväg och jag började gå mot dörren. Det såg inte ut som någon var hemma men jag knackade på ändå. Ingen öppnade så jag ringde på dörrklockan istället. Jag hörde steg komma mot dörren. Den öppnades och Rick kollade förvånat på mig.
"Hej" sa jag och log.
"Tjena, jag trodde du skulle vara sjukt sur på mig" sa han med tyst röst.
"Nejdå" sa jag.
"Kom in så ska jag förklara varför jag har varit som jag har varit" sa han och jag klev in.


Nialls perspektiv:

Jag och Alice satte oss i soffan för att kolla på tv. Där var inget intressant så jag tog mobilen istället. Alice lutade sitt huvud mot mig och jag blev varm i kroppen. Jag kollade runt lite på twitter och såg några fula kommentarer om Alice. Jag fattar inte att kan hata någon de inte känner. Alice var den underbaraste personen i hela världen och det visste jag. Jag loggade ut från twitter. Jag kom att tänka på att det var länge sedan jag pratade med mamma så jag bestämde mig för att skriva ett sms till henne.
'Hej mamma. Hur är det med er? Hoppas vi ses snart. Älskar dig'
Jag skickade iväg det och log.

"Vi går ut lite" sa Louis och Zayn.
"Okej, ses sen" sa jag och log.
Harry och Ellinor låg säkert och sov eftersom jag inte hade sett dom på hela tiden vi hade varit hemma. Jag hörde hur ytterdörren smälldes igen. Jag kollade mot Alice som hade somnat med huvudet på min axel. Hon var så fin. Jag bar upp henne i min famn och gick iväg till Louis rum som vi hade fått låna. Jag la ner henne i sängen och jag la mig bredvid. Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan.
'Hej gubben. Det är bra med oss, hur är det med dig? Jag läste i en tidning att du har fått en flickvän! Älskar dig med. Kram' stod det.
Jag kände mig som en dålig människa som låtit dom läsa i tidningen att jag var tillsammans med Alice. Dom borde vara de första som fick veta något.
'Det är bra med mig. Ja de har jag. Hon är helt underbar! Kan ni inte ta ledigt några dagar och komma hit? Så kan ni få träffa henne?' skrev jag och hoppades verkligen på att det skulle gå.
Jag ville så gärna att mina föräldrar skulle få träffa Alice. Mobilen vibrerade igen och jag tog snabbt upp mobilen.
'Vi kan se' stod det.

Jag gick upp för trappan och in i rummet. Jag kände att jag var tvungen att duscha innan jag skulle vila. Jag gick och tog fram mjukis byxor och lånade en av Harrys tröjor. Jag ställde mig i duschen. Jag drog upp värmen så jag nästan brände mig. Det var härligt att känna vattnet mot mitt ansikte.
"Ellinor?" hörde jag Harry säga samtidigt som han knackade på badrumsdörren.
"Ja?" sa jag.
"Jag skulle bara se så att du inte hade svimmat eller något" sa han och jag började skratta.
"Harry, ta det lugnt. Jag mår hur bra som helst" sa jag och klev ur duschen.
Jag tog på mig kläderna och började föna håret.
"Kan jag komma in?" det var Harry som stod utanför dörren igen.
Jag gick fram låste upp. Jag fortsatte föna håret samtidigt som Harry tog sina armar runt mig och pussade mig på kinden. Jag log och kollade i spegeln. Blodet hade börjat rinna igen och jag suckade.
"Jag ska hjälpa dig" sa Harry och gick ut från badrummet.

När han kom tillbaka hade han med sig en ny lapp och tejp. Han tejpade fast lappen.
"Va bra att jag har en personlig läkare, Dr. Styles" sa jag och blinkade med ena ögat.
"Är det inte förbjudet att ha förhållande med sina patienter" svarade han och kysste mig.
"Men kom nu, jag har gjort mackor" sa han och tog min hand.


Ricks perspektiv:

Jag satt i soffan där hemma. Jag hade inte sovit på hur länge som helst men jag var inte trött. Allt jag ville just ny var att ringa till Liam och fråga om han ville komma och spela tv spel eller något. Jag pallade inte med Hector.

Jag reste mig upp från soffan och gick ut i köket. Jag satte på radion.
"Och här kommer en helt ny singel från en kille vid namn Rick Davis" sa en röst.
Oj, jag hade glömt att det var idag min singel kom ut. Hur kunde jag glömma något sånt? Min röst fyllde rummet. Jag började sjunga med. Den kom ut idag och jag är reda så trött på den. Hector bad mig göra om inspelningen så många gånger att jag inte orkade höra utan jag stängde av radion igen. Efter 10 minuter fick jag flera sms. Det stod saker som 'Lust att hänga någon dag Rick?' eller 'Har du flickvän?'. Jag bara skakade på huvudet.

Jag fick en idé. Jag sprang fram till vår nya hemtelefon. Hector visste inte att vi hade en ny och skulle säkert inte ens kolla den. Jag letade fram Liams nummer på mobilen och slog in det på hemtelefonen. Signalerna gick fram sedan svarade han med frågande röst.
"Ehh.. Hallå?"
"Hej Liam!" sa jag överlyckligt.
"Vem är det?" frågade han.
"Det är Rick!" sa jag.
"Jaha, hej" nu lät han gladare.
"Läget?" frågade jag.
"Bra, jag hörde din singel, sjukt bra! Det kommer bli en hit" sa han och fick mig att le.
"Tack... Så, jag undrade.." började jag.
Min mobil började vibrera och Hectors namn lös upp på skärmen.
"Fan... Eh Liam jag måste lägga på" sa jag och tryckte på den räds luren.

Jag kände hur jag föll till marken men reste mig lika snabbt igen. Jag skulle inte låta honom sänka mig igen.
"Är du helt dum i huvudet John?" skrek Alice och hoppade fram mot oss.
John stannade upp mitt i ett slag mot mig. Zayn drog bak mig. Alice stod och glodde på honom. Hade hon varit ihop med denna idioten? Han bara stirrade tillbaka.
"Vad fan vill du och vad gör du här?" sa hon till honom.
"Jag vill att du ska hålla käften och jag är här för att se hur det var med dig" sa han med spydig ton i rösten.
"Vadå med mig!?" skrek hon.
"Fattar du inte, tjejerna som överföll dig!" skrek han tillbaka.
Det gick upp för mig samtidigt som det gick upp för Zayn. Det var han som hade skickat dom för att misshandla Alice och Ellinor. Jag hatade honom ännu mer nu och var påväg att slå honom men Zayn höll mig tillbaka.

Hon bara stod och glodde på honom.
"Då var det ju konstaterat! Du är jävligt dum i huvudet" skrek hon och började gråta.
"Du ska vara glad att du bara fick ett brutet ben" sa han och hånlog.
"Tror du jag bryr mig om mig själv? Du har orsakat så att min bästa kompis har fått hjärnskakning och det kunde ha varit värre" sa hon mellan snyftningarna.
John såg förvånad ut. Han kollade oroligt på Alice som stod och stor grät. Jag kollade på Zayn som gick fram för att ta med sig Alice till Ellinors rum igen. De gick iväg och jag stod kvar och kollade på John med svarta ögon.
"Asså..." började han med lugn röst och jag såg att han hade tårar i ögonen.
"Det var inte meningen att... Att någon skulle bli så skadad... Det var meningen att de skulle bara typ hota Alice" sa han och kollade på mig.
"Det kvittar väl, du är ju en idiot i vilket fall som helst" sa jag med arg röst.
"Jag vet... Snälla, polisanmäl mig! Gör det! Jag ångrar allt!" sa han och grät mycket nu.
"Nej!" sa jag bara eftersom jag visste att det inte gick.
"Är det du som är hennes kille?" frågade han.
"Nej!" svarade jag igen.
"Snälla hälsa honom att han har vunnit det bästa, att han ska hålla henne hårt och aldrig släppa henne! Jag är en idiot som lät mig själv såra henne" sa han.
Jag fattade inte att jag stod och tyckte synd om en idiot. Han gick fram och gav mig en kram.
"Jag är så hemskt ledsen för det jag gjorde mot dig också" sa han och släppte mig.
Jag stod bara still. Sa inte ett ljud.
"Hej då, jag ska aldrig göra något liknande igen" sa han och vände sig för att gå.
Jag såg hans ryggtavla försvinna och jag pustade ut. Jag vände mig och gick mot rummet igen.


Ellinors perspektiv:

När Alice berättade vem det var som hade gjort det blev alla utom jag upprörda. Jag menar vad är meningen med det, gjort är gjort. Dr. David kom in i rummet och alla blev tysta.
"Ehm, du kan få åka hem nu" sa han och log mot mig.
Jag reste mig upp från sängen och han tog bort alla slangar.
"Jag ska hämta dina kläder" sa han och lämnade rummet igen.
Jag skulle äntligen få ha mina egna kläder istället för dessa fula sjukhuskläderna.
"Vi går ut så länge" sa Louis och alla utom Harry lämnade rummet.

"Du vet att jag kan klara mig själv" sa jag till Harry och flinade.
"Ja, men jag kan inte klara mig utan dig" sa han och fick mig att le.
David kom in och gav mig mina kläder och jag gick till badrummet för att byta om.

"Tack för all hjälp" sa jag och skakade Davids hand.
"För all del" sa han och log.
Vi gick ut från rummet. Harry tog min hand och jag kände mig trygg. När vi kom hade alla satt sig i bilen.
"Är det okej om ni tar taxi?" frågade Louis genom rutan som var ner rullad.
"Visst" sa Harry och log.
De åkte iväg och vi stod kvar. Han höll mig fortfarande i handen. Han drog mig intill sig i en kram.
"Jag är så glad att det inte var värre" sa han och pussade min panna.
Efter några minuter kom en taxi och ställde sig vid oss. Vi hoppade in och sa adressen.

När vi kom hem var där ingen i huset.
"Var är dom?" sa Harry undrande.
Han tog fram sin mobil och ringde till Niall.
"Dom är och handlar" sa Harry till mig när han hade lagt på.
"Okej, jag tror att jag går och lägger mig, jag kunde ju inte sova så mycket inatt" sa jag och började gå upp för trappan.
"Jag också, inte jag heller om du minns, jag var den som fick hämta läkaren varje gång du skulle byta lapp i pannan" sa han och blinkade.
"Visst ja" sa jag och skrattade.
"Är du inte hungrig?" frågade han.
"Jo lite" sa jag och log.
"Gå upp och lägg dig så går jag och fixar något att äta" sa han och gav mig en kyss.

Alla gick fram för att krama henne. Harry släppte hennes hand under tiden men tog den snabbt igen.
"Hur mår du?" frågade Louis henne.
"Jodå det känns lite bättre men såret har blött igenom ett par gånger" sa hon.
"Det är så sjukt att allt hände igår" sa Liam och alla kollade mot hans hand.
"Men varför har du tagit av bandaget?" sa Ellinor upprört.
"Det var ju bara i vägen" sa han och alla började skratta.

"Jag ska gå och handla något att dricka, någon som ska med?" frågade jag.
"Jag kan följa med" sa Alice och reste sig sakta från stolen.
"Säker?" frågade jag och kollade ner på hennes gipsade ben.
"Men ja" sa hon och himlade med ögonen.
"Köp en cola till mig!" sa Niall till Alice som nickade.
"Köp dricka till oss andra, Zayn" sa Louis och hånlog.
"Meeeen" sa jag irriterat.
"Visa att du är en bra vän" sa Liam och skrattade lite.
"Okejdå" sa jag och började gå mot dörren.

Jag fick så sakta eftersom Alice hoppade långsamt med sina kryckor.
"Kan jag hjälpa er med något?" frågade en kvinnlig sköterska.
"Nej, eller jo, finns det någon automat med dricka i närheten?" frågade Alice henne.
"Ja visst, gå rakt fram där och så runt hörnet finns en" sa sköterskan och pekade rakt fram.
"Tack" sa jag och vi började röra oss igen.
Vi gick under tystnad. Det kändes bra att vi hade pratat. Jag hade inte samma känslor längre utan jag hade andra. Mer kompis känslor än kärleks känslor.

När vi kom runt hörnet såg vi automaten. Jag gick fram och Alice kom lite efter.
"Ska vi ta cola till alla" frågade jag och stoppade i mynt.
"Ja de gör vi" sa hon och log.
Jag klickade på knappen. 7 stycken coca cola föll ner.
"Finns det ingen påse?" sa jag lite irriterat.
"Jag kan gå och kolla" sa Alice och hoppade i motsatt riktning.
Jag kollade efter henne. Helt plötsligt stannade hon upp. Hon stod som fast frusen. Jag sprang fram till henne.
"Vad är det?" frågade jag och kollade oroligt på henne.
"John" sa hon och jag kollade åt samma håll som henne.
Hon stod och kollade på henne. Han hade ett elakt leende på läpparna. Han började röra sig i vår riktning.


Liams perspektiv:

Jag kollade ner på min hand som jag började få lite ont i igen. Jag brydde mig inte så mycket för det var ju ännu värre med Ellinor. Jag störde mig lite att jag inte gick med henne hem också. Då skulle detta kanske inte ha hänt. De visste ju inte vem Ellinor var. Det var det som störde mig mest av allt. Att de hade skadat en de inte visste vem det var.
"Jag är riktigt törstig!" klagade Niall.
"Gå och kolla var dom blir av Liam" sa Harry som nästan inte hade sagt något under hela tiden vi hade varit här.
Jag reste mig och gick mot dörren. När jag kom ut så var det helt tomt. Jag gick lite längre bort och såg några läkare.
"Ursäkta, var finns automaten med dricka?" frågade jag en läkare.
Han kollade på mig och pekade sedan åt höger.
Jag gick i samma riktning som han hade pekat och när jag kom runt hörnet såg jag Zayn stå med Alice. Hon såg stå kamaxel ut. Jag kollade undrande på Zayn som mötte min blick. Han mimade 'John' och jag vände mig om. En lång kille kom mot oss. Jag blev arg när jag såg honom. Han hade ett hånleende på läpparna. Jag gick fram och ställde mig framför honom så att han inte skulle komma förbi.
"Flytta på dig!" sa han men jag stod kvar.
"Flyttar du inte på dig kommer jag slå dig" sa han och kollade på mig med svarta ögon.
"Vågar du verkligen det, nu när vi är på sjukhus" sa jag.
Vad höll jag på med? Jag kunde ju inte börja bråka med honom. Han såg stark ut. Riktigt stark. Han höjde sin arm.
"Det blir bara närmre för dig till operation" sa han och jag kände en knytnäve mot min kind.

Louis perspektiv:

Vi satt alla i soffan och väntade på att Niall, Alice, Harry och Ellinor skulle komma hem. Allas mobiler verkade avstängda eftersom de inte hade svarat på rätt så länge.
"Tänk så har det hänt något med Niall och Harry också?" sa Zayn.
"Sluta tänka så" sa Liam.
I nästa stund hörde vi hur ny klen vreds om i låset och alla tre reste sig snabbt upp för att möta dom.

När vi kom ut i hallen var det bara Niall och Alice som var där. Jag blev direkt orolig för vad som hade hänt med Ellinor. Alice hade gips runt foten och hoppade på kryckor.
"Hur är det?" frågade Liam och gick fram för att ge Alice en kram sedan Niall.
Jag och Zayn gjorde detsamma.
"Jo jag klarade mig lindrigt, bara ett brutet ben" sa hon och log mot oss.
Lindrigt? Brutet ben? Vad hade då hänt med Ellinor?
"Var är Harry och Ellinor?" frågade jag oroligt.
"Jo, Ellinor slog huvudet rätt så rejält och fick hjärnskakning. Läkarna ville att hon skulle stanna över natten och Harry bestämde sig för att sova över med henne" sa Alice.
"Hjärnskakning? Vad hände egentligen?" sa Liam och kollade mot dom.
"Ni kan ju ta av er ytterkläderna först så kan vi sätta oss i köket" sa Zayn och de nickade.

Vi satte oss på varsin stol i köket.
"Så, vad hände?" frågade Liam igen.
"När vi gick hem så kom det två tjejer och skrek att jag skulle lämna Niall ifred, de började springa efter oss och fällde både mig och Ellinor" sa Alice.
Jag kollade mot Niall och såg att han kollade ner i bordet med plågad blick. En tår föll ner för hans kind.
"Nej Niall! Gråt inte! Du vet att det inte är ditt fel och vi skyller inget på dig" Sa Alice och la en hand på hans kind.
Han log genom de tårfyllda ögonen.
"Men hur mådde Ellinor när ni åkte?" frågade jag.
"Hon verkade må rätt så bra, om man bortser ifrån hjärnskakningen då" svarade Alice.

Vi satt i köket och pratade tills klockan blev halv tolv. Även om allt detta var tragiskt så fick vi lite skratt. Niall verkade fortfarande lite nere, han skrattade inte så mycket som han brukade. Jag tyckte inte om att se honom så.
"Jag är rätt så trött, jag tror jag går och lägger mig" sa Niall och kollade fall Alice skulle göra detsamma.
"Jag också" sa hon.
"Men, vi gör såhär att ni tar mitt rum så slipper Alice gå i trappan med kryckor. Så kan jag sova där uppe med Zayn" sa jag och log mot dom.
"Tack Louis, du är bäst" sa Alice och fick mig att le.


Zayns perspektiv:

Jag, Louis och Liam gick upp för trappan. Allt som hade hänt idag var rätt omtumlande. Först Liam och sen Alice och Ellinor. Liam verkade må bättre i handen eftersom han hade tagit bort bandaget. Man såg ett sår där och stygnen de hade sytt ihop det med.
"God natt grabbar" sa Liam och gick mot sin dörr.
"God natt" sa jag och Louis i kör.
Jag gick fram till vår dörr och öppnade den. Jag gick direkt och la mig i min säng. Jag var otroligt trött.
"Hoppas allt blir bra med Ellinor" sa Louis precis när jag hade lagt mig under täcket.
"Ja, jag gillar inte att alla skadar sig så" sa jag och kollade mot honom som la sig ner i Nialls säng.
"Jag tycker synd om henne, Alice också men hjärnskakning är inte så kul" sa han och jag instämde.
"Jag vill inte veta hur Harry mår nu, han måste vara världens oroligaste människa och inte kunna sova typ" sa jag.
"Ska jag ringa honom?" frågade Louis.
"Nej, deras mobiler är ju avstängda eftersom de är på sjukhuset" sa jag och han nickade.
"Just ja" sa han.

Klockan var 9.22 när jag vaknade nästa dag. Jag gick direkt in och duschade. När jag gick ner för trappan satt alla runt köksbordet.
"Äntligen, vi har väntat på dig" sa Louis och kollade på mig.
"Jaha? Vadådå?" sa jag förvånat.
"Vi ska åka och hälsa på Ellinor, ska du med?" frågade Liam.
"Ja det är väl klart" sa jag och alla reste sig.
Vi gick ut till bilen och Louis gasade på. När vi var på sjukhuset frågade vi var Ellinor låg.
"Hon ska ligga i sal 5" sa läkaren som hade namnbricka det stod Dr. David på.
"Tack" sa vi och gick iväg.
"Men ni borde ju ha vetat vilken sal det var eftersom ni var här igår?" sa Louis och kollade på Niall.
"Jag kollade inte så noga" sa han och log.
När vi kom in genom dörren satt Harry och höll Ellinor i handen. Hon var blek och hade en stor lapp i pannan. Jag gillade inte sjukhus, det var så läskigt!

Ellinors perspektiv:

"Vi måste ringa polisen" sa Niall.
Paniken steg inom mig.
"Nej det kan ni inte" nästan skrek jag.
"Varför?" frågade han oroligt.
"Jo asså du kan ju anmäla det Alice med de får inte veta att jag var med" sa jag och alla kollade på mig med frågande blickar.
"Men varför?" sa Niall igen.
Fattade dom inte?
"Då kommer de kolla upp mina föräldrar och när dom får reda på att dom inte är här och har lämnat mig och att jag bor hos er så kommer de ta in mig till en fosterfamilj eller något eftersom jag är minderårig" sa jag så snabbt att jag knappt hann andas.
"Men..." sa Alice men började sen tänka.
"Nej vi anmäler inte" sa Alice efter en liten stund av tystnad.

Klockan blev rätt så mycket och en läkare steg in i rummet.
"Besökstiden är tyvärr slut och jag måste be er gå" sa han och kollade på Niall, Alice och Harry.
Niall hjälpte Alice upp från stolen och gav henne kryckorna.
"Jag stannar" sa Harry till läkaren som nickade och lämnade sedan rummet igen.
"Hej då Ellinor" sa Niall och gick fram för att ge mig en kram.
Alice gjorde det samma och sedan var det bara jag och Harry kvar i rummet. En läkare kom in med en filt som Harry skulle ha. Vi log mot honom och dörren stängdes.
"Du hade inte behövt stanna" sa jag och kollade på Harry.
"Jo det hade jag" sa han.
"Nej du hade ju kunnat vara hemma och sova i din egen mjuka säng" sa jag och log.
"Men då hade jag inte fått vara nära dig och då hade jag ändå inte kunnat sova" sa han och jag kände värmen inom mig.
Han tog min hand och kysste den. Jag var så lyckligt lottad. Han släppte min hand och gick fram till den andra sängen. Han drog sängen närmre min så att de var intill varann. Jag kände att jag blev yr igen. Jag hatade det, och huvudet bultade så hårt att jag trodde det skulle sprängas. Jag tog upp min hand och la den på pannan.
"Hur är det?" frågade Harry och gick fram till mig.
"Bra" ljög jag och tog bort handen.
"Det blöder igenom" sa han och sprang mot dörren för att se om där fanns någon läkare.

Någon minut efter att Harry försvann ut genom dörren kom han in igen med en läkare bakom sig.
"Låt mig se" sa läkaren som tydligen hette Dr. David.
Han tog av lappen från pannan och tvättade av såret. Harry stod bredvid och såg orolig ut. Det sved när han tog bort blodet.
"Det ska nog hjälpa med en ny lapp där" sa Dr. David och log mot mig.
Han var rätt så snygg för att vara så gammal. Han hade svart hår som stod åt alla håll och bruna mörka ögon. Han tog fram en ny lapp och satte den lite hårdare denna gången. Jag kände att han tejpade igen det och ställde sig sedan rakt.
"Sådär, blöder det igenom igen så kom och hämta mig så ska jag fixa det" sa han och log ett varmt leende.
"Tack" sa jag och log tillbaka.

När Dr. David hade lämnat rummet tog Harry av sig tröjan. Jag kände mig yr igen men nu av en helt annan orsak. Han kröp ner under filten i andra sängen. Han vände sig mot mig och log. Jag kunde inte låta bli att le ännu större tillbaka. Hans hand sökte efter min och jag greppade hårt om den.
"God natt, jag älskar dig" sa han och lutade sig fram för att ge mig en kyss.
"Älskar dig med" sa jag och log.

Harrys perspektiv:

Att se henne åka iväg på den där sjukhussängen fick mig att må så dåligt. Att inte få vara vid hennes sida och hålla hennes hand. Det gjorde ont i mig. 'Du kan tyvärr inte följa med här' sa läkaren när jag kom in och de såg hacket i hennes panna som var djupt och inte slutade blöda. Jag kollade mot Alice som satt i stolen en bit bort. Niall släppte mig och gick mot henne. De pratade men jag kunde inte höra vad dom sa eftersom jag stängde öronen och allt jag kunde höra var det Ellinor sa nät jag bar henne till bilen 'Harry, jag älskar dig glöm aldrig det'. Tänk så var det så allvarligt att hon dog. Hon kanske kände det på sig och sa de orden till mig för att jag skulle komma ihåg de sista orden.

Här var ingen annan i väntrummet. Bara jag Niall och Alice. Det hade börjat bli rätt så sent och så kom det en läkare som sa att han kunde ta emot Alice och kolla hennes ben.
"Klarar du dig?" frågade Niall mig.
"Jadå, gå med henne nu" sa jag och an nickade.
De gick mot en stor dörr och nu var det bara jag kvar. Jag och ett tomt rum. Lika tomt som det var i mitt hjärta för tillfället. Jag var så orolig och allt jag ville var att gå till Ellinor och krama henne. Känna hennes läppar mot mina. Ha hennes hand i min. Känna hennes närhet. Det hade bara gått 20 minuter men det kändes som 20 år. Jag stängde mina ögon och kunde se bilder på mig och Ellinor. När hon igår sa att hon älskade mig och vår första kyss. Jag klarade inte detta mer. Jag öppnade mina ögon och gick fram till den lilla luckan.
"När får jag reda på hur det är med henne?" frågade jag tjejen som satt där och såg ointresserad ut.
"Läkaren kommer när han kommer så var snäll och sätt dig ner och vänta" sa hon och återgick till att läsa tidningen sim låg framför henne.
"Det är min flickvän vi pratar om! Jag klarar inte detta" sa jag med irriterad röst.
"Jag kan tyvärr inte hjälpa dig" sa hon och stängde luckan.
Jag var så irriterad nu så att jag skulle kunna ta sönder vad som helst. Jag lugnade ner mig och satte mig i samma stol jag hade suttit i innan.

Efter ytterligare 20 minuter kom Alice och Niall ut från dörren. Alice fot var gipsad och hon hoppade på kryckor.
"Har du hört något?" frågade Alice mig.
"Nej!" sa jag och nu kom tårarna igen.
"Allt kommer bli bra" sa Niall och satte sig bredvid mig.
Efter det öppnades dörren igen och en läkare kom ut.
"Vem av er är Harry?" sa han och jag reste mig upp.
"Ellinor frågar efter dig så jag får be dig följa med mig" sa han och jag kände en liten lättnad.

Jag gick efter läkaren som stannade utanför ett rum och vände sig sedan mot mig.
"Hon var väldigt ont och har hjärnskakning, hon ska ta det lugnt och får nog stanna kvar här inatt" sa han innan man gick iväg.
Jag öppnade sakta dörren till rummet och där låg hon. Dom hade satt en vit lapp för hacket i pannan. När hon såg mig log hon och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Även när hon låg där och var så skadad var hon vacker.
"Hej" sa hon med tyst röst.
"Hej" sa jag samtidigt som jag gick fram till sängen.
Jag satte mig på stolen som stod bredvid sängen och tog hennes hand.
"Hur mår du?" frågade jag och kollade på henne.
"Det gör rätt så ont" sa hon men log ändå.
"Jag var så orolig, jag ville bara vara vid din sida hela tiden och det fick mig att må dåligt eftersom de inte lät mig" sa jag.
"Harry, du ska inte må dåligt! Mår du dåligt så mår jag dåligt" sa hon.
Jag reste mig från stolen och lutade mig fram för att ge henne en kyss.
"Jag älskar dig" sa jag innan våra läppar möttes.
Dom var så kalla men ändå så varma. Jag kände hur jag blev lycklig i hela kroppen. Hon levde och då levde jag. Om det hade varit värre hade jag nog inte klarat det. Jag lutade mig bakåt och kollade in i hennes glänsande blåa ögon.
"Jag älskar dig också Harry" sa hon.
Jag lutade mig fram igen och pussade lappen som satt i pannan. När jag hade satt mig tillbaka i stolen öppnades dörren.
"Hej" sa Ellinor och jag såg att Niall och Alice komma in genom dörren.
"Snälla Ellinor förlåt, detta är mitt fel. Alice berättade vad de skrek efter er och det är mitt fel. Allt är på grund av mig" sa Niall och jag såg att en tår föll från hans kind.
"Niall sluta! Det är inte ditt fel!" sa Ellinor allvarligt.
"Fick du veta att du ska stanna här inatt?" frågade jag Ellinor.
"Ja de nämnde något om det ja!" sa hon och kollade ner i golvet.
"Jag stannar kvar med dig" sa jag och tog hennes hand igen.
"Nej, du ska inte behöva sova i en sån här obekväm säng! Åk hem och sov i den egen säng" sa hon med allvarlig röst.
"Där du sover, sover jag" svarade jag och lig mot henne.

Vi hörde att de kom ännu närmare och vi förstod då att de skulle hinna ifatt oss. Jag kände något runt mina ben och jag föll mot marken. Det ända jag kynne känna var smärta. Jag kollade upp mot tjejerna som kollade skräckslaget på mig innan de vände sig om och började springa i motsatt riktning. Jag kollade bredvid mig och såg att Ellinor låg på marken. Jag kände paniken inom mig.
"Ellinor" skrek jag och försökte ställa mig upp men det funkade inte på grund av smärtan i foten.
Jag kröp mot henne och skakade henne. Hon vaknade till och jag såg att hon hade ett hack i pannan.
"Ellinor! Hur mår du? Du har ett hack i pannan och blöder, snälla prata med mig!" skrek jag fast än hon var bara en liten bit ifrån mig.
"Det gör ont" sa hon och tog upp sin hand mot pannan.
Blodet rann och paniken steg.
"Hur gick det med dig?" sa hon och kollade oroligt på mig.
"Jag kan inte gå, har så ont i benet" sa jag och såg att hon nu hade börjat gråta.
Jag tog upp min mobil ur fickan och letade fram Nialls nummer. Signalerna gick fram.

"Hej älskling, var blir ni av?" frågade han.
"Niall, ni måste komma, vi blev överfallna och jag kan inte gå. Ellinor har fått ett hack i pannan och blöder jättemycket" sa jag.
"Var är ni?" frågade han oroligt.
"Parken! Kom snabbt" sa jag och la på.
Jag kollade oroligt på Ellinor som fortfarande satt och grät. Jag tog av mig jackan och rev sönder min tröja. Jag satte tygbiten mot hacket och tryckte mot.
"Aj!" skrek hon.
"Förlåt men vi måste stoppa blodet" sa jag och hon nickade.


Nialls perspektiv:

"Harry, skynda vi måste sticka!" skrek jag in mot vardagsrummet.
"Men jag har ju nyss satt mig!" sa han irriterat.
"Tjejerna har blivit överfallna" sa jag och så tog det inte många sekunder innan han stod i hallen bredvid mig.
"Vad säger du? Var är dom? Hur allvarligt är det?" sa han och jag hörde hur de andra kom in mot hallen.
"Jag vet inte, bara skynda dig!" sa jag och han tog på sig skor.
Vi gick ut till bilen i bara T-skirtar och Harry började köra.
"Var?" sa han.
"Parken" svarade jag och vi var i nästa stund framme.
Jag och Harry hoppade ut ur bilen och började kolla efter dom.
"Alice!" skrek jag.
"Här!" hörde jag henne skrika lite längre bort.
Jag sprang i samma riktning som jag hörde hennes röst och där var dom. Alice satt på marken och grät.
"Skynda! Hon har svimmat!" skrek hon och vi såg Ellinor ligga bredvid henne.
Harry skyndade sig fram till henne och började samtidigt gråta.
"Varför ska allt hända oss!!!" skrek han.
Harry skakade Ellinor och hon vaknade till. Han tog upp henne och började bära henne bort mot bilen. Jag kollade mot Alice som försökte ställa sig upp. Jag gick fram till henne och bar upp henne. Jag sprang med Alice i min famn till bilen. Jag var så orolig. Jag kände att mina tårar också började komma och Harry satte foten på gasen för att köra till sjukhuset.
"Vet ni vem det var?" frågade jag Alice som satt och grät i baksätet.
"Nej, det ända dom sa var att jag skulle lämna dig ifred och så började dom springa efter oss" sa hon.
Menade hon allvar? Så allt detta var mitt fel. Skuldkänslorna sköljde över mig. Jag hade orsakat så att min älskade flickvän och min bästa kompis flickvän blev överfallna. Vad skulle jag göra? Jag började gråta mer nu. Allt jag kände var tomhet. Mitt fel. Mitt fel. Mitt fel. Orden erlade i min hjärna och i nästa stund svängde vi in på sjukhusets parkering. Harry bar Ellinor mot akutens entré. Jag kollade på Alice som försökte stödja på sitt ben men det gick inte. Jag tog henne ännu en gång i min famn och hon bara log mot mig. Tänk att jag hade gjort så att denna underbara människa hade blivit överfallen. Överfallen av en av våra fans. Eller nej, det var inga fans. Bara idioter! När vi kom in genom entrédörren såg vi att en läkare la Ellinor på en säng och körde iväg med henne. Jag kollade mot Harry som följde läkarna med blicken. Hans ögon var röda så mycket han grät. Jag satte ner Alice på en stol och gick fram och la en hand på hans axel. Han vände sig om och jag gav honom en kram. Han grät mot min axel och jag började också gråta igen. Nu skulle Alice lämna mig. Jag skulle förstå om hon gjorde det för allt var mitt fel.

Nialls perspektiv:

När jag vaknade låg Alice bredvid mig. Jag drog henne lite närmare mig. Jag kunde inte beskriva hur mycket jag älskade henne. När hon kom hem igår verkade det som om något hade hänt. Både Zayn och Alice var otroligt glada. Jag var rädd för att det hade hänt något mellan dom. Eftersom att jag visste sedan innan att Zayn gillade henne. Hon vaknade till när jag kysste henne på kinden.
"God morgon" sa hon och kysste mig på munnen.
Jag visste att hon var den rätta. Jag visste däremot inte om hon tyckte jag var den rätta för henne. Jag log mot henne och satte mig upp. Hon gjorde detsamma. Zayn började röra sig lite i sin säng så jag satte pekfingret för munnen och började sakta gå ut ur rummet. Alice gick med lätta steg bakom mig.
"Alice, kan vi prata?" sa jag och stängde dörren till rummet.
"Visst" sa hon och kollade oroligt på mig.
"Jo, igår när ni kom hem... Du och Zayn verkade så glada och ja jag vill bara veta om det hände något mellan er?" sa jag och mötte motvilligt hennes blick.
"Ja det gjorde de" sa hon glatt.
Jag kände hur hela min värld rasade. Hur mina ögon blev fuktiga och hur mina knä blev svaga. Jag kände den första tåren rinna ner längs kinden.
"Nej Niall, inget sånt" sa hon och la sina armar om mig.
"Zayn sa igår att han gillade mig men jag sa att jag aldrig skulle lämna dig och vi bestämde oss för att fortsätta som vänner och han sa att han från och med igår skulle se mig som en syster" sa hon och jag kände hur allt blev lättare igen.

Vi gick ner för trappan hand i hand. När vi var halvvägs vände hon sig mot mig och sträckte sig efter en kyss.
"Jag älskar dig Niall Horan" viskade hon i mitt öra.
"Och jag älskar dig" sa jag och hon log.
Kunde det bli bättre med världens bästa flickvän och världens bästa vänner. När vi kom ner för trappan satt Harry och Ellinor vid bordet.
"Liam är på akuten" sa Harry direkt när han såg mig.
Jag kände paniken och oron stiga inom mig. Jag hann inte tänka klart.
"Vänta? Va? Vad har hänt?" sa jag och kollade på Harry med stora ögon.
"Han fick en bit tallrik i handen" sa Harry.
Jag kunde inte hålla mig. Det var rätt så taskigt men jag brast ut i skratt.
"Förlåt men det lät så roligt" sa jag efter min skrattattack.
"Hur är det med honom?" fortsatte jag.
"Dom satt i väntrummet sist jag ringde, Liam mådde bra" sa Ellinor och log mot mig.
"Det var ju bra" sa jag och Alice nickade instämmande.

Jag tog upp mobilen och letade fram Louis nummer. Jag klickade på numret och signalerna gick fram.
"Hallå?" hörde jag att han svarade i andra änden.
"Hey, hur är det med Liam?" frågade jag.
"Han mår bra, han fick bandage på handen och de fick ut tallriksbiten" sa Louis och skrattade till.
Jag gjorde detsamma och han sa att de skulle vara hemma 10 minuter senare. Vi la på och jag meddelade de andra. Zayn hade också vaknat nu.



Harrys perspektiv:

Jag var glad att allt var bra med Liam. När Niall sa att han mådde bra var det precis som om jag kunde slappna av igen. Ellinor verkade vara lite sur på mig eftersom jag inte följde med ner då när det hände. Hon pratade nästan inte med mig. Vi satt bara tysta innan Alice och Niall kom ner. Nu satt hon och pratade med Alice i vardagsrummet medan jag, Niall och Zayn satt i köket.
"Vad är det Harry?" frågade Zayn.
"Nej det är inget" sa jag och kollade ner i bordet igen.
"Vi ser att det är något" sa Niall.
"Nej men det är bara det att jag tror Ellinor är sur på mig och jag pallar inte med det efter det som hände igår" sa jag och båda reste sig upp.
"Var ska ni?" frågade jag.
De svarade inte utan bara gick. Snällt. Efter en minut kom Ellinor in i köket.
"Niall och Zayn sa att du ville prata med mig" sa hon och jag suckade.
Ja, de hade rätt. Lika bra att ta det direkt så slipper jag gå runt och undra.
"Eh jo, det är bara det... Är du sur på mig? Jag menar efter det att jag inte gick ner när du sa att det kunde ha hänt något?" frågade jag lugnt.
"Harry... Jag är inte sur, jag är bara trött... Jag har nog inte visat denna sidan innan men ja, jag kan också ha dåliga dagar vet du. Men du ska inte ta åt dig för det är inte ditt fel" sa hon och log.
Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Hon var allt jag någonsin önskat mig. Det var ju bara ett plus att hon bodde här och verkligen var min flickvän. Hon gick fram till stolen jag satt på och lutade sig fram för att ge mig en kram. Jag tryckte henne hårt intill mig.
"Jag älskar dig Ellinor" sa jag i hennes öra.
"Jag älskar dig Harry" svarade hon och mitt leende blev större.
"Jag kommer aldrig tröttna på att höra dom orden" sa jag och drog henne bakåt för att ge henne en kyss.
Vi avbröts ännu en gång. Denna gången var det av att Liam och Louis kom in genom ytterdörren.